Etikettarkiv: Lars Larsson

Igår söndag – Oljeöns dag

Lämna ett svar

Denna varma soliga söndag var det begivenheter på Oljeön utanför Ängelsberg och jag for förstås dit. Alltid roligt att träffa det gedigna strävsamma paret Lars och Karin Larsson, 90+ och jo, man häpnar! Det är Oljeön som håller dem vid liv, har Lars sagt. Jag tror honom. Ute på ön var det programverksamhet: bakstugan var igång, det var gudstjänst i det fria, där var guidade turer i oljefabriken, där var liten marknad där den fina boken om Oljeön såldes, Balkong förlag, här, en verklig pärla till bok skriven av Larssons dotter Kersti Kollberg och vackra foton av Björn Ullhagen. Och så var det kyrkobåtsrodd runt ön, tävling mellan Ängelsberg och Söderbärke. De senare var snabbast runt.

Sen var det film i slaggstenskällaren, det var verkligen roligt! Att se gamla filmsnuttar från början av 1900-talet från oljefabrikens verksamma dagar, så där lite korniga och skuttiga, som satts ihop till en lite längre film och mixat med bilder från idag. Jag ska absolut försöka få tag på kopior att stoppa in i vårt ekomuseiarkiv. Det är värdefull information.

Nu börjar snart de guidade turerna på Oljeön och man tar sig dit med Petrolia. Biljetter och information får man på turistinformationen Besökscentrum i  Ängelsberg som ligger i den gamla brukshandeln ihop med antikboden, Galleri Ängelsbergs Brukshandel om man ska vara noga. Trevligt värre!

Oljeön har en fin hemsida också, jag har pekat på den förr men här är den igen: www.oljeon.se 

Örjan Hamrin fick minnen om Oljeön

Lämna ett svar

Örjan Hamrin, som byggde upp Ekomuseum Bergslagen från början, skriver i en kommentar som förtjänar att lyftas upp till ett inlägg, att han tyvärr inte kunde komma till Oljeön i söndags, men när han läste inlägget igår mindes han detta:

”Apropå vad jag skrev sist om att juryn för Museum of the Year Award  under två dagar i slutet av oktober 1988 skulle bese Ekomuseum Bergslagen. Den bestod av de tyngsta personerna inom prisorganisationen, två äldre gentlemän från England. Det var den kände publicisten och museimannen John Letts samt världens då ledande museolog Kenneth Hudson. På sin rundresa i EmB besökte man objekt inom Ludvika och Smedjebacken under dag 1. Man övernattade i Fagersta och kommunen visade på kvällen genom kulturchef John Björklund runt på hembygdsområdet och bjöd därefter på kvällsmat – ärtsoppa i det då nyöppnade Ekomagasinet på Västanfors hembygdsgård. Vad jag då inte visste var att Björklund hade lagt in ännu en programpunkt under kvällen. Han hade bett Lars Larsson att komma dit och berätta om Oljeön. Lars berättade med stort engagemang i den sena timmen till bilder. Den ene jurymannen Mr Letts var så trött efter det hårda programmet under dagen att han slumrade till. Men det gjorde inte juryordföranden Kenneth Hudson. Han blev mäkta imponerad av vad Lars Larsson berättade. ”This Oil Island must be a very special place!” sa han och föreslog att kommunen omgående skulle skriva till Riksantikvarieämbetet och be om en omprövning av gränserna för det planerade världsarvet för Engelsbergs bruk och att man även skulle uppta Oljeön på världsarvslistan. ”This could be our first double World Heritage, and you can use my good name on this”, sa han. Dessvärre blev det aldrig så och jag vet inte om det fått någon effekt, men nog hade Kenneth Hudson haft rätt. Hans namn kunde kanske ha imponerat även på Riksantikvarieämbetet, som handlade frågan. Dagen därpå besöktes Engelsberg, Norberg, Hallstahammar och Skinnskatteberg. Ett tufft program för de båda jurymedlemmarna…”

Det var Oljeöns dag igår söndag

1 svar

Det blev en fin dag, solen bröt fram och tog över – alla var tacksamma och glada. Samma morgon var det blixt och dunder med åtföljande slagregn. Jag hade besök från Uppsala, en gammal konservatorskollega och god vän, Lars Björdal. Vi gick ihop på Konservatorskolan i Köpenhamn för evigheter sen och han har rötter i Smedjebacken. Hans pappa är född där och farfar ligger på Norrbärke kyrkogård. Det är många som jag känner som har rötter i dessa trakter. Det är lite intressant. Det betyder också att Lars är mycket intresserad av vår lokala historia. Nu följde han med till Oljeön, det är alltid roligt att visa runt på vad som finns i trakten, det är mer än man tänker sig även om landskapet ibland tycks vara en ödemark.  Så här i sommartid börjar det plötsligt vimla av folk. Runt Ängelsberg särskilt förstås, där ligger ju det vackra Världsarvet Engelsbergs bruk också. Och sjön! Vatten drar, har i alla tider dragit folk. Det var kyrkobåtsrodd igår också. Ängelsberg mot Fagersta, båtarna roddes runt ön. Ängelsberg vann överlägset, de var så taggade och detta trots att starke kommunalrådet Stig Henriksson deltog i Fagerstas roddarlag med andra starka män. Det hjälpte föga.

Central person på Oljeön är Lars Larsson 90+, han är en seg typ som aldrig ger sig. Jag frågade honom om han fortfarande rodde ut till ön (det är inte jättelångt, men ändå…). Självklart, sa han som om han tyckte frågan var helt obefogad. Han har rott i alla sina dagar och så ska det förbli. Han och hustru Karin flyttar ut till barndomshemmet på ön och bor där varje sommar. Det är ett helt underbart hus, utan el och faciliteter. Lars växte upp på ön bredvid oljeraffinaderiet (världens äldsta bevarade!) eftersom hans pappa var den siste vd:n i bolaget.  Han har med sin dotter och måg arbetat med en mycket vacker bok om Oljeön som fanns att köpa denna dag till specialpris. Jag köpte två exemplar till vårt referensbibliotek direkt. Ska visa boken i nästa blogginlägg. Till Oljeön kommer man med pråmen Petrolia som tar besökare på guidade turer från bryggan i Ängelsberg nedanför den gamla stationsbyggnaden. Besökscentrum har flyttat upp till Brukshandeln och delar lokal med antik & kuriosabutiken, ett lyckat koncept faktiskt. Stationshuset är sålt och hela inredningen är bortsliten, det byggs om för att bli nån slags konsthall. Den som lever får se….helt okontroversiellt är det nämligen inte. Nyligen försvann den gamla stationsskylten Ängelsberg från fasaden.

Oljeöns nya hemsida finns här