Jag vill gärna önska er som läser här en riktigt skön påskhelg! Visserligen blev det vinterväder igen, men vårsolen lyckas ändå mota bort det värsta så det blir ju inte så där riktigt kallt. Vinter förresten? Jaa, jag sitter ju inte i Ludvika och skriver det här, jag är i Jämtland, 45 mil norrut och det gör skillnad. Här är landskapet kritvitt, det bländar till och med genom köksfönstret.

Landskap? Ja, nu kom vi in på det. Har just läst om landskapsekologi, om ”natur och kultur”, detta strävsamma par som färdats tillsammans genom tiderna åtminstone så länge som människan funnits. Och är det inte människor som formar landskapet så är det djuren, jovisst – har just förstått att bävern är en sådan byggare som är mästare på att rekonstruera sin ekologiska nisch. Men världsmästare i nischrekonstruktion är i alla fall den moderna människan. Vi har begåvats med en unik förmåga att skaffa oss total kontroll och monopol över naturresurserna och det till priset av vår snara (?) framtida undergång, som vi inte vill se alls. Jo, vi gräver samtidigt vår egen grop att ramla ner i. Vi har varit precis överallt på klotet och påverkat, överallt finns spår av människors aktiviteter, många av dem är ödeläggande. Den naturliga naturen existerar inte – om den nånsin har gjort det – nej allt är kulturpåverkat, dvs av människohänder och -fötter. Eller av djur.

Det mesta har tydligen skett under de senaste ca 2-3000 åren, det har gått med en farlig fart och det tog verkligen i rejält när den industriella revolutionen startade på 1700-talet. Då virvlade det till! Och den här korta tiden från 1700-talet fram till nu har till och med fått ett eget namn: Antropocen, en ny geologisk tidsepok! Begreppet skapades 2000 av nobelpristagaren och atmosfärskemisten Paul Crutzen (Wikipedia). Och då är ändå vårt klot ca 4,5 miljarder år (!!) gammalt men vår framfart hotar nu vår arts liv som det ser ut. För nog tar klotet tillbaka makten rätt som det är. Då blir det störtdykning. Ja men Glad Påsk var det ja!! Vi hinner med att fira påsk.