Etikettarkiv: Mekanikus

Här är Strömsholms kanal

Här är Strömsholms kanal. Varje sluss har sitt eget namn och som ni ser heter den här Lustigkulla. Den ligger nedanför Trångfors smedja innan man kommer ut på Dammsjön mot Skantzen. Och visst är det en karl som står där så lugnt och fiskar i godan ro…

Satt i går och skrev en redaktionell text om just Strömsholms kanal för Upptäcktsresan 2013. Det är Svenskt Kulturarvs fina sommarmagasin med kulturtips från hela landet. Alla landskap är med och för Ekomuseums del är det alltid lite knepigt för vi finns ju i två landskap. Men kanalen går genom båda även om självaste kanalcentrum faktiskt ligger i Hallstahammar. Där finns Kanalmuseet på Skantzen, granne med Mekanikus där kanalens tekniske chef bodde. Och dessutom ligger Kanalbyggnadshyttan inte lång därifrån, där slussportarna renoveras löpande. Kanalens hemsida här!

Men kanalen är så liten och smal! Jag har svårt att fatta att segeljakterna med sina enorma segel för att fånga vinden, gick här. De kallades ”smedjebackare” och byggdes väl i Smedjebacken där kanalen börjar – eller om den slutar där – jag blir aldrig klok på vilket. Kanske fick de riva seglen något när de emellanåt seglade ur kanalen och ut på sjöarna? Det är tänkbart. Åmänningen är rätt stor, det är den sjö som ligger nedanför Fagersta, där Ängelsberg och Oljeön ligger. Där kan det nog blåsa upp. Dessa flatbottnade pråmliknande segeljakter kunde lastas med 60-70 ton järn!! Och de gjorde 8-9 resor per år mellan Smedjebacken och Borgåsund, där allt järn lastades om för vidare transport till järnvågen i Stockholm. Sen for järnet iväg ut på de sju haven, det gick på export och gjorde många människor förmögna. Men runt 1860 kom ångkraften att ersätta seglen och ångbåtar började gå med släp av lastade pråmar efter sig. Viss persontrafik förekom också. Folk for med båt längs kanalen och till Stockholm. Sen kom järnvägen och tog över all trafik och kanalen hamnade i skuggan. Livet runt kanalen försvann trots att den var Sveriges viktigaste vattentransportled – näst Göta kanal.

Men snart är det sommar! Vi kan åka med turistbåtar på kanalen, såna finns! Och slussarna fungerar. Man kan vandra och cykla längs med den. Man kan fiska i den och njuta av den. Och man kan lära sig nåt om hur det var för inte så väldigt länge sen.

Bakstugan på Skantzen i Hallstahammar

Lämna ett svar

Vi for till Skantzen idag för att inspektera bakstugan Eva Långberg och jag. Det var för projektet Bröd i Bergslagen förstås, Eva är projektledare. Bakstugan drivs av Svedvi Berg hembygdsförening. Vi hade med oss gymnasisten Niklas som praktiserar fem veckor på ABF i Ludvika, han ska lära sig lite om fritidsaktiviteter. Det är bra det! Folket på Skantzen använder aktivt sin bakstuga, bakar och säljer bröd vissa dagar under året, de bedriver även viss kursverksamhet. Frågan var nu om vi kunde bidra med något?

Eva Spännare och Siv Nääv från föreningen tog emot med ett fint dukat kaffebord i lika fina Mekanikus, där Strömsholms kanals tekniske chef en gång i tiden bodde. Det var gott med en kopp kaffe för det tar halvannan timme att köra dit från Ludvika, då blir man sugen. Damerna på Skantzen var mycket intresserade av både goda råd och av en kurs, så det kan nog bli läge för surdegsbakning framöver. Evas plan är att köra igång när vintern passerat, framåt mars så där. Och bakstugan! Den ligger oerhört vackert nere vid strandkanten vid Dammsjön. Under golvet kluckar vågorna liksom i ett båthus, det är ovanligt. Här ska nu bakas nästa gång på julmarknaden söndag 11 december! Då måste nog jag fara hit och se med egna ögon, det är lite kul med julmarknader i dessa miljöer, det blir extra stämningsfullt.

Bröd i Bergslagen har varit igång i drygt ett år nu och har hunnit med massor! Ändå jobbar Eva bara halvtid i projektet. Det ska fortgå ett knappt år till, sen är det över, men samtidigt har det väckt ett sådant intresse att en fortsättning och en utvidgning är både fullt tänkbar och möjlig. Bröd engagerar människor!

Nya ansikten på Skantzen i Hallstahammar

Lämna ett svar

Oj, åskan dundrar ovan taken när jag skriver detta. Elen svajar. Tur man har en laptop med batteri, vill inte gärna stoppa sladden i elnätet just nu. Det var igår jag var nerom Hallstahammar en sväng och det var då jag fick en pratstund med den nya verksamhetsledaren Regina da Ré på Skantzen, som drivs av Svedvi Berg hembygdsförening. Hon efterträder Christina Holsten som nu går i pension. Hon gick omlott en dryg vecka med Christina i april då det var väldigt hektiskt, men har nu landat i verksamheten, det tar alltid tid att bli varm i kläderna. Jeff Edin, som är vaktmästare på hembygdsgården har redan jobbat här i tre år, men känns ändå ny för mig. Han efterträder Leif Bergström (hoppas jag fick Leifs namn rätt). Vi drack lite em kaffe i Mekanikus, som det gula huset kallas där den tekniske chefen för Strömsholms kanal bodde. Skantzen var ett administrativt centrum på den tiden och till Mekanikusbostaden hörde ett stort jordbruk med stallar, arbetarbostäder och lador. Flera hus står kvar och i några av dem huserar bland annat Kanalmuseet. I parken ligger även Kanalkafeet som i år drivs av Ampan, läs om det här. Hon gör egen glass, urgod glass. Hembygdsföreningen kör sitt café utanför Mekanikus fred-sönd varje vecka mellan 12-17. Det är en lösning som verkar funka bra. Läs om hembygdsföreningen här.

Alltså Skantzen ligger så vackert vid kanalen och vid änden på den konstgjorda Skantzensjön med fina promenad- och cykelvägar uppåt Trångfors smedja och kraftverk. Och just här i brytningen mellan Mälardalen och Bergslagen tar kanalen ett skutt upp på 50 meter och det är halva nivåskillnaden det. Det finns alltså många slussar i området, bland annat en förnämlig dubbelsluss. Smedjebacken som är kanalens norra ände ligger 100 m över havet.