Etikettarkiv: hammarsmedja

Kraften i Gravendal

Byn Gravendal en mil från Säfsen har varje onsdag hela sommaren öppet ett par timmar på eftermiddan. Då visas smedjorna, spiksmedjan och hammarsmedjan, bland annat. Det händer saker i byn och vill man veta vad som händer så läser man på deras hemsida: www.gravendalsbyalag.se.

När jag var där häromsistens i Säfsenveckan så visades den hundraåriga privatägda kraftstationen. Det tuffar på fortfarande och tillverkar el som säljs till det allmänna nätet. Det är faktiskt intressant att se gamla kraftverk och dito stationer eftersom de hör till den enorma boom som kom kring förra sekelskiftet, då runt 1900. Och eftersom det blev en sån stark tillväxt i Sverige när elektriciteten kom, så lades det ned stor möda och mycket pengar på att göra kraftverk vackra. Arkitekter ritade byggnaderna och de utformades efter konstens alla regler inklusive alla de maskiner som fanns inuti, de där gigantiska turbinerna till exempel. Allt äger skönhet, allt är noga genomtänkt.

Här i Gravendals lilla kraftverk, som nog hörde till de minsta och därför heter det kraftstation, finns också vackra snurrande turbiner. Byggnaden är enkel men väldimensionerad, harmonisk och interiört är det väl utformat. Kliver man in i ett krafthus av detta slag så kan man ge sig den på att där står ett par karlar och beundrar tekniken och diskuterar den ingående. Aldrig att jag sett ett par kvinnor göra detsamma! Och själv begriper jag ingenting av detta, jag ser bara skönheten, tar bara in känslan av rummet, hör bara det vinande ljudet av en turbin som snurrar, känner bara doften av smörjfetter, ser de oljiga trasorna som ligger runt kanterna, de svarta glänsande maskinytorna…sen går jag ut. Karlarna står kvar. Länge.

Gravendal direkt i Radio Dalarna P4

I går fredag före lunch klev Bertil Andersson från Gravendal in på kansliet (t hö på bilden ovan). Det var mitt under värsta regnet och åskan höll på att ge sig. Han ville ha fler Järnladies med sig upp till Gravendal. Han säljer alla våra böcker under onsdagarna då byalaget håller öppet och han är bra på det. Bertil berättade att han blivit uppringd av Radio Dalarna P4 som ville komma och göra ett radioreportage. Så på onsdagsmorgonen i veckan som gick kom radioreportern och de sände direkt från Gravendals hammare och Bertil kunde berätta om allt som skulle hända under dagen. Det var brödbak i bakarstugan, smide i spiksmedjan, labbit (smedernas vilorum) var öppen och hammarsmedjan skulle köras med jämna mellanrum. I hammarsmedjan demonstreras varje onsdag hur det gick till att göra stångjärn med hjälp av en räckhammare. Det är den gamla tyska metoden som var vanlig här i Bergslagen: ”tysksmide” och det var att ”räcka” ut järnet för hand med en räckhammare. En sån smedja kallas ibland också för räckhammarsmedja. Järnstycket glödgas i en tyskhärd intill hammaren, som för övrigt självklart drivs med ett stort vattenhjul – det är ett fasligt dunkande, taktfast och tungt, och hörs lång väg. Ofta jobbades det både natt och dag förr i tiden och folk som bodde nära en hammarsmedja fick stå ut med oljudet. Om det av någon händelse blev tyst, så vaknade man nog direkt!  Och just så här smått kunde det vara,  många små enheter producerade tillsammans ofantliga mängder med stångjärn som gick på export och gjorde Sverige till ett rikt land. Det var då det, när industrin var småskalig. Ja, inte så värst längesen heller faktiskt.

Nåväl, Bertils ord gick ut i etern och i Falun satt ett par och lyssnade och sa till varandra att nu åker vi till Gravendal och tittar på det här! Där har vi aldrig varit! Och de for iväg men hade svårt att hitta vägen, blev försenade och missade sista visningen. Men Bertil Andersson är inte den som är den. ”Har ni åkt så långt för att se hammarsmedjan igång så ska vi köra en visning för er!” Medhjälparen denna dag var Arvid Gottfries och de båda körde hammaren för Faluborna, som fick sin upplevelse. Så funkar det i Gravendal!

Gravendals byalag har en egen hemsida, den finns  här.   Byn är öppen kommande tre onsdagar:  27 juli,  3 och 10 augusti, kl 13-16. Därefter får ni snällt vänta till nästa sommar. Allt drivs ideellt i byn och inkomsterna går till den gemensamma bykassan.

Bertil Andersson i Gravendal berättade att…

”…när hammaraxeln till vår räckhammare byttes ut, med slutspurt juli månad 2007 kom en amerikan en tisdag in i hammarsmedjan. Vi stoppade arbetet och pratade med honom. Han visade sig vara en advokat från Washington DC som upptäckt Gravendal via Ekomuseums hemsida.  Synd att du kommer just nu, sa jag. Hammaren är trasig men i morgon onsdag har vi ”prova på smide” och bakarstugan igång. Amerikanen hette Briskin och började förhöra sig om var han kunde övernatta. Döm om vår förvåning när han återkom nästa dag och deltog hela dan i vår klensmedja!! Det visade sig att han hade ett genuint intresse för smide och dessutom en liten smedja ”back home”. Trevligt med utländska besökare som tycker det är roligt med smide sa vi. Och i somras dök plötsligt advokat Briskin upp igen i Gravendal!! Denna gång på ”rätt” dag och därmed fick han se hammaren i gångbart skick. Sen stannade han hela dan och smidde krokar och andra småsaker, vi kände oss mycket hedrade!”

Ja så berättade han och tyckte att det var en trevlig besökarbekantskap. Gravendal är förresten en liten finnmarksby söder om Säfsen i södra Dalarna, ett mycket fint besöksmål i Ekomuseum. Byn växte upp kring en hammarsmedja från 1720-talet som hörde till Säfsnäsbruken. Det var då järnbruken började söka sig inåt skogarna för att komma åt energin: träkolet. Det sägs att stångjärn från Gravendals räckhammare finns i Eiffeltornet!! Minsann. Hammaren var igång till 1909.