Etikettarkiv: Anders Olsson

Ekomuseums styrelse hos Teatermaskinen

Vi förlade ett sammanträde hos Teatermaskinen i dag fredag. Alla måste ju bara få se detta fenomen med egna ögon! Det är en helt udda upplevelse, något liknande finns inte. Vi fick sitta i den gamla skolsalen i Skräppbo skola som nu kallas Studion. Först kaffe och jättegoda smörgåsar, därefter ett bra möte. Och det var en utmärkt möteslokal, ljus och fin trots att hela huset är överbyggt med ett annat hus…jättemärkligt…nog var vi alla förundrade över hur allt detta över huvudtaget varit möjligt. Men det fick sin förklaring efteråt.

VD Anders Olsson berättade intressant och så kortfattat han förmådde hur de tänkt, hur de jobbat och hur det ena kommit efter det andra, liksom helt naturligt. Mötet med den tyske arkitekten i Milano, utbytet med teatergrupper i EU, alla workshops, alla människor som strömmat hit, alla som frivilligt har hjälpt till – minst 150 personer har jobbat med bygget. Bara det! Verksamheten väcker lust hos folk, så är det.

Det är sannerligen en märkvärdig berättelse, som man inte kan undgå att bli gripen av. De har skapat ett ”kulturreservat” som är under utveckling med hållbarhetsprinciper och ett medvetet miljötänkande. Den som är intresserad kan åka hit och titta själv och kanske få några nya tankar på köpet.

Ett hett tips! Fredag 26 okt och lör 27 okt kl 17-21 har ni chansen att uppleva en samproduktion av Teatermaskinen och den franska teatergruppen La communauté inavouable på Västmanlands läns museum, Karlsg.2 i Västerås. Det är unik föreställning som rör sig i gränsen mellan teater och bildkonst: Hamletmaskinen av Heiner Müller. Biljettpris 200 kr, förköp 150 kr.

www.vastmanlandsmuseum.se
www.teatermaskinen.com

Riddarhyttan – en oslipad diamant!

I "Såga", ett hus som står kvar efter sågen som låg härnere vid sjön Liens strand, där samlades vi och diskuterade rastplatsen över en kopp kaffe. Från vänster sitter: Marlène Carlsson, Staffan Bergman och Marco Helmisaaro, samtliga från kommunen. Därefter Johan Torvaldsson och Nils-Eric Wikström vid bordsänden, båda engagerade bybor, till höger om honom Jan Jävert och Anna Jansson, båda från kommunen, sen Barbro Bergkvist och Kalle Nordebring, även de två är engagerade bybor.

I ”Såga”, ett hus som står kvar efter sågen som låg härnere vid sjön Liens strand, där samlades vi och diskuterade rastplatsen över en kopp kaffe. Från vänster sitter: Marlène Carlsson, Staffan Bergman och Marco Helmisaaro, samtliga från kommunen. Därefter Johan Torvaldsson och Nils-Eric Wikström vid bordsänden, båda engagerade bybor, till höger om honom Jan Jäder och Anna Jansson, båda från kommunen, sen Barbro Bergkvist och Kalle Nordebring, även de två är engagerade bybor.

I morse hastade jag iväg till ett möte i Riddarhyttan. Det var några stycken från föreningen Geocentrums Vänner i Riddarhyttan som sammanstrålade med fem (!!) tjänstemän från Skinnskattebergs kommun för att lite mer konkret diskutera planerna på en centralt belägen rastplats längs riksväg 68, den som går genom byn. Teatermaskinens Anders Olsson var också med fast han syns tyvärr inte på bilden.

Rastplatsen engagerar många i byn därför att där kan man informera om byns alla möjligheter och besöksmål. Det är där som också en första information kring Geopark Riddarhyttan är planerad. Kalle Nordebring och Nils-Eric Wikström har gjort ritningar till ett skärmsystem under tak som är tänkt att placeras i anslutning till den tänkta rastplatsen. Den ska fyllas med information och blir ett första steg till en Geopark och på sikt även till ett besökscentrum. Goda krafter är i gång, vilket är mycket glädjande.

En logotype, som vi alla gillar, har tagits fram av Jenny Findahl, Snowtrail. Geopark Riddarhyttan får därmed en slags identitet, den har börjat existera! Och i en Geopark så måste det på sikt även finnas ett Geocentrum, ja minsann! En plats att utgå ifrån, en plats att samlas på, ett slags kunskapscentrum. Nu tas ett steg i taget, det är en bra metod. Riddarhyttan är som en oslipad diamant!! Ja, det har jag alltid tyckt.

Samtidigt pågår det gruvprojektering för fullt lite här och var i Bergslagen, gruvnäringen ligger i startgroparna igen.  Just i dag pågår också ett gruvseminarium i Skinnskatteberg. Och man vädrar nog morgonluft lite varstans…

Teatermaskinen i Riddarhyttan

Ja, jag höll på att ramla baklänges, det är alldeles sant. Jag var där för en dryg vecka sen och tittade på Teatermaskinen. Vi körde ut i skogen på en slingrig liten moddig grusväg, passerade en gammal gruva och några gamla gruvbostäder och småhus (Källfallet) och så bara skog, just så som det är i Bergslagen. Stenig, bergig barrskog med några tjärnar här och där och åsbildningar och sand mellan varven. Där vid vägens ände ligger det ett gammalt skolhus, Skräppbo skola, ja klart att de gick i skolan i byn som ligger kvar runt den gamla gruvan. Men nu hör skolhuset till Teatermaskinen som i sig är den märkligaste företeelse, vars verksamhet jag hört mycket talas om, men där jag aldrig har varit förrän nu. Och – som sagt – det var närmast en chock att se detta väldiga bygge och med inbyggt skolhus!! Läs om Teatermaskinen här!

Nästa vecka ska jag träffa upphovsmannen och visionären Anders Olsson, han kommer till kansliet i Ludvika och han har något på hjärtat som han ville tala med mig om, jag bara anar…. det är något med levande historia och vandringar, nåt med rollspel, kanske nåt med landskapet – det där istida som så starkt präglar Riddarhyttan. Hm, vi får se! Det ska bli intressant att träffa honom.

Jag skrev om Teatermaskinen i senaste Ekobladet som nu i dagarna lagts upp på hemsidan och skickats ut via mejl till dem som så önskade. Och här kan ni läsa Ekobladet nr 1-2012 om ni vill, ni hittar länken uppe i högra hörnet på vår hemsida.