Låter uttrycket bekant? Det kommer från gruvorna och indikerar att nu spränger vi oss vidare i jakten på malm. Och det färgade av sig i vårt vardagsspråk. Sånt där är lite roligt, visst är det? Ett annat gruvuttryck är ju det vanligare ”gå runt och skrota”, dvs göra just ingenting annat än att gå runt och fundera. Sånt som jag gör gärna och ofta.  Och ändå var och är skrotning en viktig syssla i gruvan, det handlar om att hålla orter och håligheter fria från lösa stenar, att knacka ner dem helt enkelt innan de faller av egen kraft och skadar folk och maskiner.

Nu läser jag i senaste Språktidningen om hästen och hur hästkulturen har färgat av sig på vårt språk. Det är också jätteroligt. Det är språkvårdaren Catharina Grünbaum som skrivit om det här. Vi är på bettet! Jajamen. Vi hoppar över skaklarna och vi gör snedsprång. Joo, visst gör vi det till och från. Kostnaderna skenar och inflationen galopperar. Vi kanske fattar galoppen själva. Och så travar vi runt lite – och skrotar kanske samtidigt? Och skygglapparna har vi på oss. Och ägnar oss åt högtravande svammel gör vi visst också!! Jaså? Vi stegrar oss och slår bakut och efter semestern är vi åter i sadeln. En hästkur är en rejäl omgång och nåt i hästväg glömmer man aldrig.

Efter mina år i Karlskrona på Marinmuseum så förstod jag äntligen varifrån uttrycket ”lösa boliner” kom. Bolinerna var rep som drog råseglens ytterkanter framåt. Ibland seglade skeppen för lösa boliner. Och att vara bred om häcken, ja det är ju häcken på segelfartygen som avses, dvs akterdelen. Och att något går av stapeln är ett uttryck jag själv ofta använder bara så där. Fartygen gick av stapeln ner i sjön när skrovet var färdigbyggt och kunde flyta. Sen riggades det med master, rår och spiror. Och vem vill inte vara snyggt riggad och ha välformade spiror? Det undrar jag…

Gruvor, hästar och fartyg har varit tre viktiga kulturområden och näringar i Sverige under lång tid, klart att det sätter sina spår och så lever vi med det i nuet i vår vardag utan att kanske reflektera så mycket över det. Men visst är det lite märkvärdigt ändå. Och skogen då, skogsnäringen? Jo, man faller som en fura och man är både seg och rak som en också.