Kategoriarkiv: Tips

Storbesök på kansliet

På eftermiddagen dök Samarbetskommitten i Ludvika kommun upp, 18 personer varav en kvinna Anna-Karin Andersson som även är ordförande. De skulle hålla möte här i gamla Gästis, samma hus där jag hyr in mig på bottenvåningen. Det är idel herrar med ideellt engagemang i diverse föreningar i kommunen. De ses nog ett par gånger per år och de ger ut en årsskrift för hembygdsintresserade som heter Gränge, årets skrift är nr. 42 i ordningen så man förstår att de hållit på ett bra tag – ja i hela 42 år!

Saken var den att de egentligen skulle hållit sitt höstmöte en trappa upp i samma hus men där var alla lokaler upptagna av en kurs som ABB hade och detta trots att de bokat lokal. Då blev de lite misslynta. Ja, inte ville de köra ut ABB….och här sitter jag med 18 sköna Leksandsstolar och två slagbord…det var ju som bäddat. Jag erbjöd dem raskt att sätta sig hos mig. Sagt och gjort – nu fyller de rummet medan jag arbetar på. Det är lite intressant för många frågor berör även Ekomuseum och flera av föreningarna är också med i Ekomuseum. Det är en pratsam församling. Den här är något vi kan kalla för ett lokalt ekoråd och det fungerar allra bäst just i Ludvika kommun. Två representanter i detta lokala ekoråd ingår i Ekomuseums Ekoråd och är även adjungerade till vår styrelse. Ekomuseum Bergslagen har en snillrik konstruktion, det måste jag bara få säga.

Jag bläddrar i Gränge nu och tittar på bilder och artiklar om platser och minnen runt om i Ludvika kommun, det är lite roligt med gamla minnen! Och anekdoter. En intressant text ligger först om Grangärde kyrkbys historia. Och naturligtvis grundar sig texten på en äldre text ”Guidebok för Grangärde kyrkby” skriven av Holger Karlsson.

Årsskriften Gränge nr 42 kan köpas genom ordf Anna-Karin Andersson, 0240-64 40 50.
Epost: frodberget@spray.se

Besök från Grangärde idag

Lämna ett svar

Idag kom det två besökare från Grangärde kyrkby till kansliet, Ulla Olausson och Bengt Östberg. Båda är med i en studiecirkel (NBV) som heter ”Gamla Grangärde” och som startade på hösten 1962, en anrik cirkel med andra ord. Och de håller fortfarande på, men naturligtvis med nya deltagare. De är ca 15 st sa de och träffas varannan onsdag, fem gånger vår och höst, dvs 10 gånger totalt per år. Nu har gruppen börjat jobba med vandringen runt kyrkbyn och de skyltar som funnits, allt ska göras om från grunden till sommaren. Och Ekomuseum ska stödja projektet förstås. Vi ska göra en fin vandringsfolder och vi ska hjälpa till med skyltarnas utformning. Kyrkbyn består av 120 hus och det är en gammal bergsmansby med rötter i 1300-talet i varje fall, kanske ännu tidigare, byn kallades då för Grenghe. Och Grangärde var en plats för glad och festlig rekreation under några decennier i början och mitten av 1900-talet. Det är den perioden utställningen på Dalarnas museum handlar om.

Den här vandringsturen runt kyrkbyn var något som Holger Karlsson hittade på, ja det var i alla fall Holger som skrev texterna och sammanställde allt. Holger avled i slutet på oktober, 86 år gammal. Han var alltid en sann hembygdsvän med stort engagemang för Grangärde och finnmarken. Även för Ekomuseum Bergslagen där han varit aktiv under många år, även som en del av Ekorådet. Nu när vandringen runt kyrkbyn blir förnyad med fina skyltar och en folder, då känner vi att Holger blir glad i sin himmel! Vi tänkte på honom.

Bengt Östberg har även författat en bok: ”Grangärde Kyrkby – byn mellan sjöarna” som kommer ut ganska så snart, kanske redan nästa vecka. Det är Globe Bokhandel här i Ludvika som tagit hand om tryckning och distribution. Boken kommer man förstås att kunna köpa där, priset blir 220 kr.

Bokens afton 2011 i Ludvika

Lämna ett svar

På scenen står Jan Guillou. I sofforna sitter från vänster författarparet Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, kvällens moderator Jens Runnberg, Linda Olsson, Bo Hagström ”Solens mat” och Hans Rosenfeldt.

Igår kväll var det trångt på Aveny i Ludvikas Folkets hus! Salongen var fullpackad av folk som ville lyssna på författarna som besökte Ludvika den första gången som Bokens afton arrangerades i stan. Det var tack vare eminente Anders Källström på Globes Bokhandel, just det – det var han som tog initiativet och Kulturförvaltningen med biblioteket hängde på. Likaså studieförbunden ABF och Vuxenskolan. Från Dalarnas Tidningar kom moderatorn och kvällens presentatör, Jens Runnberg, kulturchef på tidningen. Det var en mycket fantastisk kväll, bara att få höra framgångsrika författare berätta om sig själva på det här sättet, det var underbart. Att få höra hur deras böcker egentligen kommer till, hur de tänker inför sitt skrivande, hur de går tillväga, hur arbetet framskrider, hur de avslutar, hur nya idéer väcks, hur det ena tycks ge det andra.

Linda Olsson med ”Jag ska sjunga dig milda sånger” överraskade mig. Jag har läst boken och tyckte om den. Hon debuterade med den romanen sent (55+) och efter att ha ”gått in i väggen”. Intressant liv och lika intressant presentation, den gick rakt in. Personligt och vågat! Författare måste vara modiga, de måste blotta sig, visa sig med alla brister om de nu har några. Det är nog svårt att stå på en scen och berätta om sig själv och försöka dölja sig bakom en fasad. Då märks det, det känns. Lika öppenhjärtiga var de övriga: Jan Guillou, Hans Rosenfeldt, Bo Hagström och det unga författarparet Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Alla berättade de personligt om sitt författarskap. Och roliga var de! Mycket skratt. En gemensam nämnare var att de alla hade en sådan sympatisk distans till sig själva, de visade självironi och skämtade om sina tillkortakommanden trots att de alla hade nått stor framgång med sina böcker. Det gillade jag verkligen. De kunde ha suttit med näsorna i vädret! Men icke.

Vilken inspirerande god idé med en författarafton!! Jag är fortfarande alldeles tagen av kvällen igår. Jag vill bli författare! I nästa liv, den tredje åldern.

Bergslagstinget 2011

2 svar

Så har vi avverkat årets Bergslagsting, det skedde i lördags i Fagersta på Västanfors församlingshem, ett underbart ställe vid sjön intill kyrkan. Där brukar vi även förlägga styrelsens och även Ekorådets julmöten för då kan vi kombinera dessa med julgröt och skinksmörgås, oslagbart!

På Bergslagstinget kom drygt 30 personer, inte så illa, salen kändes ganska uppfylld. Vi hade gott om tid men ändå blev den knapp, visst är det konstigt? En timme till var och en av föredragshållarna räckte ändå inte riktigt till. Och det var roliga föredrag! Men har man sagt att man ska sluta kl 15 då får man lov att göra det också. Folk börjar röra på sig.

Eva Långberg, projektledare för Bröd i Bergslagen, berättade bl.a. allt om hur man eldar upp en gammal bakugn, den som tokeldar förstör ugnen och det har vi sett prov på när vi farit runt bland Ekomuseums bakugnar. Det är en smärre katastrof, för att mura om en dylik ugn gör man inte i första taget och inte heller är ett jobb man fixar själv. Bröd engagerar alla människor. Det är ett bra kontaktverktyg.

Ulla Fredriksson berättade levande om sitt och sin förenings – Riddarhyttans hembygdsförening – ideella pedagogiska arbete på platsen: Röda Jorden, hon är bara ”outstanding”! Hennes berättelse fick oss alla att vilja vara med en dag och göra järn på det där riktigt ursprungliga sättet.

Malin Andersson, som driver enmansföretaget Primaleve kulturtjänst, berättade lika levande om hur guideyrket är det absolut roligast jobb man kan ha! Men Malin har 20 års erfarenhet och vet det mesta om vad som kan inträffa och hur man kan lösa problem. Hon har lärt sig under årens lopp och besitter idag en kunskap som få har, dessutom kan hon konsten att förmedla den.

Och så Örjan Hamrin, som fick vänta till sist därför att han har ett ämne som omfattar och berör dagens alla föredrag. Det är: Interpretation vilket är ett begrepp som dykt upp de senaste åren och som i USA och England har blivit något man kan studera på universitet. Vi i Sverige hänger inte riktigt med där. Hos oss finns nog bara några initiativ än så länge, jag tänker på SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Ulltuna utanför Uppsala och Centrum för Naturvägledning som gör insatser för naturguider. Interpretation handlar enkelt uttryckt om hur vi tolkar landskap, naturen, människor, skeenden. Det ger guiden och vägvisaren en högre status. Då vaknade de presumtiva guiderna till, för detta är något både ganska nytt och viktigt – särskilt för ett ekomuseum.

Ekobladets olika faser

Lämna ett svar

Nu är det hög tid att sätta fart med sista Ekobladet för året – denna förträffliga tryckta produkt, som har funnits åtminstone sen 1991 och som kommit ut med fyra nummer per år sen dess. Den var som en mindre tidskrift i början, blev mer som ett nyhetsbrev på slutet, som en samling blogginlägg typ. Den har tryckts och distribuerats per post till folks brevlådor och delats ut på diverse ställen i ekomuseet. Den har alltid varit gratis med texter som varit avsedda att knyta ihop hela säcken Ekomuseum Bergslagen. Den är registrerad som en tidskrift och pliktexemplar skickas till KB (Kungliga Biblioteket) som arkiverar för framtiden. På sikt skulle den kunna utvecklas…..hm.

Men nu har vi fattat ett beslut i styrelsen! Jag ska förklara.

Vi sparar mycket pengar om vi slutar trycka och distribuera med post. Det är pengar som kan läggas på annat istället, exempelvis v a n d r i n g s f o l d r a r till alla platser. Så är tanken. Alltså trycker vi det sista Ekobladet nu i november för utskick i början av december!! Hur känns det? Jag tror att det går bra. Jag ska därefter fortsätta att göra Ekoblad men bara i digital form och den kommer ni att kunna läsa som en pdf på hemsidan framöver, www.ekomuseum.se där alla Ekoblad finns från senare år. En pdf kan man också skriva ut om man vill. Ni som vill ha den per epost kan få det. Skicka ett meddelande till: info@ekomuseum.se i så fall.

Ekomuseums blogg som ligger på hemsidan tar över mer och mer av den korta informationen. Jag föreställer mig att det digitala Ekobladet i fortsättningen blir lite mer textrik kanske? Det finns ju ingen direkt begränsning till fyra sidor längre. Den kan ju även utvecklas till en mer matig digital skrift?? Om ekomuseala spörsmål? Kanske kan den tryckas igen och få en prislapp på sig? En vänförening kunde bildas…Ja, allt sånt får tiden utvisa, men en fas är över och en ny tar sin början, dessa underbara förändringar i livet där inget någonsin står stilla.

Bildspel om Röda Jorden

Lämna ett svar

Ja, ett bildspel om Röda Jorden är bland annat vad jag håller på med idag. Men halva dan har redan gått och den första halvan jobbade jag med att bearbeta texten till den lilla barnbok vi håller på med: Från berg till spik. Det är ett häfte som togs fram i Ekomuseum i slutet på 1990-talet av Kerstin Bergström och Barbro Jadling, alltså för en 12 år sen lite drygt. Det häftet ska bli en liten bok tillägnad alla barn som vill veta lite mer om hur man faktiskt gjorde järn en gång i dessa bygder, det var under masugnarnas tid, den tid som kom efter sjö- och myrmalmstiden då järnet gjordes i enkla blästergropar i marken. Att Bergslagen var centrum för den svenska järnproduktionen är nåt man inte alltid tänker på idag när det svenska järnet kommer från de gigantiska gruvorna Kirunavaara och Malmberget uppe i norr. Fast lika stora malmkroppar har man nu funnit här i Ludvika under Väsman och även under Vättern (!!) åt Askersund till om jag inte missminner mig. Järnets historia är alltså långt ifrån slut i denna landsända.

Men nu var det bildspelet! Det handlar om den röda jorden utanför Riddarhyttan, den plats där man funnit spår av järnproduktion långt före Kristi födelse, ja redan 700 år före. Det var den starkt järnhaltiga rödjorden som var råvaran. Om detta ska Ulla Fredriksson berätta nu på lördag på Bergslagstinget vi kör på Lindgården i Västanfors, kl 10-15. Jag ska hjälpa henne med ett bildspel, för jag var med för några år sen en hel dag när två skolklasser var där på besök och gjorde järn under flera timmar. De bilderna får bilda bakgrund till Ullas berättelse om hur hon och hennes förening, Riddarhyttans hembygdsförening, arbetar med skolbarn på Röda Jorden.

Nån som läser detta och får lust att komma? Det går så bra!! Även om jag inte kan lova lunch men då behöver man heller inte betala nåt, inte anmäla sig heller. Det finns plats.

Åter på Ludvika Gammelgård

Lämna ett svar

Och så är man här igen, körde som en liten raket från Jämtland i morse. Nu har jag packat böcker till Adlibris igen, de säljer bra av våra Järnladies och det värmer. Så jag vill bara passa på och påminna er att där köper ni dessa böcker på ett väldigt lätt sätt: Järnladies 99 kr, våra guideböcker Om Järn och Människor och den engelska översättningen Of Man and Iron och jag tror att även de kostar 99 kr styck. Bra presenter och den engelska guideboken ger man i present till utländska släktingar, vänner och bekanta.

Jag var just ute och tog några bilder på husen intill med min iPhone. Mineralmuseet ligger rakt fram, det är Västerbergslagens geologiska förenings möteslokal med stensamlingar. Det heter egentligen ”stuffer” fast jag säger stenar för enkelhetens skull. Och timmerbyggnaden till höger är en gammal bod från Hällsjön. Ekomuseums kansli ligger i det gamla gästgiveriet intill (som inte syns!) som också kommer från Hällsjön och som flyttades hit kring 1950. Hällsjön är en by som ligger mellan Ludvika och Grängesberg – ja på ett ungefär – och där fanns ett av de allra första vattenkraftverken! Det var där man lyckades överföra elkraft från ett ställe till ett annat med en ny metod som skulle revolutionera hela kraftöverföringstekniken! Inte illa va?? Det var gruvan som krävde elektricitet. Jag läser innantill i boken Kraftöverföringen Hellsjön-Grängesberg som kom 1993 som en jubileumsbok: en 100-årig milstolpe i kraftteknikens historia. Och denna fina bod har stått i närheten och beskådat det hela!! Och jag sitter i det gamla gästgiveriet, där folk satt och pratade om den nya storartade uppfinningen. Huset är fullt av röster. Det finns berättelser precis överallt runt oss, luften är fylld av mummel.

Jämtens marknad i Östersund

Lämna ett svar

Jaha, så är man här igen! Och vi är redan i november och har vintertid! Fattar man? Jag gick genom stan i lördags, idag är det redan onsdag. Och det var mycket folk på gågatan, det är alltid mycket folk i Östersund. Och även denna lördag talades det norska i alla gathörn, åker alla norrmän hit och shoppar?? Ja, jag bara undrar… Där jag bor kan man ta tåget direkt till Trondheim och det ska jag baske mig göra, återgälda besöken. Jag blir alltid påmind om det i Östersund, att Norge ligger nästgårds. Ni som undrar nu vad jag gör här ska få besked: jag har en ledig vecka, det är höstlov även för mig. Jag har ett hus här i Jämtland som ska skötas, så enkelt är det.

En lördag och Jämtens marknad, klart jag går till Stortorget. Där är inte samma fart som i somras, men ostar fanns….jag köpte ost från Skärvången. God!! Och jag åt en kolbulle. God!! Det är vårväder i Jämtland, alla löv har inte fallit än. Hemma i byn säger de att de brukar åka skridskor på nylagd kärnis den 1 november. Så gjordes förra året, ingen is i sikte i år. Jag målar om inomhus, krattar löv i trädgården, klipper ur svarta vinbären, samlar i högar, kör till soptippen, ser resultat, trivs, njuter, dagarna går. Jag läser ett bokmanus. Får tankar, det är en brevsamling, Maj Hirdmans föräldrars brev från 1880-talet. Så svårt de hade det! Så otroligt svårt. Förfärliga Fattigsverige! Jag ska sluta klaga! Jag är helnöjd med min tillvaro. Men dagarna går alldeles för fort, det blir värre och värre med tiden. Jag vill själv bestämma över tiden men det är ju tvärtom, tiden härskar, man har inte ens en chans…att bestämma alltså. Som ni förstår så blir det lite si och så med bloggandet denna vecka.

Lapphyttan – en urgammal plats i skogen

Lämna ett svar

Så har jag då äntligen varit på Lapphyttan, den riktiga platsen i skogen nära Olsbenning, en säkert lika urgammal bergsmansby, inte så värst långt från Norberg, nån mil kanske. Igår blev det av och då följde Yvonne Gröning, journalist och författare, med mig. Hon bor i krokarna i en smedja (!) och det syns inget utanpå att där inuti ryms den mest trivsamma bostad. Väldigt bra uttänkt! Där vill jag också bo!! Nåväl, vi for iväg till Lapphyttan. Det gjordes utgrävningar på platsen kring 1980 och man fann en urgammal hyttplats, rester från den allra tidigaste masugnen hittills. I Bergslagen finns de allra äldsta hyttorna i ett band från Skinnskatteberg (där Röda Jorden ligger, äldsta platsen hittills för järnframställning av rödjord) till Norberg. Lapphyttan var igång under det tidiga 1100-talet. Då hade man börjat bryta järnmalm ur berget, gruvdrift alltså. Istället för rödjord och myrmalm. I en masugn fick man upp temperaturen så att järnmalmen smälte, rann ut i flytande form och stelnade till tackjärn, s.k. osmundjärn. Teknisk utveckling! Denna metod kan mycket väl ha startat just här i Bergslagen och sen spritt sig vida omkring. Många tänker nog att det är tvärtom.

Hyttplatsen är rätt nyligen uppskyltad och röjd av Norbergs kommun, var det 2009? 2010? Tiden går fort. Det ger i alla fall en god förståelse för vad som pågått på platsen där mitt i skogen. Det är idag tyst och stilla förstås, en bäck som porlar utför sluttningen med lämningar av en mulltimmerhytta, som ser ut som en jordhög. I många hundra år var hyttplatsen överväxt av skog och fanns måhända kvar endast i folkminnet här och där. Gamla berättelser. Men så började några arkeologer söka och gräva….Ett resultat av det hela blev Nya Lapphyttan som rekonstruerades vid Karlbergs hembygdsgård i kanten av Norberg. Där pågår medeltida aktiviteter på sommarn, ja, man gör järnförsök i en uppbyggd masugn, bara det är stort. Många är involverade i denna pragmatiska forskning om Bergslagens järnhantering. Men till ursprungliga Lapphyttan bör man gå för att få den här sanna lite magiska känslan, att det var just här det hände….

Grangärde på Dalarnas museum

1 svar

Hela stora hallen till höger om entrén på Dalarnas museum är fylld av Grangärdebygden! Åk genast dit!! Utställningen kallas ”Tiden innan Stenmark” och berättar om ett Grangärde som var en mycket populär rekreationsort från förra sekelskiftet 1900 och några decennier framåt, ja säkert ända fram till 1950-talet men från 60-talet ebbade det långsamt ut. Grangärde kyrkby är ett besöksmål i Ekomuseum Bergslagen. Jag hörde Grangärde omtalas i lyriska ordalag som barn, det var min mamma som beskrev den sköna bygden, hon var född och uppvuxen i Falun och hade vänner i Ludvika och Grangärde. Jag tänker alltid på det när jag är i Grangärde. Nu fick jag tillfälle att besöka utställningen på Dalarnas museum, det var så kul att se bilderna från pensionatslivet och läsa berättelsen om Milly Stoffer (1882-1955) som ofta besökte det vita turisthotellet vid sjön. Hon var försäljare och blev kvar efter första världskriget. Hon hyrde en fäbodstuga på Fjällmusberget och där öppnade hon ett värdshus (!!) ”Den glada lergöken” som blev populärt bland flygarna från Ljungbyhed som hade vinterövningar i Grangärde. Milly på berget blev som en mamma för dem. Fäbodstugan lär stå kvar, likaså den gamla värdshusskylten.

Många pensionat fanns i Grangärdebygden. Morhagen nedåt Sunnansjö var ett av de mer populära. Det var också en gammal fäbodvall som utvecklades till ett pensionat på 1940-talet. Hit kom ofta Hiram, berömd kokboksförfattare och journalist, med familj. Man åt gott, vilade och ägnade sig sen åt friluftsliv. Visst låter det som härliga tider!! Utställningen står ända fram till 8 jan, dvs trettonhelgen.

Läs mer här: www.dalarnasmuseum.se