Etikettarkiv: geologi

Har besökt Lockne Geocenter

Ordningen är återställd, semestern är över och jag är tillbaka på kansliet. I lördags hann jag faktiskt med ett besök på en geologiskt intressant plats, nämligen meteoritkratern i Lockne som ligger i Ångsta några mil söder om Östersund vid Locknesjöns norra ände – det räknas till Storsjöbygden.

Sen 2006 finns här ett geologiskt museum, ett geocenter – Locknekratern Meteoritcenter, www.locknekratern.se och med tanke på att vi planerar hej vilt ett geocentrum i Riddarhyttan så ville jag titta lite närmare på det här. Bra se hur man kan tänka och göra. Nu är det ju inte en krater i Riddarhyttan men ett istida landskap som är väl så intressant. I Sverige har vi många geologiskt intressanta platser men inte så många geocentra, geologiska träffpunkter med geo-information. Geologi handlar ju om marken vi går och står på, om jordtäcket och om grundvattnet – förutsättningar för vårt liv men som vi inte tänker så ofta på. Köpte mig en liten bok om just detta i Lockne, där fanns en butik, bra ordnat. Där fanns café också. Och en fantastisk film om meteoritnedslaget i en liten biosalong – det var som ett mini Cosmonova, som finns på Naturhistoriska Riksmuseet. Och all information finns på tre språk: svenska, engelska och tyska.

Och längs en två kilmeter lång vandringsled i närheten finns sten- och markformationer att beskåda i verkligheten orsakade av det enormt kraftfulla nedslaget. Meteoriten vägde visst 300 miljoner ton och det hela skedde för ca 455 miljoner år sen. Då låg Jämtland nere på södra halvklotet och 500 m under havets yta. Nya bergarter uppstod av krossat urberg, granit och skiffer t.ex. Revsundsgranit, Tandsbybreccia, Locknebreccia – unika stenar som inte finns någon annanstans. Ja, unika stenar finns även i Bergslagen, rester från urgamla vulkanutbrott sägs det bero på här. Vår värld är sannerligen märklig och det är roligt att ta reda på så mycket som möjligt.

Om tid och tidsbegrepp i geologin

Jan Mikaelsson från Linnéuniversitetet i Kalmar berättar om satsningar på Öland och om tidsbegreppen inom geologin på Geodagen i Riddarhyttan den 13 maj.

Jan Mikaelsson från Linnéuniversitetet i Kalmar berättar om satsningar på Öland och om tidsbegreppen inom geologin på Geodagen i Riddarhyttan den 13 maj. Han är en livfull pedagog och berättar så man får inre bilder, syner och insikter. Foto ChL.

Geologernas dilemma är just tiden, tidsbegreppet. Det sade geologen Jan Mikaelsson från Linnéuniversitet i Kalmar med eftertryck och sträckte ut det pedagogiska repet, 10 meter långt som symboliserade jordens totala ålder, var det 4.5 miljarder år? Eller mer…? Jorden är urgammal. Varje meter representerade miljoner miljoner år. Eller miljarder…? Jag har svårt med alla nollorna, svårt att begripa sådana siffror. De flesta har visst det, jag är inte ensam. Det var då repet kom fram ur geolådan från Öland. Vi fick hålla i repet, sträcka ut det, jag höll i ena änden, jag höll i människans tid där på slutet. En bra bit från mitten i andra hälften fanns den första klädnypan, det var då de första tecknen på liv kunde skönjas (det har man räknat ut förstås) och sen var det långt till klädnypa nr två och det var då livet så smått började med små krumelurdjur som man kan se i kalksten på Öland till exempel. Klädnypa nr tre satt väldigt nära slutet på repet och det var dinosauriernas tid på jorden. Senaste istiden låg verkligen på slutet. Människans tid likaså, där jag satt med mina nypor. Och vi som funnits så länge!? Att förklara och få folk att inse det här med tid är alltså dilemmat, men med repet så fick man en förnimmelse av något svindlade långt. Människan är alldeles ny på jorden och vår tid kanske också blir kort, liksom dinosauriernas tid. Det verkar luta åt det hållet. Vi är så snabba och effektiva när vi ”utvecklar” våra civilisationer! Jorden däremot fortsätter snurra i universum, dess kretslopp rullar på med oförminskad kraft – som om inget av större betydelse har hänt. Jag kan inte låta bli att fundera över vem som kommer efter oss….underliga varelser, nya skrämmande arter, nya kulturer. Vi är ju så inbilska vi ”civiliserade” människor att vi gärna tror att jorden är vår och att det är vi som styr och ställer som om vi kan betvinga både naturen och klotet. Ja, det sista är förstås mina egna tysta tankar.

Geologi, geoturism och en geodag

Geologen Jan Mikaelsson på exkursion med NAMSA på Öland våren 2010. Foto Ch Lindeqvist.

Geologen Jan Mikaelsson på exkursion med NAMSA på Öland våren 2010. Foto Ch Lindeqvist.

Geologi är kul. Geoturism är nåt som väcker intresse. Geoturister behöver ett Geocentrum, ett lärande centrum att komma till och utgå ifrån. Det är just vad vi jobbar för och med i Ekomuseum dessa dagar. Som ni vet ska det ligga i Riddarhyttan, det mest naturliga läget och en förening har bildats för att driva på saken. Nu har vi planerat en Geodag i Riddarhyttan för att få lite fart och inspiration och efter några rundor kunde vi nu äntligen besluta när exakt. Inte den 12 maj som tidigare angetts utan ”turdagen” fredag 13 maj. Jag hoppas att det datumet består. Det blir en heldag med geologi på schemat. Föredrag, exkursion, tankesmedja, samkväm och i en mycket opretentiös anda. Ekomuseum fick ju ett bidrag från NAMSA (Naturhistoriska Museernas Samarbetsorganisation) som obetingat går till Geodagen. Först att bjudas in är den entusiastiske geologen Jan Mikaelsson från Linnéuniversitetet i Kalmar, han som bl a varit med och skapat Geologiska trädgården i Degerhamn på Öland. Han har tackat ja! Nu är jag på jakt efter en geolog till, den person som skapat Geologislingan i Riddarhyttan redan på 90-talet. Vi vill ju även ut i naturen och röra på oss lite. Besked kommer om det lyckas.

 

Ett ”Geocentrum” är drömmen!

Här planeras lite mer konkret ett Geocentrum i Riddarhyttan.

Här planeras lite mer konkret ett Geocentrum i Riddarhyttan. Vi höll mötet i Allaktivitetshuset mitt i byn.

Processen är igång och även om den kan bli lång och ibland kanske trevande, så kommer den att mynna ut i något beständigt, det är min övertygelse. Idag möttes vi ett tiotal personer i Riddarhyttan för att börja dra i trådarna. Där fanns kommunalrådet Lars Andersson, länsmuseichefen Carl-Magnus Gagge och nyblivne arkitekten Gustaf Wennerberg,  som förra året ritade vårt planerade geocentrum som sitt ex-jobb – det blev en start på projektet. Där fanns också ideella företrädare för Ekomuseum och hembygdsföreningen samt jag själv. Det blev ett bra samtal därför att gruppen var precis lagom stor. Vi kom till beslut! De flesta av oss ska träffas igen den 9 december och bilda föreningen ”Geocentrums Vänner i Riddarhyttan” bara för att det är betydligt enklare att driva igenom svåra saker med en förening i ryggen.

Vi vill lyfta fram Bergslagens geologi i sin helhet samt visa på det speciella i Riddarhyttan: Röda Jorden, det mineralrika Bastnäsfältet, Kopparverket, Lienshytte masugn, Geologislingan och det istida landskapet, som är så tydligt just på denna plats. Vi vill skapa kopplingar mellan dessa platser och andra intressanta geologiska platser i Bergslagen, skapa ett lärande geocentrum för Bergslagens geologi. Det vore till stor nytta för alla, invånare och besökare, skolor och forskare och en bra start för geoturism i Bergslagen.