Och Nationaldan passerade kvickt

Lämna ett svar

Den dök upp mitt i veckan och försvann. Och det var förra veckan! Jag var nere på kansliet på eftermiddagen och väntade in firandet. Hade en liten kaffeträff på kansliet med Stina Stenberg. Plötsligt hördes musiken och jag sprang ut med kameran. Tåget med flaggor och folk kom gående från stan med slutmålet Ludvika Gammelgård. Då gäller det att hinna med när de sneddar över gräsmattan framför trappan. Jag fick springa i kapp dem, i full galopp. Min ordförande Ingvar Henriksson var ju en av fanbärarna i täten, han gick för (s). Måste ju ha en bild på honom. Sen samlas alla på tunet nedanför bergsmansgården och där spelas, talas och sjungs det. Och nya svenskar hälsas välkomna hit. Så är det varje år här i Ludvika.

Därefter dricker de flesta kaffe i Gammelgårdens servering intill. Stötte på den nye ordföranden i Ludvika hembygdsförening, Erik Andersson. Han är av den sorten som ställer upp och hugger i när det behövs. Han kavlar upp ärmarna. Nu är han med och lägger om ett av taken. Och i kaffeserveringen står de söta husmödrarna i sina vackra folkdräkter och bjuder på hembakat (alltid smörbakat numera!). Jag bad dem ställa upp sig alla fem, de hade olika dräkter från Dalarna, beroende på varifrån de har sina rötter.

Fr vänster står Siv Lindholm i Ludvikadräkten, Gun Hermansson i Grangärdedräkten, Lisbeth Andersson i Unionsdräkten, Birgitta Eliasson i Nåsdräkten och Elisabeth Munter i Flodadräkten. Granna damer!!

Och dessa timmar låg Ludvika Gammelgård som i en solig glugg under himlavalvet. Runt omkring hängde mörka dystra moln med hotande regn, men de väntade snällt.

Boksläppstårtan 2012

Lämna ett svar

Boksläpp kräver tårtkalas. Första gången var 2010, när vi släppte guideboken Om Järn och Människor. Då hade vi med ett lokalt omtalat recept i boken, som vann tårtpris på 1940-talet: Torrbotårta. Då provbakade jag flera stycken och den var jättegod minns jag. Nästa tillfälle var året därpå, 2011, när vi släppte Järnladies. Där hade vi med receptet på Elsa Anderssons berömda Tangotårta. Hur ska det här gå tänkte jag och bakade några stycken, men det gick fint, det var himmelska tårtor.

Den här gång när vi släppte Älskade Mathilda, så har vi inte haft något tårtrecept med i boken. Kanske passade det inte eftersom Mathilda under de här åren knappast hade råd att ens tänka på att baka tårta. Hon fick vara glad om hon kunde baka sitt matbröd och ibland förgylla sin vardag med vetebullar, som hon gräddade i sin nästan ständigt varma gjutjärnsspis. Om hon hade ved!

Det fick bli en Sommartårta till Mathilda, med jordgubbar – en botten med mandelmjöl, minskade också på sockret, det blev lite som en mazarin. Tårtor är festligt. Om nån är intresserad så gjorde jag så här:

5 dl mandelmjöl (finns på hälsokosten)
1,5 dl rårörsocker
150 gr smör
– detta rörs ihop när smöret mjuknat.
Tillsätt 4 ägg, rör ner dem ett i taget.
Smörj en form, strö kokosflingor i den och bred ut smeten.
Grädda i 175 grader, ca 20-25 min.

Kakan blir flat, den pöser inte upp. Sen mosade jag jordgubbar med lite råsocker och bredde ut moset på ytan. Vispad grädde klickade jag ut runt kanterna rätt rejält och pyntade med hela och halva jordgubbar. Mums!!!

Hektisk vecka med två boksläpp!

Lämna ett svar

Solen sken! Jag hade bakat en ”sommartårta” för kl 10 var det boksläpp nr 2 på kansliet i fredags den 8 juni. Det var ett lite enklare evenemang än det på tisdagen då vi var på Västmanlands läns museum i Västerås. Men tårta måste vi ha ändå.

Vi presenterade alltså två böcker denna vända, min ordförande Ingvar Henriksson och jag:  Älskade Mathilda och barnboken Från Berg till Spik. Barbro Jadling kom, hon som lagt grunden för illustrationerna i boken. Kerstin Bergström som gjorde texten fick förhinder. Sen har ju Jenny Findahl, Snowtrail och jag förnyat både bild och text, men det är tack vare de två nämnda damerna som det gick så bra. Radio Dalarna gjorde bra intervjuer med oss och lokalpressen kom. Vi har nu gjort fem böcker på två år! Jag radade upp dem på bordet och kände att det sannerligen inte är så illa:

1. Guideboken ”Om Järn och Människor”, 2010
2. Engelska guideboken ”Of Man and Iron”, 2011.
3. Järnladies. Från kolarhustrun till arvtagerskan, 2011
4. Från Berg till Spik. Om spikens långa vandring… 2012.
5. Älskade Mathilda. 100 brev om kärlek, slit och nöd, 2012.

Frågan var idag: vad ska ni ge ut nästa år?? Boksläpp med tårtkalas varje år är numera förväntat! Joo, tankar finns…. absolut. Men nån fart på kameran hade jag tyvärr inte denna dag, jag var lite för involverad själv i händelserna!! På eftermiddan packade jag bilen med böcker och for iväg bortåt Söderbärke och Norberg, nu börjar leveranserna.

Boken ”Älskade Mathilda” har kommit!

Lämna ett svar

De första 100 exemplaren kom till Västmanlands läns museum på Karlsg.2 i Västerås igår tisdag. Så roligt det var att träffa familjen Hirdman. Författarinnan Birgit Hirdman Rørslett, 90 år i sommar, ledsagades av sonen Øyvind från Oslo. Hon är en pigg och vaken dam som kan hantera både dator och epost. Och visst finns det en tydlig tråd av språkintresse och skrivande i efterföljande led på kvinnosidan som känns igen redan från brevväxlingen mellan Mathilda och Lars – för de båda kunde skriva.  Det är deras dotter Maj Hirdman och nu Majs dotter Birgit. Och sen är det Birgits brorsdöttrar Yvonne Hirdman, författare och professor i historia, och Eili Hirdman, språklärare. Yvonne Hirdman har skrivit Den röda grevinnan – en europeisk historia som fick Augustpriset 2012. Det är talangfulla damer vi hade att göra med denna dag!

På bilderna ovan ser ni överst länsmuseichefen Carl-Magnus Gagge hälsa på Birgit Hirdman Rørslett och sonen Øyvind. Vid lunchbordet ses fr vä profilen på Susanne Granlund, bildarkivet, nacken på Eili Hirdman, Øyvind Rørslett, Jenny Findahl, som gjort den grafiska formen, Yvonne Hirdman, Birgit Hirdman Rørslett och Carl-Magnus Gagge. Därefter sitter Ivan Klaessaon och Lena Engström, bara håret syns på dem. Tack länsmuseet för all hjälp!

Yvonne Gröning kom från Norberg och det var extra roligt för hade hon inte lyft fram Maj Hirdman i Järnladies och skrivit teaterstycket om Maj Hirdman och Norbergs gruvstrejk förra sommaren, så hade nog inte denna brevbok kommit till! Tänk hur det är – det ena leder till det andra och när man börjar nysta så ser man plötsligt mönstret.

Vi hade en gemytlig stund tillsammans igår på länsmuseet, vi firade boken med en inledande lunch, ett samtal, kaffe och god jordgubbstårta där det stod ”Älskade Mathilda”, så välordnat av länsmuseets Veronica Dahlberg och Lina Gatte Redin. Radio P4 Västmanland intervjuade Birgit i direktsändning och VLT, Västmanlands läns tidning kom för ett reportage. Och boken – den ser helt underbar ut. Det blir roligt att införliva denna autentiska berättelse i Ekomuseums lilla ”förlag”. Och på fredag kl 10 har vi ett enklare boksläpp på kansliet. Kaffe och tårta – naturligtvis. Och då får vår nya lilla barnbok Från Berg till Spik hänga på också. Och sen kan ni köpa båda böckerna genom Ekomuseum, på länsmuseet i Västerås, kanske även i Falun, hos lokala bokhandlare och snart även via Adlibris. Hurraaa!!

Om att leda och bli ledd

Lämna ett svar

Det pratas och skrivs om ledarskap. Många strävar efter ledarskap, men vilka ska då bli ledda? Det undrar jag alltid – en hel hoper med människor ska ju samtidigt bli ledda. En sak som mer sällan lyfts fram är det egna personliga ledarskapet, det som hänger ihop med det personliga ansvaret. Det är jag mer intresserad av. Jag kör med mig själv på kansliet till exempel! Varje dag leder jag mig själv i snårskogen, jag ställer krav på mig själv, ditten och datten ska göras. Inte behöver jag nån chef! (Hm….jag har ju en snäll ordförande att rådslå med…)

Nu hittade jag ett urklipp i mina högar om just ledarskap. Det var Johanna Frelin som intervjuades i DN för ett bra tag sen, urklipp kan bli liggande som ni vet. Hon utbildar morgondagens ledare efter en skaplig karriär på SVT. Det jag fastnade för var något hon uttryckte om flexibilitet. Hon menade att morgondagens ledare inte skulle tro att jobbet prompt skulle ske mellan nio och fem. Istället har jobb och privatliv blivit en enda sörja och det måste en modern ledare begripa. Ja, ungefär så stod det och jag menar ju att det måste en modern människa över huvudtaget begripa, inte bara ledare. Jobbet kan blanda sig hej vilt med privatlivet och det mest märkliga är att det känns helt naturligt, så länge man själv får balansera det vill säga. Det hänger ihop, frihet och ansvar, två gamla kämpar. De står sig!  Nu sitter jag hemma vid min lilla MacBook och skriver, den bär jag med mig nästan överallt och där har jag precis ALLT. Det är därför jobbet hänger med hem och hänger med på semestern, ja hänger med överallt. Det blir en rätt trivsam sörja av det hela. Jag har svårt att vara utan det i alla fall – omväxling förnöjer som det heter.

Ekorådet i Karmansbo smedja

Lämna ett svar

Ekorådet – fr vä Bertil Andersson, Gravendal, Gunnar Ahl, Karmansbo, Kalle Nordebring, Riddarhyttan, Olle Olsson, Halvarsviken Ängelsberg, Lennart Lindgren, Skantzen Hallstahammar, Karl-Erik Norhstedt, Stollberg, Anders Stendalen, Grängesberg, Lars Lysén, Trångfors smedja och Gun-Lis Gustavsson, Västanfors hembygdsgård – höll möte i Karmansbo smedja igår, torsdag eftermiddag. Det är en mäktig miljö, stor och luftig, högt i tak och full med intressant järnskräp. Det är spåren och resterna från lancashiresmidet som pågick här fram till 1958. Ekorådets ordförande Gunnar Ahl visade runt, det är inte så ofta vi får tillfälle att verkligen titta lite mer ingående på detaljerna, alla rester längs väggarna. Gunnar växte upp i Karmansbo och han fyller nog 83 år i höst, joo, och han sprang här som barn, han minns smederna, han såg stångjärnet valsas fram. Det är märkvärdigt! Det skedde nästan alldeles nyss, så känns det när han berättar. Det blir vädligt speciellt.

Mötet höll vi i ett litet samlingsrum som finns där. Men först tog jag en bild på dem alla utanför i dagsljuset och med kolhuset uppe på höjden som fond. I det kolhuset lagrades stenkol, vilket förvånade några av oss. Det var ugnarna som kunde eldas med stenkol, mer effektivt än träkol förstås, mer energirikt. Kolhusen för träkol låg på andra sidan smedjan och är rivna för längesen.

Runt smedjan är det av tradition en marknad på Nationaldagen den 6 juni och den invigs av landshövding Ingemar Skogö. Det blir visningar av smedjan och det serveras dels korngrynskaka med fläsk i kolhuset och dels kan man frossa på en kakbuffé uppe på herrgården, www.karmansboherrgard.se.

En förtydligande kommentar om stenkolet har inkommit från Gunnar Ahl, då det väckte lite förundran vilket kräver en förklaring. Här kommer den:
”Stenkolet användes bara i vällugnen där det inte kom i kontakt med järnet. Det var bara den brinnande gas som stenkolet alstrade som värmde upp järnet igen och till en högre temperatur så att i järnet kvarvarande slagg rann ut. Lancashirehärdarna använde uteslutande träkol vid färskningen för att inte järnet skulle förstöras av t.ex fosfor. Färskning = smältning och bortbränning av det kol tackjärnet innehöll.” 

Loppisarna i Ludvika är igång

Lämna ett svar

Ni missar väl inte det i sommar?? För nu har de dragit igång igen, nu är det full fart på lördagarna i Ludvika. Två välfyllda loppisar kör varje lördag mellan 9-15! Det är många som vill sälja sina gamla pryttlar.

En stor loppis finns runt parkeringsplatsen utanför Ludvika Gammelgård och då är även byggnadsvårdsbutiken Nordiska Kaminer på Kristineberg intill öppen och där brukar diverse hantverkare hålla till. Och kaffeservering med hembakat finns förstås på Gammelgården.

Den andra stora loppisen finns nedanför Hammarbacken vid Akvariet, inte långt från den fina badplatsen vid Skuthamnen. Akvariet ligger i ett gammalt stall som en gång hörde till Ludvika herrgård, som ligger precis bakom loppisen. I Akvariet kan man köpa glass och kaffe och titta på svenska insjöfiskar. Det är skoj. Aborrar är så fina! Goda också. Och efter midsommar är även caféet på Hammarbacken öppet, då har man alternativ och där finns även en gammal smedbostad, ett litet museum.

Och jag hann in på Hammarbackens loppis precis innan de packade ihop i lördags och jag hittade det tredje och minsta fatet till min lilla Stig Lindberg-samling av gula ugnseldfasta fat. Så glad jag blev!! Och bara 60 spänn. Fin form och perfekt skick. Nu har jag alla tre, samtliga loppisfynd, och jag använder dem ständigt. Där ser ni…

Igår söndag – Oljeöns dag

Lämna ett svar

Denna varma soliga söndag var det begivenheter på Oljeön utanför Ängelsberg och jag for förstås dit. Alltid roligt att träffa det gedigna strävsamma paret Lars och Karin Larsson, 90+ och jo, man häpnar! Det är Oljeön som håller dem vid liv, har Lars sagt. Jag tror honom. Ute på ön var det programverksamhet: bakstugan var igång, det var gudstjänst i det fria, där var guidade turer i oljefabriken, där var liten marknad där den fina boken om Oljeön såldes, Balkong förlag, här, en verklig pärla till bok skriven av Larssons dotter Kersti Kollberg och vackra foton av Björn Ullhagen. Och så var det kyrkobåtsrodd runt ön, tävling mellan Ängelsberg och Söderbärke. De senare var snabbast runt.

Sen var det film i slaggstenskällaren, det var verkligen roligt! Att se gamla filmsnuttar från början av 1900-talet från oljefabrikens verksamma dagar, så där lite korniga och skuttiga, som satts ihop till en lite längre film och mixat med bilder från idag. Jag ska absolut försöka få tag på kopior att stoppa in i vårt ekomuseiarkiv. Det är värdefull information.

Nu börjar snart de guidade turerna på Oljeön och man tar sig dit med Petrolia. Biljetter och information får man på turistinformationen Besökscentrum i  Ängelsberg som ligger i den gamla brukshandeln ihop med antikboden, Galleri Ängelsbergs Brukshandel om man ska vara noga. Trevligt värre!

Oljeön har en fin hemsida också, jag har pekat på den förr men här är den igen: www.oljeon.se 

Besök i bakstugan i Sunnansjö

Lämna ett svar

Som om det inte skulle vara nog med min utflykt igår så besökte jag även bakstugan i Sunnansjö. För er som inte vet det så ligger Sunnansjö vid Väsmans bortre ände ungefär 1,5 mil sjövägen från Skuthamnen vid Hammarbacken i Ludvika. Här emellan for både järnlaster och folk med pick och pack med pråmar och skutor för inte så himla längesen – ja, sett i ett historiskt perspektiv alltså.

Och hembygdsgården med sin rymliga fina bakstuga ligger uppåt landbacken bland tallarna i Sunnansjö. Förresten ligger Tallmogården i närheten också, det en gång så berömda hälsohemmet! Det apropå tallskogen. Nu till saken. I bakstugan höll Leaderprojektet Bröd i Bergslagen till denna varma lördag. Det var hett runt bakugnen och flinka damer fyllde hyllor och korgar med olika sorters bröd: ärtbröd, lefsor och både mjuka och hårda tunnbröd. Det är alltså det brödprojekt som Ekomuseum har ihop med ABF, som rullar på fram till september för att sen avslutas. ABF är projektägare av naturliga cirkelskäl.

Det var projektledaren Eva Långberg som höll cirkelledarkurs för åtta baksugna, både damer och herrar även om det nog var mest damerna som kavlade och gräddade – åtminstone vad jag såg. De hade varit igång sen kl 7 på morron och när jag kom skulle de till att ta en paus och få i sig lite soppa med nybakat bröd. Jag fick ju smaka förstås. Fast jag kom ju just från Ulla Olaussons kök bortåt Västansjö, men det är klart – den nybakade lefsan var jag ju bara tvungen att smaka en bit av!

Undersköna Grangärdebygden!

Lämna ett svar

Grangärdebygden badade i sol och skir grönska – ja det var som ett paradis idag! Ideella Ulla Olausson och jag har varit runt i Grangärde kyrkby halva dan i dag och tittat på platser och lokala skyltar för vi ska göra en vandringsfolder till kyrkbyn som besökare kan få i handen eller skriva ut från hemsidan. Grangärde kyrkby utgörs just av en uppskyltad vandringsled som man ska kunna gå själv eller bli guidad runt – åtminstone i de centrala delarna.

I Grangärde finns flera ideella föreningar, folk är så engagerade i sin bygd att jag blir omåttligt imponerad! Men de har en intressant historia, dels med rötter i bergsmännens tid och dels med rötter i den skogsfinska invandringen. Och här finns även fornminnen: boplatser från yngre stenåldern (2000 f.Kr.) och gravar från vendeltid (600-700 e.Kr.). Sjövattnet rinner neråt Väsman och via Kolbäcksån till Mälaren. Folk har alltid följt vattnet.

Kyrkbyn var bygdens centrum långt innan Ludvika tog över den rollen. Det är 31 platser, varav flera bergsmansgårdar, som ska skyltas upp. Det är Hembygdscirkeln Gamla Grangärde, som jobbat med det här redan för flera år sen men som nu har tagit nya tag. Skyltarna, i den mån de finns kvar, ser anskrämliga ut. Det går inte längre! Jag ska hjälpa dem ta fram nya skyltar, vi gör det även till kyrkstigarna från Kullen och Mårtens som går på skogen ner till Bysjön och kyrkan. Kyrkstigarna är också ett ekomuseiobjekt och hör samman med kyrkbyn. Folk från finnskogarna runt omkring använde stigarna när de skulle ner till kyrkbyn i ärenden eller till högmässan på söndagen.

Grangärdebygden och den runt Sunnansjö är verkligen rent gudomliga trakter. Inte undra på att de var rekreationsorter för trötta stadsbor halva 1900-talet. Då kryllade det av både berömda och oberömda Stockholmare här. Fortfarande finns ett hotell kvar mitt i Grangärde vid Bysjöns strand.