Etikettarkiv: Malin Andersson

Juluppehåll på bloggen!

4 svar
Ekomagasinet på Västanfors hembygdsgård är en rolig handelsbod, öppen varje dag mellan 11-18. Här står verksamhetsledare Malin Andersson och hälsar välkommen.

Ekomagasinet på Västanfors hembygdsgård är en trivsam handelsbod, öppen varje dag mellan 11-18. Här står verksamhetsledare Malin Andersson och hälsar välkommen.

Eftersom jag drar till Jämtland över jul och nyår så stänger jag både blogg och kansli till efter trettonhelgen i januari. Men allt är inte stängt. Något som inte gör uppehåll är Västanfors hembygdsgård. Där är både handelsboden Ekomagasinet och Kaffestugan öppna hela julen, ja kankse inte direkt på julafton men annars så…det kan vara bra att veta för er som har lust med en utflykt under helgen. Där är i princip öppet varje dag. Ni kan enklast gå in och spana på deras hemsida, där står det om öppettider och annat, www.hembygdsgarden.nu För övrigt önskar jag er alla som läser här:

                        en riktigt GOD JUL & ett GOTT NYTT ÅR!

Anna Falkengren i Kaffestugan på Västanfors.

Anna Falkengren i Kaffestugan på Västanfors.

Och så ses vi här igen efter trettonhelgen, härligt för då börjar ett nytt år….och förresten när jag ändå är i farten med det nya året så fyller jag snart 65, hur nu det är möjligt?? Känner mig som ett frågetecken, det är det här med tiden igen… Hur som helst så går jag i pension den 1 juli 2013 och efter mig kommer Anna Falkengren, som för närvarande är kulturchef i Smedjebackens kommun. Allt har ordnat sig till det bästa!! Skön julklapp för oss alla. Det blev klart i fredags i förra veckan. Och det blir mer om Anna efter jul. Som sagt – en GOD JUL till er alla!

Kronprinsessparet i farten…

2 svar

I morse for jag till Västanfors för att se kronprinsessparet Victoria och Daniel. De båda deltog i ett möte som handlade om integration och mötet var förlagt till Magasinet på hembygdsgården och det är den trevligaste av miljöer dessutom. Vilket bra val av mötesplats!! De satt på översta våningsplanet och med på mötet var även integrationsminister Erik Ullenhag och kommunalrådet Stig Henriksson. Sen deltog förstås ett tiotal personer från företag som Adecco, Swedbank samt organisationer som Somaliska föreningen, Försörjning & Arbete, Tillväxtgruppen i Norra Västmanland.

Och vad gjorde jag där? Jo, jag ville se kronprinsessparet live på ett av Ekomuseums finaste besöksmål och försöka få till några bilder av det celebra besöket. Strömsholms kanal passerar ju intill med en sluss just vid Västanfors, som är döpt efter kronprinsessan. Dessutom är integrationsfrågan angelägen för oss alla. Vi har själva haft ett integrationsprojekt med ABF i Ekomuseum, om bröd och bakning. Vi är beroende av inflyttning i vårt land och så har det alltid varit. Inte minst i Bergslagen!

Sen var det ju det där med julborden som lockade, det mesta av julpyntet på hembygdsgården är framme nu. Verksamhetsledaren Malin Andersson guidade oss runt medan mötet pågick och nog förstärktes julkänslan avsevärt av dessa syner. Ni som vill ha en fin upplevelse gör klokt i att fara dit och gå runt i stugorna och sen dricka en god kopp kaffe i Kaffestugan. Bäst är det nog på söndagar då flest hus är öppna.

Jag tänkte beskriva julen på Västanfors i kommande Ekoblad som kommer 1 dec. Och glöm nu för all del inte bort Västanfors Julmarknad sön 2 dec!! Här kan ni läsa mer:  www.hembygdsgarden.nu

Vattnet i Västanfors, Fagersta

Lämna ett svar

Det här var i torsdags förra veckan. Nu sitter jag i södra Jämtland inbäddad i snö. Hur det ser ut i Fagersta i dag har jag ingen aning om (snö??), men när dammluckorna öppnar vid Väsman och vattnet kastar sig utför Ludvika ström vidare ner i sjösystemen, ja då tar det inte lång tid innan det blir livat i Kolbäcksån och Strömsholms kanal. Så är det. Dammluckorna öppnas efter hand nedströms och efter tjänstemannamötet i Norberg förra veckan for Anna Falkengren, kulturchef i Smedjebacken och jag tillbaka hem via Västanfors. Vi ville ju prompt skåda vattnet! Och det var som vi hört: värsta vattenfallet vid det gamla kraftverket mittemot hembygdsgården. Full fart med öppna dammluckor. Och längre ner stiger vattnet i Mälaren och även vid Slussen i Stockholm, en kedjereaktion. Mycket vatten har vi i detta land, på gott och på ont.

Och visst gick vi sen till Kaffestugan och fick oss en kopp på den fina ombonade glasverandan. Det är så mysigt på Västanfors hembydgsgård, som är öppen i princip varje dag året runt mellan 10-18. Nu förbereds julaktiviteter och julutställning. Bra spana på deras hemsida så ni inte missar nåt, gör det här.

Första året med www.oljeon.se

1 svar

Oljeön utanför Ängelsberg fick en egen hemsida den 1 maj 2011, för ett knappt år sen alltså och den har redan haft 10 000 visningar, det är bra! Det bådar gott inför framtiden. Det glada beskedet kom igår i ett mejl från Malin Andersson, www.primaleve.se, som är dess upphovskvinna. Malin som i många år arbetat som guide och turisminformatör i Ängelsberg och på Världsarvet Engelsbergs bruk samt naturligtvis på Oljeön är samma Malin som i morgon den 1 februari börjar jobba som verksamhetschef på Västanfors hembygdsgård i Fagersta.

Oljeön är en märklig ö. Det var en framsynt herre vid namn Per August Åhlund som anlade ett oljeraffinaderi 1875 på ön, en oljefabrik där han tillverkade lysfotogen och smörjoljor och fetter av olika slag. Brandrisken gjorde att ön var det perfekta stället för en sån verksamhet. Råoljan kom från Texas i båt via Mälaren och Strömsholms kanal ända fram till porten. Fett och talg kom från Ryssland och tjära (en slags naturlig asfalttjära, s.k. goudron) kom från södra Polen (Galizien). Lysfotogen blev en stor produkt och det berodde förstås på att ungefär samtidigt kom järnspisarna och då stängdes ljuset från den öppna elden in i järnspisen och man måste lysa upp stugorna med annat ljus. Fotogenlampan gjorde sitt intåg i hemmen. Oljeraffinaderiet räknas idag som ett av de äldsta bevarade i världen! Ja, här ligger alltihop kvar mer eller mindre intakt, www.oljeon.se

En mycket fin bok har skrivits om Oljeön, den kom förra året samtidigt som hemsidan. Författare är Kersti Kollberg som har rötter på Oljeön. Hennes farfar var den siste oljefabrikören. De supervackra bilderna i boken har tagits av Björn Ullhagen. Boken kan ni beställa via hemsidan från Balkong Förlag  för 249 kr inkl moms och porto.

Vårprogram på Västanfors hembygdsgård

Lämna ett svar

Visst känner man en liten liten ljum fläkt av våren!? Eller hur? Dels är det ljuset och dels är det planer för våren 2012 som dimper ner. Vårsalong på Liljevalchs i Stockholm och på Västanfors i Fagersta har de så mycket för sig. Jag lägger upp en somrig bild bara för att påminna. Tänk att februari redan är så nära…och då kommer det dessutom att ske ett chefsbyte på Västanfors eftersom Rita Södergård nu går i pension och efterträds av Malin Andersson, f.d. Ängelsbergsbo men som flyttat till Västerås. Nu blir det till att pendla för Malin men där finns ju ett tåg som pilar fram och tillbaka så det lär inte bli några större svårigheter. Säger jag som har två minuter till jobbet!! Hm.

Nu på söndag den 19 februari kl 14.00 uppträder Bertil Olsson från Skinnskatteberg i Teatermuseet 2 tr upp i Ekomagasinet! Det är fri entré och Bertil kommer att bjuda på en varierad nöjeskavalkad: sånger, burleskerier och skojsamheter – allt i en salig varierande blandning. Bertil sjunger, spelar och berättar. Det är en verksamhet som Ekomuseum stödjer, han är bra Bertil.

Nästa söndag den 26 februari bakas det i den fina bakstugan. Det är då man ska dit och smaka på nybakat tunnbröd och uppleva den sen bara några år uppmurade ståtliga bakugnen. Det blir även antikvariat och utställning i Ekomagasinet av böcker och gamla skolplanscher. Sånt är skoj. Skolplanscher är väldigt vackra, så passa på. Och så rustar man till påsk med pyssel för barn, äggletning! Och Lövparkens trädgård slår upp dörrarna söndag den 1 april kl 11-16. Ja, för snart vi där också! April, april….planer, planer……

Bergslagstinget 2011

2 svar

Så har vi avverkat årets Bergslagsting, det skedde i lördags i Fagersta på Västanfors församlingshem, ett underbart ställe vid sjön intill kyrkan. Där brukar vi även förlägga styrelsens och även Ekorådets julmöten för då kan vi kombinera dessa med julgröt och skinksmörgås, oslagbart!

På Bergslagstinget kom drygt 30 personer, inte så illa, salen kändes ganska uppfylld. Vi hade gott om tid men ändå blev den knapp, visst är det konstigt? En timme till var och en av föredragshållarna räckte ändå inte riktigt till. Och det var roliga föredrag! Men har man sagt att man ska sluta kl 15 då får man lov att göra det också. Folk börjar röra på sig.

Eva Långberg, projektledare för Bröd i Bergslagen, berättade bl.a. allt om hur man eldar upp en gammal bakugn, den som tokeldar förstör ugnen och det har vi sett prov på när vi farit runt bland Ekomuseums bakugnar. Det är en smärre katastrof, för att mura om en dylik ugn gör man inte i första taget och inte heller är ett jobb man fixar själv. Bröd engagerar alla människor. Det är ett bra kontaktverktyg.

Ulla Fredriksson berättade levande om sitt och sin förenings – Riddarhyttans hembygdsförening – ideella pedagogiska arbete på platsen: Röda Jorden, hon är bara ”outstanding”! Hennes berättelse fick oss alla att vilja vara med en dag och göra järn på det där riktigt ursprungliga sättet.

Malin Andersson, som driver enmansföretaget Primaleve kulturtjänst, berättade lika levande om hur guideyrket är det absolut roligast jobb man kan ha! Men Malin har 20 års erfarenhet och vet det mesta om vad som kan inträffa och hur man kan lösa problem. Hon har lärt sig under årens lopp och besitter idag en kunskap som få har, dessutom kan hon konsten att förmedla den.

Och så Örjan Hamrin, som fick vänta till sist därför att han har ett ämne som omfattar och berör dagens alla föredrag. Det är: Interpretation vilket är ett begrepp som dykt upp de senaste åren och som i USA och England har blivit något man kan studera på universitet. Vi i Sverige hänger inte riktigt med där. Hos oss finns nog bara några initiativ än så länge, jag tänker på SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Ulltuna utanför Uppsala och Centrum för Naturvägledning som gör insatser för naturguider. Interpretation handlar enkelt uttryckt om hur vi tolkar landskap, naturen, människor, skeenden. Det ger guiden och vägvisaren en högre status. Då vaknade de presumtiva guiderna till, för detta är något både ganska nytt och viktigt – särskilt för ett ekomuseum.

 

Bergslagsting lördag 12 november

1 svar

Det ska handla om kunskapsöverföring denna gång – i all sin enkelhet. Det är också så typiskt ekomusealt, sånt som ekomuseer alldeles naturligt jobbar med. Vi överför kunskap utan att tänka så mycket på det. Här är ”hands on” en självklarhet. Det handlar om deltagande, ett ganska aktivt deltagande ibland. Verksamheten på Röda Jorden är ett praktexempel på det. Besökarna kommer mycket nära verksamheten, de får lägga sig i och vara med. Men de ideella vägledarna börjar uppnå höga åldrar nu och måste väl ersättas vad det lider….det är då man kan känna stress! Vem kommer efter? Men som Ulla Fredriksson, 75 år i somras, så lugnt sa igår: ”Det kommer alltid människor efter oss! Oroa dig inte för det!” Jo visst, men tänk om man ändå såg en kö av intressenter…pigga 60-plussare som vill ha nåt att bita i. Det skulle lugna mig.

Men nu var det Bergslagstinget. Den ligger som en pdf på hemsidan, ni kan kolla där. Alla är välkomna. Det kostar 100 kr per person, och det är för lunch och förmiddagskaffe. Jag vill alltså ha föranmälan så jag kan meddela köket på Lindgården. Man kan naturligtvis komma halva dan och hoppa över lunchen, då kostar det inget men bra om ni meddelar det i alla fall:  christina@ekomuseum.se

”GUIDA-VISA-SPRIDA” –  Lördag 12 november kl 10-15
Plats: Lindgården i Västanfors, Fagersta.

Kl 10-12
Med brödet som verktyg
Eva Långberg, ABF, projektledare för Bröd i Bergslagen.
Med platsen som verktyg
Ulla Fredriksson, ideell på Röda Jorden

L u n c h och småprat

Kl 13-15
Med guideteknik som verktyg
Malin Andersson, PrimaLeve Kulturtjänst, Ängelsbergsguide
Interpretation med Örjan Hamrin
Hur man tolkar historia, människor, platser, landskap.

Jag tror att Örjan knyter ihop hela säcken och vi får möjlighet till avslutande samtal också. Och jag själv hälsar naturligtvis välkommen allra först också och säger hej när ni går. Det här ska bli roligt!

Järnladies – äntligen här!

1 svar

Ja, här är vi som jobbat med boken. Stående från vänster ser ni först mig, sen Malin Andersson, Lena Engström, Kerstin Westerlund, Yvonne Gröning, Bisse Falk och Jenny Findahl. Sittande från vänster Maria Björkroth, Birgitta Höijer och Britt-Marie Hägerman. Vi saknade tre damer som tyvärr hade förhinder: AnnMarie Gunnarsson, Anna Forsberg och Irene Ljungkvist. Ingvar Henriksson fotograferade oss, det gick fint.


Och nu är boken Järnladies här, den kom idag på förmiddagen, ett jättelass. Nu står den prydligt staplad längs väggen inne på kansliet. Den är jättefin, aptitlig – man vill genast läsa i den, bläddra i den och njuta av alla fina gamla svartvita bilder, ojoj! Ja, jag är partisk helt klart. Dagens boksläpp gick som smort kan jag berätta. Tre Tangotårtor stod i kylen, kaffet var kokt av Gammelgårdens Catering, som även fixat en god lunch med god efterrätt till alla järnkvinnorna. Spruttvinet var kallt, vi kunde skåla och gratulera varandra till ett lyckat och kul projekt som löpt på väldigt smidigt och vi var så glada att vi rott det i hamn precis som vi tänkt. Och till råga på allt så sken solen, vi satt ute under lönnen och åt lunch, alla var glada och lokaltidningarna och Radio Dalarna kom, det var hur kul som helst. Vad ska vi ge ut nästa år vid denna tid var den stora frågan….ja det får väl bli boken om männen då: ”Stålmän och kraftkarlar”.  Jag vet en perfekt manlig författare för kraftkarlarna men om stålmännen kunde ju faktiskt kvinnor få skriva, det kan bli en ny vinkling. Den hinten fick jag av Britt-Marie Hägerman faktiskt…..hm. Kl 15 kom kaffegäster och Tangotårtan var överraskande god, tur för mig. Min ordförande Ingvar Henriksson kom och han gillar både tårta och våra böcker. Sen kom ett mycket sympatiskt gammalt par Åke Julin med hustru Gunnell. Åke var som ung en av Anny Wernströms första gäster på Vanbo ”Snillepanget” utanför Smedjebacken. Anny Wernström var en järnlady och Britt-Marie Hägerman har skrivit avsnittet om henne. Åke Julin hade varit i förläggarbranschen och Jenny Findahl, Snowtrail, fick mycket beröm för boken, hon har ju gjort den: form, färg och upplägg. Sen kom Ulla Andersson, Mi Abrahamsson och Eva Långberg samtliga från Smedjebacken, från Gravendal kom Bertil Andersson och Inger Meijer. Glad blev jag när Gunhild Roos från Husbyringen kom gående på gräsmattan med sin make och hon tog med sig två kartonger böcker till Polhemsmuseet. Glad blev jag också när Inger Orre från Mälardalens högskola kom på slutet med maken Martin. Det var en härlig dag, det var som om vi tagit examen i nåt, den känslan.

Boken köper ni för 150 kr genom mig nu till en början, innan jag hunnit sprida den runt i Ekomuseum och i bokhandeln i vårt område, mejla mig: christina@ekomuseum.se.

Tredje och sista kursträffen för guider

1 svar

Malin Andersson, Primaleve Kulturtjänst, inleder guidekursens sista träff. Och Christina Holsten till vänster med några av gruppen från Skantzen, Hallstahammar gillar läget.

Överst Malin Andersson, Primaleve Kulturtjänst, som inleder guidekursens sista träff. Och här Christina Holsten till vänster med några av gruppen från Skantzen, Hallstahammar, de gillar läget.

Igår kväll var sista gången. Vi var i på Logen i Västanfors, ca 30 personer. Folk har kommit från alla håll, en grupp har kört hit från Skantzen i Hallstahammar och andra från Kopparberg. Malin Andersson, erfaren guide och entreprenör med egna företaget Primaleve Kulturtjänst, inledde kvällen med ett lysande föredrag om guideteknik och värdskap. Upplägget var tydligt: vad gör man, vad ska man tänka på, vad kan man råka ut för? Malin har arbetat som guide sen hon var 16 år och mestadels i Ängelsberg, både på Världsarvet Engelsberg Bruk och på Oljeön. Det är Malin man ofta möter på turistbyrån i Ängelsberg sommartid. Och för ett år sen tog hon förarintyg för att bli skeppare på pråmen Petrolia, som tar besökarna över sjön till Oljeön.  Jag hänger gärna med en guide som Malin som ser gruppen och kan berätta med inlevelse! Malin gillar verkligen att förmedla, hon förklarade med stor lyhördhet vad jobbet innebar, ja det lyser om Malin….och det antecknades överallt, pennorna raspade. Det var väldigt bra budskap och jag insåg plötsligt att det nog kunde vara kul att gå runt med en grupp och berätta om något som engagerar en på djupet för det är där nånstans som glöden ligger. Malin bär en glöd för sitt jobb. En glöd håller längre än en eld, det är ett bättre ord än ”brinna” – det låter lite för eldfängt och kort har jag alltid tyckt. Det kan kvickt brinna ut nämligen…men en glöd kan rota sig länge och sen flamma upp med jämna mellanrum. Så känns Malin. Hon jobbar också med riktlinjer för guider – antingen till en bok eller till en webbprodukt. Kanske hamnar den på hennes hemsida/blogg så småningom, www.primaleve.se. Länken ligger även ute i högerkanten här.

Och efter Malin kom Örjan Hamrin, museilektor på Dalarnas museum. Vad bra de båda kompletterade varandra! En yngre och en äldre, båda med lång erfarenhet, stor kompetens men med upplevelser av lite olika karaktär – roligt och lärorikt! Och att lyssna på Örjan är ett stort nöje, hur han startade med turismaktiviter i Falun och hur han drog igång Ekomuseum en gång i tiden just här på Västanfors! Han äger en outsinlig källa av kunskap och minnen som han obekymrat öser ur, allt kryddat med lustiga anekdoter – jag fattar inte hur det går till. Han är en av de bästa guider jag mött, en jag aldrig tröttnar på. Örjan följer jag som en hund när han guidar. Applåder blev det för båda!!