Etikettarkiv: Finnmarken

Finnmarknaden på Rikkenstorp

Oj vilken dag det var i tisdags. Det började soligt och varmt med nattdagg i gräset tidigt på förmiddagen och det slutade med åskmuller och lite regn framemot eftermiddagen precis när Göran Greider och Nils Holmdahl slutade sitt samtal kring den politiske Dan Andersson från den lilla scenen. Åskmullret pågick lite hotfullt under samtalet varför vi i marknadsstånden anade att det var dags att packa ihop. Det kunde bli ösregn! Vi såg regnet härja långt borta över skogskanten. Blöta böcker är inte kul. Vi tog det säkra före det osäkra och bar överblivna böcker i säkerhet. Sen blev det akustisk musik i ladugården istället, med kaffe o bullar. Folk trivs på Rikkenstorp för att det är så fritt. Man bara är där. Man får vara som man är.

EU-projektet finnskogarna.com hade ordnat med en massa roliga hantverkare. En gjorde finfina liar och räfsor, en smidde i den gamla smedjan, en tredje kärnade eget fantastiskt gott knallgult smör från sina ”fjällnära” kor från den egna gården i byn Hoberg mitt i finnmarken. Dit bara måste jag åka efter semestern, den byn och den gården ska jag besöka! Eva Långberg bakade ett mjukt tunnbröd med skrädmjöl i som hon bjöd på och Säfsnäs bakstuga sålde allt sitt tunnbröd som de hade med sig. Jag hade hjälp av dottern Petra och vi sålde överraskande många böcker, det var roligt!  Här fanns även mycket god mat som de fina tyska korvarna från den lilla korvfabriken i Grängesberg och rökt fisk och annat lokalt producerat. Det var en marknad med kvalitet! Finnskogarna.com  (här) är ett projekt som sätter ljuset på den skogfinska invandringen för många hundra år sen och som syftar till att få folk att tillbringa mer unik tid i finnmarkerna i Mellansverige. Det är som bäddat för rekreation och upplevelser just här. Man vill ”lyfta fram den skogsfinska kulturen i besöksnäringen”. Och Rikkenstorp är som ett litet paradis på en sluttande åsrygg mot blå höjder i finnskogen (här).

Men nu sitter jag i Jämtland och spanar ut över andra blånande skogshöjder…..jag har semester och det betyder att det blir glesare med inläggen nu i augusti.

Strömsdal – en by i Grangärde finnmark

Om man kör via Grängesberg och Silverhöjden, passerar Hörken och Yxsjöberg och sen följer den ringlande grusvägen genom finnmarken så kommer man snart till en mycket vackert belägen by vid en skön sjö, en by som blomstrade under ca 200 år. Jag körde förbi förra veckan i regnigt väder och tog några bilder med min iPhone, hade glömt kameran hemma förstås. Byns blomstringstid tog slut kring förra sekelskiftet. Det handlar om järn förstås! En masugn anlades 1727 och den blåstes ned 1909 och därefter kan man säga att byn somnade in.

Det hela började med att järnbruken sökte sig uppåt skogarna i sin jakt på träkol. Kolet kunde inte fraktas några längre sträckor utan att förstöras och skogen var på väg att ta slut nedåt Mälaren. Alltså drog sig bruksverksamheten uppåt skogen för att ha nära till träkolet och Strömsdals bruk anlades i början på 1700-talet av finansiären Hans Olsson Ström. Byn är döpt efter honom. Järnmalmen fraktades hit från Grängesberg över sjön Norra Hörken och på forvägar till masugnen i byn där den smältes till tackjärn. Sen fraktades tackjärnet vidare till smedjan i närliggande byn Gravendal för att omvandlas till prima stångjärn under räckhammaren. Men det anlades även smedjor i Strömsdal och en av dem står kvar än idag och används av byalaget för diverse aktiviteter. 1875 öppnade Sävsnäs järnväg, SVJ, mellan Hörken och Fredriksberg vilket naturligtvis underlättade alla transporter och bidrog till ett verkligt lyft för bygden. Strömsdal blev centralort med järnverksverkstad och gjuteri. Här bodde som mest 250 personer och järnproduktionen nådde sin topp i slutet av 1800-talet med 4-5000 ton årligen.

Finnmarken i norra Ludvika kommun sjöd av liv under 1800-talet. Strömsdal och Gravendal kom att höra till vad man kallade för Säfsnäsbruken dit även Tyfors, Fredriksberg, Annefors och Ulriksberg räknades. Det var en framgångsrik bruksbygd. Idag finns några byar med i Ekomuseum Bergslagen. De lever upp på sommaren men ligger ganska öde vintertid. Men nästa vecka är det Dan Andersson veckan och då kulminerar aktiviteterna. Det är då man ska passa på och åka runt i finnmarken!

Dan Andersson veckan kan du läsa om här.

Minnen från finnmarken

Ovan den trevliga tidskriften med omslagsbild av Hélène Littmarck och här de underbara bilderna från den tid då Kocka-Lotta levde, det är bilder från hennes bygder lite utanför Grängesberg och uppåt mot Säfsen.

Ovan den informativa tidskriften med omslagsbild av Hélène Littmarck och här de underbara bilderna från den tid då Kocka-Lotta levde, det är bilder från hennes bygder lite utanför Grängesberg och uppåt mot Säfsen.

Sista mars redan….och imorrn ska man lura nån. Jaja, det är imorrn det….idag bläddrar jag i nya numret av ”FINNMARKEN förr och nu”, tittar på bilder och läser några texter – det är kul! Tidskriften kommer två gånger per år. Ekomuseum har äntligen fått igång en prenumeration! Jag är glad för det eftersom halva redaktionsstyrkan, nämligen makarna Nils Holmdahl och Hélène Littmarck Holmdahl, finns på finngården Rikkenstorp som sedan 2009 är ett besöksmål på vår lista. Gå in på deras hemsida www.rikkenstorp.se och titta på finngården, den håller på att utvecklas till ett naturligt centrum i finnmarken, det är vad jag ser. Här kan ni själva beställa tidskriften om ni är intresserade! Nils är en stor kännare av finnmarkslivet och har byggt upp ett omfattande arkiv av både handlingar och bilder. Rikkenstorp är självklart med i EU-projektet Finnskogarna.com.

Jag läser Nils inledande text om Kocka-Lotta, som föddes 1852 i Kåkkaåsen inte långt från Säfsen. Fattig men stark, fick ett svårt liv, födde ett utomäktenskapligt barn med en man som svek henne ”fast hon släpat och trälat för att hjälpa honom”. Karln betraktades som en bov av Dan Anderssons far Adolf, som skrivit om saken i sin dagbok och väl kände Kocka-Lotta.  Men trots det tunga livet var hon ”mycket kraftig och rörlig ända till inemot 70 års ålder, men så tog hon sig före ett rengöringsarbete, varigenom hon genom överansträngning bröt sin förut så starka helsa” och inte långt därefter så ”miste hon andningen” och avled 1922. Så kunde det gå till.

Det är intressant att läsa om människor som levt en gång, om livsval och öden. Det triggar min fantasi. Och jag ser fram emot vår bok Järnladies som vi arbetar på för fullt nu, med texter och bilder som flyter in. Boken håller på att ta form. Den kommer i början på juli – då blir det boksläpp på Ekomuseums kansli!