Etikettarkiv: Maj Hirdman

Torsdag 8 nov! Yvonne Gröning i Nyhammar.

Lämna ett svar

Just precis, kommande torsdag kl 19.00 kan ni träffa Yvonne Gröning på Nyhammars bibliotek ett par mil från Ludvika. Hon ska berätta om Mathilda, dottern Maj Hirdman och om andra järnladies. Mathilda är ju huvudperson i boken Älskade Mathilda, 100 brev om kärlek, slit och nöd som kom på försommaren i år. Denna bok är en direkt följd av boken Järnladies, som kom förra året. Man kan se Mathildaboken som en fördjupning, då den handlar om modern till en av våra järnladies. Det blir en närbild av ett kvinnoöde i en tid med vedeldade järnspisar, fotogenlampor och ångmaskiner. Tiden var åren kring 1890.

Genom autentiska brev mellan Mathilda och maken Lars följer vi deras liv. Matilda med de tre barnen bor i en arbetarbarack på Karlberg i utkanten av Norberg och Lars arbetar som förman på sågverk neråt Västeråstrakten. Han kommer bara hem några få gånger per år. De kom från Gylleby säteri i Sunne, Värmland för att söka lyckan i Bergslagen. Säteriet gick förlorat i en konkurs och hoppet om en nytt gott liv hägrade in i det sista – Lars dog av brusten blindtarm 1892 vid 37 års ålder.

Yvonne Gröning är idérik, det är roligt att träffa henne och lyssna på henne. Det bjuds på kaffe och de goda berömda mandelkakorna från Elsas i Norberg! Yvonne kommer att sälja båda böckerna också – till specialpris. Och ingen entréavgift heller, det är bara att komma.

I detta samarbetar Ekomuseum med ABF Dala Finnmarks Eva Långberg och kultursekreterare Susanne Eriksson på Ludvika kommun. Välkomna till Nyhammar, känn vår historia!

Älskade Mathilda!

Lämna ett svar

Mathilda behöver Maj. Och nu ska hon ska få draghjälp av Yvonne Gröning, på bilden ovan. Yvonne är den som lyft upp Maj Hirdman och skrivit om henne i boken Järnladies. Maj är dotter till Mathilda så vad passar bättre än en liten turné med både Älskade Mathilda och Järnladies? Nä, just det. Yvonne är bra på det och hon kom med en idé som jag köpte på stående fot. Idag har vi suttit på kansliet och planerat en föredragsserie i och utanför Ekomuseum.

Sen har jag suttit delar av eftermiddagen med Eva Långberg, som är verksamhetsansvarig på ABF Dala Finnmark. Vi har ju haft brödprojektet ihop, Leader Bergslagen, som nu ska redovisas och Eva sitter som bäst med det. Nu kommer vi att samarbeta om föredragsserien för det är en intressant bit Bergslagshistoria som träder fram i både Mathilda och Järnladies. De böckerna hör ihop i mångt och mycket, kvinnohistoria i båda. Vardagshistoria. Och boken Mathilda måste man nog läsa med större eftertanke, det är långsam läsning. ABF är med i folkbildningssyfte. Vi satsar på att komma igång i slutet på oktober och sen köra i höst och vinter.

Och snart, mycket snart, måste vi trycka upp nya Järnladies. Jag tittade lite mer noggrant bland kartongerna och såg att jag bara hade drygt 100 ex kvar!! Det har gått snabbt nu på slutet. Och nu ska jag iväg till posten med en laddning till Adlibris igen – dessutom. Även Mathilda har sålt, fick beställning på båda i morse. Det känns ju jätteroligt!

Boken ”Älskade Mathilda” har kommit!

Lämna ett svar

De första 100 exemplaren kom till Västmanlands läns museum på Karlsg.2 i Västerås igår tisdag. Så roligt det var att träffa familjen Hirdman. Författarinnan Birgit Hirdman Rørslett, 90 år i sommar, ledsagades av sonen Øyvind från Oslo. Hon är en pigg och vaken dam som kan hantera både dator och epost. Och visst finns det en tydlig tråd av språkintresse och skrivande i efterföljande led på kvinnosidan som känns igen redan från brevväxlingen mellan Mathilda och Lars – för de båda kunde skriva.  Det är deras dotter Maj Hirdman och nu Majs dotter Birgit. Och sen är det Birgits brorsdöttrar Yvonne Hirdman, författare och professor i historia, och Eili Hirdman, språklärare. Yvonne Hirdman har skrivit Den röda grevinnan – en europeisk historia som fick Augustpriset 2012. Det är talangfulla damer vi hade att göra med denna dag!

På bilderna ovan ser ni överst länsmuseichefen Carl-Magnus Gagge hälsa på Birgit Hirdman Rørslett och sonen Øyvind. Vid lunchbordet ses fr vä profilen på Susanne Granlund, bildarkivet, nacken på Eili Hirdman, Øyvind Rørslett, Jenny Findahl, som gjort den grafiska formen, Yvonne Hirdman, Birgit Hirdman Rørslett och Carl-Magnus Gagge. Därefter sitter Ivan Klaessaon och Lena Engström, bara håret syns på dem. Tack länsmuseet för all hjälp!

Yvonne Gröning kom från Norberg och det var extra roligt för hade hon inte lyft fram Maj Hirdman i Järnladies och skrivit teaterstycket om Maj Hirdman och Norbergs gruvstrejk förra sommaren, så hade nog inte denna brevbok kommit till! Tänk hur det är – det ena leder till det andra och när man börjar nysta så ser man plötsligt mönstret.

Vi hade en gemytlig stund tillsammans igår på länsmuseet, vi firade boken med en inledande lunch, ett samtal, kaffe och god jordgubbstårta där det stod ”Älskade Mathilda”, så välordnat av länsmuseets Veronica Dahlberg och Lina Gatte Redin. Radio P4 Västmanland intervjuade Birgit i direktsändning och VLT, Västmanlands läns tidning kom för ett reportage. Och boken – den ser helt underbar ut. Det blir roligt att införliva denna autentiska berättelse i Ekomuseums lilla ”förlag”. Och på fredag kl 10 har vi ett enklare boksläpp på kansliet. Kaffe och tårta – naturligtvis. Och då får vår nya lilla barnbok Från Berg till Spik hänga på också. Och sen kan ni köpa båda böckerna genom Ekomuseum, på länsmuseet i Västerås, kanske även i Falun, hos lokala bokhandlare och snart även via Adlibris. Hurraaa!!

Isande vindar

Lämna ett svar
Maj Hirdman (1888-1976) växte upp i Norberg. Hennes föräldrar brevväxlade i flera år under de perioder de tvingades att leva åtskilda pga arbete på annan ort. Foto Ernst blom. Västmanlands läns museum.

Maj Hirdman (1888-1976) växte upp i Norberg. Hennes föräldrar brevväxlade i flera år under de perioder de tvingades att leva åtskilda pga arbete på annan ort. Foto Ernst blom. Västmanlands läns museum.

Den ryska kölden! Var ute en lång sväng nu i helgen och det bet verkligen i näsa och kinder. Ändå var det bara 20 minusgrader, det har man ju upplevt många gånger i livet utan att frysa så värst. Nu ögnar jag igenom bokmanuset, ni vet – brevboken om Maj Hirdmans föräldrar – och ser att vintern 1890 var isande kall här i Bergslagen med svårsågat fruset timmer och dragiga byggnader. Lars M Eriksson ledde arbetet på olika ångsågar och vintern 1890 skriver han brev från Smedsbo ångsåg i Tärna till hustrun Mathilda som satt i en arbetarbarack med tre små barn i Norberg, yngsta barnet var Maj Hirdman, 2 år.

14 jan 1890:  Jag kom inte fram hit förrän på kvällen, för jag gick vilse och kofferten fick jag ej förrän dagen efter. Därför fick jag ligga på golvet första natten, men vi har fått ett varmt rum, så jag frös inte. Det allra sämsta är att i rummet finns en kakelugn med en så liten eldstad, så vi kan inte laga någon mat och vi bor åtta karlar i rummet.

19 jan 1890:  Igår var även jag mycket dålig, men ej värre än att jag kunde arbeta. Jag hade så förfärligt ont över tinningen så i går kväll när jag lade mig, var jag riktigt rädd att jag skulle sjukna in, men i dag är jag bättre. Ser du, det är ett så förfärligt drag i såghuset. Det finns nog fönster och dörrar men där vi tar in timret måste det stå öppet, men jag skall försöka passa mig.

11 feb 1890:  Men jag har haft så förfärligt ont i min rygg så jag har inte förtjänat så mycket, utan istället så har jag måst leja en karl till. Så nu har jag fem karlar men jag har ändå förtjänat något över 3 kr per dag. Idag har jag förtjänat 5 kr, men nu går det inte så bra att såga för timret är hårt fruset. Jag önskar att det måtte bli töväder igen, så att det kan gå undan med arbetet.

2 mars 1890:  Men nu är det värre för timret är så hårt fruset till följd av kylan. Men vintern skall väl snart ge med sig. På morron i dag var det 23 grader kallt här. Jag tänker med ängslan på dig och barnen hur ni kan reda er i ert uthus. Hoppas ändå att du har ved.

15 mars 1890:  Jag är någorlunda frisk, men jag har haft en förfärlig snuva med värk över tinningen. Det är för mycket drag både natt och dag för den här kåken är förfärligt kall och dragig så det är knappast någon natt som jag inte får frysa ända fram till morgonkvisten. Vi eldar om kvällarna så det är riktigt farligt att se på, men det drar snart ut. Jag får hoppas att det blir vackert väder och sommar snart. Då blir det här den värsta vintern som tänkas kan.

Boken ”Älskade Mathilda! 100 brev om kärlek, slit och nöd” kommer den 1 juni.

Jämtens marknad i Östersund

Lämna ett svar

Jaha, så är man här igen! Och vi är redan i november och har vintertid! Fattar man? Jag gick genom stan i lördags, idag är det redan onsdag. Och det var mycket folk på gågatan, det är alltid mycket folk i Östersund. Och även denna lördag talades det norska i alla gathörn, åker alla norrmän hit och shoppar??  Ja, jag bara undrar… Där jag bor kan man ta tåget direkt till Trondheim och det ska jag baske mig göra, återgälda besöken. Jag blir alltid påmind om det i Östersund, att Norge ligger nästgårds. Ni som undrar nu vad jag gör här ska få besked: jag har en ledig vecka, det är höstlov även för mig. Jag har ett hus här i Jämtland som ska skötas, så enkelt är det.

En lördag och Jämtens marknad, klart jag går till Stortorget. Där är inte samma fart som i somras, men ostar fanns….jag köpte ost från Skärvången. God!! Och jag åt en kolbulle. God!! Det är vårväder i Jämtland, alla löv har inte fallit än. Hemma i byn säger de att de brukar åka skridskor på nylagd kärnis den 1 november. Så gjordes förra året, ingen is i sikte i år. Jag målar om inomhus, krattar löv i trädgården, klipper ur svarta vinbären, samlar i högar, kör till soptippen, ser resultat, trivs, njuter, dagarna går. Jag läser ett bokmanus. Får tankar, det är en brevsamling, Maj Hirdmans föräldrars brev från 1880-talet. Så svårt de hade det! Så otroligt svårt. Förfärliga Fattigsverige! Jag ska sluta klaga! Jag är helnöjd med min tillvaro. Men dagarna går alldeles för fort, det blir värre och värre med tiden. Jag vill själv bestämma över tiden men det är ju tvärtom, tiden härskar, man har inte ens en chans…att bestämma alltså. Som ni förstår så blir det lite si och så med bloggandet denna vecka.

Igår livsfara – idag planering i Ludvika

Lämna ett svar

Igår ja – ni anar inte hur nära det var!!! Jag var på hemväg från Jämtland mitt på blanka dan och hade god fart på bilen. I Hälsingeskogarna höll jag med en sekunds marginal på att bli rammad rakt in i sidan av en vilt galopperande älgtjur med stor krona på huvudet. Han dök upp helt plötsligt från diket på min vänstra sida och strök precis förbi baken på min lilla bil…det kunde lika gärna gått helt åt pipsvängen, en sekund från en säker död!! Ändå blev jag inte skakis….jag börjar undra hur jag egentligen är funtad?? Jaja, man är som man är. Men jag kände starkt att döden verkligen är ständigt nära, men oftast tänker vi inte på den– trots att den går bredvid, tittar och petar på en ibland.

Idag har vi planerat Jenny Findahl och jag. Jag köper alltså tjänster av Jenny, som driver enmansföretaget Snowtrail. Vi har en massa att göra framöver. Brevboken om Maj Hirdmans föräldrars fina brevväxling blir det stora projektet. Det ska bli oerhört spännande att göra en bok av detta material. Sen måste vi jobba med underhåll av hemsidan, göra vandringsfoldrar till våra besöksmål och Jenny ska även göra en ny fräschare grafisk form till två gamla skrifter som fortfarande är efterfrågade: Ekomuseums katekes och Från berg till spik. Jättebra få det gjort, det har jag tänkt på länge! Katekesen handlar om bergsbruk och järnhantering, ekonomisk och teknisk historia och Från berg till spik är skriven för barn för att de ska förstå spikens långa vandring från berg till smedja. Så vi har en del att göra nu till vintern. Och jag är förstås väldigt glad att jag sitter här och lever!!

Blåsiga dagar får man tankar

Lämna ett svar

Igår var det en blåsig mellandag som jag spenderade på kansliet, begravd i papper. Det låter väl tråkigt, jovisst –  MEN det händer ändå saker hela tiden, så som det där telefonsamtalet med Oslo. Jag hade ett fantastiskt fint samtal med Maj Hirdmans dotter Birgit, som bor i Oslo, en fin och mycket kultiverad dam av äldre årgång.

Maj Hirdman är omskriven i Järnladies och det var helt Yvonne Grönings förtjänst, det var Yvonne som absolut ville skriva om henne och det var helt rätt, därför att Maj Hirdman var en riktig kämpe och överlevare. Hon kallades ”Röda Maja” i Norberg eftersom hon agiterade för solidaritet. Hon var egensinnig och mycket begåvad. Så småningom gifte hon sig med Gunnar Hirdman, en intellektuell som var studieledare på ABF och som med tiden blev riksansvarig för hela ABF. Han tillbringade somrarna på Brunnsvik utanför Ludvika, där dottern Birgit fick vara med. Det var underbara somrar, berättade hon i telefon från Oslo.

Birgit har i sin ägo en brevsamling på ca 100 brev, ett ömsint förvaltat arv från modern. Det är en brevväxling mellan Maj Hirdmans föräldrar, alltså Birgits morföräldrar och är, som hon säger, en riktig skatt, en unik skildring av ett ungt pars liv, tankar och strävan här i Bergslagen på 1880-talet. Den samlingen skulle kunna bli en underbar läsning för alla, ja vi skulle kunna göra en fin bok av breven med fotografier från tiden. Det var det vi pratade om, brevsamlingen blir en gåva till Bergslagen. Hm…vi håller visst på att bygga upp en liten förlagsverksamhet här…??  Jaa, men aptitliga böcker är ett bra sätt att sprida historia till alla. Och historia är nödvändigt för vårt inre lugn, det ger visshet. Man får förståelse för tid och för folks rörelser i tiden. Ekomuseum Bergslagen är en bra utgångspunkt för dylika ting.

En brevbok skulle kunna ge en fin bild av Bergslagen, av en verklighet då, om flytt från Värmland till Bergslagen, om umbäranden, jakten efter försörjning, om längtan, kärlek och planer, om familjeliv och barn innan fadern dog i förtid. Maj var bara fem år när hon blev faderlös, hon föddes 1888 i Söderbärke i södra Dalarna. Hennes mor Matilda ”Tilda” Johannesdotter bevarade omsorgsfullt alla brev mellan makarna och överlät senare samlingen till dottern Birgit.

Tanken är mycket lockande. Jag vill själv absolut läsa den boken, det finns inget mer spännande än att läsa om människors verkligheter. Så hur göra? Jo, det är nog bara att börja dra i tråden…