Författararkiv: Christina Lindeqvist

Teatermaskinens historiska vandring

Ett äventyr väntar runt hörnet! Jo minsann, jag ska till skogs både i morrn lördag och på söndag och gå en historisk teatervandring. Det hela sker i Riddarhyttan, närmare bestämt i skogen runt Källfallet där Teatermaskinen håller till. De arbetar i ”processer” i olika projekt och har mycket på gång, det kan man läsa sig till på deras hemsida www.teatermaskinen.com. Och det är verkligen både nytt och jätteintressant! Det är deras ”Projekt Riddarhyttan” som nu redovisar sig. Nog känner man stark energi stråla ut från denna skogsglänta där Teatermaskinen nu bygger upp en intensiv verksamhet i samklang med naturen.

Den här skogsvandringen eller tidsvandringen har de jobbat med sen 2007 och den bygger på gedigna efterforskningar i Bergslagens dolda historia. Nu kör de hela föreställningen i det som kallas ”Vi går en annan väg”. Man leds i naturen genom tiden tre historiska etapper från 1300-talet fram till nutid. Jag tror nog att man kommer att bli ganska tagen, ens sinnen kommer att vakna till ordentligt. Och detta stora sker nu dels kommande helg 25-26 aug och dels nästa helg 1-2 sept. Max 40 personer tas emot och mat och kaffe ingår för varje etapp tar 4-5 timmar. Ja, detta är bara ett hett tips. Man får förstås vika hela helgen. Jag ska rapportera om upplevelsen här på bloggen efteråt!

Svenska språket lockar

2 svar

Nog kan man bli förvånad, ett sånt litet språk…och Sverige är ju ett sånt litet pluttland i det stora hela. Vi är visserligen stora i orden, men likväl små på jorden. Jag läste med stora ögon i DN i söndags (19 aug) om hur svenska lockade tusentals studenter i USA (och även i andra länder) – va??! Varför i all sin dar besvärar sig unga amerikaner med att studera och lära sig svenska?? Det tar flera terminer!!

Svaret på frågan var att Sverige ligger långt fram vad gäller miljötänkande, teknik och ingenjörskonst. Och – svenska är ett enkelt språk att lära sig (det har jag alltid misstänkt!) och svensk kultur anses ”coolt”.

Vår kultur? Arbetskultur kanske, den är annorlunda. Vi är inte längre så formella oss människor emellan, vi hejar och duar glatt till höger och vänster. Vi tar fikapauser på jobbet och har lång semester, arbetslivet blir därmed lite lättare. Och sen klär vi oss ledigt och bekvämt både på jobbet och på fritiden – det flyter nästan ihop. Det är alltså inga större krusiduller med oss svenskar. Fast måttligt sociala är vi ju sägs det. Och nu kom jag att tänka på Jantelagen också… hm…. jaja, inget är perfekt, men ändå, vi lever väldigt fritt totalt sett.

Och vår natur, jag tror att den lockar också. Ekoturismen lär vara på väg att bli något riktigt stort och inte bara här utan även runt om i världen. Ekoturismen kan rädda hotade miljöer. Natur är inne och i naturen finns kulturen. Vi får göra oss redo…

Masugnen på Nya Lapphyttan

Lämna ett svar

Nu hettar det snart till på Nya Lapphyttan i Norberg. Två veckors järnförsök väntar. Starten går lördag den 1 sep med den Stora Döparedagen, kl 11-15 då landshövding Ingemar Skogö ”inleder en ny fas i områdets historia”, han välsignar järnförsöken förstås. Masugnen är uppvärmd och nu sätter man igång med att göra järn, försöken pågår sen dygnet runt fram till den 16 september. Då ryker och brinner det från masugnens topp och inuti pipan hörs hettan dåna av allt påfyllt kol som ska få järnmalmen att till slut smälta så man kan få den att rinna ut. Flammor och glöd! Och man behöver hyttdrängar (både kvinnor och män) till arbetet, det är mycket passning och vakthållning. Det går att anmäla sig på Nya Lapphyttans hemsida, www.nyalapphyttan.se. Där finns även mycket information om järnförsöken och vad som ska ske. Det är ett gediget program under de två veckorna försöken pågår. Varje dag kl 14 förevisas masugnen. Även barnen får särskilt program. De kan delta i en tidsresa i Barnens Bergslag lör-sön 1-2 sep samt 8-9 sep mellan kl 10-16. Och föreningen Järnet på Lapphyttan, www.jarnetpalapphyttan, är en stark samarbetspartner med en bra hemsida, där finns en massa information och en blogg om järnförsöken.

Efter vad jag både hört och förstått så är det otroligt spännande att delta om man gillar järn och känslan av att göra järn på det medeltida sättet. Det är som en tidsresa, man får gå i kläder med medeltida stuk. Linnekläder alltså. Och ull. Det finns nog en medeltidsgarderob i hyttbyn. Nog säger jag för jag vet inte riktigt, jag har själv inte varit hyttdräng, jag har bara varit där och tittat på dem. De ser så nöjda ut för det är en konst att smälta ner järnmalm och få ut flytande järn ur ugnen. Man måste lista ut hur de egentligen gjorde på 1100-talet och prova sig fram. Ja, lite kinkigt är det, det har man ju förstått. Det handlar mycket om graden av hetta. Ska förstås dit och titta igen…

Har besökt Lockne Geocenter

6 svar

Ordningen är återställd, semestern är över och jag är tillbaka på kansliet. I lördags hann jag faktiskt med ett besök på en geologiskt intressant plats, nämligen meteoritkratern i Lockne som ligger i Ångsta några mil söder om Östersund vid Locknesjöns norra ände – det räknas till Storsjöbygden.

Sen 2006 finns här ett geologiskt museum, ett geocenter – Locknekratern Meteoritcenter, www.locknekratern.se och med tanke på att vi planerar hej vilt ett geocentrum i Riddarhyttan så ville jag titta lite närmare på det här. Bra se hur man kan tänka och göra. Nu är det ju inte en krater i Riddarhyttan men ett istida landskap som är väl så intressant. I Sverige har vi många geologiskt intressanta platser men inte så många geocentra, geologiska träffpunkter med geo-information. Geologi handlar ju om marken vi går och står på, om jordtäcket och om grundvattnet – förutsättningar för vårt liv men som vi inte tänker så ofta på. Köpte mig en liten bok om just detta i Lockne, där fanns en butik, bra ordnat. Där fanns café också. Och en fantastisk film om meteoritnedslaget i en liten biosalong – det var som ett mini Cosmonova, som finns på Naturhistoriska Riksmuseet. Och all information finns på tre språk: svenska, engelska och tyska.

Och längs en två kilmeter lång vandringsled i närheten finns sten- och markformationer att beskåda i verkligheten orsakade av det enormt kraftfulla nedslaget. Meteoriten vägde visst 300 miljoner ton och det hela skedde för ca 455 miljoner år sen. Då låg Jämtland nere på södra halvklotet och 500 m under havets yta. Nya bergarter uppstod av krossat urberg, granit och skiffer t.ex. Revsundsgranit, Tandsbybreccia, Locknebreccia – unika stenar som inte finns någon annanstans. Ja, unika stenar finns även i Bergslagen, rester från urgamla vulkanutbrott sägs det bero på här. Vår värld är sannerligen märklig och det är roligt att ta reda på så mycket som möjligt.

Osannolika platser!

Lämna ett svar

En sådan helt osannolik plats är Brattbytorpet i Revsund, södra Jämtland. En kilometer rakt upp i skogen kör man, en lång brant backe leder upp till platsen och däruppe öppnar sig en jätteglänta full med gamla grävskopor (!), underliga husvagnar, traktorer, truckar, lastbilar och bussar samt en och annan veteranbil och veteranmotorcykel. Här finns även ett litet pluttmuseum med radioapparater, motorsågar, skogshuggargrejer och annat liknande i den vägen. Ett eldorade för mekande karlar. De till och med bakar gott kaffebröd för att ha nåt att bju’ besökarna på. Götas café är öppet varje lörd-sönd hela juli och det kommer fler och fler besökare. Är man i krokarna, klart man åker dit. Som i går söndag. Här får man en rejäl energikick, en bra start på semestern, för nu ska det fixas en massa saker hemmavid med hus och trädgård. Just det, nu har jag tre ”lediga” veckor framför mig med sånt fix. Även bloggen kommer att gå i vila. Sporadiskt kommer jag att titta i datorn, kolla eposten bara för att den inte ska stapla sig, gillar inte staplar. Är alltså absolut nåbar men likväl ledig. Visst låter det skönt?

Jag är tillbaka på kansliet den 20 augusti.

Tips för resten av sommar’n

Lämna ett svar

Tiden går snabbt nu och det är snart augusti! Därför vill jag bara ge er lite fler tips om ni är sugna på nån utflykt och befinner er i närheten och det innan sommarn helt svunnit sin kos. Dan Anderssonveckan pågår för fullt hela nästa vecka och det har jag redan skrivit om, men det finns mycket annat också!

Nu i morgon och på söndag 28 och 29 juli kl 13.30 är det dramatiserade visningar på Världsarvet Engelsbergs bruk (lörd) och Oljeön (sönd). Biljetter köps i Bruksboden i Ängelsberg eller i Lilla Slaggarboden vid bruket.

Lörd 4 aug kl 13-15 sker den tredje och sista av sommarens dramatiserade visningar av Flogbergets gruva.

Torsd-sönd 2-5 aug genomförs en färskningshelg med malmrostning på Nya Lapphyttan i Norberg inför järnförsöket i masugnen de två första veckorna i september.

Sönd 5 aug är det Röda Jordens Dag kl 9-14 för den som vill göra järn av rödjord så som skedde för 2 500 år sen på precis samma plats. Då tar man sig till skogen utanför Riddarhyttan. Följ skyltning från rv 68 söder om Riddarhyttan. Knepigt? Fråga på Café 1093 Lokstallet i Riddarhyttan först.

Sönd 5 aug från kl 13 är det Hembygdens dag på Skantzen i Hallstahammar.

Tors 9 aug kl 19.30 genomförs Gruvspelet på Flogbergets gruva i Smedjebacken. Då är Flogbergssellskapet i farten och det mest oväntade kan hända. Man kan få information och boka biljetter på turistbyrån i Ludvika 0240-860 50. Men man kan nog köpa biljetter på plats också.

Lörd 11 aug är det Hemvändardag på Västanfors hembygdsgård.

Sönd 12 aug är det Engelsbergsdagen – bruket och stationssamhället Ängelsberg.

Helgen 11-12 aug är hela Riddarhyttan på fötterna, då är det marknad i byn.

Sönd 19 aug kl 12-16 är det Trångforsdagen då hela miljön kring Trångfors smedja i Hallstahammar lever upp och det gigantiska och passionerade arbete som föreningen har lagt ned i åratal i och omkring smedjan kan beskådas. Väl värt ett besök alltså.

Dan Andersson-pristagarna 2012

Lämna ett svar

Finngården Rikkenstorp igen!! Holmdahls igen!! Jag tycker det delas ut pris till dem mest varje år. Förra året var det Joel Holmdahl som fick en utmärkelse för sin permakulturinsats på finngården. Tror det var så. Och i år är det Nils Holmdahl och Hélène Littmarck Holmdahl som båda får Dan Anderssonpriset för insatser vad gäller finnskogskulturens bevarande. De har gjort betydande dokumentationer båda två, var och en på sitt sätt. Priset delas ut på veckans avslutande fest i Luossa söndag den 5 augusti. Stort GRATTIS säger jag!

Men först ska Dan Anderssonveckan invigas och det sker i vanlig ordning nu på lördag den 28 juli kl 13 och platsen är förstås Ludvika Gammelgård. Invigningstalare är Marcus Birro av tradition sen ett par år tillbaka. Därefter drar en intensiv vecka igång i Ludvika kommun med massor av aktiviteter runt hela finnmarken.

Torsdag 2 aug mellan kl 10-17 är det stor Finnmarknad på Finngården Rikkenstorp och kl 10 kan man hänga med Nils Holmdahl på kulturvandring runt gården, ca 2 km.

Som sagt, hugade besökare kan läsa mer här om programmet i detalj: dananderssonveckan.se

Branden i Bränntjärn

Lämna ett svar

När man ändå är ute och kör i Ludvika finnmark så tar man gärna en genväg över skogen till Bränntjärn. Och genväg är senväg! Det är lätt att åka vilse i finnmarken, det ska jag bara säga. Utan karta villade jag bort mig rejält. Man ska aldrig tro att man hittar. Jag tog nog den längsta vägen till Bränntjärn men fram kom jag till slut.

I juni 2008 så brann skogarna häruppe och bränderna närmade sig Bränntjärnstorpet. Hundratals frivilliga och brandmän bekämpade elden och rökdoften spred sig många mil, man kände den ända ner till Ludvika stad. Torpet undgick med en hårsmån denna vilda brand. Det var en fråga om högst 50 meter. Torpet klarade sig precis och det pga av duktiga brandmän som slet som djur för att mota bort elden. Det har jag nämligen hört berättas. Jag var där ett år efter branden och tittade. Hela skogen mellan torp och tjärn var nedbränd. Tallarna stod med kolsvarta stammar och gröna ruskor högst upp, de verkade till en början ha klarat sig med livet i behåll. Jag har varit där varje år sen dess och tittat. Men i år, fyra år efteråt, var många tallar döda. Nu står de där som nakna pelare i den forna skogen. Och en grön matta av olika sorters högt gräs täcker marken.

Bränntjärnstorpet ligger där det ligger och när man är där på platsen så märker man just inte av skogsbranden så mycket. Nu är det snart Dan Anderssonveckan och då brukar man alltid ha någon aktivitet vid torpet, därför att det är en ovanligt magisk plats i en glänta mitt i skogen. Betänk att här bodde änkan Anna-Stina Knas med sina fem barn, ett av dem blev Dan Anderssons far.

I år är det fredag 3 augusti kl 19.00 och man samlas på tunet, det är fri entré, bara att komma. Där sjunger Per Sörman, där berättar Nils Holmdahl från Finngården Rikkenstorp om Bränntjärn och Dan Andersson. Allt sker utomhus, det är magiskt. Men glöm inte kartan!

Läs mer om veckans alla program på: dananderssonveckan.se

Kraften i Gravendal

Lämna ett svar

Byn Gravendal en mil från Säfsen har varje onsdag hela sommaren öppet ett par timmar på eftermiddan. Då visas smedjorna, spiksmedjan och hammarsmedjan, bland annat. Det händer saker i byn och vill man veta vad som händer så läser man på deras hemsida: www.gravendalsbyalag.se.

När jag var där häromsistens i Säfsenveckan så visades den hundraåriga privatägda kraftstationen. Det tuffar på fortfarande och tillverkar el som säljs till det allmänna nätet. Det är faktiskt intressant att se gamla kraftverk och dito stationer eftersom de hör till den enorma boom som kom kring förra sekelskiftet, då runt 1900. Och eftersom det blev en sån stark tillväxt i Sverige när elektriciteten kom, så lades det ned stor möda och mycket pengar på att göra kraftverk vackra. Arkitekter ritade byggnaderna och de utformades efter konstens alla regler inklusive alla de maskiner som fanns inuti, de där gigantiska turbinerna till exempel. Allt äger skönhet, allt är noga genomtänkt.

Här i Gravendals lilla kraftverk, som nog hörde till de minsta och därför heter det kraftstation, finns också vackra snurrande turbiner. Byggnaden är enkel men väldimensionerad, harmonisk och interiört är det väl utformat. Kliver man in i ett krafthus av detta slag så kan man ge sig den på att där står ett par karlar och beundrar tekniken och diskuterar den ingående. Aldrig att jag sett ett par kvinnor göra detsamma! Och själv begriper jag ingenting av detta, jag ser bara skönheten, tar bara in känslan av rummet, hör bara det vinande ljudet av en turbin som snurrar, känner bara doften av smörjfetter, ser de oljiga trasorna som ligger runt kanterna, de svarta glänsande maskinytorna…sen går jag ut. Karlarna står kvar. Länge.

Meken och leran i Smedjebacken

Lämna ett svar

Det här är ett tips på en kul utställning om man gillar keramik, konsthantverk och byggnadsvård. Jag gillar alla tre. Meken är en av Bergslagens tre konstscener i sommar. Maskinhuset i Grängesberg och Avesta Art i Koppardalen är de två andra. We love lera heter sommarens utställning och ett stort antal keramiker med skilda uttryck ställer ut tillsammans, både funktionella bruksföremål och konst. Många är lokala förmågor och andra kommer utifrån.

Jag gillade Gisela Karlestedts kvinna i badet, hon ligger som en romarinna i ett bad av åsnemjölk. Ja, sån association fick jag. Gisela är verksam i Köpenhamn och är dotter till kreativa Gigi Karlestedt i Ludvika, det är ju lite kul tycker jag. Gigi som på sistone jobbat med Maskinhusets urfina konstutställning, det som ligger i Grängesberg.

Meken är något i samma anda, men den är en mer iordningställd industrilokal än Maskinhuset, inte lika ljus och luftig. Det blir en annan känsla här. Tänk vilken lyx att ha två så fina konstscener i Ekomuseum. Det gillar jag skarpt! Och i slutet på augusti är det byggnadsvårdshelg. Det är bara att anmäla sig. Då blir det murbruk och tegel. Bland annat.

Läs om vad som sker på Meken här: www.mekensmedjebacken.se