Kategoriarkiv: Tips

Riksintressen i Grängesberg

Det är väl klart att Grängesberg som var ett nav i svensk gruvindustri i si så där 100 år är av riksintresse – eller borde vara det. Folk glömmer så fort, det är ett problem! Dalarnas museum satte upp både Stora Hagen och Källfallet på riksintresselistan redan på 1970-talet. Örjan Hamrin mejlade till mig angående detta. Det som förvånade många då var att denna typ av bebyggelse inte normalt ingick i riksintressen vid den tiden. Ja, det är nästan ordagrant ur Örjans mejl. Kan vara bra för oss övriga att veta, vi som är intresserade av gammal kulturhistorisk bebyggelse. Stora Hagen överlevde i alla fall, men Källfallet…

Örjan skriver vidare att de försökt rädda Källfallet i flera omgångar. År 1984 (?) rev Grangärdehem två av husen, men Erik Hofrén, som då var länsmuseichef, anmälde detta och den fortsatta rivningen avbröts. Sen tog en privat ägare över. Till en början gick det bra. Man reparerade taken och hela området hyrdes ut. Men efter hand blev det nya ägare, som blev mindre seriösa. På slutet fanns bara en konkursförvaltare. Ingen ägde husen! Då jobbade man för att få in en tysk bank som ägare för att göra fritidshus, men detta sprack efter något år. Den norska ägarbanken som jag hörde talas om då, finns den? Det kände inte Örjan till. Men just nu har Ludvika kommun begärt att få upplösa riksintresset för rivning. Riksantikvarieämbetet har efter viss tvekan inte sett någon lösning. Här gäller det att komma med idéer, skriver Örjan. Det behövs investeringar! Det är också dyrt att riva nämligen.

Tänk om man kunde rädda husen, renovera lite lagom mycket bara. Beräkningarna har landat på ca 1 miljon per hus, så där lite schablonmässigt uppskattat känns det som. Det är visst 19 hus kvar, ja – raden av hus är lång. Jag räknade dem aldrig. Det betyder i så fall minst 19 miljoner kr. Mycket pengar. Men husen är så speciella…..jag skulle nästan kunna tänka mig att bo i ett av dem själv! Kanske skulle man bilda ett äldrekollektiv för oss 40-talister? Två hushåll per hus? Och använda ett av husen gemensamt för mat och samling. Vi som gillar att ströva på skogen, vandra, cykla eller bara gå runt och fundera över samband, orsak och verkan….ja lite sånt. Grängesberg är klart spännande.

Karin Ferner på Dalarnas museum

Lämna ett svar

Skynda, skynda till Dalarnas museum!! Silversmeden Karins Ferners Kuriosakabinett står till och med söndag, en fantastisk utställning som ni hinner se, ni som inte bor så långt härifrån – om ni inte redan sett den. Den visar mötet mellan silversmeden och dalakulturen med ett starkt inslag av återbruk. Som hon själv skriver: silver och textil samarbetar och formar gemensamt annorlunda smycken. I en fyra meter lång glasmonter gör jag min egen ”terracotta-armé” på dalavis med färggranna provdockor klädda i snörliv och smycken. Hon gör det bra den här människan!! Hennes smycken är helt underbara. Och lekfullheten….och färgerna…..man blir så glad!

Museimässa på Dalarnas museum

Lämna ett svar

Nu är vi här! Det är Eva Långberg med vårt gemensamma projekt Bröd i Bergslagen och jag själv som vaktar vår monter. Kl är 11, vi har varit här en timme och det strosar in besökare så sakteliga i museet. De flanerar förbi och kastar lite försiktiga blickar, bäst låta dem göra det. Att kasta sig över folk är nog ingen bra idé. Vi turas om att sitta här, Eva och jag, och då kan vi gå runt och strosa lite själva på mässan och kolla in de andra. Det finns 18 st till som visar upp sig här på mässan.

Vi ska vara här hela dagen idag, fram till kl 17 och sen imorrn lördag också mellan kl 10-15. Jag har laddat upp med böcker och gamla skrifter och säljer till mässpriser, special med andra ord. Är ni i närheten kan det löna sig att titta in på museet. Gratis entré – det är väldigt sympatiskt.

Mälarslotten Gripsholm och Mälsåker

Lämna ett svar

Vi genomförde årets ekorådsresa i fredags den 2 september. Hela dan var vi ute och for i en fullsatt buss, 52 personer, ideella medarbetare. Vi besökte Gripsholms slott och Mälsåkers slott, båda söder om Mälaren. Gripsholm är ett fantastiskt slott, alldeles intill Mariefred. Underbar miljö, jag glömmer bort hur vackert där är, har varit där flera gånger förr men ändå känns det nytt….. Vi var även en inne på Grafikens hus en runda och tittade på utställningarna och verkstan. Det ligger inrymt i den gamla Kungsladugården nära slottet. Lena Cronqvist visade fin grafik i stora hallen. Sen bar det av till Mälsåker på Stallarholmen, det slottet ligger ovanför Strängnäs. Det är ett syskonslott till Strömsholms slott som är ett besöksmål i Ekomuseum Bergslagen. Tessin den äldre har lämnat spår från 1600-talets barock i de båda och de är lika. Båda slotten är också av typen sommarslott.

Slottet Mälsåker är som en saga, det brann den kalla vintern 1945 och yttertaket rasade in, katastrof. Men det har restaurerats under Riksantikvarieämbetets ledning på 1990-talet och en bygghytta, som blev nationellt känd, skapades intill slottet. Sen tog pengarna slut och det innan man var färdig. Det är restaureringsarbetet man tittar på vid besöket. Mycket intressant, mycket kvar att göra men det ger sig nog med tiden. Snart tar Statens Fastighetsverk över slottet. Nån gång kanske man fortsätter att restaurera. Eller man bevarar det som det är…..det står ju där som en liten dröm.

Mälsåker (slottet på åkern vid Mälaren) ligger vackert just vid sjökanten och intill ligger Bertas café i en gammal iordningsställd ryssbarack (från ett ryssläger på 1940-talet). Caféet är fint! Och slottet är öppet för besök sommartid, det kan vara bra att veta för er som får lust att se denna plats. Det är ett unikt besöksmål och besöksverksamheten drivs dessutom av en ideell förening, vilket vi alla gillade förstås. Mälsåker var dagens absoluta höjdpunkt.

Lingonfångst

2 svar

Idag första september, oj vad det går fort – ständig förundran över tiden här. Tidspilen är i stadig fart framåt och dess syfte är att skapa oreda – det hörde jag på vetenskapsprogrammet på TV häromkvällen i Kunskapskanalen, min favvokanal. Oreda och oordning är det mest fundamentala i världsalltet och tidspilen är alltid i rörelse mot kaos. Vi kämpar för att upprätthålla ordning och så snart vi släpper greppet så kommer oordningen som ett brev på posten, det är bara att titta på kansliet…hm, papper överallt…på ens hem…..hm, grejer överallt….det gäller att ligga i och motarbeta. I Ekomuseum utomhus är det likadant överallt, allt faller ihop om man inte jobbar stenhårt för att underhålla och upprätthålla.

Och så har vi lingonskogen och inte ens där står tiden stilla. Även om skogen är stilla och tyst. Nej, lingonen hinner nästan bli övermogna innan man är där och fångar in dem. Igår efter jobbet hann jag med att plocka några utvalda fina röda uppe på Ställviksberget ovanför Väsman, mitt favoritställe. Där finns både blåbär, hallon och lingon. Jag gillar verkligen Ludvikas skogar, de ligger så nära och det är rena rama skafferiet. Allt är bekvämt nära i Ludvika, skog, bad, stad, cykelvägar. Och Ludvika växer nu. Skön känsla.

Detta märkliga ekomuseum

Lämna ett svar

Trångfors smedja i Hallstahammar som rustas av en ideell förening. Målet är att kunna köra smedjan så som man gjorde förr, med hjälp av vattenhjul och mumblingshammare. Man är nu nära målet. Foto ChL.

Ja för hur ska man förstå det? Det är många som funderar kring både begreppet och det verkliga fenomenet. Jag också. Ständigt. Oikos är det grekiska ordet för hushåll. Från oikos kommer prefixet eko- som i ekonomi och ekologi. Ett ekomuseum handlar alltså om ekonomins och ekologins historia (?)…..hm ja, nånstans där. Det handlar om människor mer än om platser, den saken är klar. Det handlar om natur och kultur, om människans kamp för överlevnad, hennes strävan att använda naturresurserna för detta ändamål. Konsekvenserna blir ett kulturlandskap som vi alla tar för ett naturligt landskap. Människan odlar upp, hon gräver efter mineraler, bygger hyddor, gårdar, byar och städer och underlättar för sitt liv på alla sätt i naturen. Visst är det spännande med kulturlandskap och ekomuseer….

Igår ringde en dam från Småland och frågade: när är ekomuseet öppet? Hon och hennes familj ville komma på besök. Ja, sa jag, det är öppet dygnet runt, dag och natt. Ni behöver en bil för det tar tre timmar att köra de 25 milen från norra kanten till södra kanten, dvs från finnmarken i norra Ludvika till Strömsholm och Borgåsund vid Mälaren. Det blev tyst i luren en stund. Det är inte lätt att veta, man tänker reflexmässigt i traditionella banor på en byggnad med reception och utställningar, kanske ett mumsigt museicafé och en shop. Sen skrattade hon och vi fick en trevlig pratstund.

Till ett ekomuseum åker man för att uppleva historia på platser där människor arbetar ideellt med att rusta och skapa, med att återställa och visa hur det en gång gick till. Man byter tankar och erfarenheter, man lär sig något, man inspireras och sen far man hem och tänker nya tankar på sin kammare. Det är som en folkrörelse som arbetar med att gestalta och konkretisera minnen. Som vårt ekomuseums skapare Erik Hofrén alltid säger: ett ekomuseum är som en jättestor studiecirkel.

Resereportage från Bergslagen

Lämna ett svar

Och så är jag tillbaka i Ludvika igen efter en treveckorssemester och allt är plötsligt som vanligt. Utom skrivaren som totalstrejkade, den gick bara inte. Den bullrade och levde rövare och sen inget mera. Åskan? Ja, förmodligen. Slutkörd var den. Jag MÅSTE ha en skrivare som funkar. Nu i eftermiddags fick jag en ny installerad, den går som smort och jag kunde skriva ut en massa räkningar på bokbeställningar och snart ska jag ge mig iväg till posten med alla bokpaket. Boken Järnladies är inte precis svårsåld, det är trevligt.

Jo – ett intressant resereportage fanns i SvD en söndag i mitten på augusti, det handlade om Bergslagen, en kul resa i våra trakter, ja just det – i Ekomuseum Bergslagen!! Vem blev glad tror ni? Jag blev jätteglad, för det var en trevlig text om en mixad tur i Västmanlandsdelen på en 3-4 dagar med både herrgårdsliv på Färna och Karmansbo och skogsliv i Kolarbyn med älgsafari och vargyl, matlagning över öppen eld och sen slutade det med en gruvnatt i Sala Silvergruva som ligger nästgårds. Helt perfekt tripp alltså med lite av varje av allt som finns här i krokarna. Klart jag blev glad av en sån text! Den var skriven av Cenneth Sparby, som är frilansande journalist och författare. Just så tänker jag mig alltid att resenärer här ska göra. De ska själva skapa sig en personlig resa, jobba lite för att tänka ut den för att sen få sig en fin upplevelse. Ekomuseums webbadress fanns med, det gjorde mig extraglad.

Det har varit matmarknad i Östersund!

Lämna ett svar

Måste ju blogga från semestersoffan om matmarknaden på Stortorget i Östersund för precis en vecka sen – och vilken matmarknad! Jämtarna, de kan de. Och vi ska inte glömma Härjedalen. Ett prima län. Det var Eldrimner, som har sina rötter i Jämtland, men som numera är ett nationellt resurscentrum för mathantverk, som var arrangör tillsammans med Matskrået (regionalt resurscentrum) och jag tror även LRF och länsstyrelsen var med på ett hörn. På torget flockades det mathantverkare från länets alla hörn, säkert ett femtiotal. Och fint mathantverk! Goda saker, allt möjligt. Här i Jämtland finns ingen Carl-Jan, kring vilken allt i matväg kretsar om man befinner sig i Bergslagen. Det kan ju bli lite väl enfaldigt, ursäkta! Här finns tvärtom en sympatisk mångfald, en stor och växande grupp mathantverkare och alla lyste ikapp. Östersund har också av UNESCO utsetts till ”Creative City of Gastronomy” och stan kan titulera sig: Sveriges mathuvudstad. Klart folk i Jämtland Härjedalen är stolta!

Det var roligt att gå runt och språka, smaka, lära sig, handla hem godsaker och inse vidden av det lokalt producerade. Alla nya ostproducenter från olika små gårdsmejerier till exempel. En Vålåloffen från Åsbergets gårdsmejeri här i Bräcke smakar som ost ska smaka. Att lägga några stadiga skivor av den på ett kornknäckebröd från Huså vid foten av Åreskutan och sen färsk gurka ovanpå, naturligtvis hemkärnat smör under – det är himmelskt, jag lovar! Visst kom jag hem med kassen full av diverse godbitar. Fick nygjord surkål med mig hem också. Så nu är det som ni förstår KALAS.

Finnmarknaden på Rikkenstorp

Lämna ett svar

Oj vilken dag det var i tisdags. Det började soligt och varmt med nattdagg i gräset tidigt på förmiddagen och det slutade med åskmuller och lite regn framemot eftermiddagen precis när Göran Greider och Nils Holmdahl slutade sitt samtal kring den politiske Dan Andersson från den lilla scenen. Åskmullret pågick lite hotfullt under samtalet varför vi i marknadsstånden anade att det var dags att packa ihop. Det kunde bli ösregn! Vi såg regnet härja långt borta över skogskanten. Blöta böcker är inte kul. Vi tog det säkra före det osäkra och bar överblivna böcker i säkerhet. Sen blev det akustisk musik i ladugården istället, med kaffe o bullar. Folk trivs på Rikkenstorp för att det är så fritt. Man bara är där. Man får vara som man är.

EU-projektet finnskogarna.com hade ordnat med en massa roliga hantverkare. En gjorde finfina liar och räfsor, en smidde i den gamla smedjan, en tredje kärnade eget fantastiskt gott knallgult smör från sina ”fjällnära” kor från den egna gården i byn Hoberg mitt i finnmarken. Dit bara måste jag åka efter semestern, den byn och den gården ska jag besöka! Eva Långberg bakade ett mjukt tunnbröd med skrädmjöl i som hon bjöd på och Säfsnäs bakstuga sålde allt sitt tunnbröd som de hade med sig. Jag hade hjälp av dottern Petra och vi sålde överraskande många böcker, det var roligt! Här fanns även mycket god mat som de fina tyska korvarna från den lilla korvfabriken i Grängesberg och rökt fisk och annat lokalt producerat. Det var en marknad med kvalitet! Finnskogarna.com (här) är ett projekt som sätter ljuset på den skogfinska invandringen för många hundra år sen och som syftar till att få folk att tillbringa mer unik tid i finnmarkerna i Mellansverige. Det är som bäddat för rekreation och upplevelser just här. Man vill ”lyfta fram den skogsfinska kulturen i besöksnäringen”. Och Rikkenstorp är som ett litet paradis på en sluttande åsrygg mot blå höjder i finnskogen (här).

Men nu sitter jag i Jämtland och spanar ut över andra blånande skogshöjder…..jag har semester och det betyder att det blir glesare med inläggen nu i augusti.

Bad i vackra Väsmans ljumma vatten

Lämna ett svar

Idag söndag var det en blå himmel hela förmiddagen och då passade jag på, jag for ner till Skuthamnen nedanför Hammarbacken för att ta mig ett dopp. Jag har skrivit om det förr, där badar man bäst om man är i Ludvika, det är min åsikt. Det ligger vackert, platsen är historisk. Hit gick verkligen skutorna en gång i tiden för inte så himla längesen, de kom från Sunnansjö som ligger i andra änden på sjön. Säkert hade de kol med sig till smedjan på Ludvika bruk. Kanske ved och andra handelsvaror. Det är en kvalificerad gissning! Rester av pirar finns kvar, stenbumlingar. Och däremellan en fin sandstrand, där badar många Ludvikabor. De som inte badar här, de väljer Hällarna på udden bortom ABB. Förresten syns ABB väldigt väl på bilden ovan, de stora röda byggnaderna är en del av ABB, Ludvikas största och viktigaste arbetsplats. ABB i Ludvika går bra, mycket bra. De bygger ut hela tiden, större hallar för diverse experiment antar jag. Men den här badplatsen är finare, mer i min smak. Jag kom på förmiddagen det var inte många där än. Vattnet var klart och fint, man ser botten långt ut. Inget sjögräs, inga alger, så ska det vara.Och de blå bergen bortanför Väsman, det är finnmarken. Där står en skog av vindkraftverk, som inte syns så mycket på bild men som man tydligt ser i verkligheten. Här är skönt att vara.