Etikettarkiv: valsverk

”Järnets Dag” i Karmansbo smedja

Lämna ett svar

Denna underbart märkvärdiga smedja visade upp sig i lördags med allt vad den förmådde och nog kom det folk alltid. Ett gäng smeder i svala vita linnekaftaner körde härd, vattenjul, mumblingshammare och valsverk för att visa tackjärnets väg från härd till råskena (stångjärn). Dån och hetta! Det är ett farligt arbete. Ett högljutt sprakande glödande skådespel. Föreningen i Karmansbo kör smedjan för allmänheten endast en gång varje sommar och det är just denna dag, den första lördagen i juli, Järnets Dag.

I lördags var det trångt och de körde också visningar i flera omgångar. Det var svettigt för smederna, men jag hann växla några ord med Rolf Helleday, som stod vid valsverket. Ekorådets ordförande Gunnar Ahl försökte beskriva processen i mikrofon men trots högtalare så drunknade ljudet i det oväsen som utbröt när anläggningen kördes, oj! Det här är en häftig upplevelse som ger en förnimmelse av hur det kunde vara. Gunnar Ahl sprang själv här i smedjan som barn på 30-40-talet och såg det mesta.

Sen blev det förstås korngrynskaka med stekt fläsk och lingon som serverades i Kolhuset, vansinnigt gott helt enkelt! Rejäl mat för en hårt arbetande smed. Och proppmätt blir man. Bakstugan ovanpå smedjan var öppen med fotoutställning, intressanta gamla bilder från den tid det begav sig. I slutet på 1950-talet lades verksamheten ner. Jag hörde också att sme’fruarna ibland ilade hit med sina degar och gräddade brödet i bakugnen för den blev het av värmen från härdarna som eldades nere i smedjan. Även tvätten torkade snabbt häruppe. Smedfamiljerna bodde i längan ovanför smedjan, det var praktiskt att bo nära men säkert var det bullrigt. Herrgården ligger däremot en bra bit härifrån, en fin gammal träherrgård med fyra (!!) flygelbyggnader och en vacker trädgård. De kör Bed &Breakfast varje sommar med mat och café, urtrevligt, se här. Och smedjan är förstås öppen för visning i juli!

Ekorådet i Karmansbo smedja

Lämna ett svar

Ekorådet – fr vä Bertil Andersson, Gravendal, Gunnar Ahl, Karmansbo, Kalle Nordebring, Riddarhyttan, Olle Olsson, Halvarsviken Ängelsberg, Lennart Lindgren, Skantzen Hallstahammar, Karl-Erik Norhstedt, Stollberg, Anders Stendalen, Grängesberg, Lars Lysén, Trångfors smedja och Gun-Lis Gustavsson, Västanfors hembygdsgård – höll möte i Karmansbo smedja igår, torsdag eftermiddag. Det är en mäktig miljö, stor och luftig, högt i tak och full med intressant järnskräp. Det är spåren och resterna från lancashiresmidet som pågick här fram till 1958. Ekorådets ordförande Gunnar Ahl visade runt, det är inte så ofta vi får tillfälle att verkligen titta lite mer ingående på detaljerna, alla rester längs väggarna. Gunnar växte upp i Karmansbo och han fyller nog 83 år i höst, joo, och han sprang här som barn, han minns smederna, han såg stångjärnet valsas fram. Det är märkvärdigt! Det skedde nästan alldeles nyss, så känns det när han berättar. Det blir vädligt speciellt.

Mötet höll vi i ett litet samlingsrum som finns där. Men först tog jag en bild på dem alla utanför i dagsljuset och med kolhuset uppe på höjden som fond. I det kolhuset lagrades stenkol, vilket förvånade några av oss. Det var ugnarna som kunde eldas med stenkol, mer effektivt än träkol förstås, mer energirikt. Kolhusen för träkol låg på andra sidan smedjan och är rivna för längesen.

Runt smedjan är det av tradition en marknad på Nationaldagen den 6 juni och den invigs av landshövding Ingemar Skogö. Det blir visningar av smedjan och det serveras dels korngrynskaka med fläsk i kolhuset och dels kan man frossa på en kakbuffé uppe på herrgården, www.karmansboherrgard.se.

En förtydligande kommentar om stenkolet har inkommit från Gunnar Ahl, då det väckte lite förundran vilket kräver en förklaring. Här kommer den:
”Stenkolet användes bara i vällugnen där det inte kom i kontakt med järnet. Det var bara den brinnande gas som stenkolet alstrade som värmde upp järnet igen och till en högre temperatur så att i järnet kvarvarande slagg rann ut. Lancashirehärdarna använde uteslutande träkol vid färskningen för att inte järnet skulle förstöras av t.ex fosfor. Färskning = smältning och bortbränning av det kol tackjärnet innehöll.” 

Lussebrud med följe i Karmansbo smedja

2 svar

Karmansbo vackra lancashiresmedja! Ja, den är så äkta, så genuin, så ruffig och inuti som ett tempel, högt i tak, rymd och luft, några fönster högt där uppe. Idag söndag hade någon ideell själ tänt tusen små ljus och placerat överallt längs alla kanter i smedjan och på maskineriet: ugnarna, valsverket, mumblingshammaren och på gamla hammarrester och städ som finns kvar från den gamla tiden när smedjan var igång. 1958 tog den tiden slut. Sen förföll allt. Men – ideella krafter tog vid 20 år senare och såg till att bygga upp smedjan igen till vad den är idag och nu kan vi njuta av miljön! Numera demonstreras ibland hur tackjärn förädlas till stångjärn. Det är en mäktig syn, ett skådespel, eftersom mumblingshammare och vattenhjul först får göra jobbet med tackjärnet innan det förs över till valsarna för att bli stångjärn. Det är lancashiremetoden som visas första lördagen i juli varje år för allmänheten! Lägg det på minnet! Vill ni se och höra något alldeles extra, så ta er hit den lördagen nästa år, det är värt resan, jag lovar. Den som inte sett och hört ett stort vattenhjul driva en sju ton tung hammare har missat nåt!  Läs om Karmansbo och smedjan här: www.karmansbo.se

Nu i igår tredje advent firades det jul med marknad och kaffe i kolhuset utanför och med ett underbart lussetåg i smedjan när skymningen föll utanför. Bergslagens folkhögskola ställde upp med körsång och lucia, med levande ljus kom de in i smedjan, ett skönsjungande ljuståg. Ja, de kunde sjunga! Behöver en människa mer för att betvinga mörkret? Nej, jag tror inte det. Lucia med ljusen lyser upp varje sinne. Nu är det som mörkast och om bara ca 10 dagar vänder solen….vi nordbor är väldigt präglade av det här med ljus-mörker, lucia med ljus i håret i smedjan var magisk.