Jag kom från ett snöigt Jämtland i helgen och landade i en spirande vår, där björkarna redan fått musöron! Vintern var långt borta och solen sken. Då tog jag cykeln till Ställberget norr om Ludvika och gick vandringsleden ”Gula stigen”, den är gulmärkt även om alla märken inte finns kvar, men stigen ser man ju.
Ludvika är bra på det sättet, det finns många leder både för cykel och fötter. Den här leden är en ganska vältrampad stig som passerar urgamla gruvor, går över i en lika urgammal skogsväg ett litet stycke, en väg som en gång tog folk uppåt Burens och Sörvik och bortöver. Sen svänger stigen av uppåt berget. Skogen har vuxit upp runt gruvhålen och står rätt så tät och högvuxen i dag. Men lite varstans när det dyker upp ljusa gläntor och även ett hygge och där finns fina blåbärsställen, klart jag passade på att kolla läget. Blåbärsriset har överlevt vintern, det bådar gott inför sommaren. Och när man kommer högst upp på berget så har man en milsvid utsikt över Ludvika, höjder och luft! Det är det som gör Ludvika. Alltså, jag är barnsligt förtjust i att vandra i Ludvikas nära skogar, jag tröttnar aldrig.
