Etikettarkiv: Ingvar Henriksson

Och Nationaldan passerade kvickt

Lämna ett svar

Den dök upp mitt i veckan och försvann. Och det var förra veckan! Jag var nere på kansliet på eftermiddagen och väntade in firandet. Hade en liten kaffeträff på kansliet med Stina Stenberg. Plötsligt hördes musiken och jag sprang ut med kameran. Tåget med flaggor och folk kom gående från stan med slutmålet Ludvika Gammelgård. Då gäller det att hinna med när de sneddar över gräsmattan framför trappan. Jag fick springa i kapp dem, i full galopp. Min ordförande Ingvar Henriksson var ju en av fanbärarna i täten, han gick för (s). Måste ju ha en bild på honom. Sen samlas alla på tunet nedanför bergsmansgården och där spelas, talas och sjungs det. Och nya svenskar hälsas välkomna hit. Så är det varje år här i Ludvika.

Därefter dricker de flesta kaffe i Gammelgårdens servering intill. Stötte på den nye ordföranden i Ludvika hembygdsförening, Erik Andersson. Han är av den sorten som ställer upp och hugger i när det behövs. Han kavlar upp ärmarna. Nu är han med och lägger om ett av taken. Och i kaffeserveringen står de söta husmödrarna i sina vackra folkdräkter och bjuder på hembakat (alltid smörbakat numera!). Jag bad dem ställa upp sig alla fem, de hade olika dräkter från Dalarna, beroende på varifrån de har sina rötter.

Fr vänster står Siv Lindholm i Ludvikadräkten, Gun Hermansson i Grangärdedräkten, Lisbeth Andersson i Unionsdräkten, Birgitta Eliasson i Nåsdräkten och Elisabeth Munter i Flodadräkten. Granna damer!!

Och dessa timmar låg Ludvika Gammelgård som i en solig glugg under himlavalvet. Runt omkring hängde mörka dystra moln med hotande regn, men de väntade snällt.

Tiden, tiden, tiden…

Lämna ett svar

Maj är snart slut.… och jag hänger inte riktigt med märker jag. Syjuntan hade möte på trappan till kansliet i förrgår, den första varma kvällen. Äntligen sommar. Syjuntan är det som är kvar efter ett EU-projekt som jobbade med tidsresor. Gun Sörbring sitter på stolen till höger i bild, hon var vår handledare. De två på bänken mittemot är Leea Eriksson och Eva Eriksson, ideella medlemmar i Väster Silfbergs Vänner, de som tar hand om Stollbergs gruva. Vi träffas regelbundet.

Idag fick jag mejl från Polen där min kollega Barbara Kazior håller på och jobbar upp en ny organisation med en mycket närvarande ekomuseitanke. Det kan nog bli ett polskt besök i sommar. Vårt ekomuseum är alltid intressant att besöka vid sådana tillfällen. De vill studera upplägget på plats, se med egna ögon. Det är roligt med sådana grupper! Och det internationella intresset är viktigare än man kan tro. Det positionerar oss på ett sympatiskt sätt, man kan verkligen bygga goda relationer som sen kan bli mycket lärande för båda parter. Sen blir det motbesök i Polen med föredrag och nån sorts konferens, kanske i höst, vi får se. Jaha, och så kom sommarfoldrarna. Kartongerna fyller hallväggen än så länge, de ska nu spridas ut på bygden. Bokkartongerna trängs också längs väggarna.

Och idag hade vi tjänstemannamöte på kansliet men det var inte många som kom, maj är en hektisk månad för alla. Men Smedjebacken och Norberg kom och min ordförande Ingvar Henriksson från Ludvika fyllde ut lite tomrum, han kom för att skriva på stämmoprotokollet och stannade sen under hela samtalet och det var bra. Vi plöjde igenom alla uppställda punkter och fick mycket sagt faktiskt. Framför allt försvann en massa kartonger med böcker både till Norberg och Smedjebacken. Sen tog de med sig sommarfoldrar också. Alla mina kartongtravar krympte! Men tror ni att jag kom ihåg att ta en bild på dagens möte? Nä….

Kanalutveckling på Västmanlands läns museum

1 svar

Det var i fredags det! Att bänka sig till möte med Sven-Olof Juvas, kultur- och fritidschef i Hallstahammar, är något av en kick. Han driver projektet framåt med gott humör och mycket energi. Vi var tolv personer som möttes på Krlsg.2 i Västerås för att tala om Kanal- och Bergslagsutvecklingen och det är Sven-Olof Juvas som leder projektet. Det handlar om att utveckla Strömsholms kanal och kommunerna runt kanalen. Det är i princip samma område som Ekomuseum Bergslagen, det hela är mycket intressant. Hallstahammar kommun är ju en av Ekomuseums stiftare och även delägare i Kanalbolaget. I Hallstahammar ligger även Kanalbyggnadshyttan där bl.a. slussportarna renoveras varje vinterhalvår, några i taget. Den bygghyttan är jätteintressant, visste ni att en slussport väger ca sju ton? Eller var det nio? Det såg jag på TV som visade en snutt från Kanalbyggnadshyttan just igår. Jag har varit där på besök ett par gånger och tittat på de gigantiska portarna.

Och utvecklingsidén – jo den är stor och kulturell, innehåller musik, sång och teater med lite festivalkänsla … och mycket folk förstås längs hela kanalen och kringliggande bygder. Det kan verkligen bli ett lyft för området med långtgående effekter som vi inte ens kan ana idag, lite som en lavin ni vet. Något återkommande, något som tar fart och växer… Den känslan har jag.

Vid mötesbordet bänkade sig AF Kultur & Media från Örebro med Mats Gustavsson, Kanalbolaget med Hasse Eriksson, ett nybildat båtbolag med Håkan Lindberg och Anneli Engstrand och med Björks buss i Västerås som delägare, Länsmuseet med Veronica Dahlberg, programansvarig, Länsteatern med nya chefen Kajsa Giertz, Västerås kommun med kulturstrategen Ulla Arvidsson. Av våra tjänstemän kom Anna Falkengren från Smedjebacken. Och från Ekomuseum kom både jag och Ingvar Henriksson, ordförande i vår stiftelse. Ja, det var ett bra möte, fyllt av energi och många roliga goda idéer. Efteråt rundande vi av med lunch, vi som hade tid, i det fina caféet på museitorget. Ja, detta artar sig, det vill jag bara säga!!

Fikabesök på kansliet med kulturprat

Lämna ett svar

Idag tittade min ordförande Ingvar Henriksson in på kansliet, fick sig en kopp kaffe och sen pratade vi igenom vad vi har framför oss och det är ju en del. Det tornar liksom alltid upp sig på vårkanten för att sen plana ut mot höstkanten. Och det är knappt man hinner med allt! Lustigt det där, har tänkt på det många gånger. Men jag har ju som motto: det är bara att bita ihop och stå på! Och den tanken hjälper faktiskt.

Nu är det den stora kulturutredningen som är på gång för Dalarnas del. Alla län ska ju göra en regional kulturplan. Västmanland har redan gjort sin och den hittade vi på Landstingets hemsida, www.ltv.se och skrev ut ett ex till oss var. Den gillade vi för där står det mycket om museerna i Västmanland och om Ekomuseum Bergslagen. Väldigt bra skrivet, tydlig och välstrukturerad, ja vi nickade ikapp och läste i varsitt exemplar.

Därefter tittade vi i Dalarnas förslag och den var svårare att ta till sig, den ska diskuteras i Avesta den 20 mars och vi har den på remiss till 7 maj. Då ska vi svara något. I förslaget står det inte många ord om Ekomuseum Bergslagen, ja vårt namn finns med som ett av Dalarnas sex större museer – övriga är Zornmuseet, Carl Larssongården, Husbyringen, Framtidsmuseet och Siljansfors Skogsmuseum. Ja, vi sex blev nämnda vid namn men mer står det just inte om oss vad vi kunde se.

Dalarna har visserligen 389 museer och är därmed Sveriges museitätaste län! Men den här planen beskriver bara två museer: Dalarnas museum 3 st A4-sidor och Mentalvårdsmuseet i Säter 2,5 st A4-sidor, sen tog kulturplanen abrupt slut på sidan 75 …. det är nåt som inte stämmer….. vad har vi missat… ?? …återkommer i ärendet!

Styrelsen samlades i Västanfors

Lämna ett svar

Vi samlas väldigt ofta på Logen mittemot Kaffestugan på Västanfors hembygdsgård i Fagersta, så också denna gång. Där är det trevligt att mötas och hembygdsgården ligger strategiskt mitt i Ekomuseum. Man sitter dessutom som på ett litet bytorg, fast inomhus förstås. Den här dan fick vi nybakade grahamsfrallor direkt från Kaffestugan, urgott.

Nästan alla i styrelsen mötte upp, bokslutet skulle nämligen skrivas på och det hela funkade fint. Jag gick igenom verksamhetsberättelsen och det är ändå rätt märkligt hur pass mycket vi hinner med på ett år! Det ser man när allt radas upp i en text. Och pengarna har räckt till med hjälp av lite trollerikonster och jo då, vi fick till och med lite grann över som kunde balansera något av tidigare års underskott. Det innebar att vi nu kan bygga på vår lilla kassa med några tusenlappar, vilket aldrig skadar. Bokslutet blev klart och ska nu sammanställas med bilder från året som gått och klubbas igenom på stämman i maj.

Nu går vi in i ett något kostsamt år igen då vi ska göra vandringsfoldrar till så många miljöer vi hinner med och sen gnor vi på tills alla miljöer har en ny fräsch folder, det kan ju ta ett år till. Ekomuseum Bergslagen ska få en egen folder på tre språk: svenska, engelska och tyska. Vi ska även tänka till lite vad gäller Järnrutten och dess engelska version Ironroute, hur vi kan utveckla den, vi kan ju tänja ut den lite söderut …. Den hänger på ERIH:s webbsajt som en länk, vilket förpliktigar (ERIH är det europeiska industrihistoriska nätverket). Järnrutten behöver omsorg och det ska den få – av oss. Och vår egen hemsida behöver också en insats, uppdatering framför allt. En skylt ska fixas till Rastplats Dalaporten, där ska vi vara med och flagga för vår existens. Vi har även några internationella aktiviteter för oss kommande år, det blir bra. Ja, som ni hör så är vi igång, beredda att ta itu med ett nytt verksamhetsår. Vi ser framåt! Just precis – och med stadig blick.

Fika på kansliet med Ingvar

Lämna ett svar

Ni vet väl att ordet fika kommer från Malung och från det omvända språk som skinnarna använde. I Malung fanns garverier och där fanns skinn- och pälsskräddare för inte så himla länge sen. Tycker jag som är 40-talist! I alla fall hade såna speciella yrkesgrupper ofta egna koder och uttryck, något av ett tvärtomspråk för att vara lite hemlighetsfulla. Fika = kaffe.

Min ordförande, Ingvar Henriksson, tillika ordförande i Kulturnämnden här i Ludvika kommun, kom förbi kansliet igår och vi tog en fika.  Han tittar in ibland och språkar om läget. Jag hade ju tjänstemannamöte i Fagersta i förrgår och det var lite att berätta. Och vi ska ha styrelsesammanträde på fredag nästa vecka med samma procedur: efter sammanträdet blir det julgröt med skinksmörgås på Lindgården i Västanfors, Fagersta. Det är så lagom med det julbordet. Vi ska ta budget och verksamhetsplan för 2012 så vi hade en del att prata om. Det är tur att vi kommer väl överens. Vi har en samsyn på många saker och jag uppskattar särskilt att han gillar och stödjer bokidéerna. Det är som om det knoppas ett litet bokförlag här i Ekomuseum. Ett bra sätt att sprida kunskap, jag märker det. Det får gärna knoppas och även slå ut, ni vet – det ena ger det andra när man väl påbörjar något. Det är som ett nystande. Man får tag i en tråd och så börjar man dra så smått…och drar…..så händer det saker. Inte alltid som man planerar. Nej, det kan bli så mycket bättre, ibland känns det lite som trolleri när saker hamnar på plats så där som bitar i ett pussel. Smack! Såna dagar gillar jag mitt jobb särskilt mycket.

Dan Anderssonveckan invigd av Marcus Birro

Lämna ett svar

Ja, det var stort pådrag idag och Ludvika Gammelgård fylldes av folk. Marcus Birro skulle inviga Dan Andersson veckan och det gjorde han med ett långt, känslosamt och personligt tal. Självklart gick jag dit för att lyssna och spana och han var bra! Han sa precis de rätta sakerna, han hade det rätta tonläget, hans ord föll så vackert över alla oss församlade. Han lämnade ingen oberörd. Jag vågar påstå det. Han inledde med att säga att skrivandet är nyckeln till världen – för alla. Att ingenting förklarar världen bättre än orden. När vi drabbas av sorg (det förfärliga som hände i Norge) så blir det bättre om vi skriver av oss sorgen för orden gör jobbet åt oss, bokstäverna blir som tårar som läker oss. Just det fångade mig, det fastnade. Sen sa han många andra mycket kloka saker och även roliga självironiska saker men framförallt så höll han en avpassad ton och det kände publiken. Alla älskar Marcus Birro! Och Marcus Birro älskar Dalarna, finnmarken, poesin och Ludvika sent på natten. Applåder! Dan Andersson i sin himmel blev lycklig och glad och nu börjar hans vecka med stor energi och många upplevelser runt omkring i hans finnmarksland.

Jag träffade på min ordförande Ingvar Henriksson och hans Stina och vi tog en fika och pratade om Ekomuseum och allt som sker omkring oss, om augustisemester och om det tal vi nyss hörde. Dagen var varm, solen visade sig, till och med brände oss och hela Gammelgården levde upp i några timmar med långa köer som ringlade sig till kaffeserveringen. Jag håller med Marcus Birro – Dalarna, finnmarken, poesin och Ludvika är speciellt. Magiskt! Han glömde nämna sjön Väsman, annars stämmer allt han sa på pricken.

Mer om Marcus Birro finns  här.

Järnladies – äntligen här!

1 svar

Ja, här är vi som jobbat med boken. Stående från vänster ser ni först mig, sen Malin Andersson, Lena Engström, Kerstin Westerlund, Yvonne Gröning, Bisse Falk och Jenny Findahl. Sittande från vänster Maria Björkroth, Birgitta Höijer och Britt-Marie Hägerman. Vi saknade tre damer som tyvärr hade förhinder: AnnMarie Gunnarsson, Anna Forsberg och Irene Ljungkvist. Ingvar Henriksson fotograferade oss, det gick fint.


Och nu är boken Järnladies här, den kom idag på förmiddagen, ett jättelass. Nu står den prydligt staplad längs väggen inne på kansliet. Den är jättefin, aptitlig – man vill genast läsa i den, bläddra i den och njuta av alla fina gamla svartvita bilder, ojoj! Ja, jag är partisk helt klart. Dagens boksläpp gick som smort kan jag berätta. Tre Tangotårtor stod i kylen, kaffet var kokt av Gammelgårdens Catering, som även fixat en god lunch med god efterrätt till alla järnkvinnorna. Spruttvinet var kallt, vi kunde skåla och gratulera varandra till ett lyckat och kul projekt som löpt på väldigt smidigt och vi var så glada att vi rott det i hamn precis som vi tänkt. Och till råga på allt så sken solen, vi satt ute under lönnen och åt lunch, alla var glada och lokaltidningarna och Radio Dalarna kom, det var hur kul som helst. Vad ska vi ge ut nästa år vid denna tid var den stora frågan….ja det får väl bli boken om männen då: ”Stålmän och kraftkarlar”.  Jag vet en perfekt manlig författare för kraftkarlarna men om stålmännen kunde ju faktiskt kvinnor få skriva, det kan bli en ny vinkling. Den hinten fick jag av Britt-Marie Hägerman faktiskt…..hm. Kl 15 kom kaffegäster och Tangotårtan var överraskande god, tur för mig. Min ordförande Ingvar Henriksson kom och han gillar både tårta och våra böcker. Sen kom ett mycket sympatiskt gammalt par Åke Julin med hustru Gunnell. Åke var som ung en av Anny Wernströms första gäster på Vanbo ”Snillepanget” utanför Smedjebacken. Anny Wernström var en järnlady och Britt-Marie Hägerman har skrivit avsnittet om henne. Åke Julin hade varit i förläggarbranschen och Jenny Findahl, Snowtrail, fick mycket beröm för boken, hon har ju gjort den: form, färg och upplägg. Sen kom Ulla Andersson, Mi Abrahamsson och Eva Långberg samtliga från Smedjebacken, från Gravendal kom Bertil Andersson och Inger Meijer. Glad blev jag när Gunhild Roos från Husbyringen kom gående på gräsmattan med sin make och hon tog med sig två kartonger böcker till Polhemsmuseet. Glad blev jag också när Inger Orre från Mälardalens högskola kom på slutet med maken Martin. Det var en härlig dag, det var som om vi tagit examen i nåt, den känslan.

Boken köper ni för 150 kr genom mig nu till en början, innan jag hunnit sprida den runt i Ekomuseum och i bokhandeln i vårt område, mejla mig: christina@ekomuseum.se.

Nu har jag åkt dit med besked! Ekomuseum också.

Lämna ett svar

Det gäller förstås Facebook. Både Ekomuseum och jag själv har gått med och nu är lavinen igång och kan inte stoppas. Känner mig vinglig minst sagt, men kommer tid så kommer råd. Det började igår eftermiddag. Helt plötsligt kom min chef och ordförande Ingvar Henriksson in på kansliet på Ludvika Gammelgård, där vi hyr in oss – ja ni vet! Och han sa: nu är Ekomuseum med i Facebook!!  Vaba????  Där vill jag inte vara. Jodå, sa han. Nu ska du gå med också. Ska jag??? Jaså, hm – ska jag…. Gå in på Facebook sa han. Jag är ju den lydiga typen och hann liksom inte tänka mig för. Nånstans ville jag nog vara med…. Det gick på fem röda sekunder att registrera in mig, han hängde över axeln. Du gör si och du gör så, klicka här och klicka där.  Jahapp, där var jag med bild och allt. Nu gällde det att jaga fatt på vänner också så att jag inte satt där ensam och spanade i en Facebookhörna, ni vet… panelhöneskräcken! Men det ordnade sig med den saken för det dök genast upp en jätteruta med alla möjliga människor och jag kände många i rutan.  Jag klickade hej vilt runt omkring, det är ju lite stressigt det där med att skaffa vänner!  Man ska ju helst ha 500 st att ståta med. Men jag fick tag på minst tio på direkten och sen fylldes det på så sakteliga efter hand märkte jag. Det lugnade mig lite. Allt det här är Ingvar Henrikssons fel! Eller förtjänst kanske? Ja, faktiskt!! Förtjänst är rätta ordet. Han ska sköta Ekomuseums Facebooksida, det har han lovat. Jag tror att han tycker det är rätt kul! Och jag ska sköta min sida.

Idag fick jag lift med honom ner till Västerås, vi skulle ha årsstämma på Västmanlands läns museum och jag var glad att jag slapp köra själv. Vi var ute i mycket god tid så vi stannade utanför Västerås i nya Erikslund och tog en kaffe. Ingvar är förtjust i bakelser… titta på bilden, det är hans assiett, inte min.  Nu är stämman över och jag är åter hemma i Ludvika. En glad nyhet är att Ingvar valdes enhälligt av valberedningen till ordförande för Stiftelsen Ekomuseum Bergslagen i ytterligare fyra år, dvs fram till maj 2015. Det känns väldigt bra. Jag har bilder från stämman, det blir i nästa blogginlägg i helgen. Länsmuseet på Karlsg 2 är så fint!

Utsikt över Ludvika Gammelgård kl 06.00

Lämna ett svar

Solen är precis på väg upp, och dagen blir klar och fin, det syns. Ni ser att snön nästan är bortsmält? Ja gumman Tö har gjort sitt jobb med stor nit och fort gick det. Jag har en balkong varifrån jag ser min arbetsplats. Det är tvåvåningshuset med gaveln hitåt som ligger bakom det lilla röda framför (det är privatägt och hör inte till Gammelgården). I det tvåvåningshuset hyr Ekomuseum gavelrummet på nedre botten. Det är inte varje dag jag står på balkongen kl 06.00 vill jag bara påpeka. Men ibland….man vill ju känna på luften….och det är fredag igen. Idag kl 13 ska jag träffa min ordförande Ingvar Henriksson, vi ska prata igenom saker och ting, planera lite…. Och ikväll ska jag med Eva Långberg till Karlbergs hembygdsgård i Norberg på en förträff inför morgondagens bakning i deras bakstuga. Eva är projektledare för ”Bröd i Bergslagen”, Leaderprojektet som vi har tillsammans med ABF här i Ludvika. Och jag ska dit imorrn igen för jag känner att det måste dokumenteras i bild. Sen blir det textjobb i helgen, det är Järnladies förstås, det tar tid men det måste bli en läsvärd bok med texter som har ett berättande flyt, det får inte bli uppsatsliknande texter, för då får vi inga läsare. Det måste bli en aptitlig lättläst bok! Så detta jobbar jag mycket med just nu. Och Jenny, Snowtrail, jobbar på sitt håll med bildinsamling och grafiskt upplägg. Och sen det här med pengar till allt man vill….det är alltid problem, jag måste söka bidrag för boken nu, försöka i alla fall. Vi har offerter klara och ett grafiskt utkast att visa. Det gäller att hushålla med de slantar vi har också och jag är en typisk hushållerska! Och tur är väl det för varje krona måste användas på ett så bra sätt som möjligt – så är det bara. Vi har en begränsad hög med kronor.