Igår var jag med om något verkligt intressant – ett seminarium på Engelsbergs bruk som pekade ut möjliga framtida riktningar, så långt man nu kan våga sig på att skåda, och där behovet av ledarskap framhölls. Seminariet hette just: Behovet av ledarskap – för en mänsklig stad och en levande landsbygd.  Och det var inte bara intressant, det var superintressant. Lotta Gröning var projektledare och ledde seminariet. Hon tycktes ha en särskild förmåga att skapa en öppen och trevlig stämning där alla kunde trivas, det var högt i tak med konstruktiva samtal. Lotta Gröning är bra på att kasta ut frågor, även irriterande sådana, man tvingas att tänka efter.

Där var genomsympatiske Lars Stiernkvist, där var moderaternas nye Kent Persson med skarpe Per Schlingmann vid sin sida och där var naturligtvis vänsterpartiets Stig Henriksson, en populär folkvald ledare i Fagersta ”där man fick partiet på köpet”. Ja, där var många fler som jag inte kan rabbla upp här men alla var eniga om att ledarskapets betydelse inte kan överskattas och att förmågan att kompromissa är betydelsefull – förstås. Det sades t ex att ”självständighet och integritet måste bejakas framför partiprogrammet” och ”att det är mycket lättare att bli förlåten än att be om tillstånd”.  Visst är det skönt att höra att politiker inte alltid går i tvångströja, att de har förmågan att kliva över gränserna och framför allt: förmågan att blicka framåt och att de kan lyssna och förstå visionärerna är viktigt. Jag får nog anledning att återkomma till den här dagen.

Och visste ni att det finns en rörelse för new urbanism, en ny sorts stad eller tätt samhälle som ska bygga på andra värden, sånt som trivsel och hållbarhet, ja platser för människor helt enkelt! Med en levande landsbygd in på knuten då förstås – maten måste helst lokalproduceras. Stockholm kan delas upp i öar också. Hållbara städer – andra gången jag hör det på kort tid. Och visst är det samma tankar som Cittàslow-rörelsen? Och allt hänger på ledarskapet, på insikter!

Nu tänker jag genast på de gamla svenska bruken… de var inte alltid så goda platser för där fanns en social stark hiearki på gott och på ont – men själva bruksidén finns inom många av oss svenskar och den kunde kanske omstöpas till urbana miljöer som kan spridas över landet som små öar med ett blomstrande jordbrukande landskap däremellan. Och där inte penningen ensam har hela makten. Vi sitter ju och samtalar på ett gammal järnbruk…joo, det är många tankar i skallen så här dan efter.

Här kan ni läsa om de seminarier som redan varit och även om annat som Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse arbetar med, ex tidskriften Axess.