Etikettarkiv: Lokstallet

Ekorådet i Västanfors

Lämna ett svar

Ekorådet mars 2013
Så var det dags för årets första Ekorådsmöte! Här går det undan!! Det var i torsdags den 7 mars som vi samlades på Västanfors hembygdsgård, bästa platsen för möten i Ekomuseum därför att den ligger precis i mitten. När herrarna stod utanför Logen i det skarpa och värmande vårvinterljuset, ja då passade jag på med kameran. Fem stycken herrar kom med.

Bertil Andersson fr vä är sommarboende i byn Gravendal i Grangärde finnmark i Ludvika kommun. Den nedlagda stationen är hans sommarhus, annars bor han i Västerås. Bertil med maka Inger är mycket aktiva i Gravendals byalag, som driver hammarsmedjan, klensmedjan och bakarstugan.

Bredvid Bertil står Lars Lysén från Trångfors smedja, ordförande i Trångforsstiftelsen, som med sina mannar har byggt upp och restaurerat hela smedjan inkl vattenränna och två vattenhjul och fått fart på den tunga mumblingshammaren. Tredje söndagern i augutsi är det Trångforsdagen varje år!

I mitten står Gunnar Ahl, 80+ och ordförande i Ekorådet sen 2004. Han är en hängiven hembygdshistoriker som flyttade in i sitt gamla föräldrahem när han gick i pension. Hemmet ligger nära Karmansbo smedja, där han sprang som barn och såg smederna jobba. Gunnar har många minnen från den tiden. Han brukar alltid hålla i visningen i smedjan på Järnets Dag, som infaller den första lördagen i juli varje år.

Sen står Karl-Åke Nordebring från Riddarhyttan som är med i flera aktiva föreningar. Han vurmar för den gamla nedalgda järnvägen KURJ (Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg), driver sommarcafé i det gamla lokstallet och jobbar sen många år på Röda Jorden, där han tillsammans med andra ideella gör järn av rödjord tillsammans  med skolbarn och naturligtvis på Röda Jordens dag, alltid första söndagen i augusti varje år.

Längst till höger står Lennart Lindgren, som är aktiv i två viktiga föreningar, Trångfors smedja och Svedvi Berg hembygdsförening, som driver verksamheten på Skantzen i Hallstahammar. Där finns Kanalmuseet och Mekanikus med sitt sommarcafé. Det är Lennart, som tillsammans med några föreningsvänner, deltar på Museimässan på Arbetets museum i Norrköping å Ekomuseums vägnar nu kommande fredag-lördag.

Vet ni vad en masugn är?

Lämna ett svar

Men det vet Ulla Fredriksson som bor i den gamla masmästarbostaden vid Lienshytte masugn på kanten av Riddarhyttan. Man åker nerför den grusade backen vid Lokstallet och nere vid forsen så står den ståtliga masugnen kvar utan sina kringliggande byggnader visserligen, men ändå! Pampig är den, stor och hög. Tänk att här producerades både järntackor och gjutna järnprodukter ända fram till 1960. Jag blir imponerad varje gång jag besöker denna masugn! Och ugnen eldades med träkol, det var visst den sista masugnen som gjorde det. Det var alltså en gammaldags järnproduktion som höll ut in i det sista. Tio stora kolmilor var igång hela tiden nere på planen vid sjön Lien, platsen kallades ”Kolgården” och där ligger idag Liens Camping. Kolet från en mila gick åt varje dygn i masugnen. Ulla redogör för järnproduktionens alla steg medan hon visar runt.

Hon flyttade in i masmästarbostaden med sin familj kring 1962 och såg hur man rev allt runt masugnen, själva ugnen fick stå kvar. Ulla kan berätta och det gör hon varje onsdag kl 18 i juli månad. Då kommer folk hit, betalar 20 kr som går till hembygdsföreningen och Ulla öppnar upp, visar bildspel innanför portarna bredvid den mäktiga pipan, pekar på spiraltrappan upp till masugnskransen och så går alla ditupp för att se med egna ögon. Då är man ganska högt upp och man anar något lite om hur tungt arbetet i en masugn kunde vara och framför allt även hur hett det kunde vara!  Och bortanför Ullas masmästarbostad ligger den gigantiska sista kvarvarande blå-turkosskimrande högen av masugnsslagg, det är äkta ”Bergslagssten” det. Ja, slagg är en vacker glasaktig sten som passar till smycken. Hela jättehögen är dessutom kulturminnesmärkt. Jag var där i onsdags och jag tröttnar aldrig på den här masugnen, det låter väl inte klokt, men den är så märklig och den var igång när jag var barn men det visste jag inget om då.

Det är en intressant visning som tar en timme. Det är inte så långt till Riddarhyttan, ni hinner dit innan sommaren tar slut men då får ni boka visning för nu har juli passerat men det går bra också, då ringer ni till Ulla, tfn 0222-133 30.

Föreningsmöte om Geocentrum i Riddarhyttan

Lämna ett svar

Skön sommarbild överst, vi är snart där. Nedan inleder vi mötet med kaffe medan vi inväntar några deltagare.

Skön sommarbild överst, vi är snart där. Nedan inleder vi mötet med kaffe medan vi inväntar några deltagare.

Ni ser på bilden att Lokstallet omges av grönska? Jo, det är en bild från i somras. Jag glömde alldeles bort att ta en bild igår när jag var där, det blev bara några bilder på oss som satt inomhus och hade möte. Café Lokstallet 1093 (den gamla spårbredden!) längs riksväg 68 är en fin lokal som innehåller butik för böcker och hantverk, ett litet lokmuseum samt ett café. Det öppnar 1 maj och stänger i början på september. Det är också ett besöksmål i Ekomuseum sen 2009 och heter Lokstallet & KURJ, som är en förkortning av Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg. Lokstallet är det enda kvarvarande längs den gamla banan. Den vill en annan förening göra om till cykel- och ridväg, det vore fantastiskt för hela området!

Vi samlades alltså igår för att prata igenom det stundande och första trevande årsmötet i vår alldeles nybildade förening ”Geocentrums Vänner i Riddarhyttan”. Det årsmötet ska vi genomföra på tisdag den 19 april kl 18.30 i Allaktivitetshuset mitt i samhället. Då ska stadgarna klubbas och ny styrelse väljas. Vi ska sen börja ragga medlemmar till vår förening, några har vi redan. Det kommer att kosta 50 kr per år att vara med, en symbolisk summa och vi är beredda att ta emot anmälningar så snart vi har ett bankkonto. Det kommer! Syftet med föreningen är att skapa möjligheter för ett Geocentrum i Riddarhyttan. Det är bra om vårt Geocentrum grundar sig på ett lokalt engagemang, då står det starkare i framtiden. Det är därför en förening är så viktig. Och att processen får ta sin tid. Det är också en ekomuseal tankegång – att aktiviteter och initiativ bärs upp av ideella krafter och intresse för lokal utveckling. Alltså är vi gräsrötter viktiga, det är runt oss allt börjar snurra. Vi gick också igenom Geodagen den 13 maj, jag återkommer till det.