Kattguld är dårarnas guld

Igår på geoföreningens möte i Riddarhyttan hade vår ordförande Ingrid Grusell med sig en i mitt tycke mycket märklig ”sten” som hon lade upp på bordet. Den kommer från hennes privata fina stensamling, den var rund och stor som en tennisboll, glimmade och glittrade som guld!! Den var en naturens skapelse, ihopsatt av en mängd guldblanka metalliska kristaller, lite avlånga kantiga som låg tätt sammanpackade. Och den var tung!! Och just det här guldlysande mineralet kallas kattguld och det är något som ser äkta ut men som inte är det, lite lurigt alltså. Fool’s gold på engelska. Dårarnas guld. Älskar vi inte att bli lite lurade?? Känna att vi hittat guuuld….ohh….en liten underbar stund prisar vi vår lycka.

Den här runda mineralbollen med sin vassa kristallina yta var ren svavelkis, pyrit på fackspråk, som består av svavel och järn, FeS2. Dubbelt så mycket svavel (S) som järn (Fe), två svavelatomer som hänger fast vid en järnatom, det är grundmineralet. Svavel hör till gruppen kalkogener (malmbildare) och bildar sulfidmalmer, mycket vanliga malmer. Syre hör också hit, det bildar oxidmalmer som är lika vanliga. Den här bollen har bildats någon gång för miljontals år sen när en smälta stelnat och byggt upp kristallstrukturer så vackra att vi blir hänförda, metall är kristall – nog är det märkligt! Ingrid berättade att den trillat ut vid en sprängning nere i Bäckegruvan som ligger en bit från Riddarhyttan mot Fagerstahållet. Ja, vilka skatter göms inte under marken vi trampar!

Bäckegruvan ligger inte långt från Bastnäs gamla gruvor, som är ett väldigt intressant besöksmål i Ekomuseum, men som kräver en bra guide för att förstås fullt ut. Och apropå Bastnäs är den platsen känd för de märkligaste mineral och även för de så begärliga jordartsmetallerna som exempelvis cerium och lantan, som tillsammans bildar mineralet cerit, som har brutits just här och det var på 1800-talet. Och säkert finns det mer kvar att hämta….det projekteras i Bergslagen ska ni veta.

Kanalutveckling på Västmanlands läns museum

Det var i fredags det! Att bänka sig till möte med Sven-Olof Juvas, kultur- och fritidschef i Hallstahammar, är något av en kick. Han driver projektet framåt med gott humör och mycket energi. Vi var tolv personer som möttes på Krlsg.2 i Västerås för att tala om Kanal- och Bergslagsutvecklingen och det är Sven-Olof Juvas som leder projektet. Det handlar om att utveckla Strömsholms kanal och kommunerna runt kanalen. Det är i princip samma område som Ekomuseum Bergslagen, det hela är mycket intressant. Hallstahammar kommun är ju en av Ekomuseums stiftare och även delägare i Kanalbolaget. I Hallstahammar ligger även Kanalbyggnadshyttan där bl.a. slussportarna renoveras varje vinterhalvår, några i taget. Den bygghyttan är jätteintressant, visste ni att en slussport väger ca sju ton? Eller var det nio? Det såg jag på TV som visade en snutt från Kanalbyggnadshyttan just igår. Jag har varit där på besök ett par gånger och tittat på de gigantiska portarna.

Och utvecklingsidén – jo den är stor och kulturell, innehåller musik, sång och teater med lite festivalkänsla … och mycket folk förstås längs hela kanalen och kringliggande bygder. Det kan verkligen bli ett lyft för området med långtgående effekter som vi inte ens kan ana idag, lite som en lavin ni vet. Något återkommande, något som tar fart och växer… Den känslan har jag.

Vid mötesbordet bänkade sig AF Kultur & Media från Örebro med Mats Gustavsson, Kanalbolaget med Hasse Eriksson, ett nybildat båtbolag med Håkan Lindberg och Anneli Engstrand och med Björks buss i Västerås som delägare, Länsmuseet med Veronica Dahlberg, programansvarig, Länsteatern med nya chefen Kajsa Giertz, Västerås kommun med kulturstrategen Ulla Arvidsson. Av våra tjänstemän kom Anna Falkengren från Smedjebacken. Och från Ekomuseum kom både jag och Ingvar Henriksson, ordförande i vår stiftelse. Ja, det var ett bra möte, fyllt av energi och många roliga goda idéer. Efteråt rundande vi av med lunch, vi som hade tid, i det fina caféet på museitorget. Ja, detta artar sig, det vill jag bara säga!!

På Meken: MOMENT – åtta svenska grafiker

På Meken var det vernissage i går lördag 24 mars med en inspirerande invigningstalare, Jordi Arkö, grafiker och konstkonsulent åt Dalarnas län. Det är en skön blandning av konstnärer som visas och de hade alla fått Jordi Arkös stipendium i grafik, som delades ut för första gången 2010. Det blev en utställning tack vare Carl-Axel Valéns stiftelse och den producerades av Eskilstuna konstmuseum. Sen har den turnerat på flera platser och efter denna månad på Meken är det obönhörligen slut. Gillar ni grafik – då ska ni passa på!

Det var roliga verk som mötte besökarna, uppförstorade tryck och gigantiska färgstarka textila collage hopsydda av träsnittstryckta tygbitar, det var fantasifulle Fredrik Lindqvists verk, han syr själv. Där fanns stora roliga linoleumsnitt av John Rasimus som bor i Falun. Men granarna ville jag ta med hem, de var så fina, Gunnar Nehls granar. Jag trodde det var nån slags fototeknik ända tills Jordi Arkö berättade att de var gjorde med tunnaste torrnål på koppar men med hjälp av en ny uppfinning: en slags motoriserad turbonål på hjul. Det hade inte gått annars, för de var stora. Tekniken är ursprungligen anpassad för mindre format, där frimärken nog är det minsta. Granarna var uppbyggda av tusentals små små raka streck, lite senare gick jag fram och synade dem på mycket nära håll. Gunnar Nehls är konstgravör, han har graverat sedlar, Selma Lagerlöf på våra tjugor till exempel. Har just tittat på Selma med lupp, det är verkligen ett otroligt fint arbete. Av tunnaste streck har bilden byggts upp.

Utställningen ska stå till och med 1 maj, öppettider: tis-fre 12-16, lör-sön 11-14, mån stängt. Långfredag, annandag påsk och 1 maj: 11-14
Vill ni själva prova på grafik? Då är ni välkomna till drop-in på tisdagar. Det är ett samarbete med Grafikverkstan på Galleri Astley, med grafikerna Lina Nordenström och Lars Nyberg.

Meken ligger på Kyrkogatan 12 i Smedjebacken, tfn. 070-650 14 54, info@mekensmedjebacken.se
Hemsida: www.mekensmedjebacken.se

Bakstugan i Källfallet

Förra veckan känns redan långt borta men då hände det sig i alla fall att Eva Långberg, projektledare i Bröd i Bergslagen och jag for till Riddarhyttan för att inspektera bakstugan i ett område som heter Källfallet. Vi var lite tidiga så vi fikade på Galleri Astley först, som jag skrev om igår.

I Riddarhyttan väntade en hel hop med baklystna människor som ville lära sig mer och börja baka i mer organiserad form. Riddarhyttan är väldigt livaktigt måste jag säga. Vi träffade nästan hela gruppen, de kom nästan allihop för att möta Eva och planera kurstillfället. Och där var till och med en man som ville vara med och baka. Den här bakstugan är stor och rymlig, tämligen nyrestaurerad. Den har idag en privat ägare som är hygglig nog att låna ut den, familjen använder stället som fritidsbostad. Huset byggdes av Bolaget Riddarhytte AB en gång i tiden, jag tror runt förra sekelskiftet.

I huset finns två bakstugor och två tvättstugor på bottenplanet, en av varje i vardera gaveln alltså – som ett parhus. Bakugn och tvättkar delar skorsten om ni förstår. Man måste ju ha hetvatten till vittvätten. På den tiden fick folk från byn boka in sig både för bakning och stortvätt, vilket nog inte var helt ovanligt. En allmän bakstuga ihop med en lika allmän tvättstuga, det är en smart lösning. Jag får väl förmoda att det här var fruntimrens egna träffpunkt där de fick vara ifred med sina bestyr. Karlarna höll väl till vid gruvan. Idag används bara den ena bakstugan för bakning, i den andra kan man sitta samlade längs med ett långbord. I mitten på april ska det bakas i denna stuga med Eva. Sen kommer nog bakandet att fortsätta i kollektiv form!

Björn Brusewitz på Galleri Astley

Söndag den 25 mars kl 13.00 är det vernissage på Galleri Astley i Uttersberg!

Björn Brusewitz visar teckningar och grafik och utställningen pågår fram till och med 13 maj, också en söndag. Galleriet ligger en mil söder om Skinnskatteberg på vägen mot Köping. Jag var där med Eva Långberg en dag förra veckan, vi drack en kopp kaffe, vi var på väg till Riddarhyttan och en bakstuga. Galleri Astley håller öppet varje dag året runt mellan kl 10-18, precis som Västanfors hembygdsgård. Det är bra att veta om man är i närheten och är sugen på en kopp kaffe och om man dessutom vill ha en dos konst på näthinnan, då är Astley oöverträffat. När vi kom dit satt ett äldre par som bor granne med galleriet, Per-Olof och Elny Persson, och jobbade för fullt med att lägga vernissagekort i kuvert. Stora utskick görs inför varje vernissage. Ja, överallt i dessa trakter finns det ideell energi, människor som kan och vill vara med och stödja verksamheter – något kanske de får som tack förstås. Jag ville inte fråga men tycker att det är väldigt sympatiskt att se.

Sen ligger ju Grafikverkstan i det gamla godsmagasinet intill, där händer det mycket också.
Långfredag 6 april kl 15:  Brödrostens Dag
Då bjuder Grafikverkstan på te och rostat bröd, ta gärna med din egen brödrost!
Den 14-15 april är det Öppen Verkstad kl 10-17.
För en grundavgift på 100 kr får du möjlighet att själv prova på och arbeta med olika grafiska tekniker.

Galleri Astleys hemsida finns här!  www.galleriastley.com
Grafikverkstans hemsida finns här!  www.grafikverkstan.se

finnskogarna.com

I torsdags förra veckan hade finnskogsprojektet möte på mitt kansli och jag själv var i Riddarhyttan mest hela dan. Jag kunde därför låna ut mitt trevliga rum. Susanne Andersson från Fredriksberg är projektledare och hon lämnade en trave med fina nya foldrar som de tagit fram eftersom de satsade på en egen monter på Vildmarksmässan i Älvsjö alldeles nyligen. Finnskogsprojektet har jobbat hårt på att ta fram nytt material, ny logga och ny hemsida, www.finnskogarna.com, för när tiden går ut i slutet av året (?) så ska projektet överleva och stå på egna ben.

Finnskogarna breder ut sig över hela Bergslagen från norra Värmland till Gästrikland och sträcker sig även upp mot norra Hälsingland och Dalarna, går in även något i Medelpad och södra Jämtland. Det är med andra ord ett stort område som har en skogsfinsk invandring vilket förstås gett avtryck i den lokala kulturen.  Att vi har en stark finnkultur i Bergslagen är inte så väl känt, men ränderna går aldrig ur. Därefter har det kommit fler invandringsvågor till järnindustrin i Bergslagen just från Finland men det är en annan historia.

Den första skogsfinska invandringen skedde på 1500-talet under Gustav Vasa, då Finland och Sverige var ett och samma land. Han erbjöd ett antal skattefria år om man tog upp nya hemman i utmarkerna, dvs i de obebodda skogsområdena i både Finland och Sverige. De som antog utmaningen kom från Savolax i Finland, de behärskade svedjebruket. Det hela började i Finland men i slutet på 1500-talet koloniserades även de svenska utmarkerna av finska svedjebrukare. Deras ättlingar finns kvar och vill man få närmare kunskap om denna stora invandringsvåg, kan man med fördel besöka Finngården Rikkenstorp väster om Grängesberg och titta in i deras Finnmarksmuseum. Det är förstås ett besöksmål i Ekomuseum Bergslagen: www.rikkenstorp.se.

Ludvika bästa friluftskommun!

Läste i lokalpressen på nätet i helgen att Ludvika rankats som bästa friluftskommun i Dalarna! Och att Ludvika snudd på blev hela Sveriges bästa friluftskommun men att Örebro till slut tog hem segern. Hm, läste jag rätt tro?  Men jag tror det för i Ludvika finns milsvida vackra skogar, lika många sjöar som året har dagar, dvs 365 stycken, höjder och blå berg, härligt långa fina cykelleder och stigar, fina kilometerlånga skogsstigar där man verkligen kan vandra och känna sig ett med naturen till och med nära stan. Lätt tillgängligt med andra ord.

Det här skogsnöjet kan hålla mig sysselsatt i timmar på helgerna, bästa sättet att varva ner faktiskt. Igår gick jag nog en mil i Marnässkogen och där var det vid några tillfällen en bedövande tystnad – nästan som på myrarna i Jämtland. Ni vet när tystnaden liksom slår lock för öronen, då man plötsligt hör sitt eget hjärtas fasta slag och förundras….. hur kan det slå så stadigt hela livet om och om igen? Så var det i skogen igår. Och i skogen ser man rester av urgamla (?) gruvförsök – djupa gropar och mossiga varphögar. Och sen kommer man ut på den lilla grusvägen mot Ludvika Gammelgård, som legat där som bergsmangård säkert sen 1500-talet om inte längre. Då hade bergsmännen sina hyttor nere vid Ludvika ström, som idag tyvärr är torrlagd. Vattnet går till kraftverket vid sidan av och är det nåt vi behöver idag så är det elektricitet…jaha, så här rullar tankarna vidare…

Om Parkinsons lagar

Läste i söndagens SvD om Parkinsons lagar. Det var P.J. Anders Linder som skrev söndagskrönikan och en av lagarna lyder så här: ”Arbete utvidgar sig så att det fyller den tid som är tillgänglig för att utföra det”. Om man ger en arbetsuppgift en vecka på sig för att göras då tar det en vecka. Ger man uppgiften en månad på sig, då tar det en månad. Det händer aldrig att uppgiften blir klar i förtid alltså. Nä. Jag tänkte då att det där känner jag väl igen. Sätter jag en dag när något ska vara färdigt så blir det färdigt just till den dan, det är lite av ett trolleri! Det handlar förstås om att man själv ställer in sig på att DÅ ska det vara klart, punkt och slut. Likadant är det med utrymmen, eller hur? Har man ett kansli med lite plats över så genast fylls vrårna med allt möjligt ”skräp” och man undrar hur det kom dit. För att inte tala om ens hem…. det fylls obönhörligt. Tiden fylls, utrymmen fylls. Ja, det uppstår liksom av sig självt en slags strävan efter jämvikt precis som i naturen.

Parkinson var marinhistoriker och hade umgåtts med den brittiska statsförvaltningen under långa tider. Han lade märke till att kolonialdepartementet fick alltfler tjänstemän i takt med att det blev allt färre kolonier. Parkinson var förstås en tänkande och skarpögd man och han skrev en bok som blev en enorm succé.

Hans andra lag lyder: ”Utgifterna stiger till inkomsternas nivå.” Ja, detta blev sagt med den växande välfärdsstaten i åtanke. Det är väl lite som att rätta munnen efter matsäcken? De pengar som kommer in, de går ut igen i samma takt, ja det sker även i Ekomuseum. 1980 var han på Sverigebesök, talade på en arbetsgivarkongress och då föddes en lag just för oss i Sverige: ”Sikta på välstånd och du får sysselsättning. Sikta på sysselsättning och du får allt annat än välstånd.”.  Jag slutar här för sen följde en analys av maktkampen i vårt land, som jag inte tänker orda om här. Till sist blir det nog ändå en fråga om vem som har bäst insikter i dessa saker. De här lagarna som den skarpögde marinhistorikern formulerade gillade jag verkligen, vilken avundsvärd förmåga att kunna se och sammanfatta svåra tillstånd med några få kloka ord som går fram i all sin enkelhet. Lika enkelt och begripligt som ordspråk!

Fjäderprakten som försvann!

Igår kom verkligen vårvädret på allvar och Cajs-Marie på Ludvika Gammelgård var ute och pyntade med påskfjädrarna i den gamla grytan. Det blåste så de for av, hon najade därför fast dem ordentligt och gjorde så fint, ni ser själva! MEN – redan några timmar senare, ja på eftermiddan, när det alltid är lugnt här på Gammelgården, då hade någon varit där och ryckt upp de fjäderprydda kvistarna ….. och tagit dem med sig hem (??) ja, det får man väl förmoda. Jag kom tillbaka efter ärenden på stan och då var fjäderprakten puts väck! Men vem…?? Hur ser en sån människa ut?? Idag börjar hon om igen med pyntet, Cajs-Marie. Hon ger sig inte, hon har plockat nya kvistar. Nya fjädrar är på gång.

Idag har jag många saker att dona med, det är sista annonsen som ska grejas, deadlines ligger alltid nu i mars. Jag skickar allt sånt till Jenny Findahl, tur att jag har henne att be om hjälp. Sen är det ju verksamhetsberättelsen som ska få bilder, det betyder bildbearbetning för tryckning och det gör jag i Photoshop. Det där med bilder tar minst lika lång tid som textjobb, och är lika viktiga som text. Och sen är det en massa småärenden som bryter av tiden, så det stora blir upphackat av smått och till slut blir det ingen reda på nåt – det är risken det. Och hjärnan fylls lätt av känslan av att något mycket viktigt är bortglömt…fasa!!!! Och så är det vandringsfoldrarna ……gud ja, får INTE glömma dem, det är underlaget som måste göras. Och sen Ekomuseums presentationsfolder, jisses – den MÅSTE jag fixa underlaget till NUUUU, först av allt. Text och bilder. Nej, nu hinner jag inte sitta här och skriva mer, tack för idag!

Fikabesök på kansliet med kulturprat

Idag tittade min ordförande Ingvar Henriksson in på kansliet, fick sig en kopp kaffe och sen pratade vi igenom vad vi har framför oss och det är ju en del. Det tornar liksom alltid upp sig på vårkanten för att sen plana ut mot höstkanten. Och det är knappt man hinner med allt! Lustigt det där, har tänkt på det många gånger. Men jag har ju som motto: det är bara att bita ihop och stå på! Och den tanken hjälper faktiskt.

Nu är det den stora kulturutredningen som är på gång för Dalarnas del. Alla län ska ju göra en regional kulturplan. Västmanland har redan gjort sin och den hittade vi på Landstingets hemsida, www.ltv.se och skrev ut ett ex till oss var. Den gillade vi för där står det mycket om museerna i Västmanland och om Ekomuseum Bergslagen. Väldigt bra skrivet, tydlig och välstrukturerad, ja vi nickade ikapp och läste i varsitt exemplar.

Därefter tittade vi i Dalarnas förslag och den var svårare att ta till sig, den ska diskuteras i Avesta den 20 mars och vi har den på remiss till 7 maj. Då ska vi svara något. I förslaget står det inte många ord om Ekomuseum Bergslagen, ja vårt namn finns med som ett av Dalarnas sex större museer – övriga är Zornmuseet, Carl Larssongården, Husbyringen, Framtidsmuseet och Siljansfors Skogsmuseum. Ja, vi sex blev nämnda vid namn men mer står det just inte om oss vad vi kunde se.

Dalarna har visserligen 389 museer och är därmed Sveriges museitätaste län! Men den här planen beskriver bara två museer: Dalarnas museum 3 st A4-sidor och Mentalvårdsmuseet i Säter 2,5 st A4-sidor, sen tog kulturplanen abrupt slut på sidan 75 …. det är nåt som inte stämmer….. vad har vi missat… ?? …återkommer i ärendet!