Bildspel om Röda Jorden

Lämna ett svar

Ja, ett bildspel om Röda Jorden är bland annat vad jag håller på med idag. Men halva dan har redan gått och den första halvan jobbade jag med att bearbeta texten till den lilla barnbok vi håller på med: Från berg till spik. Det är ett häfte som togs fram i Ekomuseum i slutet på 1990-talet av Kerstin Bergström och Barbro Jadling, alltså för en 12 år sen lite drygt. Det häftet ska bli en liten bok tillägnad alla barn som vill veta lite mer om hur man faktiskt gjorde järn en gång i dessa bygder, det var under masugnarnas tid, den tid som kom efter sjö- och myrmalmstiden då järnet gjordes i enkla blästergropar i marken. Att Bergslagen var centrum för den svenska järnproduktionen är nåt man inte alltid tänker på idag när det svenska järnet kommer från de gigantiska gruvorna Kirunavaara och Malmberget uppe i norr. Fast lika stora malmkroppar har man nu funnit här i Ludvika under Väsman och även under Vättern (!!) åt Askersund till om jag inte missminner mig. Järnets historia är alltså långt ifrån slut i denna landsända.

Men nu var det bildspelet! Det handlar om den röda jorden utanför Riddarhyttan, den plats där man funnit spår av järnproduktion långt före Kristi födelse, ja redan 700 år före. Det var den starkt järnhaltiga rödjorden som var råvaran. Om detta ska Ulla Fredriksson berätta nu på lördag på Bergslagstinget vi kör på Lindgården i Västanfors, kl 10-15. Jag ska hjälpa henne med ett bildspel, för jag var med för några år sen en hel dag när två skolklasser var där på besök och gjorde järn under flera timmar. De bilderna får bilda bakgrund till Ullas berättelse om hur hon och hennes förening, Riddarhyttans hembygdsförening, arbetar med skolbarn på Röda Jorden.

Nån som läser detta och får lust att komma? Det går så bra!! Även om jag inte kan lova lunch men då behöver man heller inte betala nåt, inte anmäla sig heller. Det finns plats.

Bakstugan på Skantzen i Hallstahammar

Lämna ett svar

Vi for till Skantzen idag för att inspektera bakstugan Eva Långberg och jag. Det var för projektet Bröd i Bergslagen förstås, Eva är projektledare. Bakstugan drivs av Svedvi Berg hembygdsförening. Vi hade med oss gymnasisten Niklas som praktiserar fem veckor på ABF i Ludvika, han ska lära sig lite om fritidsaktiviteter. Det är bra det! Folket på Skantzen använder aktivt sin bakstuga, bakar och säljer bröd vissa dagar under året, de bedriver även viss kursverksamhet. Frågan var nu om vi kunde bidra med något?

Eva Spännare och Siv Nääv från föreningen tog emot med ett fint dukat kaffebord i lika fina Mekanikus, där Strömsholms kanals tekniske chef en gång i tiden bodde. Det var gott med en kopp kaffe för det tar halvannan timme att köra dit från Ludvika, då blir man sugen. Damerna på Skantzen var mycket intresserade av både goda råd och av en kurs, så det kan nog bli läge för surdegsbakning framöver. Evas plan är att köra igång när vintern passerat, framåt mars så där. Och bakstugan! Den ligger oerhört vackert nere vid strandkanten vid Dammsjön. Under golvet kluckar vågorna liksom i ett båthus, det är ovanligt. Här ska nu bakas nästa gång på julmarknaden söndag 11 december! Då måste nog jag fara hit och se med egna ögon, det är lite kul med julmarknader i dessa miljöer, det blir extra stämningsfullt.

Bröd i Bergslagen har varit igång i drygt ett år nu och har hunnit med massor! Ändå jobbar Eva bara halvtid i projektet. Det ska fortgå ett knappt år till, sen är det över, men samtidigt har det väckt ett sådant intresse att en fortsättning och en utvidgning är både fullt tänkbar och möjlig. Bröd engagerar människor!

Åter på Ludvika Gammelgård

Lämna ett svar

Och så är man här igen, körde som en liten raket från Jämtland i morse. Nu har jag packat böcker till Adlibris igen, de säljer bra av våra Järnladies och det värmer. Så jag vill bara passa på och påminna er att där köper ni dessa böcker på ett väldigt lätt sätt: Järnladies 99 kr, våra guideböcker Om Järn och Människor och den engelska översättningen Of Man and Iron och jag tror att även de kostar 99 kr styck. Bra presenter och den engelska guideboken ger man i present till utländska släktingar, vänner och bekanta.

Jag var just ute och tog några bilder på husen intill med min iPhone. Mineralmuseet ligger rakt fram, det är Västerbergslagens geologiska förenings möteslokal med stensamlingar. Det heter egentligen ”stuffer” fast jag säger stenar för enkelhetens skull. Och timmerbyggnaden till höger är en gammal bod från Hällsjön. Ekomuseums kansli ligger i  det gamla gästgiveriet intill (som inte syns!) som också kommer från Hällsjön och som flyttades hit kring 1950. Hällsjön är en by som ligger mellan Ludvika och Grängesberg ­– ja på ett ungefär – och där fanns ett av de allra första vattenkraftverken! Det var där man lyckades överföra elkraft från ett ställe till ett annat med en ny metod som skulle revolutionera hela kraftöverföringstekniken! Inte illa va?? Det var gruvan som krävde elektricitet. Jag läser innantill i boken Kraftöverföringen Hellsjön-Grängesberg som kom 1993 som en jubileumsbok: en 100-årig milstolpe i kraftteknikens historia. Och denna fina bod har stått i närheten och beskådat det hela!! Och jag sitter i det gamla gästgiveriet, där folk satt och pratade om den nya storartade uppfinningen. Huset är fullt av röster. Det finns berättelser precis överallt runt oss, luften är fylld av mummel.

På svampjakt: trattkantareller

Lämna ett svar


Det är verkligen svampår i år och i hela riket tydligen för det vimlar av trattkantareller! Svampjakten blev alltså mycket lyckosam! Det var dimmigt igår och då är det väldigt vackert att gå i skogen, lite bonus. Vi gick en bra bit längs en gammal våt vinterväg, följde en gammal stig, kom till en norrsluttning i en åldrad granskog där gröna mossor täckte marken. Och där trängdes trattisarna! Men jisses, de fanns överallt. Så det tog då inte långa stunder att fylla korgarna, nej minsann…. jag är egentligen ingen svampjägare alls, jag har svårt att se de ätliga arterna, nån måste peka för jag ser bara giftsvampar överallt, såna röda med vita prickar typ. Men nu såg jag! De här kunde man bara inte undgå att se. Det var riktigt kul! Jag bar stolt hem min fångst, bredde ut den på ett bord på tidningar och efter att ha rensat och delat trattisarna så lämnade jag dem att torka. Det är himla gott att smula ner dem i älggrytor sen, det ger god smak. Umami! Ja, det här vara bara en parentes från några lediga dagar i Jämtland…..

Jämtens marknad i Östersund

Lämna ett svar

Jaha, så är man här igen! Och vi är redan i november och har vintertid! Fattar man? Jag gick genom stan i lördags, idag är det redan onsdag. Och det var mycket folk på gågatan, det är alltid mycket folk i Östersund. Och även denna lördag talades det norska i alla gathörn, åker alla norrmän hit och shoppar??  Ja, jag bara undrar… Där jag bor kan man ta tåget direkt till Trondheim och det ska jag baske mig göra, återgälda besöken. Jag blir alltid påmind om det i Östersund, att Norge ligger nästgårds. Ni som undrar nu vad jag gör här ska få besked: jag har en ledig vecka, det är höstlov även för mig. Jag har ett hus här i Jämtland som ska skötas, så enkelt är det.

En lördag och Jämtens marknad, klart jag går till Stortorget. Där är inte samma fart som i somras, men ostar fanns….jag köpte ost från Skärvången. God!! Och jag åt en kolbulle. God!! Det är vårväder i Jämtland, alla löv har inte fallit än. Hemma i byn säger de att de brukar åka skridskor på nylagd kärnis den 1 november. Så gjordes förra året, ingen is i sikte i år. Jag målar om inomhus, krattar löv i trädgården, klipper ur svarta vinbären, samlar i högar, kör till soptippen, ser resultat, trivs, njuter, dagarna går. Jag läser ett bokmanus. Får tankar, det är en brevsamling, Maj Hirdmans föräldrars brev från 1880-talet. Så svårt de hade det! Så otroligt svårt. Förfärliga Fattigsverige! Jag ska sluta klaga! Jag är helnöjd med min tillvaro. Men dagarna går alldeles för fort, det blir värre och värre med tiden. Jag vill själv bestämma över tiden men det är ju tvärtom, tiden härskar, man har inte ens en chans…att bestämma alltså. Som ni förstår så blir det lite si och så med bloggandet denna vecka.

Flytten gick till Canada

2 svar


Ni läste kanske om Lars Jansson, som sökte sina släktrötter i Strömsdal? Han som nu bor i Canada? Jag skrev om honom den 24 oktober, helt nyligen alltså. Jag har fått bilder från honom OCH han har nu fått kontakt med de rätta människorna i Strömsdal, människor som minns honom och som kan veta något om eventuella släktingar – det gick med en väldig fart måste jag säga, vilket verkligen gladde mitt lilla hjärta!! Lars Jansson har bott i Canada i 54 år och bor idag med sin fru Shirley i Parksville, British Columbia vid Stilla Havet, det låter härligt! Han for över 1957 och sista tiden i Sverige bodde han i Ludvika just i mina krokar, i Marnäs. Han skriver att han känner hemlängtan ibland. Minnena tränger sig på, de har en benägenhet att göra det. Jag har skickat honom en bok med gamla foton om Ludvika.

”Jag arbetade i skogen i nästan 40 år här ock i Ontario, jag fällde träd alla åren, korten är från Menzies Bay där jag var, i 32 år som fällare, det ligger utan för Campell River, träden är Röd Cedar, ock dom kan bli nästan lika stora som RedWood i Califonia, men inte så höga, trädet jag ock kompisen sitter på är litet över 6 meter på stubben, den andra runt tre ock en halv meter på stubben, som synd är finns inte många sådana träd kvar, många av oss försökte att dom skulle sparas för folk att se hur skogen såg ut en gång, det är några platser på Vancouver Ön där dom finns kvar, ett bra arbete men hårt på kroppen, många av mina kamrater blev dödade på arbetet genom skador, jag blev skadad när jag var litet över 60, var sjukskriven i 5 år, men är OK nu.”

Lapphyttan – en urgammal plats i skogen

Lämna ett svar

Så har jag då äntligen varit på Lapphyttan, den riktiga platsen i skogen nära Olsbenning, en säkert lika urgammal bergsmansby, inte så värst långt från Norberg, nån mil kanske. Igår blev det av och då följde Yvonne Gröning, journalist och författare, med mig. Hon bor i krokarna i en smedja (!) och det syns inget utanpå att där inuti ryms den mest trivsamma bostad. Väldigt bra uttänkt! Där vill jag också bo!! Nåväl, vi for iväg till Lapphyttan. Det gjordes utgrävningar på platsen kring 1980 och man fann en urgammal hyttplats, rester från den allra tidigaste masugnen hittills. I Bergslagen finns de allra äldsta hyttorna i ett band från Skinnskatteberg (där Röda Jorden ligger, äldsta platsen hittills för järnframställning av rödjord) till Norberg. Lapphyttan var igång under det tidiga 1100-talet. Då hade man börjat bryta järnmalm ur berget, gruvdrift alltså. Istället för rödjord och myrmalm. I en masugn fick man upp temperaturen så att järnmalmen smälte, rann ut i flytande form och stelnade till tackjärn, s.k. osmundjärn. Teknisk utveckling! Denna metod kan mycket väl ha startat just här i Bergslagen och sen spritt sig vida omkring. Många tänker nog att det är tvärtom.

Hyttplatsen är rätt nyligen uppskyltad och röjd av Norbergs kommun, var det 2009? 2010? Tiden går fort. Det ger i alla fall en god förståelse för vad som pågått på platsen där mitt i skogen. Det är idag tyst och stilla förstås, en bäck som porlar utför sluttningen med lämningar av en mulltimmerhytta, som ser ut som en jordhög. I många hundra år var hyttplatsen överväxt av skog och fanns måhända kvar endast i folkminnet här och där. Gamla berättelser. Men så började några arkeologer söka och gräva….Ett resultat av det hela blev Nya Lapphyttan som rekonstruerades vid Karlbergs hembygdsgård i kanten av Norberg. Där pågår medeltida aktiviteter på sommarn, ja, man gör järnförsök i en uppbyggd masugn, bara det är stort. Många är involverade i denna pragmatiska forskning om Bergslagens järnhantering. Men till ursprungliga Lapphyttan bör man gå för att få den här sanna lite magiska känslan, att det var just här det hände….

Grangärde på Dalarnas museum

1 svar

Hela stora hallen till höger om entrén på Dalarnas museum är fylld av Grangärdebygden! Åk genast dit!! Utställningen kallas ”Tiden innan Stenmark” och berättar om ett Grangärde som var en mycket populär rekreationsort från förra sekelskiftet 1900 och några decennier framåt, ja säkert ända fram till 1950-talet men från 60-talet ebbade det långsamt ut. Grangärde kyrkby är ett besöksmål i Ekomuseum Bergslagen. Jag hörde Grangärde omtalas i lyriska ordalag som barn, det var min mamma som beskrev den sköna bygden, hon var född och uppvuxen i Falun och hade vänner i Ludvika och Grangärde. Jag tänker alltid på det när jag är i Grangärde. Nu fick jag tillfälle att besöka utställningen på Dalarnas museum, det var så kul att se bilderna från pensionatslivet och läsa berättelsen om Milly Stoffer (1882-1955) som ofta besökte det vita turisthotellet vid sjön. Hon var försäljare och blev kvar efter första världskriget. Hon hyrde en fäbodstuga på Fjällmusberget och där öppnade hon ett värdshus (!!) ”Den glada lergöken” som blev populärt bland flygarna från Ljungbyhed som hade vinterövningar i Grangärde. Milly på berget blev som en mamma för dem. Fäbodstugan lär stå kvar, likaså den gamla värdshusskylten.

Många pensionat fanns i Grangärdebygden. Morhagen nedåt Sunnansjö var ett av de mer populära. Det var också en gammal fäbodvall som utvecklades till ett pensionat på 1940-talet. Hit kom ofta Hiram, berömd kokboksförfattare och journalist, med familj. Man åt gott, vilade och ägnade sig sen åt friluftsliv. Visst låter det som härliga tider!! Utställningen står ända fram till 8 jan, dvs trettonhelgen.

Läs mer här:  www.dalarnasmuseum.se

Släktrötter i Strömsdal sökes!

Lämna ett svar

Jag skrev om byn Strömsdal i somras, det var den 27 juli. Strömsdal är en by i finnmarken som ligger mellan Grängesberg och Säfsen i Ludvika kommun, man tar sig dit på slingrig grusväg. Det är en mycket fin sommarby, lite ödslig på vintern med andra ord. I veckan som gick fick jag en kommentar till bloggen från Canada av en svenskättling med rötter i Strömsdal! Det är alltid jätteroligt att få kontakt med er läsare, det gör mig glad!

Det är Lars Jansson som söker information om sina släktingar som bodde på herrgården i Strömsdal. Är det någon här som läser och vet något om detta så vore det roligt med svar, gärna både till mig och till nämnde Lars Jansson. Jag är ju själv nyfiken på hur det går!! Här nedan publicerar jag hans önskemål och berättelse så som det kom, hans svenska är alldeles utmärkt dessutom. Och ens rötter är viktiga, det är något som kommer med åren har jag märkt. Har någon gamla bilder från Strömsdal? Från herrgården? Uppgifter om Emil Jansson eller Sigurd och Gurli Jansson? Tänk om den här bloggen kunde hjälpa Lars Jansson?? Det vore helfint, ja riktigt glädjande. Hoppas, hoppas!

Hej!
Jag hittade på bilder från Smedjan i Strömsdal, jag brukar hjälpa min Farfar när han ock farmor bodde på Herr Gården, det hände under 40 talet. Hans namn var Emil Jansson. Jag har försökt hitta namnet på min Farmor, men har ingen tur. Min farbror bodde också på Herr Gården, hans namn var Sigurd ock Gurli Jansson, de är nu alla borta. Jag undra om det finns någon i trackten som kan ha några uppgifter av Emil Jansson ock hans Fru. Det finns ingen av släkten i Sverige som vet. Jag bor i Canada. Kom hit 1957. Undrar om det finns mera kort från Strömsdal. Tack för all hjälp. Lars ock Shirley Jansson. E-Mail:  larsjansson@shaw.ca

 

Styrelsen möttes på Galleri Astley

Lämna ett svar

I fredags hade styrelsen ett bra sammanträde på Galleri Astely i Uttersberg. Vi pratade om budget och verksamhetsplan för 2012. Och det var en bra plats att träffas på dessutom – mitt i all konst. Höstsolen sken vackert på skulpturparken, vi satt i det fina caféet omgivna av konst, det betyder en hel del för trivseln. Det blir en annorlunda stämning, en bättre stämning. Ja, inte för att vår styrelse på något vis skulle vara trist, nej minsann, ledamöterna brukar vara mycket muntra och stämningen därför god. Men konsten adderar något som känns i luften. Jag glömde min kamera och tog alla bilder med min iPhone, det gick ju skapligt.

Anders Nyhlén, äldste son till Astley Nyhlén som startade galleriet, inledde mötet med att berätta om dess historia. Efter mötet fortsatte Anders med att guida oss runt med början på översta våningsplanet där de samlat konst av ryssen Ernst Neizvestny; skulptur och grafik. På mellanplanet var det en ny stor grafisk utställning, därefter begav vi oss ut i solen, följde den gamla banvallen genom skulpturparken till konstmuseet i den gamla stationsbyggnaden. Intressant grafik som även inkluderade objekt, en lite udda upplevelse. Vi avslutade med ett besök i Grafikverkstan Godsmagasinet, där Lina Nordenström berättade om sina projekt. Hon har flyttat till Uttersberg med sin man Lars Nyberg och de är båda grafiker och de driver verkstan för tredje året och har bildat en ideell förening som inbjuder konstnärer och konstintresserade medlemmar att prova på att arbeta med grafik. Djuptryck, torra tekniker och boktryck. Här finns fina grejer och en fantastisk utrustning som kommer från diverse nedlagda grafikverkstäder. Grafik är väldigt kul, jag prövade på det när jag gick på Nyckelviksskolan på 1970-talet. Jag minns särskilt linoleumsnitt och kopparstick.

Uttersberg ligger bra precis en timme från Ludvika med bil och två timmar från Stockholm. Läs om utställningarna här!