Kategoriarkiv: Tips

Ludvika bästa friluftskommun!

Läste i lokalpressen på nätet i helgen att Ludvika rankats som bästa friluftskommun i Dalarna! Och att Ludvika snudd på blev hela Sveriges bästa friluftskommun men att Örebro till slut tog hem segern. Hm, läste jag rätt tro? Men jag tror det för i Ludvika finns milsvida vackra skogar, lika många sjöar som året har dagar, dvs 365 stycken, höjder och blå berg, härligt långa fina cykelleder och stigar, fina kilometerlånga skogsstigar där man verkligen kan vandra och känna sig ett med naturen till och med nära stan. Lätt tillgängligt med andra ord.

Det här skogsnöjet kan hålla mig sysselsatt i timmar på helgerna, bästa sättet att varva ner faktiskt. Igår gick jag nog en mil i Marnässkogen och där var det vid några tillfällen en bedövande tystnad – nästan som på myrarna i Jämtland. Ni vet när tystnaden liksom slår lock för öronen, då man plötsligt hör sitt eget hjärtas fasta slag och förundras….. hur kan det slå så stadigt hela livet om och om igen? Så var det i skogen igår. Och i skogen ser man rester av urgamla (?) gruvförsök – djupa gropar och mossiga varphögar. Och sen kommer man ut på den lilla grusvägen mot Ludvika Gammelgård, som legat där som bergsmangård säkert sen 1500-talet om inte längre. Då hade bergsmännen sina hyttor nere vid Ludvika ström, som idag tyvärr är torrlagd. Vattnet går till kraftverket vid sidan av och är det nåt vi behöver idag så är det elektricitet…jaha, så här rullar tankarna vidare…

Om Parkinsons lagar

Lämna ett svar

Läste i söndagens SvD om Parkinsons lagar. Det var P.J. Anders Linder som skrev söndagskrönikan och en av lagarna lyder så här: ”Arbete utvidgar sig så att det fyller den tid som är tillgänglig för att utföra det”. Om man ger en arbetsuppgift en vecka på sig för att göras då tar det en vecka. Ger man uppgiften en månad på sig, då tar det en månad. Det händer aldrig att uppgiften blir klar i förtid alltså. Nä. Jag tänkte då att det där känner jag väl igen. Sätter jag en dag när något ska vara färdigt så blir det färdigt just till den dan, det är lite av ett trolleri! Det handlar förstås om att man själv ställer in sig på att DÅ ska det vara klart, punkt och slut. Likadant är det med utrymmen, eller hur? Har man ett kansli med lite plats över så genast fylls vrårna med allt möjligt ”skräp” och man undrar hur det kom dit. För att inte tala om ens hem…. det fylls obönhörligt. Tiden fylls, utrymmen fylls. Ja, det uppstår liksom av sig självt en slags strävan efter jämvikt precis som i naturen.

Parkinson var marinhistoriker och hade umgåtts med den brittiska statsförvaltningen under långa tider. Han lade märke till att kolonialdepartementet fick alltfler tjänstemän i takt med att det blev allt färre kolonier. Parkinson var förstås en tänkande och skarpögd man och han skrev en bok som blev en enorm succé.

Hans andra lag lyder: ”Utgifterna stiger till inkomsternas nivå.” Ja, detta blev sagt med den växande välfärdsstaten i åtanke. Det är väl lite som att rätta munnen efter matsäcken? De pengar som kommer in, de går ut igen i samma takt, ja det sker även i Ekomuseum. 1980 var han på Sverigebesök, talade på en arbetsgivarkongress och då föddes en lag just för oss i Sverige: ”Sikta på välstånd och du får sysselsättning. Sikta på sysselsättning och du får allt annat än välstånd.”. Jag slutar här för sen följde en analys av maktkampen i vårt land, som jag inte tänker orda om här. Till sist blir det nog ändå en fråga om vem som har bäst insikter i dessa saker. De här lagarna som den skarpögde marinhistorikern formulerade gillade jag verkligen, vilken avundsvärd förmåga att kunna se och sammanfatta svåra tillstånd med några få kloka ord som går fram i all sin enkelhet. Lika enkelt och begripligt som ordspråk!

Fikabesök på kansliet med kulturprat

Lämna ett svar

Idag tittade min ordförande Ingvar Henriksson in på kansliet, fick sig en kopp kaffe och sen pratade vi igenom vad vi har framför oss och det är ju en del. Det tornar liksom alltid upp sig på vårkanten för att sen plana ut mot höstkanten. Och det är knappt man hinner med allt! Lustigt det där, har tänkt på det många gånger. Men jag har ju som motto: det är bara att bita ihop och stå på! Och den tanken hjälper faktiskt.

Nu är det den stora kulturutredningen som är på gång för Dalarnas del. Alla län ska ju göra en regional kulturplan. Västmanland har redan gjort sin och den hittade vi på Landstingets hemsida, www.ltv.se och skrev ut ett ex till oss var. Den gillade vi för där står det mycket om museerna i Västmanland och om Ekomuseum Bergslagen. Väldigt bra skrivet, tydlig och välstrukturerad, ja vi nickade ikapp och läste i varsitt exemplar.

Därefter tittade vi i Dalarnas förslag och den var svårare att ta till sig, den ska diskuteras i Avesta den 20 mars och vi har den på remiss till 7 maj. Då ska vi svara något. I förslaget står det inte många ord om Ekomuseum Bergslagen, ja vårt namn finns med som ett av Dalarnas sex större museer – övriga är Zornmuseet, Carl Larssongården, Husbyringen, Framtidsmuseet och Siljansfors Skogsmuseum. Ja, vi sex blev nämnda vid namn men mer står det just inte om oss vad vi kunde se.

Dalarna har visserligen 389 museer och är därmed Sveriges museitätaste län! Men den här planen beskriver bara två museer: Dalarnas museum 3 st A4-sidor och Mentalvårdsmuseet i Säter 2,5 st A4-sidor, sen tog kulturplanen abrupt slut på sidan 75 …. det är nåt som inte stämmer….. vad har vi missat… ?? …återkommer i ärendet!

Vildmarksmässan i full gång

3 svar

Den börjar idag, på självaste Kvinnodagen och håller på till och med söndag 11 mars. Jag fick ett påminnelsemejl igår och det på grund av att projektet finnskogarna.com dels har gjort om sin hemsida se här! som blev jättesnygg (!!) och informationsrik och dels står de allihop i egen monter på Vildmarksmässan i Stockholm, Älvsjö, se här! Ni som är intresserade av naturupplevelser och äventyr bör absolut bevista mässan i Älvsjö, det är bara ett hett tips! Och Sveriges finnmarker har mycket att erbjuda.

Ekomuseum är med på ett hörn i finnskogsprojektet med vårt finnmarksområde i norra Ludvika kommun. Det är ett underbart naturområde med fina byar och gårdar väl värda inte bara ett besök utan flera. En enda gång hittills har jag varit på det urgamla finnbostället Skifsen, som en ideell förening i Fredriksberg håller på att bygga upp med hjälp av gamla kartor och beskrivningar och där Susanne Andersson finns med i förgrunden. Hon är även projektledare i finnskogarna.com. Och innan vi hittade dit… ja, bara det var ett stort äventyr! Sista biten fick man gå på en skogsstig och sen kommer man fram till ett näs vid en stilla sjö och där hade de bränt ner skogen i bästa svedjebruksstil några år tidigare. Strax intill hade de nu byggt upp en riktig finnstuga, en finnbastu, jag tror det kan kallas för pörte. Där kan man både bo och basta på finnskogsvis och sen hoppa direkt i sjön. Och väl där så serverades vi den godaste traditionella maträtt man kan tänka sig: motti (skrämjölsgröt) med stekt rimmat fläsk, fläskspad och lingon. Det var bättre än kolbullar!!

Nog finns det planer på att införliva denna magiska plats i Ekomuseums samling när vi nästa gång gör en så kallad objektsinventering. Det blir väl om ca 4-5 år kanske. Joo, i finnskogarna lurar många överraskningar….

Teatermaskinen i Riddarhyttan

Lämna ett svar

Ja, jag höll på att ramla baklänges, det är alldeles sant. Jag var där för en dryg vecka sen och tittade på Teatermaskinen. Vi körde ut i skogen på en slingrig liten moddig grusväg, passerade en gammal gruva och några gamla gruvbostäder och småhus (Källfallet) och så bara skog, just så som det är i Bergslagen. Stenig, bergig barrskog med några tjärnar här och där och åsbildningar och sand mellan varven. Där vid vägens ände ligger det ett gammalt skolhus, Skräppbo skola, ja klart att de gick i skolan i byn som ligger kvar runt den gamla gruvan. Men nu hör skolhuset till Teatermaskinen som i sig är den märkligaste företeelse, vars verksamhet jag hört mycket talas om, men där jag aldrig har varit förrän nu. Och – som sagt – det var närmast en chock att se detta väldiga bygge och med inbyggt skolhus!! Läs om Teatermaskinen här!

Nästa vecka ska jag träffa upphovsmannen och visionären Anders Olsson, han kommer till kansliet i Ludvika och han har något på hjärtat som han ville tala med mig om, jag bara anar…. det är något med levande historia och vandringar, nåt med rollspel, kanske nåt med landskapet – det där istida som så starkt präglar Riddarhyttan. Hm, vi får se! Det ska bli intressant att träffa honom.

Jag skrev om Teatermaskinen i senaste Ekobladet som nu i dagarna lagts upp på hemsidan och skickats ut via mejl till dem som så önskade. Och här kan ni läsa Ekobladet nr 1-2012 om ni vill, ni hittar länken uppe i högra hörnet på vår hemsida.

Konsten att skriva texter

Lämna ett svar

På Teknikseminariet för precis en vecka sen talade Thomas Öberg från Naturinorr, www.naturinorr.se om konsten att skriva bättre texter för skyltar, webb och trycksaker. Hur intressant är inte det? Jo, det är inte bara viktigt, det är superintressant! Det var jättekul att lyssna på honom. Det finns så många tradiga informationstexter som man knappt orkar läsa till slut – långa, omständliga med högtravande tonläge och jobbiga ord …… ååh, varför kan man inte förenkla språket lite? Och det var just det som var budskapet i denna föreläsning. Så skönt att få höra det igen! Jag har hört det förr, jag har tränat också (fast det inte alltid märks kanske?), jag har jobbat i många år med texter, även med det som kallas frasriktigt radfall. Bara det är en viktig sak i informationstexter och nu tar jag ett direkt exempel ur den goda lilla handboken Att skriva om natur och märk väl hur man bryter raderna vid de naturliga stoppen i textflödet, precis som när man pratar:

Där det känns naturligt att sakta farten,
och dra efter andan lite grann,
där är det också naturligt att bryta rad.
Alltså som regel vid komma och punkt,
men också vid andra naturliga pauseringar.
Man bryter rad före, inte efter en preposition
och före småord som ”och” och ”eller”.
Det är till mycket stor hjälp inte bara för den
som har läs- och skrivsvårigheter
utan för oss alla som stående och gående
ska läsa texter på skyltar.

Märkte ni hur lätt det där var att läsa?? Det är skrivet talspråk, berättarspråk med frasriktigt radfall. Många vill använda myndighetsspråk eller vetenskapsspråk eller nåt annat, men undvik det. Thomas Öberg hade flera bra exempel när han föreläste, som detta: Här bedriver samerna örings- och rödingsfiske. Här talar en lite viktig myndighetsperson. Men det är mycket bättre att helt enkelt istället berätta i sin text: Här fiskar samerna öring och röding. Nu måste jag försöka komma ihåg det här, det är så bra med dessa tips och påminnelser. Man vill ju att folk ska läsa det man skriver!

Boken Att skriva om natur av Thomas Öberg, beställs direkt från Centrum för Naturvägledning, pris: 150 kr inkl moms, gå in här: www.slu.se/cnv

Styrelsen samlades i Västanfors

Lämna ett svar

Vi samlas väldigt ofta på Logen mittemot Kaffestugan på Västanfors hembygdsgård i Fagersta, så också denna gång. Där är det trevligt att mötas och hembygdsgården ligger strategiskt mitt i Ekomuseum. Man sitter dessutom som på ett litet bytorg, fast inomhus förstås. Den här dan fick vi nybakade grahamsfrallor direkt från Kaffestugan, urgott.

Nästan alla i styrelsen mötte upp, bokslutet skulle nämligen skrivas på och det hela funkade fint. Jag gick igenom verksamhetsberättelsen och det är ändå rätt märkligt hur pass mycket vi hinner med på ett år! Det ser man när allt radas upp i en text. Och pengarna har räckt till med hjälp av lite trollerikonster och jo då, vi fick till och med lite grann över som kunde balansera något av tidigare års underskott. Det innebar att vi nu kan bygga på vår lilla kassa med några tusenlappar, vilket aldrig skadar. Bokslutet blev klart och ska nu sammanställas med bilder från året som gått och klubbas igenom på stämman i maj.

Nu går vi in i ett något kostsamt år igen då vi ska göra vandringsfoldrar till så många miljöer vi hinner med och sen gnor vi på tills alla miljöer har en ny fräsch folder, det kan ju ta ett år till. Ekomuseum Bergslagen ska få en egen folder på tre språk: svenska, engelska och tyska. Vi ska även tänka till lite vad gäller Järnrutten och dess engelska version Ironroute, hur vi kan utveckla den, vi kan ju tänja ut den lite söderut …. Den hänger på ERIH:s webbsajt som en länk, vilket förpliktigar (ERIH är det europeiska industrihistoriska nätverket). Järnrutten behöver omsorg och det ska den få – av oss. Och vår egen hemsida behöver också en insats, uppdatering framför allt. En skylt ska fixas till Rastplats Dalaporten, där ska vi vara med och flagga för vår existens. Vi har även några internationella aktiviteter för oss kommande år, det blir bra. Ja, som ni hör så är vi igång, beredda att ta itu med ett nytt verksamhetsår. Vi ser framåt! Just precis – och med stadig blick.

Mer från Teknikseminariet i Stockholm

1 svar

: Eva Sandberg i talarstolen och Per Sonnvik till vänster, båda från SLU, och de höll tillsammans ordning under hela Teknikseminariet i måndags.

Jag vill gärna tipsa om fler bra grejer från Teknikseminariet i måndags.

Annette Rattfelts företag Lanterna Vox, www.laternavox.com Jätteintressant idé med en ”informationsfyr” med en inbyggd webbserver med innehåll. Den fungerar överallt då den drivs av solceller. Man loggar in med sin mobiltelefon och där får man sen ljud, bild och text. Hon bor sen ett par år i södra Norge och där har hon utvecklat och genomfört idén.

I Hamra nationalpark i Hälsingland finns vevbara mp3-spelare! Hur smart som helst. Där är det långt till eluttag men man har elegant löst problemet med att besökaren själv alstrar strömmen till apparaten. Man vevar först och lyssnar sen till en berättarröst i ett antal minuter. Det finns plats för åtta ljudfiler.

Och appar som alla verkar vilja ha då? Joo…
Emil Hellström med företaget Laventura, www.laventura.se berättade att de inte bygger en app för att få ut folk i naturen, nej de bygger en webbsajt som heter Naturkartan som ska erbjuda konkreta tips på platser, typ hur långt bort den ligger, vad man kan göra där, hur man kommer dit och så vidare. Den kan spridas via Facebook, Google, Twitter, Flickr. Målet är att täcka hela landet. Appar har begränsningar då 50% har Smartphones (kräver Android) och 60% iPhones och det finns ca 500 000 appar. Det krävs alltså två versioner av varje app så att alla kan använda den oavsett telefontyp. Och vem laddar ner just din app?? Och vem använder den mer än en gång?? Viktiga frågor.

Men Upplandsstiftelsen, www.upplandsstiftelsen.se har däremot lanserat en app 2011 som heter Naturtipset och visar vägen ut till naturen i Uppsala län efter ett gediget researcharbete. Här finns 80 naturområden, kartor, tips och utförlig information. Sen september har drygt 3000 personer laddat ner appen och man ska köra en annonskampanj nu till påsk inför sommarsäsongen. Ni hittar appen på deras hemsida.

Ja, den här måndan satte igång tankesmedjan i Ludvika…

Teknikseminarium på Norra Latin i Stockholm

1 svar

Oj vilken dag igår! En hel kul teknikdag anordnad av CNV (Centrum för Naturvägledning) som håller till på SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) i Uppsala. Vi var på Norra Latin i Stockholm. Där var det många intressanta föreläsare som gick igenom all ny teknik som man kan tänka sig vad gäller det här med att locka ut folk i naturen, landskapet … ja, marknadsföring helt enkelt. Hur når man folk? Det handlade om QR-koder och HTML, om appar, vevlådor, lokala ”informationsfyrar”, AR (Augmented Reality), RFID (Radio Frequency Identification Device), Kinect, Wii, Multitouch, Microsoft Surface …. och gud vet allt! Jag kände mig som en stoppad falukorv efteråt. Puuh… hur kan vi gå vidare efter detta? Jenny Findahl och jag började genast smida planer. Vi ska träffas på torsdag i denna vecka i Ludvika, tur är väl det, då har vi nog smält intrycken.

Jag var en av spanarna under dagen och visste först inte alls vad jag skulle spana på, om jag överhuvudtaget skulle begripa nåt? Det var svårt att säga på förhand men så föll en liten känsla på plats till slut. Första föredraget handlade om QR-koder och där nånstans kände jag att det skulle kunna vara till stor nytta för oss. Det verkade ganska enkelt att få till, inte var det dyrt och däri ryms massor av information. Det är som trolleri! En QR-kod ser ut som en fyrkant fylld med pixlar i svart-vitt. Man fotograferar koden med sin smarta telefon och vips omvandlas bilden till information, men först måste man ladda ner en app, t.ex. Scan för iPhone och Barcode scanner för Android. Det skulle vi kunna ha som komplement till våra vandringsfoldrar – ofta finns det så mycket att berätta som inte får plats i foldern. Smart som attan. Jag kommer att få anledning att återknyta till den här dagen framöver, det finns mycket att berätta!

QR-koder och telefonguide används i Uppsala för att utveckla Linnéstigarna och det hela invigs i maj. Det var Emil Nilsson från Biotopia som höll föredraget. Han jobbar med naturvetenskaplig kommunikation och har en kul hemsida/blogg här: www.vetenskapspedagogen.se

Storytelling

Lämna ett svar

Numera måste alla platser laddas med en berättelse, en story. Utan story är det inte lönt att marknadsföra något, varken platser eller annat. Till och med produkter ska ha en story, sån är tendensen. Det här sätter myror i huvudet på mig. Men idag damp senaste Språktidningen ner i brevlådan och där fanns ett kul reportage som handlade om storytelling. Jag kastade mig över den direkt! Det började som en konstform i USA på 1970-talet. I oktober 1973 genomfördes den första berättarfestivalen: National Storytelling Festival i Tenneessee inför 60 åhörare. Idag lockar festivalen 10 000 åhörare. 1991 arrangerades Alla berättares dag här i Sverige och World storytelling day har spridit sig över världen. På norra halvklotet äger dagen rum på vårdagjämningen och på södra halvklotet på höstdagjämningen (deras vår!). Den här dagen har ett gemensamt tema som körs överallt. Årets tema är träd.

Och vi har ju massor med stories att lyfta fram i ekomuseum, överallt faktiskt, om människorna, om platserna, om livet, ja om träd också! Men det är inte bara att muntligt börja berätta, det räcker inte, det krävs mer än en bra historia. Berättaren måste ha perspektiv, självmedvetenhet och kanske lite distans till sig själv – annars blir man ingen bra berättare. Antagligen är vissa födda till goda berättare, vi andra måste träna. Mirakelrecept finns tyvärr inte. Nu drar berättarkaféer storpublik i New York, man får köa i två timmar minst. Där tävlar man till och med i berättarkonst med max fem minuter långa inlägg och allt ska vara sant.

Jag vet bara en plats i Ekomuseum som har berättande som en egen programpunkt. Det är Väster Silfbergs Vänner som håller till på Stollberg. På berget nära gruvan finns en gammal fin stenlagård kvar och där kör de berättarkvällar med brasa, levande ljus och marschaller fram på sensommaren och höstkanten. Det gör gruvan på bilden ovan magisk. Bara så att ni vet.