Etikettarkiv: Anna-Stina Knas

Förmiddag på Rikkenstorp

Jag kom lagom till förmiddagskaffet. Det var i dag. Att kliva in i köket på Rikkenstorp hos den varma trevliga familjen Holmdahl är något jag gillar skarpt. Vid köksbordet satt Hèlène Littmarck Holmdahl mittemot maken Nils och bredvid honom sonen Joel. Vi skulle prata vandringsfolder. På Rikkenstorp finns nämligen en 2 km lång vandringsled runt gården och här behöver man en karta så man lätt kan ta sig runt och stanna och se de olika platserna som finns. Den ska hängas som en pdf på vår hemsida under Rikkenstorp. Vi ska också trycka upp ett antal, som de kan ha och dela ut till besökare som kommer för att vandra runt gården och njuta av naturen. Här finns även ett litet gårdsmuseum som berättar dels om gården och dels om finnmarken och den  skogsfinska kulturen samt inte minst om magiska Bränntjärnstorpet där Dan Anderssons farmor Anna-Stina Knas bodde som änka med fem barn. Nere vid sjön kan man hyra en stuga utan el och där tillbringa en helg i total tystnad, ja med bara naturljud då förstås – om man vill. Och många vill det. Ja, det här är ett litet paradis, det har jag alltid tyckt. Det är ungefär tre mil dit från Ludvika och efter Grängesberg är vägen längs Norra Hörken slingrande och vacker genom finnskogen.

Den som driver gården nu med permakultur som huvudsak är sonen Joel Holmdahl. Han sköter odlingar och betande djur, håller kurser i allt möjligt som syftar till en hållbar miljö. Nu håller de på och timrar upp en stor lada för traktorn till exempel. Den ska också kunna användas för en större publik, för på Rikkenstorp är det många aktiviteter om somrarna. Dan Andersson-veckan är det finnmarknad på gårdstunet till exempel, det är ett bra tillfälle att besöka finngården!  Den går av stapeln torsdag 2 aug, kl 10-17.

www.rikkenstorp.se
www.dananderssonveckan.se

Branden vid Bränntjärn

När jag ändå var uppe på Rikkenstorp och for runt på vägarna i måndags, så passade jag på att köra runt Kestina till Bränntjärnstorpet, det enklaste av alla Ekomuseums besöksmål. Det var här som Dan Anderssons farmor Anna-Stina Knas bodde som änka med sina fem barn. Det var här hon förde sin kamp mot Björnhyttans bruksägare, som ville vräka henne. Det var då hon kom på att hon kunde flytta sin stuga över länsgränsen 40 meter bort, från dåvarande Kopparbergs län till Örebro län. Sagt och gjort! Hon klarade sig och fick behålla stugan och hon passade samtidigt på att bygga om den med skorsten och en öppen spis samt ett litet fönster. Det blev en ”svenskstuga” av det gamla finska pörtet. Och sonen Adolf blev senare i livet far till Dan Andersson.

Då var det ett hårt liv, nu tycker vi att det är en underbar liten oas mitt i skogen och vi är glada att torpet står kvar. Och det är därför att det brann rejält sommaren 2008 på många ställen i Grangärde finnmark, stora hotande skogsbränder. Det var i början av juli har jag för mig, torra heta sommardagar. Den stickande röklukten kändes ända ner till Ludvika vill jag minnas. Och himlen fylldes av rökdis. Den gången var torpet i Bränntjärn hotat, elden gick rakt på men de som bekämpade branden lyckades med ansträngning stoppa flammorna 30 meter från torpet. Det brann faktiskt ända fram till ängskanten som i en kil riktad mot gaveln. Det var nog ett mirakel att torpet klarade sig. En stor del av skogen mellan Bränntjärn och torpet brändes av. Jag ville dit för att se hur återhämtningen har skett och jag såg att det fortfarande var väldigt svartbränt där elden farit fram men att ängarna runt torpet och skogen bakom såg ut precis som vanligt. Bränntjärnstorpet är fortfarande en oas och det finns en gammal finnstig framtagen av Nils Holmdahl på Rikkenstorp som går från hans finngård till Bränntjärn och Kestina och tillbaka – man vandrar som i en cirkel. Det är vandringar som brukar arrangeras av folket på Rikkenstorp.