Etikettarkiv: Marnäs

Platsen för Marnäs bergsmanshytta

Var där i går kväll och det var andra gången. Mycket märklig plats vid Ludvika ström, nästan omöjlig att finna för nu ligger den verkligen vid sidan av. På den lilla vägen ner ligger det fullt med blå och turkosa glasaktiga småbitar av slaggsten vid vägkanten vilket skvallrar om att hyttan fanns här. Man slog slaggen i bitar och sen användes den till utfyllnad av vägar och uppbyggnad av vägar, man ser det här och var i Bergslagen om man har ögonen med sig. Ibland har jag det. Här var det så tydligt också.

Här finns några gamla bostadshus kvar, ett av dem ska väl vara masmästarbostaden. Och resterna av Marnäs smedja ligger bland buskarna. Vi har en kort videofilm på kansliet som heter Smeden. Det är Johan Rydberg som filmade den siste smeden Eric Haglund just här en novemberdag och året var 1996 (!!). I går kväll kändes det helt obegripligt, det är ju bara några år sen och nu är smedjan nästan övervuxen. Snacka om naturkrafter!!

Nån har nyligen bott i husen också. ja, jag var inte kvar så himla länge, det blev lite spöklikt till slut, jag gick runt lite och spanade efter några masugnsrester men såg inget alls. Men här låg alltså Marnäs bergsmanshytta en gång. Och på Ludvika Gammelgård finns ju bergsmansgården kvar intakt. Hit gick bergsmännen med sin järnmalm, här gjorde de sig förtjänster och inte bara från Marnäs utan även från Harnäs intill. Hyttan togs med tiden över av Ludvika bruk vars herrgård ligger på andra sidan strömmen åt Väsman till.

Strömmen? Ja, den är torrlagd! Tänk att Ludvika ström ska ligga här utan strömmande vatten – ja, det är en tråkig historia.

Ludvika bästa friluftskommun!

Läste i lokalpressen på nätet i helgen att Ludvika rankats som bästa friluftskommun i Dalarna! Och att Ludvika snudd på blev hela Sveriges bästa friluftskommun men att Örebro till slut tog hem segern. Hm, läste jag rätt tro?  Men jag tror det för i Ludvika finns milsvida vackra skogar, lika många sjöar som året har dagar, dvs 365 stycken, höjder och blå berg, härligt långa fina cykelleder och stigar, fina kilometerlånga skogsstigar där man verkligen kan vandra och känna sig ett med naturen till och med nära stan. Lätt tillgängligt med andra ord.

Det här skogsnöjet kan hålla mig sysselsatt i timmar på helgerna, bästa sättet att varva ner faktiskt. Igår gick jag nog en mil i Marnässkogen och där var det vid några tillfällen en bedövande tystnad – nästan som på myrarna i Jämtland. Ni vet när tystnaden liksom slår lock för öronen, då man plötsligt hör sitt eget hjärtas fasta slag och förundras….. hur kan det slå så stadigt hela livet om och om igen? Så var det i skogen igår. Och i skogen ser man rester av urgamla (?) gruvförsök – djupa gropar och mossiga varphögar. Och sen kommer man ut på den lilla grusvägen mot Ludvika Gammelgård, som legat där som bergsmangård säkert sen 1500-talet om inte längre. Då hade bergsmännen sina hyttor nere vid Ludvika ström, som idag tyvärr är torrlagd. Vattnet går till kraftverket vid sidan av och är det nåt vi behöver idag så är det elektricitet…jaha, så här rullar tankarna vidare…