Etikettarkiv: Olle Olsson

Styrelsesammanträde på Flogberget

Lämna ett svar

Flogberget med styrelsen som ställde upp sig i skarpt solsken. Fr vä står Ulf Andersson och Thomas Björnhager, Smedjebackens kn, Olle Olsson, Fagersta kn, Gunlög Olsson, Skinnskattebergs kn, ordf Ingvar Henriksson, Ludvika kn, Carl-Magnus Gagge, Länsmuseet Västmanland, Ulf Löfwall, länsantikvarie Dalarna, Karin Johanson, ekonom står bakom Mona-Lisa Gleimar och Anna-Karin Andersson, båda från Ludvika kn och längst t hö bakom damerna står Ekorådets ordf Gunnar Ahl från Karmansbo i Skinnskatteberg.

Flogberget med styrelsen som ställde upp sig i skarpt solsken. Fr vä står Ulf Andersson och Thomas Björnhager, Smedjebackens kn, Olle Olsson, Fagersta kn, Gunlög Olsson, Skinnskattebergs kn, ordf Ingvar Henriksson, Ludvika kn, Carl-Magnus Gagge, Länsmuseet Västmanland, Ulf Löfwall, länsantikvarie Dalarna, Karin Johanson, ekonom står bakom Mona-Lisa Gleimar och Anna-Karin Andersson, båda från Ludvika kn och längst t hö bakom damerna står Ekorådets ordf Gunnar Ahl från Karmansbo i Skinnskatteberg.

Veckan gick i ett huj måste jag säga. I går fredag var vi i alla fall uppe på Flogberget i Smedjebackens kommun. Här finns en järngruva som lades ner 1918 efter första världskriget och som nu är en besöksgruva, en av Smedjebackens finaste besöksmål och en miljö i ekomuseum dessutom. Det är stängt för säsongen men jag lånade nyckeln på Grenanderska gården, där kulturförvaltningen numera håller till.

I det skönaste sensommarväder samlades vi utanför Gruvstugan och efter sammanträdet gick vi på spaning runt gruvhålen. Här uppe har det hänt saker i år, det ska jag bara säga. För det första så är det skrotat och inte bara i Nordvalls stoll – en lång gruvgång från nedre vägen rakt in i underjordsgruvan. Även Storbottenhålet var liksom renrakat! Jag kände knappt igen mig. När man skrotar, så knackar man bort alla lösa stenar i väggar och tak i gruvan. Det måste göras med jämna mellanrum och det är en dyrbar historia. Kommunen har satsat stort i år. Vi klev alla storögda runt gruvhålet och tittade ner. Träd och buskar har röjts också, vilket öppnat upp utsikten ännu mer ner mot sjön Leran och visst är det Morgårdshammar man anar längst bort… På sammanträdet berättade Smedjebackens ledamot Thomas Björnhager att Flogberget ökat besöksantalet med 16% i sommar och alla barnvisningarna hade varit överfulla. Det var roliga nyheter. Andra i styrelsen vittnade om samma sak, kanske allt regn drev folk till museerna?

Flogberget är tillgänglig året runt även om Gruvstugan är stängd, det ska ni veta. Och bilen parkerar man nedanför bommen, där finns en bra P-plats. Sen följer man bara grusvägen upp till toppen och Gruvstugan och där börjar gruvområdet. Här kan man gå och ”skrota” i timmar i fint väder och även njuta av utsikten. Ta med en kaffetermos.

Ekorådet i Karmansbo smedja

Lämna ett svar

Ekorådet – fr vä Bertil Andersson, Gravendal, Gunnar Ahl, Karmansbo, Kalle Nordebring, Riddarhyttan, Olle Olsson, Halvarsviken Ängelsberg, Lennart Lindgren, Skantzen Hallstahammar, Karl-Erik Norhstedt, Stollberg, Anders Stendalen, Grängesberg, Lars Lysén, Trångfors smedja och Gun-Lis Gustavsson, Västanfors hembygdsgård – höll möte i Karmansbo smedja igår, torsdag eftermiddag. Det är en mäktig miljö, stor och luftig, högt i tak och full med intressant järnskräp. Det är spåren och resterna från lancashiresmidet som pågick här fram till 1958. Ekorådets ordförande Gunnar Ahl visade runt, det är inte så ofta vi får tillfälle att verkligen titta lite mer ingående på detaljerna, alla rester längs väggarna. Gunnar växte upp i Karmansbo och han fyller nog 83 år i höst, joo, och han sprang här som barn, han minns smederna, han såg stångjärnet valsas fram. Det är märkvärdigt! Det skedde nästan alldeles nyss, så känns det när han berättar. Det blir vädligt speciellt.

Mötet höll vi i ett litet samlingsrum som finns där. Men först tog jag en bild på dem alla utanför i dagsljuset och med kolhuset uppe på höjden som fond. I det kolhuset lagrades stenkol, vilket förvånade några av oss. Det var ugnarna som kunde eldas med stenkol, mer effektivt än träkol förstås, mer energirikt. Kolhusen för träkol låg på andra sidan smedjan och är rivna för längesen.

Runt smedjan är det av tradition en marknad på Nationaldagen den 6 juni och den invigs av landshövding Ingemar Skogö. Det blir visningar av smedjan och det serveras dels korngrynskaka med fläsk i kolhuset och dels kan man frossa på en kakbuffé uppe på herrgården, www.karmansboherrgard.se.

En förtydligande kommentar om stenkolet har inkommit från Gunnar Ahl, då det väckte lite förundran vilket kräver en förklaring. Här kommer den:
”Stenkolet användes bara i vällugnen där det inte kom i kontakt med järnet. Det var bara den brinnande gas som stenkolet alstrade som värmde upp järnet igen och till en högre temperatur så att i järnet kvarvarande slagg rann ut. Lancashirehärdarna använde uteslutande träkol vid färskningen för att inte järnet skulle förstöras av t.ex fosfor. Färskning = smältning och bortbränning av det kol tackjärnet innehöll.” 

Ekorådsmöte i Halvarsviken

Lämna ett svar

Här sitter de två systrarna som bodde sist i huset. På övre bilden visar Olle Olsson med ryggen mot kameran runt i det gamla köket. Fr vänster står Kalle Nordebring från Riddarhyttan, Lennart Lindgren från Hallstahammar, Gunnar Ahl från Karmansbo och Ulla Carlsson från Malingsbo.

Här sitter de två systrarna som bodde sist i huset. På övre bilden visar Olle Olsson med ryggen mot kameran runt i det gamla köket. Fr vänster står Kalle Nordebring från Riddarhyttan, Lennart Lindgren från Hallstahammar, Gunnar Ahl från Karmansbo och Ulla Carlsson från Malingsbo.

I snögloppet igår eftermiddag hade vi Ekorådsmöte hos Olle Olsson i Halvarsviken, som ligger mellan Ängelsberg och Virsbo i Fagersta kommun. Det är alltså företrädare för de ideella föreningarna som möts. Olle Olsson bor på en stor och urgammal gård och driver den tillsammans med sin bror. Nu har de startat upp ”Bo på lantgård” – en verksamhet som är tänkt att växa med andra aktiviteter på gården. Bröderna har inrett en gammal ladugård för uthyrning. Där höll vi vårt möte. Gården har gått i släkten i 16 generationer och har rötter långt ner i 1300-talet. Visst är det fascinerande….?? Här bor folk kvar, generation efter generation……Vi blev visade gammelstugan från slutet av 1700-talet – en låg timrad byggnad fylld av historia och Olle kunde berätta om släkten. Utanför fönstret stod det 300-åriga päronträdet. På chiffonjén fanns kort på farfar som var född i huset och den ende som gifte sig av fyra syskon. De sista som bodde i huset var två små gummor – de fanns på bild flankerade av sina två bröder! Det var farfars två ogifta systrar som delade hushåll och det måste ha varit i början på 1900-talet nån gång. Det var mycket att titta på!! Men vi skulle ju hålla ett möte också! Olles svägerska Ing-Marie Carlsson kom till mötet och berättade om ett Leader-projekt om trädgårdar som hon varit med om att starta och driva och som resulterat i en rad kurser om Trädgårdsvård och Upplevelser i det gröna i och runt Halvarsviken. Om Halvarsviken och deras aktiviteter kan man läsa på deras egen hemsida, www.halvarsviken.se. Och så var det då vårt Ekorådsmöte. Jodå – vi hann med det till slut också fast det drog ut lite på tiden och blev lite kortare än vanligt. Idag ska jag skriva ut minnesanteckningarna! Ja, det är i alla fall min ambition….