Etikettarkiv: skrotning

Vi går runt Bastnäs gruva

I Bastnäs utanför Riddarhyttan står ett 150 år gammalt hakspel på sin ursprungliga plats, vilket är högst ovanligt. Det finns bara ett hakspel till vad vi vet och det står på Ludvika Gammelgård och Gruvmuseum, men det är ditflyttat från Grängesberg. Det här hakspelet ”skänktes” till Tekniska museet på 1920-talet och nu var föremålsintendenten Chris Hinchcliffe på besök och kikade på nämnda hakspel och förutom honom var även tjänstemän från Skinnskattebergs kommun med samt bergsingenjör Bengt Högrelius som guidade oss runt. Han känner Bastnäs utan och innan och kan allt om gruvor, skrotning, järnmalm och masugnar.

Nu handlade det om underhållsinsatser av både hakspel och Nya Bastnässtollen. Ett hakspel kan med hjälp av en lina hissa saker upp och ner i ett gruvschakt. Man kan alltså köra spelet både fram- och baklänges genom att byta hakspår och till det krävdes en karl som skötte om en spak. Bastnäs hakspel står kvar intakt sen 1873, inbyggd i ett litet rödmålat hus. Det drevs med hjälp av en stånggång som kom från Haggruvan 2,5 km bort. Den siste hakspelaren som arbetade här skrev på träväggen inne i huset: Den första augusti 1889 som var den sista dagen hakspelet användes. Sen las gruvan ner just här.

1922 drevs en ny stollgång i berget, Nya Bastnässtollen, för att undersöka den gamla Ceritgruvan. I Bastnäs finns nämligen ett antal ovanliga jordartsmetaller. Vi gick även in i stollen och den ska nu skrotas så den kan öppnas upp för besökare. Bastnäs gruva kommer framöver att ingå i Geopark Riddarhyttan, det är självklart. Det är naturligtvis också en välkänd plats för mineralsamlare. Vad kan man inte hitta i varphögarna…

Styrelsesammanträde på Flogberget

Flogberget med styrelsen som ställde upp sig i skarpt solsken. Fr vä står Ulf Andersson och Thomas Björnhager, Smedjebackens kn, Olle Olsson, Fagersta kn, Gunlög Olsson, Skinnskattebergs kn, ordf Ingvar Henriksson, Ludvika kn, Carl-Magnus Gagge, Länsmuseet Västmanland, Ulf Löfwall, länsantikvarie Dalarna, Karin Johanson, ekonom står bakom Mona-Lisa Gleimar och Anna-Karin Andersson, båda från Ludvika kn och längst t hö bakom damerna står Ekorådets ordf Gunnar Ahl från Karmansbo i Skinnskatteberg.

Flogberget med styrelsen som ställde upp sig i skarpt solsken. Fr vä står Ulf Andersson och Thomas Björnhager, Smedjebackens kn, Olle Olsson, Fagersta kn, Gunlög Olsson, Skinnskattebergs kn, ordf Ingvar Henriksson, Ludvika kn, Carl-Magnus Gagge, Länsmuseet Västmanland, Ulf Löfwall, länsantikvarie Dalarna, Karin Johanson, ekonom står bakom Mona-Lisa Gleimar och Anna-Karin Andersson, båda från Ludvika kn och längst t hö bakom damerna står Ekorådets ordf Gunnar Ahl från Karmansbo i Skinnskatteberg.

Veckan gick i ett huj måste jag säga. I går fredag var vi i alla fall uppe på Flogberget i Smedjebackens kommun. Här finns en järngruva som lades ner 1918 efter första världskriget och som nu är en besöksgruva, en av Smedjebackens finaste besöksmål och en miljö i ekomuseum dessutom. Det är stängt för säsongen men jag lånade nyckeln på Grenanderska gården, där kulturförvaltningen numera håller till.

I det skönaste sensommarväder samlades vi utanför Gruvstugan och efter sammanträdet gick vi på spaning runt gruvhålen. Här uppe har det hänt saker i år, det ska jag bara säga. För det första så är det skrotat och inte bara i Nordvalls stoll – en lång gruvgång från nedre vägen rakt in i underjordsgruvan. Även Storbottenhålet var liksom renrakat! Jag kände knappt igen mig. När man skrotar, så knackar man bort alla lösa stenar i väggar och tak i gruvan. Det måste göras med jämna mellanrum och det är en dyrbar historia. Kommunen har satsat stort i år. Vi klev alla storögda runt gruvhålet och tittade ner. Träd och buskar har röjts också, vilket öppnat upp utsikten ännu mer ner mot sjön Leran och visst är det Morgårdshammar man anar längst bort… På sammanträdet berättade Smedjebackens ledamot Thomas Björnhager att Flogberget ökat besöksantalet med 16% i sommar och alla barnvisningarna hade varit överfulla. Det var roliga nyheter. Andra i styrelsen vittnade om samma sak, kanske allt regn drev folk till museerna?

Flogberget är tillgänglig året runt även om Gruvstugan är stängd, det ska ni veta. Och bilen parkerar man nedanför bommen, där finns en bra P-plats. Sen följer man bara grusvägen upp till toppen och Gruvstugan och där börjar gruvområdet. Här kan man gå och ”skrota” i timmar i fint väder och även njuta av utsikten. Ta med en kaffetermos.