Etikettarkiv: Anna Falkengren

Krampen – rysslägrets tvättstuga

Lämna ett svar

Krampen tvättstugan

I dag var jag ute på vägarna och for, hade bilen full med foldrar och även sällskap för ovanlighetens skull, min efterträdare Anna Falkengren och Maria Boman från Ludvika Gammelgård hängde med. Vi hade ett ärende till Teatermaskinen, där vi smidde planer på samarbete, ja det kommer ju inte att beröra mig som ni förstår utan Anna – men veckan ut är jag med på allt!  Vi passade även på att göra en tur i Skinnskattebergs kommun när vi ändå var där och lämnade kartonger med sommarfoldrar där vi kom åt. Men nu var det Krampen!

Det var ett tag sen jag var där sist och nu står huset helt färdigrenoverat och lyser. Det invigdes för två veckor sen av den ryske ambassadören och det är den ideella föreningen! Kulturbygd i Samverkan, www.kulturbygd.se som driver och tar ansvar för verksamheten där. Om öppettider vet man inte riktigt än hur det ska bli men man borde kunna kontakta någon i styrelsen för visning och dem hittar man på deras hemsida. Exempelvis är Anders Nyhlén på Galleri Astely med i styrelsen och då vi hälsade på där så hörde vi talas om invigningen. Det går nog an att fråga honom.

Krampenhuset är uppdelat i två avdelningar med en utställning i vardera halva – om rysslägret i ena gavelrummet och om KURJ i det andra. KURJ är alltså Köpings-Uttersbergs-Riddarhyttans Järnväg som är nedlagd sen länge men som delvis har återuppstått som en cykel- och ridled vilket skett tack vare föreningens mångåriga engagemang. 

Här kan ni läsa lite mer om Krampen och rysslägret:  https://ekomuseum.se/besoksmalen/krampen/

Årsstämma i sköna maj

Lämna ett svar

Årsredovisning 2012
Fick iväg utskicken i dag, många tunga kuvert med möteshandlingar och en matig årsredovisning. Vi håller stämma i mitten på maj. Och nu har jag gjort detta för sista gången och visst känns det lite märkligt men ändå är det fullständigt naturligt. Det är min elfte och sista årsstämma. Den första var på Färna herrgård, den minns jag mycket väl – stressen – och nu den sista förlägger vi på Tolvsbo Bergsmansgård utanför Söderbärke. Nu är allt lugnare. Och där äter man också gott och sånt är viktigt eftersom vi har för vana att äta lunch efter årstämman.

I sinnet gräver jag redan i min jämtländska trädgård och planerar fjällturer och norska resor. I den verkliga vardagen knogar jag på med Järnrutten just nu, samlar information och fixar fakta till Jenny Findahl, som bygger. Nu i helgen bär det i väg till Göteborg för NAMSA:s årsmöte och Anna Falkengren följer med mig. Nu ska hon få träffa de trevliga naturvetarna. Ekomuseum behöver många såna bekantskaper, de är viktiga för vår utveckling. Allt det här blir så bra! Ni vet hur det kan vara när allt faller på plats liksom av sig självt…. Just så är det nu.

Vårdagjämning i yrsnö!

Lämna ett svar

Vårdagjämning_1 Vårdagjämning_3Suck, hundrafalt suck, idag går vi ändå in i sommarhalvåret men i yrsnö och iskyla. Inte nådigt! Men jag stökar inomhus på kansliet och har kört ett berg med skräp redan och bygger upp nya berg att köras till tippen. Ganska skönt ändå med lite utrensning och det arbetet lär fortsätta tills jag slutar.

Vårdagjämning_2Påskhelgen stundar och med den en vistelse i Jämtland för min del, det betyder även att bloggen här får lite välförtjänt vila i ca två veckor framöver – något litet inlägg kan det kanske bli. Ni kanske inte ens märker nåt, för jag har inte varit lika flitig på sistone. Gnor mycket på kansliet så det blir just inget att berätta, men häromkvällen var jag i Riddarhyttan på geoföreningens årsmöte och visade det föredrag jag höll i Portugal i höstas. Det berör dem, det handlar om inriktningen mot naturen, miljön, verkligheten under våra fötter. Det måste med i det framtida Ekomuseet. Efter påsk i mitten av april åker Anna Falkengren och jag till NAMSAS årsmöte i Göteborg. I NAMSA finns naturvetarfolket, ett bra nätverk. NAMSA = Naturhistoriska museernas samarbetsorganisation. Vi behöver deras kompetens.

Omställning pågår…

Lämna ett svar

Anna på kanslietSom jag skrev i sista Ekobladet, så pågår projekt Omställning på kansliet. Överlämning sker till Anna Falkengren en halv dag i veckan ungefär. Då stökar vi till slagbordet på kansliet med papper och annat. Här ovan ses Anna mitt i röran. Efter en sån halvdagssession är vi rätt så möra både hon och jag. Man kan inte ta in hur mycket som helst och inte heller lämna ifrån sig hur mycket som helst – på en gång alltså!

I går fredag förmiddag tog vi så ett nappatag igen och det går framåt, ja fattas bara annat…och dessutom känns det väldigt bra att vi håller en viss fart. Vi bygger en slags trygghet tillsammans, det är ju så att även jag måste känna trygghet när jag lämnar. Och nu kommer snart påsken, vilket innebär lediga dagar runt helgen och då har vi även passerat vårdagjämningen (20 mars!) och därefter blir som bekant dagarna längre än nätterna. Då närmar vi oss sommaren, då är vi redan inne i sommarhalvåret – tänk på det ni…sommar…. Om jag känner stress?? Jo, det kan ni lita på….att gå i pension är ingen barnlek, ;-).

Ekomuseitanken föds….

2 svar
Utredningen om Ekomuseum Västerbergslagen som genomfördes av Örjan Hamrin och Hans Rehnberg. Till höger den första guideboken för det nya Ekomuseum Bergslagen, även den ett verk av Örjan Hamrin.

Utredningen om Ekomuseum Västerbergslagen som genomfördes av Örjan Hamrin och Hans Rehnberg. Till höger den första guideboken för det nya Ekomuseum Bergslagen som föddes ur den första idén, även den ett verk av Örjan Hamrin.

Här har Ludvika och Smedjebackens kommuner inventerats på intressanta platser som skulle kunna bli besöksmål i det föreslagna Ekomuseum Västerbergslagen.

Här har Ludvika och Smedjebackens kommuner inventerats på intressanta platser som skulle kunna bli besöksmål i det föreslagna Ekomuseum Västerbergslagen.

Del av inledningens text som visar att Karl-Erik Forsslund i Ludvika var tidigt ute med tanken på industrihistoria - och att Ludvika Gruvmuseum är ett mycket tidigt exempel på ett nytt sätt att arbeta med museer - utomhus i det fria. Det är 75 år sen.

Del av inledningens text som berättar att Karl-Erik Forsslund i Ludvika var tidigt ute med tanken på industrihistoria ute i det fria – och att Ludvika Gruvmuseum är ett mycket tidigt exempel på just detta. Det är 75 år sen.

Det var redan 1970 som Husbyringen skapades, när Erik Hofrén var chef för Dalarnas museum. Det var mycket idéer i luften på den tiden och några lyckades fånga in dem och göra något av dem. På Dalarnas museum ville man utveckla den regionala museiverksamheten. Begreppet ekomuseum fanns inte då, det myntades i Frankrike några år senare. Tankarna på ett ekomuseum i industrins södra Dalarna började spira i slutet av 1970-talet. 1984 kom så en utredning om ett Ekomuseum Västerbergslagen, genomförd av Örjan Hamrin, museilektor på Dalarnas museum och Hans Rehnberg från Riksantikvarieämbetet. Det var på Facebook i morse som jag såg Örjans inlägg om utredningen! Och i Ekomuseums bibliotek hittade jag fyra exemplar och jag bläddrar…jag läser Erik Hofréns förord. Ludvika och Smedjebacken ska ge en helhetssyn av teknik, samhälle, människa och miljö med utgångspunkt i kulturlandskapet och bli ett ekomuseum. Begreppet kulturturism har landat. Det är vårdagjämning 1984. Det är snart 30 år sen!

60 jätteintressanta sidor – ja ni läser rätt. Det är roligt att läsa om fröet till det som växte fram två år senare, titta själva på kartbilden ovan, många platser och allt är med: gruvor, hyttor, bruk, bergsmansgårdar, transporter, energi, finnskogen, kulturpersonligheter, modern industri… Och idén växte. 1986 påbörjades det gränsöverskridande experimentet Ekomuseum Bergslagen i en ännu större form. Örjan Hamrin for runt och fick ihop en samling kommuner i två län och ett lyckosamt försök till samverkan kunde starta. Han arbetade heltid med projektet. Det första kansliet låg på översta våningen i Ekomagasinet på Västanfors hembygdsgård i Fagersta, ja handelsboden alltså, som invigdes 1988 och fick sitt Eko- efter Ekomuseum. Tre år senare, 1990, bildades Stiftelsen Ekomuseum Bergslagen med säte i Fagersta. Efter denna rejäla insats av Örjan, som även skissade på den organisation som står sig än i dag, drog han sig tillbaka till jobbet på Dalarnas museum – men släppte inte ekomuseet med blicken helt och fullt.

Peter Larsson blev den förste museichefen år 1991 och arbetade upp den trebenta organisation som står sig än:  styrelsen – tjänstemannagruppen – de ideella föreningarnas Ekoråd. Han efterträddes av Ewa Bergdahl 1996, som efterträddes av Mats Hulander 2000, som efterträddes av mig 2003, som efterträds nu den 1 juli 2013 av Anna Falkengren! Och Örjan Hamrin är numera Ekomuseums senior adviser. Tänk så det kan gå!

En tur till Söderbärke

1 svar

 

Karin Johansson på sin veranda bland blomstren.

Karin Johansson på sin veranda i Söderbärke.

Jaha, här fylls det 65 år på löpande band, igår var det Karins tur och en vackrare vinterdag får man nog leta efter. Det där rosa januariljuset!! Med en vit måne på himlen. Jag for dit igen för visst måste det gratuleras när man rundar denna milstolpe i livet. Det blev kaffe och tårta på Karins fina luftiga veranda för andra gången på kort tid.

Karin Johansson har jobbat på uppdrag åt Ekomuseum i nästan tio år nu, hon sköter om bokföringen och gör bokslutet, sen behöver vi bara gå till revisorn i Ludvika som kollar allt och skriver under. Jag hushållar och hon plitar med siffrorna och tillsammans har vi en bra känsla för pengar. De ska ju inte slösas bort på onödigheter utan de ska arbeta i verksamheten och göra nytta – just det, det där lät väl bra! Men så är det när man har en bestämd och begränsad kassa. Det finns liksom inga extra dolda tillgångar nånstans, en penningakälla – tyvärr!! Vi ska helst hamna nära nollstrecket i slutet på varje år och vi har lyckats bra med det. Jag försvinner ju till sommaren och Anna Falkengren tar över och fortsätter med Karin. Eftersom Karin är egen företagare kan hon jobba på lite i sin egen takt nu ett par år framöver. Ta de uppdrag hon vill. Tur för oss att hon vill fortsätta med Ekomuseum! Det är så skönt när allt faller på plats – nervlugnande!

Det första planeringsmötet

Lämna ett svar
Anna Falkengren och Ingvar Henriksson på Ekomuseums kansli. Nu planeras framtiden!

Anna Falkengren och Ingvar Henriksson på Ekomuseums kansli. Nu planeras framtiden!

Fredagar är bra dagar för planeringsmöten, det är liksom lite lugnare i slutet på veckan. Alltså bokade Anna Falkengren och jag vårt första riktiga möte i dag. Hon ska ju ta över efter mig den 1 juli när jag går i pension och det är otroligt skönt att vara ute i god tid, det säger jag bara. Vår ordförande Ingvar Henriksson dök också upp och tog sig en slurk kaffe med oss på förmiddagen. Det var mycket att prata om så här i början men nu är vi i alla fall i gång.

Det blir en långsam grundlig överlämning som kommer att löpa på fram till sommaren och det gör att vi hinner med.  Överföringen av all information kommer att ske i en takt som inte stressar sönder oss. Det ska ju kännas tryggt för oss båda och även för ordföranden. Och det kommer det att göra. Vi kände oss jätteglada alla tre för att allt det här löser sig så bra!! Det betyder mycket för sinnesron. Man vill ju ha ro i sinnet, eller hur? Då blir det också arbetsro.

I dag badade Ludvika i sol!

3 svar
Hällsjöns gamla gästis på Ludvika Gammelgård. Ekomuseums kansli ligger i bortre gavelrummet på nedre botten.

Hällsjöns gamla gästis på Ludvika Gammelgård. Ekomuseums kansli ligger i bortre gavelrummet på nedre botten.

Jo, jag är tillbaka efter en lång julhelg i norrländskt mörker. Kom i går. Har jag varit på en annan planet? Här i Ludvika har man fått kisa i dag, jag hade behövt solbrillor. Vi har haft rena rama vårvädret med idogt kvittrande överlyckliga talgoxar (underbart vårtecken!) och en slösande sol. Och visst var det väl dagsmeja? Det droppade i alla fall lite här och där. Rätt som det är sticker snödropparna upp sina små huven och kikar på oss. Jag har en södervägg där jag bor, ska spana lite på dem.

Jahapp – och jag går in på slutspurten nu! Jag ser målstolpen, den närmar sig raskt och det är bara ett halvår kvar av mitt fasta arbetsliv. Visst känns det märkligt, det gör det. Mycket märkligt – så som alla förändringar kan kännas, när något, som har varat så lång tid som ett helt arbetsliv, ska avslutas. Men ändå! Det är något av friska vindilar som drar förbi näsan, en ny luft från annat håll. Min efterträdare Anna Falkengren har nu presenterats i båda lokaltidningarna, det känns väldigt roligt. Det här halvåret kommer att gå galopperande fort – så är det!

Och ljusstakarna ska bort från fönstren tjugondag Knut, ni anar dem på bilden ovan trots att solen tar ljuset från dem. Knut har sin dag på söndag. Alltså ryker alla stakarna på måndag morgon. Och då har halva månaden redan gått….jisses, det är mycket som ska hinnas med, det här lär bli en pärs!

Juluppehåll på bloggen!

4 svar
Ekomagasinet på Västanfors hembygdsgård är en rolig handelsbod, öppen varje dag mellan 11-18. Här står verksamhetsledare Malin Andersson och hälsar välkommen.

Ekomagasinet på Västanfors hembygdsgård är en trivsam handelsbod, öppen varje dag mellan 11-18. Här står verksamhetsledare Malin Andersson och hälsar välkommen.

Eftersom jag drar till Jämtland över jul och nyår så stänger jag både blogg och kansli till efter trettonhelgen i januari. Men allt är inte stängt. Något som inte gör uppehåll är Västanfors hembygdsgård. Där är både handelsboden Ekomagasinet och Kaffestugan öppna hela julen, ja kankse inte direkt på julafton men annars så…det kan vara bra att veta för er som har lust med en utflykt under helgen. Där är i princip öppet varje dag. Ni kan enklast gå in och spana på deras hemsida, där står det om öppettider och annat, www.hembygdsgarden.nu För övrigt önskar jag er alla som läser här:

                        en riktigt GOD JUL & ett GOTT NYTT ÅR!

Anna Falkengren i Kaffestugan på Västanfors.

Anna Falkengren i Kaffestugan på Västanfors.

Och så ses vi här igen efter trettonhelgen, härligt för då börjar ett nytt år….och förresten när jag ändå är i farten med det nya året så fyller jag snart 65, hur nu det är möjligt?? Känner mig som ett frågetecken, det är det här med tiden igen… Hur som helst så går jag i pension den 1 juli 2013 och efter mig kommer Anna Falkengren, som för närvarande är kulturchef i Smedjebackens kommun. Allt har ordnat sig till det bästa!! Skön julklapp för oss alla. Det blev klart i fredags i förra veckan. Och det blir mer om Anna efter jul. Som sagt – en GOD JUL till er alla!

Vattnet i Västanfors, Fagersta

Lämna ett svar

Det här var i torsdags förra veckan. Nu sitter jag i södra Jämtland inbäddad i snö. Hur det ser ut i Fagersta i dag har jag ingen aning om (snö??), men när dammluckorna öppnar vid Väsman och vattnet kastar sig utför Ludvika ström vidare ner i sjösystemen, ja då tar det inte lång tid innan det blir livat i Kolbäcksån och Strömsholms kanal. Så är det. Dammluckorna öppnas efter hand nedströms och efter tjänstemannamötet i Norberg förra veckan for Anna Falkengren, kulturchef i Smedjebacken och jag tillbaka hem via Västanfors. Vi ville ju prompt skåda vattnet! Och det var som vi hört: värsta vattenfallet vid det gamla kraftverket mittemot hembygdsgården. Full fart med öppna dammluckor. Och längre ner stiger vattnet i Mälaren och även vid Slussen i Stockholm, en kedjereaktion. Mycket vatten har vi i detta land, på gott och på ont.

Och visst gick vi sen till Kaffestugan och fick oss en kopp på den fina ombonade glasverandan. Det är så mysigt på Västanfors hembydgsgård, som är öppen i princip varje dag året runt mellan 10-18. Nu förbereds julaktiviteter och julutställning. Bra spana på deras hemsida så ni inte missar nåt, gör det här.