Etikettarkiv: Jenny Findahl

Det sista Ekobladet!

1 svar

Ekobladet 2 - 2013Vill bara påminna eftersom just detta nummer kantades av elproblem. Bladet hänger sen 1 juni på hemsidan under Ekobladet längst till höger i länklistan och där finns även samtliga Ekoblad sen 2007 för ibland kan det vara lite kul att backa i tiden. Det var 2007 som Ekobladet fick ett nyare utseende, då när Jenny Findahl, Snowtrail, gjorde en mall som jag sen försökt följa efter bästa förmåga. Visst blev det snyggare sen det fick en form.

Jag har flera olika sändlistor och många av dem finns i min egen lilla laptop men den stora ligger i den stationära PC:n här på kansliet och just i samma sekund som jag i slutet på maj skulle göra utskicket så fladdrade det till i elnätet och allt gick plötsligt på en fas, dvs skrivaren la av och datorn ville inte lyda, lampan fladdrade….men suck!! En grävmaskin utanför hade kommit åt en elledning. Och jag skulle precis ge mig iväg på en veckas ledighet och ja, det gick som det gick. Från min batteridrivna laptop kunde jag skicka ut till de små listorna men den stora sändlistan i PC:n fick inte sina Ekoblad förrän i dag, för nu är jag tillbaka och alla elledningar är fixade. Irriterande? Jo men visst – men bättre sent än aldrig!!

Och nu gör jag allting för sista gången, det är den märkligaste av insikter. Så blir det i slutet av en bana…men samtidigt börjar något nytt! Med viss spänning närmar jag mig den sista dagen…..

Årsstämma i sköna maj

Lämna ett svar

Årsredovisning 2012
Fick iväg utskicken i dag, många tunga kuvert med möteshandlingar och en matig årsredovisning. Vi håller stämma i mitten på maj. Och nu har jag gjort detta för sista gången och visst känns det lite märkligt men ändå är det fullständigt naturligt. Det är min elfte och sista årsstämma. Den första var på Färna herrgård, den minns jag mycket väl – stressen – och nu den sista förlägger vi på Tolvsbo Bergsmansgård utanför Söderbärke. Nu är allt lugnare. Och där äter man också gott och sånt är viktigt eftersom vi har för vana att äta lunch efter årstämman.

I sinnet gräver jag redan i min jämtländska trädgård och planerar fjällturer och norska resor. I den verkliga vardagen knogar jag på med Järnrutten just nu, samlar information och fixar fakta till Jenny Findahl, som bygger. Nu i helgen bär det i väg till Göteborg för NAMSA:s årsmöte och Anna Falkengren följer med mig. Nu ska hon få träffa de trevliga naturvetarna. Ekomuseum behöver många såna bekantskaper, de är viktiga för vår utveckling. Allt det här blir så bra! Ni vet hur det kan vara när allt faller på plats liksom av sig självt…. Just så är det nu.

Järnrutten på gång

Lämna ett svar

Järnrutten vykortenI går lade Jenny Findahl, www.snowtrail.net ut den nya uppfräschade lite förenklade Järnrutten på webben, www.jarnrutten.se. Men observera nu att det bara är den svenska versionen än så länge. Och vi har rensat lite i den. Den är ännu inte helt klar heller, vi ska få in Surahammars besöksmål också, de är än så länge bara prickar på kartan. Det kommer, det kommer….men vi är en god bit på väg. En viss uppdatering ska även till, som också kommer i efterhand, även om Jenny försökt få till det med alla nya färska uppgifter. Det sker alltid förändringar. Den engelska versionen www.ironroute.se ligger fortfarande kvar som den var – nu kan ni jämföra – och den ska självklart bli som den nya svenska så snart vi hinner med. Vi ska också ta fram en liten folder till Järnrutten med några turförslag. Det här blir bra. Vad kul det känns! Nu är vi igång inför säsongen som kommer…..

I går hörde jag förresten en talgoxe som drog vårsången med en dubbelton på gammalt hederligt vis! Det var också kul. För övrigt gnor jag med årsberättelsen för 2012.

Riddarhyttan – en oslipad diamant!

Lämna ett svar

I "Såga", ett hus som står kvar efter sågen som låg härnere vid sjön Liens strand, där samlades vi och diskuterade rastplatsen över en kopp kaffe. Från vänster sitter: Marlène Carlsson, Staffan Bergman och Marco Helmisaaro, samtliga från kommunen. Därefter Johan Torvaldsson och Nils-Eric Wikström vid bordsänden, båda engagerade bybor, till höger om honom Jan Jävert och Anna Jansson, båda från kommunen, sen Barbro Bergkvist och Kalle Nordebring, även de två är engagerade bybor.

I ”Såga”, ett hus som står kvar efter sågen som låg härnere vid sjön Liens strand, där samlades vi och diskuterade rastplatsen över en kopp kaffe. Från vänster sitter: Marlène Carlsson, Staffan Bergman och Marco Helmisaaro, samtliga från kommunen. Därefter Johan Torvaldsson och Nils-Eric Wikström vid bordsänden, båda engagerade bybor, till höger om honom Jan Jäder och Anna Jansson, båda från kommunen, sen Barbro Bergkvist och Kalle Nordebring, även de två är engagerade bybor.

I morse hastade jag iväg till ett möte i Riddarhyttan. Det var några stycken från föreningen Geocentrums Vänner i Riddarhyttan som sammanstrålade med fem (!!) tjänstemän från Skinnskattebergs kommun för att lite mer konkret diskutera planerna på en centralt belägen rastplats längs riksväg 68, den som går genom byn. Teatermaskinens Anders Olsson var också med fast han syns tyvärr inte på bilden.

Rastplatsen engagerar många i byn därför att där kan man informera om byns alla möjligheter och besöksmål. Det är där som också en första information kring Geopark Riddarhyttan är planerad. Kalle Nordebring och Nils-Eric Wikström har gjort ritningar till ett skärmsystem under tak som är tänkt att placeras i anslutning till den tänkta rastplatsen. Den ska fyllas med information och blir ett första steg till en Geopark och på sikt även till ett besökscentrum. Goda krafter är i gång, vilket är mycket glädjande.

En logotype, som vi alla gillar, har tagits fram av Jenny Findahl, Snowtrail. Geopark Riddarhyttan får därmed en slags identitet, den har börjat existera! Och i en Geopark så måste det på sikt även finnas ett Geocentrum, ja minsann! En plats att utgå ifrån, en plats att samlas på, ett slags kunskapscentrum. Nu tas ett steg i taget, det är en bra metod. Riddarhyttan är som en oslipad diamant!! Ja, det har jag alltid tyckt.

Samtidigt pågår det gruvprojektering för fullt lite här och var i Bergslagen, gruvnäringen ligger i startgroparna igen.  Just i dag pågår också ett gruvseminarium i Skinnskatteberg. Och man vädrar nog morgonluft lite varstans…

Och här i Sverige är det höst!

Lämna ett svar

Höst och färger, dofter och frisk luft i näsborrarna – jag njuter, det här är min grej. Känner mig glad att jag är svensk och bor i ett grönt skogsland med många sötvattensjöar. Tacksam faktiskt. Det är nog så att man präglas starkt av de landskap man föds i, där man växer upp. Som sagt, jag är en skogsmänniska. Det är vackert vid havet i Portugal, absolut – men jag mår bäst här hemma i det gröna.

I dag kom Jenny Findahl från Ljusterö, www.snowtrail.se, för vi planerar nu för nya insatser. Vi måste få till Ekomuseums hemsida på ett bättre sätt, göra den mer lättarbetad och vi ska göra om Järnrutten lite grann, vi ska även jobba med kartor och foldrar, förnya vår sommarfolder – ja lite sånt, viktiga grejer alltså och väldigt bra påbörja detta i god tid – nu har vi vintern på oss. Och vår bok Järnladies ska vi trycka om igen, en andra upplaga. Den första upplagan är nästan slut nu och den säljer bra. Nu har vi suttit i flera timmar och skissat på diverse saker och kommit fram till en handlingsplan. Det är enkelt att jobba med Jenny, hon är en praktiskt tänkande människa och hon har ett formidabelt sinne för form och bild. Inget krångel där inte!

Snart oktober och jag drar till Jämtland och stannar där nästa vecka, men ett och annat blogginlägg blir det nog.

Hektisk vecka med två boksläpp!

Lämna ett svar

Solen sken! Jag hade bakat en ”sommartårta” för kl 10 var det boksläpp nr 2 på kansliet i fredags den 8 juni. Det var ett lite enklare evenemang än det på tisdagen då vi var på Västmanlands läns museum i Västerås. Men tårta måste vi ha ändå.

Vi presenterade alltså två böcker denna vända, min ordförande Ingvar Henriksson och jag:  Älskade Mathilda och barnboken Från Berg till Spik. Barbro Jadling kom, hon som lagt grunden för illustrationerna i boken. Kerstin Bergström som gjorde texten fick förhinder. Sen har ju Jenny Findahl, Snowtrail och jag förnyat både bild och text, men det är tack vare de två nämnda damerna som det gick så bra. Radio Dalarna gjorde bra intervjuer med oss och lokalpressen kom. Vi har nu gjort fem böcker på två år! Jag radade upp dem på bordet och kände att det sannerligen inte är så illa:

1. Guideboken ”Om Järn och Människor”, 2010
2. Engelska guideboken ”Of Man and Iron”, 2011.
3. Järnladies. Från kolarhustrun till arvtagerskan, 2011
4. Från Berg till Spik. Om spikens långa vandring… 2012.
5. Älskade Mathilda. 100 brev om kärlek, slit och nöd, 2012.

Frågan var idag: vad ska ni ge ut nästa år?? Boksläpp med tårtkalas varje år är numera förväntat! Joo, tankar finns…. absolut. Men nån fart på kameran hade jag tyvärr inte denna dag, jag var lite för involverad själv i händelserna!! På eftermiddan packade jag bilen med böcker och for iväg bortåt Söderbärke och Norberg, nu börjar leveranserna.

Boken ”Älskade Mathilda” har kommit!

Lämna ett svar

De första 100 exemplaren kom till Västmanlands läns museum på Karlsg.2 i Västerås igår tisdag. Så roligt det var att träffa familjen Hirdman. Författarinnan Birgit Hirdman Rørslett, 90 år i sommar, ledsagades av sonen Øyvind från Oslo. Hon är en pigg och vaken dam som kan hantera både dator och epost. Och visst finns det en tydlig tråd av språkintresse och skrivande i efterföljande led på kvinnosidan som känns igen redan från brevväxlingen mellan Mathilda och Lars – för de båda kunde skriva.  Det är deras dotter Maj Hirdman och nu Majs dotter Birgit. Och sen är det Birgits brorsdöttrar Yvonne Hirdman, författare och professor i historia, och Eili Hirdman, språklärare. Yvonne Hirdman har skrivit Den röda grevinnan – en europeisk historia som fick Augustpriset 2012. Det är talangfulla damer vi hade att göra med denna dag!

På bilderna ovan ser ni överst länsmuseichefen Carl-Magnus Gagge hälsa på Birgit Hirdman Rørslett och sonen Øyvind. Vid lunchbordet ses fr vä profilen på Susanne Granlund, bildarkivet, nacken på Eili Hirdman, Øyvind Rørslett, Jenny Findahl, som gjort den grafiska formen, Yvonne Hirdman, Birgit Hirdman Rørslett och Carl-Magnus Gagge. Därefter sitter Ivan Klaessaon och Lena Engström, bara håret syns på dem. Tack länsmuseet för all hjälp!

Yvonne Gröning kom från Norberg och det var extra roligt för hade hon inte lyft fram Maj Hirdman i Järnladies och skrivit teaterstycket om Maj Hirdman och Norbergs gruvstrejk förra sommaren, så hade nog inte denna brevbok kommit till! Tänk hur det är – det ena leder till det andra och när man börjar nysta så ser man plötsligt mönstret.

Vi hade en gemytlig stund tillsammans igår på länsmuseet, vi firade boken med en inledande lunch, ett samtal, kaffe och god jordgubbstårta där det stod ”Älskade Mathilda”, så välordnat av länsmuseets Veronica Dahlberg och Lina Gatte Redin. Radio P4 Västmanland intervjuade Birgit i direktsändning och VLT, Västmanlands läns tidning kom för ett reportage. Och boken – den ser helt underbar ut. Det blir roligt att införliva denna autentiska berättelse i Ekomuseums lilla ”förlag”. Och på fredag kl 10 har vi ett enklare boksläpp på kansliet. Kaffe och tårta – naturligtvis. Och då får vår nya lilla barnbok Från Berg till Spik hänga på också. Och sen kan ni köpa båda böckerna genom Ekomuseum, på länsmuseet i Västerås, kanske även i Falun, hos lokala bokhandlare och snart även via Adlibris. Hurraaa!!

”Från Berg till Spik” har kommit

Lämna ett svar

Minsann, idag kom leveransen, den länge väntade. Nu har jag en stapel med bokkartonger längs väggen igen. Järnladies har minskat i antal och kvar står bara några kartonger nu. Men vi fyller på med nya titlar och om en dryg månad har vi väggen full med Älskade Mathilda-boken. Den blir väldigt fin den också. Alla böcker kommer att säljas på Adlibris, det är ett bra sätt för mig, jag levererar dit och sen behöver jag just inte tänka så mycket på försäljning annat än i lokala sammanhang.

Ekomuseums Järnskola för barn. Från Berg till Spik är en nätt liten bok, liggande A5-format och välpackad med lätttillgängligt vetande och fina illustrationer i färg om hur man hanterar järn från början till slut, ja om spikens långa vandring från gruva till smedja. Där gjorde Barbro Jadling och Kerstin Bergström ett bra jobb på 1990-talet. De gjorde den skrift som Ekomuseum Bergslagen gav ut då och som vi har haft som underlag för denna nya utgåva. Vi har utgått från den och sen jobbat lite vidare på berättelsen – både vad gäller text och bild, Jenny Findahl, Snowtrail och jag. Efter Valborg nu i början på maj ska den läggas ut på boklistan och sen ska jag börja sprida den i vårt område. Och priset? Det lutar åt hundralappen till.

Sorry – jag har varit lite lat!

Lämna ett svar

Joo, men nu är jag igång igen efter påskledigheten. Nu är det bråda tider dessutom. April går fort mot sitt slut och i morrn hämtar jag årsredovisningen hos Jan Lycke på Smedjebackens kommuntryckeri. Var det verkligen ett år sen jag hämtade den förra gången? Ja men det var det. Rent obegripligt. Nu ska kallelsen till stämman den 15 maj ut, så fort som möjligt.

Och sen brevboken. Jenny Findahl och jag har suttit i telefon i timmavis och gått igenom texten stycke för stycke. Hon sitter ju på Ljusterö och jag har suttit dels i Jämtland och dels idag på kansliet här i Ludvika. Vi blev klara idag. Pratade sen i telefon med huvudförfattaren i Oslo, Birgit Hirdman, barnbarn till brevskrivarna Mathilda och Lars,  och mejlade henne den nyreviderade texten som nu ligger placerad i sin form och snart bär det iväg till tryckeriet. Den 5 juni smäller det på Länsmuseet i Västerås, det blir roligt!

Och vet ni vad – på torsdag kommer med stor sannolikhet boken Ekomuseums Järnskola för barn, Från Berg till Spik. Då ska jag visa upp den här på bloggen och sen ska den spridas i lite lugnare takt, det är en bok som ska hålla ett tag.

Och vad mera? Årsmöte i vår geoförening i Riddarhyttan på onsdag, årsmöte i Namsa på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm i början på nästa vecka, Bröd i Bergslagen med Eva Långberg bakar med tio personer i Källfallet i Riddarhyttan nu i veckan.

Och Väsman har sköljt! När jag for före påsk, var isen kvar, jag kollade noga. Nu när jag kom hem så var den puts väck, det skedde i fredags hörde jag, den 13 april, då sköljde Väsman. Det är så man säger i Ludvika när Väsman blir isfri. Man håller noga koll på datumen sen flera år tillbaka och det hela började uppe på Lekomberg vid gruvan. Den som har ordning på det nu är Nils-Erik Nordqvist i Sörvik och uppgifterna finns på hans hemsida  www.lekomberg.se. Alla datum sen åratal tillbaka finns uppradade här. Och vi som bor nära Väsman förstår hur viktigt detta är och vi är många!

Teknikseminarium på Norra Latin i Stockholm

1 svar

Oj vilken dag igår!  En hel kul teknikdag anordnad av CNV (Centrum för Naturvägledning) som håller till på SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) i Uppsala. Vi var på Norra Latin i Stockholm. Där var det många intressanta föreläsare som gick igenom all ny teknik som man kan tänka sig vad gäller det här med att locka ut folk i naturen, landskapet … ja, marknadsföring helt enkelt. Hur når man folk?  Det handlade om QR-koder och HTML, om appar, vevlådor, lokala ”informationsfyrar”,  AR (Augmented Reality), RFID (Radio Frequency Identification Device), Kinect, Wii, Multitouch, Microsoft Surface …. och gud vet allt! Jag kände mig som en stoppad falukorv efteråt. Puuh… hur kan vi gå vidare efter detta? Jenny Findahl och jag började genast smida planer. Vi ska träffas på torsdag i denna vecka i Ludvika, tur är väl det, då har vi nog smält intrycken.

Jag var en av spanarna under dagen och visste först inte alls vad jag skulle spana på, om jag överhuvudtaget skulle begripa nåt? Det var svårt att säga på förhand men så föll en liten känsla på plats till slut. Första föredraget handlade om QR-koder och där nånstans kände jag att det skulle kunna vara till stor nytta för oss. Det verkade ganska enkelt att få till, inte var det dyrt och däri ryms massor av information. Det är som trolleri! En QR-kod ser ut som en fyrkant fylld med pixlar i svart-vitt. Man fotograferar koden med sin smarta telefon och vips omvandlas bilden till information, men först måste man ladda ner en app, t.ex. Scan för iPhone och Barcode scanner för Android. Det skulle vi kunna ha som komplement till våra vandringsfoldrar  – ofta finns det så mycket att berätta som inte får plats i foldern. Smart som attan.  Jag kommer att få anledning att återknyta till den här dagen framöver, det finns mycket att berätta!

QR-koder och telefonguide används i Uppsala för att utveckla Linnéstigarna och det hela invigs i maj. Det var Emil Nilsson från Biotopia som höll föredraget. Han jobbar med naturvetenskaplig kommunikation och har en kul hemsida/blogg här: www.vetenskapspedagogen.se