Etikettarkiv: Trångfors smedja

Ekorådet i Västanfors

Lämna ett svar

Ekorådet mars 2013
Så var det dags för årets första Ekorådsmöte! Här går det undan!! Det var i torsdags den 7 mars som vi samlades på Västanfors hembygdsgård, bästa platsen för möten i Ekomuseum därför att den ligger precis i mitten. När herrarna stod utanför Logen i det skarpa och värmande vårvinterljuset, ja då passade jag på med kameran. Fem stycken herrar kom med.

Bertil Andersson fr vä är sommarboende i byn Gravendal i Grangärde finnmark i Ludvika kommun. Den nedlagda stationen är hans sommarhus, annars bor han i Västerås. Bertil med maka Inger är mycket aktiva i Gravendals byalag, som driver hammarsmedjan, klensmedjan och bakarstugan.

Bredvid Bertil står Lars Lysén från Trångfors smedja, ordförande i Trångforsstiftelsen, som med sina mannar har byggt upp och restaurerat hela smedjan inkl vattenränna och två vattenhjul och fått fart på den tunga mumblingshammaren. Tredje söndagern i augutsi är det Trångforsdagen varje år!

I mitten står Gunnar Ahl, 80+ och ordförande i Ekorådet sen 2004. Han är en hängiven hembygdshistoriker som flyttade in i sitt gamla föräldrahem när han gick i pension. Hemmet ligger nära Karmansbo smedja, där han sprang som barn och såg smederna jobba. Gunnar har många minnen från den tiden. Han brukar alltid hålla i visningen i smedjan på Järnets Dag, som infaller den första lördagen i juli varje år.

Sen står Karl-Åke Nordebring från Riddarhyttan som är med i flera aktiva föreningar. Han vurmar för den gamla nedalgda järnvägen KURJ (Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg), driver sommarcafé i det gamla lokstallet och jobbar sen många år på Röda Jorden, där han tillsammans med andra ideella gör järn av rödjord tillsammans  med skolbarn och naturligtvis på Röda Jordens dag, alltid första söndagen i augusti varje år.

Längst till höger står Lennart Lindgren, som är aktiv i två viktiga föreningar, Trångfors smedja och Svedvi Berg hembygdsförening, som driver verksamheten på Skantzen i Hallstahammar. Där finns Kanalmuseet och Mekanikus med sitt sommarcafé. Det är Lennart, som tillsammans med några föreningsvänner, deltar på Museimässan på Arbetets museum i Norrköping å Ekomuseums vägnar nu kommande fredag-lördag.

Här är Strömsholms kanal

Lämna ett svar
Här är Strömsholms kanal. Varje sluss har sitt eget namn och som ni ser heter den här Lustigkulla. Den ligger nedanför Trångfors smedja innan man kommer ut på Dammsjön mot Skantzen.

Här är Strömsholms kanal. Varje sluss har sitt eget namn och som ni ser heter den här Lustigkulla. Den ligger nedanför Trångfors smedja innan man kommer ut på Dammsjön mot Skantzen. Och visst är det en karl som står där så lugnt och fiskar i godan ro…

Satt i går och skrev en redaktionell text om just Strömsholms kanal för Upptäcktsresan 2013. Det är Svenskt Kulturarvs fina sommarmagasin med kulturtips från hela landet. Alla landskap är med och för Ekomuseums del är det alltid lite knepigt för vi finns ju i två landskap. Men kanalen går genom båda även om självaste kanalcentrum faktiskt ligger i Hallstahammar. Där finns Kanalmuseet på Skantzen, granne med Mekanikus där kanalens tekniske chef bodde. Och dessutom ligger Kanalbyggnadshyttan inte lång därifrån, där slussportarna renoveras löpande. Kanalens hemsida här!

Men kanalen är så liten och smal! Jag har svårt att fatta att segeljakterna med sina enorma segel för att fånga vinden, gick här. De kallades ”smedjebackare” och byggdes väl i Smedjebacken där kanalen börjar – eller om den slutar där – jag blir aldrig klok på vilket. Kanske fick de riva seglen något när de emellanåt seglade ur kanalen och ut på sjöarna? Det är tänkbart. Åmänningen är rätt stor, det är den sjö som ligger nedanför Fagersta, där Ängelsberg och Oljeön ligger. Där kan det nog blåsa upp. Dessa flatbottnade pråmliknande segeljakter kunde lastas med 60-70 ton järn!! Och de gjorde 8-9 resor per år mellan Smedjebacken och Borgåsund, där allt järn lastades om för vidare transport till järnvågen i Stockholm. Sen for järnet iväg ut på de sju haven, det gick på export och gjorde många människor förmögna. Men runt 1860 kom ångkraften att ersätta seglen och ångbåtar började gå med släp av lastade pråmar efter sig. Viss persontrafik förekom också. Folk for med båt längs kanalen och till Stockholm. Sen kom järnvägen och tog över all trafik och kanalen hamnade i skuggan. Livet runt kanalen försvann trots att  den var Sveriges viktigaste vattentransportled – näst Göta kanal.

Men snart är det sommar! Vi kan åka med turistbåtar på kanalen, såna finns! Och slussarna fungerar. Man kan vandra och cykla längs med den. Man kan fiska i den och njuta av den. Och man kan lära sig nåt om hur det var för inte så väldigt länge sen. 

Ekorådsmöte på Stollberg

Lämna ett svar

Ekorådet: fr vä Anna-Karin Andersson från byn Kullen i Grangärde, Karl-Erik Nohrstedt från Söderbärke, ideellt aktiv på Stollberg, Lennart Lindgren från Skantzen i Hallstahammar, Bertil Andersson från byn Gravendal i Grangärde finnmark, Ekorådets ordförande Gunnar Ahl från Karmansbo, Lars Lysén från Trångfors smedja, Nisse Wikström och Kalle Nordebring, båda från Riddarhyttans hembygdsförening. Foto Ch Lindeqvist.

Ekorådet: fr vä Anna-Karin Andersson från byn Kullen i Grangärde, Karl-Erik Nohrstedt från Söderbärke, ideellt aktiv på Stollberg, Lennart Lindgren från Skantzen i Hallstahammar, Bertil Andersson från byn Gravendal i Grangärde finnmark, Ekorådets ordförande Gunnar Ahl från Karmansbo, Lars Lysén från Trångfors smedja, Nisse Wikström och Kalle Nordebring, båda från Riddarhyttans hembygdsförening. Foto ChL.

Vi har vackra gruvor i vår närhet måste jag säga! Förra veckan Flogberget.  I går tisdag samlades Ekorådet på Stollberg och vi höll möte i det stenhus som Stollbergsföreningen Väster Silfbergs vänner kallar stenlaggårn. Det är en jättefin liten byggnad med en eldstad i mitten där kaffet kokas i sotig panna.

Vi satt vid långbordet längs långsidan och höll möte med tända ljus. Här finns ingen el. Det är en magiskt att vara häruppe på berget med den vida utsikten över sjöar och blånande höjder. Ett möte här blir trivsamt och vi fick en hel del sagt. Vi pratade bland annat om ett Bergslagsting till våren, en riktig ekomuseidag, dryfta ekomuseifrågor. Ett ekomuseum handlar oftast om ekonomisk historia men kan även handla om ekologi i betydelsen natur- och miljöfrågor. Naturbiten ska med i båten.

Efter mötet gick vi runt gruvan och vi fick en väldigt trevlig guidning av Karl-Erik Nohrstedt, som är ideellt aktiv på Stollberg. Hela denna jättegruva är skapad av människors händer, med eldar har man brutit sig ner hundratals meter (tillmakning). Man började bryta silver på 1100-talet men övergick på 1700-talet till järn, bly och zink. Troligen är gruvan Sveriges äldsta silvergruva. Och området Väster Silfberg sträcker sig ca en mil bort mot Schisshyttan med sitt metallurgiska laboratorium där man första gången fick fram stål av hög kvalitet. Stålet från Schisshyttan ansågs en gång vara det bästa i Sverige. Det var 1700-tal, upplysningens och uppfinningarnas århundrade. Visst finns det mycket intressant i Bergslagen? Och i Ekomuseum förstås – en komprimerad värld. Iron made the country.

Tips för resten av sommar’n

Lämna ett svar

Tiden går snabbt nu och det är snart augusti! Därför vill jag bara ge er lite fler tips om ni är sugna på nån utflykt och befinner er i närheten och det innan sommarn helt svunnit sin kos. Dan Anderssonveckan pågår för fullt hela nästa vecka och det har jag redan skrivit om, men det finns mycket annat också!

Nu i morgon och på söndag 28 och 29 juli kl 13.30 är det dramatiserade visningar på Världsarvet Engelsbergs bruk (lörd) och Oljeön (sönd). Biljetter köps i Bruksboden i Ängelsberg eller i Lilla Slaggarboden vid bruket.

Lörd 4 aug kl 13-15 sker den tredje och sista av sommarens dramatiserade visningar av Flogbergets gruva.

Torsd-sönd 2-5 aug genomförs en färskningshelg med malmrostning på Nya Lapphyttan i Norberg inför järnförsöket i masugnen de två första veckorna i september.

Sönd 5 aug är det Röda Jordens Dag kl 9-14 för den som vill göra järn av rödjord så som skedde för 2 500 år sen på precis samma plats. Då tar man sig till skogen utanför Riddarhyttan. Följ skyltning från rv 68 söder om Riddarhyttan. Knepigt? Fråga på  Café 1093 Lokstallet i Riddarhyttan först.

Sönd 5 aug från kl 13 är det Hembygdens dag på Skantzen i Hallstahammar.

Tors 9 aug kl 19.30 genomförs Gruvspelet på Flogbergets gruva i Smedjebacken. Då är Flogbergssellskapet i farten och det mest oväntade kan hända. Man kan få information och boka biljetter på turistbyrån i Ludvika 0240-860 50. Men man kan nog köpa biljetter på plats också.

Lörd 11 aug är det Hemvändardag på Västanfors hembygdsgård.

Sönd 12 aug är det Engelsbergsdagen – bruket och stationssamhället Ängelsberg.

Helgen 11-12 aug är hela Riddarhyttan på fötterna, då är det marknad i byn.

Sönd 19 aug kl 12-16 är det Trångforsdagen då hela miljön kring Trångfors smedja i Hallstahammar lever upp och det gigantiska och passionerade arbete som föreningen har lagt ned i åratal i och omkring smedjan kan beskådas. Väl värt ett besök alltså.

Ekorådet i Karmansbo smedja

Lämna ett svar

Ekorådet – fr vä Bertil Andersson, Gravendal, Gunnar Ahl, Karmansbo, Kalle Nordebring, Riddarhyttan, Olle Olsson, Halvarsviken Ängelsberg, Lennart Lindgren, Skantzen Hallstahammar, Karl-Erik Norhstedt, Stollberg, Anders Stendalen, Grängesberg, Lars Lysén, Trångfors smedja och Gun-Lis Gustavsson, Västanfors hembygdsgård – höll möte i Karmansbo smedja igår, torsdag eftermiddag. Det är en mäktig miljö, stor och luftig, högt i tak och full med intressant järnskräp. Det är spåren och resterna från lancashiresmidet som pågick här fram till 1958. Ekorådets ordförande Gunnar Ahl visade runt, det är inte så ofta vi får tillfälle att verkligen titta lite mer ingående på detaljerna, alla rester längs väggarna. Gunnar växte upp i Karmansbo och han fyller nog 83 år i höst, joo, och han sprang här som barn, han minns smederna, han såg stångjärnet valsas fram. Det är märkvärdigt! Det skedde nästan alldeles nyss, så känns det när han berättar. Det blir vädligt speciellt.

Mötet höll vi i ett litet samlingsrum som finns där. Men först tog jag en bild på dem alla utanför i dagsljuset och med kolhuset uppe på höjden som fond. I det kolhuset lagrades stenkol, vilket förvånade några av oss. Det var ugnarna som kunde eldas med stenkol, mer effektivt än träkol förstås, mer energirikt. Kolhusen för träkol låg på andra sidan smedjan och är rivna för längesen.

Runt smedjan är det av tradition en marknad på Nationaldagen den 6 juni och den invigs av landshövding Ingemar Skogö. Det blir visningar av smedjan och det serveras dels korngrynskaka med fläsk i kolhuset och dels kan man frossa på en kakbuffé uppe på herrgården, www.karmansboherrgard.se.

En förtydligande kommentar om stenkolet har inkommit från Gunnar Ahl, då det väckte lite förundran vilket kräver en förklaring. Här kommer den:
”Stenkolet användes bara i vällugnen där det inte kom i kontakt med järnet. Det var bara den brinnande gas som stenkolet alstrade som värmde upp järnet igen och till en högre temperatur så att i järnet kvarvarande slagg rann ut. Lancashirehärdarna använde uteslutande träkol vid färskningen för att inte järnet skulle förstöras av t.ex fosfor. Färskning = smältning och bortbränning av det kol tackjärnet innehöll.” 

På vattenhjulens tid

Lämna ett svar

Ja, tänk när det var det vanliga, att man byggde ett vattenhjul när man ville få kraft till ett verktyg som en hammare eller en malande kvarnsten eller nåt annat viktigt. Det blev som en naturlig maskin. På bilden ovan ses det gamla av eld och fukt förfallna vattenhjulet från Trångfors smedja i Hallstahammar. Och tänk er ett gäng herrar som ser det här hjulet och genast känner en obändig lust att bygga ett nytt! Visioner! Det kliar i deras fingrar och deras hjärnor sätter genast igång med att tänka ut ritningar till dess konstruktion.

Det var nog så det gick till en gång när Trångforsgruppen började jobba på sin smedja. Den skulle renoveras och kunna köras för visningar. Så var det och nu är de vid målet, men det har tagit många långa envisa år.  Det här totalt nedbrutna vattenhjulet har tjänat som modell, det har studerats in i minsta detalj och idag står ett nytt fullt fungerande likadant hjul med en fullt fungerande nybyggd vattenränna direkt från Strömholms kanal som passerar några meter från smedjan. Det här är imponerande. Och likadant är det i Karmansbo smedja. Den är renoverad på ett liknande sätt av en grupp lika passionerade herrar.

Nu vill jag bara berätta att Arbetslivsmuseerna, www.arbetsam.com, en fantastisk förening som huserar på Arbetets museum i Norrköping, är arrangör för en tvådagars konferens 24-25 maj i Orrefors som heter : Vattenmaskiner II  – Dammar, vattenrännor, vattenhjul & maskiner. Det kostar bara 700 kr att delta och från Karmansbo kommer Tommy ”Tompa” Berglund och berättar. Dessutom kommer Nya Lapphyttans anläggning med ett vattenhjul i kontinuerlig drift att presenteras. Det är Norberg det. Och i Orrefors håller en grupp eldsjälar – herrar får jag förmoda – på att restaurera en hammarsmedja. Det blir erfarenhetsutbyte i två hela dagar, ett tillfälle! Alla intresserade är välkomna.

Mer information? Mejla till: info@arbetsam.com   eller ring 011-23 17 30.

Besök från Japan!

Lämna ett svar

Igår måndag var jag ute och körde hela dan med professor och arkitekt Kazu Ohara från Yokohama University söder om Tokyo. Det blev 30 mil! Han är en sann ekomuseivän och är själv engagerad i några japanska ekomuseer. Det är inte första gången han besöker Ekomuseum Bergslagen, nej då – han återkommer regelbundet. Den här gången önskade han besöka platser som han inte varit på förut.

Jag plockade upp honom i Västerås och först for vi till Trångfors smedja i Hallstahammar eftersom det var måndag och då jobbar medlemmarna. Varje måndag mellan 8-12 möts de i smedjan och sen uträttas det saker som för verksamheten framåt. Han besökte Trångfors på 1990-talet, men det har hänt saker där sen dess. Vi gick också och tittade på det fina museikraftverket från 1898 på andra sidan strömmen. Lennart Lindgren från föreningen guidade oss på den rundan. Sen blev det idel nya platser. Internationella Galleri Astley i Uttersberg, Krampen, ryssläger och tvättstuga för blivande utställning, Kolarbyn utanför Skinnskatteberg, suggestiv miljö i skogen. De hade gäster i sina kojor även så här lite på höstkanten, det lagades mat på öppen eld lite här och där i skogen, ett minst sagt udda boende som lockar många. Vi vandrade runt, var nere vid sjön och spanade på bastun ute på en udde. Det började regna men det verkade inte direkt beröra de som bodde där. Tuffa gäster!

Vi avslutade turen med Bockhammar och Ebba Brahes underbara rosa lusthus från 1600-talet som liksom flyter på vattnet. Ekomuseums sanna pärla! Den pärlan hade Kazu Ohara ännu inte sett och trots regnet så var stämningen i och runt lusthuset skimrande skön – precis som alltid. Sen var det kväll och vi for till Ludvika. God natt. Idag tisdag blir det en tur uppåt finnmarken och sen far vår japanske vän vidare till Falun. Snart dags att åka till Japan kanske?

Ekorådsmöte i Trångfors smedja

Lämna ett svar

I måndags den 23 maj hade vi för ovanlighetens skull ett Ekorådsmöte med lunch. Det var sista träffen före sommaren. Vi förlägger alltid våra möten utanför sommarsäsongen för på sommaren har inga ideella människor tid att hålla möten, då jobbar man hemma i trädgårdarna, på landställen och på besöksmålen. Jag tog både fika och mat med mig från Gammelgårdens Catering, som gör suveränt goda små lunchpaket. Det är ett fasligt packande i bilen när jag ska iväg, termosar och mackor och i detta fall även mat svajar runt i baksätet. Jag hade sällskap i bilen i måndags. Anna-Karin Andersson kom ner från finnmarksbyn Kullen norr om Grangärde och liftade med mig. Det går fort att köra de 10 milen med sällskap. Va? Är vi redan framme?? sa vi.

Vi höll möte i smedjans labbit, det var det rum där smederna kunde vila lite mellan sina skift. Föreningen jobbar i smedjan med att rusta upp den och det arbetet sker sen åratal tillbaka varje måndag mellan 8-12 utom mitt i vintern. Nytt vattenhjul har de byggt efter den gamla som förlaga, och de har byggt vattenrännan från kanalen, som förser hjulet med vattenkraft. Hjulet driver den extremt tunga mumblingshammaren på 7-8 ton! Det är inte klokt att det går. Men så funkade det då i järnindustrin! De har även restaurerat härden där tackjärnet smälts till en järndeg och allt ska provköras i sommar. Det är ett storartat arbete som de här kraftkarlarna har utfört.

Och apropå kraft så gick vi den vandringsled som går runt forsen och dammarna. På andra sidan forsen ligger Trångfors gamla museikraftstation från 1899 som var igång till 1990 och sen finns även en ny kraftstation under jord. Olle Lindkvist från Trångfors smedja gick med oss och öppnade upp den gamla kraftstationen, där var allt kvar. Snyggt. Hela anläggningen med kraftkanal, dammar och vattenspeglar… vilken skatt de har!  Det är Svedvi Bergs hembygdsförening som ägnar tid åt kraftstationen. Olle Lindkvist är med där också. Jag skriver om det i nästa inlägg, jag bara måste!

Snart dags ta itu med Järnrutten och annat

Lämna ett svar

Våren kommer och allt ska uppdateras och texter och annonser efterfrågas. Ska jag ha annons nånstans, då väljer jag gärna nåt med Järnrutten, www.jarnrutten.se. Där får man en överblick. Var finns gruvorna? Var finns hyttorna? Och järnbruken?? Småmuseerna? Var fikar man?? Etc… Igår kväll skickade jag in text och bild till Svenskt Kulturarvs fina magasin ”Upptäcktsresan 2011”, www.svensktkulturarv.com. Varje år gör de en ny tjock fin tidning om Sveriges alla roliga kulturmiljöer och besöksmål, som delas ut gratis till turistbyråer och medlemmar. Idag var det deadline! (Och idag hann jag inte, var på Dalarnas museum, museistiftarmöte och lite planering för Ekomuseum). Eftersom vi finns till hälften i Dalarna och till hälften i Västmanland så brukar jag varva. Något år försökte jag med flera platser men då hamnade de i fel landskap, bah! Förra året var en text om ”Stollbergs gruva – Kungens gruva” med och Stollberg ligger som alla vet i Smedjebackens kommun i södra Dalarna. Det är en fin miljö i Ekomuseum. I år valde jag Trångfors smedja i Hallstahammar och det ligger, som alla också vet, i södra Västmanland nära Mälaren (se blogginlägget 16 dec 2010). I Trångfors smedja finns en aktiv förening som efter åratals ideellt arbete snart ”återinvigs”. Då ska det nya vattenhjulet driva den 9 ton tunga mumblingshammaren, som i sin tur ska banka en glödande järndeg från en renoverad Lancashirehärd till ett stycke råmaterial som sen ska kunna valsas ut till prima stångjärn i ett valsverk, som fanns en gång. Detta är som ni alla förstår en helt otrolig prestation värd att beskåda!!! Och det är just den här sortens industri som har byggt upp landet Sverige. Stångjärn var en av våra främsta exportprodukter. På Järnrutten finns tips om alla märkliga platser i det tre nätverken: Järnriket, Husbyringen och Ekomuseum Bergslagen. Vi har ett samarbete. Och hjälp på vägen får man i Upptäcktsresan 2011 när den kommer frampå vårkanten. Och där finns också två annonser som påminner er om Järnrutten och därmed Ekomuseum.