Etikettarkiv: Staffan Bergman

Vi går runt Bastnäs gruva

I Bastnäs utanför Riddarhyttan står ett 150 år gammalt hakspel på sin ursprungliga plats, vilket är högst ovanligt. Det finns bara ett hakspel till vad vi vet och det står på Ludvika Gammelgård och Gruvmuseum, men det är ditflyttat från Grängesberg. Det här hakspelet ”skänktes” till Tekniska museet på 1920-talet och nu var föremålsintendenten Chris Hinchcliffe på besök och kikade på nämnda hakspel och förutom honom var även tjänstemän från Skinnskattebergs kommun med samt bergsingenjör Bengt Högrelius som guidade oss runt. Han känner Bastnäs utan och innan och kan allt om gruvor, skrotning, järnmalm och masugnar.

Nu handlade det om underhållsinsatser av både hakspel och Nya Bastnässtollen. Ett hakspel kan med hjälp av en lina hissa saker upp och ner i ett gruvschakt. Man kan alltså köra spelet både fram- och baklänges genom att byta hakspår och till det krävdes en karl som skötte om en spak. Bastnäs hakspel står kvar intakt sen 1873, inbyggd i ett litet rödmålat hus. Det drevs med hjälp av en stånggång som kom från Haggruvan 2,5 km bort. Den siste hakspelaren som arbetade här skrev på träväggen inne i huset: Den första augusti 1889 som var den sista dagen hakspelet användes. Sen las gruvan ner just här.

1922 drevs en ny stollgång i berget, Nya Bastnässtollen, för att undersöka den gamla Ceritgruvan. I Bastnäs finns nämligen ett antal ovanliga jordartsmetaller. Vi gick även in i stollen och den ska nu skrotas så den kan öppnas upp för besökare. Bastnäs gruva kommer framöver att ingå i Geopark Riddarhyttan, det är självklart. Det är naturligtvis också en välkänd plats för mineralsamlare. Vad kan man inte hitta i varphögarna…

Riddarhyttan – en oslipad diamant!

I "Såga", ett hus som står kvar efter sågen som låg härnere vid sjön Liens strand, där samlades vi och diskuterade rastplatsen över en kopp kaffe. Från vänster sitter: Marlène Carlsson, Staffan Bergman och Marco Helmisaaro, samtliga från kommunen. Därefter Johan Torvaldsson och Nils-Eric Wikström vid bordsänden, båda engagerade bybor, till höger om honom Jan Jävert och Anna Jansson, båda från kommunen, sen Barbro Bergkvist och Kalle Nordebring, även de två är engagerade bybor.

I ”Såga”, ett hus som står kvar efter sågen som låg härnere vid sjön Liens strand, där samlades vi och diskuterade rastplatsen över en kopp kaffe. Från vänster sitter: Marlène Carlsson, Staffan Bergman och Marco Helmisaaro, samtliga från kommunen. Därefter Johan Torvaldsson och Nils-Eric Wikström vid bordsänden, båda engagerade bybor, till höger om honom Jan Jäder och Anna Jansson, båda från kommunen, sen Barbro Bergkvist och Kalle Nordebring, även de två är engagerade bybor.

I morse hastade jag iväg till ett möte i Riddarhyttan. Det var några stycken från föreningen Geocentrums Vänner i Riddarhyttan som sammanstrålade med fem (!!) tjänstemän från Skinnskattebergs kommun för att lite mer konkret diskutera planerna på en centralt belägen rastplats längs riksväg 68, den som går genom byn. Teatermaskinens Anders Olsson var också med fast han syns tyvärr inte på bilden.

Rastplatsen engagerar många i byn därför att där kan man informera om byns alla möjligheter och besöksmål. Det är där som också en första information kring Geopark Riddarhyttan är planerad. Kalle Nordebring och Nils-Eric Wikström har gjort ritningar till ett skärmsystem under tak som är tänkt att placeras i anslutning till den tänkta rastplatsen. Den ska fyllas med information och blir ett första steg till en Geopark och på sikt även till ett besökscentrum. Goda krafter är i gång, vilket är mycket glädjande.

En logotype, som vi alla gillar, har tagits fram av Jenny Findahl, Snowtrail. Geopark Riddarhyttan får därmed en slags identitet, den har börjat existera! Och i en Geopark så måste det på sikt även finnas ett Geocentrum, ja minsann! En plats att utgå ifrån, en plats att samlas på, ett slags kunskapscentrum. Nu tas ett steg i taget, det är en bra metod. Riddarhyttan är som en oslipad diamant!! Ja, det har jag alltid tyckt.

Samtidigt pågår det gruvprojektering för fullt lite här och var i Bergslagen, gruvnäringen ligger i startgroparna igen.  Just i dag pågår också ett gruvseminarium i Skinnskatteberg. Och man vädrar nog morgonluft lite varstans…

Lokalt ekorådsmöte i Uttersberg

Ikväll möttes det lokala ekorådet i Skinnskattebergs kommun. Plats var Galleri Astley i Uttersberg. Vad är nu ett lokalt ekorådsmöte? Jo, det är ett möte mellan lokala representanter för ideella föreningar i Ekomuseum, som är ansvariga för något besöksmål i en stiftarkommun. Ekomuseum är en stiftelse. I alla stiftarkommuner finns det ett mer eller mindre fungerande lokalt ekoråd. Men därutöver finns det ”stora” Ekorådet. Då möts representanter från alla stiftarkommunerna till ett Ekorådsmöte. Det sker 4-5 gånger per år och ordförande är alltså sen 2004 Gunnar Ahl från Karmansbo. Jag själv deltar förstås i alla Ekorådsmöten då jag fungerar som sekreterare. Ibland deltar jag också i de lokala ekorådsmötena. Det ”stora” Ekorådet stavar vi alltid med stor bokstav liksom för att lyfta det. Oj, det här blev visst en lång förklaring. Orkar ni hänga med? Ikväll kom ovanligt många. Vi var 14 personer och två kom från kommunen, både kulturchefen Staffan Bergman och turistansvarige Marlène Carlsson. Det är viktigt med kommunalt engagemang! Många frågor avhandlades med en trevlig kaffepaus emellan. Lokala besöksmål och platser gicks igenom, man luftade problem och föreslog lösningar. Jag informerade om Ekomuseums kommande projekt och berättade om denna blogg i det fall någon missat den. Vi pratade en hel del om föreningen Geocentrums Vänner i Riddarhyttan och vi skrev under stadgarna också, vi som hörde till interimsstyrelsen. Och vi kunde bestämma datum för en geodag i Riddarhyttan: torsdag 12 maj. Det ska nu bekräftas med geologen Jan Mikaelsson från Linnéuniversitetet i Kalmar för honom ska vi bjuda hit. Han vet hur geologin ska presenteras för att locka… Åh, det ska bli så intressant och kul!  Ja, nu är vi på g…