Etikettarkiv: talgoxe

Järnrutten på gång

Järnrutten vykortenI går lade Jenny Findahl, www.snowtrail.net ut den nya uppfräschade lite förenklade Järnrutten på webben, www.jarnrutten.se. Men observera nu att det bara är den svenska versionen än så länge. Och vi har rensat lite i den. Den är ännu inte helt klar heller, vi ska få in Surahammars besöksmål också, de är än så länge bara prickar på kartan. Det kommer, det kommer….men vi är en god bit på väg. En viss uppdatering ska även till, som också kommer i efterhand, även om Jenny försökt få till det med alla nya färska uppgifter. Det sker alltid förändringar. Den engelska versionen www.ironroute.se ligger fortfarande kvar som den var – nu kan ni jämföra – och den ska självklart bli som den nya svenska så snart vi hinner med. Vi ska också ta fram en liten folder till Järnrutten med några turförslag. Det här blir bra. Vad kul det känns! Nu är vi igång inför säsongen som kommer…..

I går hörde jag förresten en talgoxe som drog vårsången med en dubbelton på gammalt hederligt vis! Det var också kul. För övrigt gnor jag med årsberättelsen för 2012.

Gruset ska bort!

Ja, här går dagarna. De flyger fram. Har varit borta en vecka, sportat i Jämtland, åkt skidor på sjön, gått i skoterspår i skogen men jobbat samtidigt, jodå. Mycket snö var det där men här ojoj, bara på den här veckan har marken förbytts från snömoddig is till sopade ytor. Det gick i rasande fart. Gumman Tö har gjort ett gediget jobb. Här på Ludvika Gammelgård sopas det nu för fullt och DET är ett säkert vårtecken, jag letar såna nu och njuter av ljuset som kommer starkare för var dag.

Jo, man känner sig riktigt upplivad, saven stiger även i oss människor. Och här i Ludvika sjunger talgoxen tvåtonigt, det vill jag bara påpeka, därför att i bullriga miljöer som Stockholm t ex har den nu lagt sig till med entonig sång, en enda ton upp och en ner. Men här är det två toner upp och en ner, precis som det alltid var förr, har ni tänkt på det?? Fåglar ändrar sina toner efter behov, de vill ju höras vida omkring.  Ludvika är fortfarande en plats där den riktiga gamla sången duger fint och det gör mig glad. Ah, såna småsaker, va….. men även de små detaljerna ska inte underskattas, nej det lilla betyder mycket. Snart dags byta bloggbild också, den ser lite för vintrig ut, minst sagt. Ja, men nu måste jag knoga på med mina bestyr, hejhej.