Etikettarkiv: Strömsdal

Kraften i Gravendal

Lämna ett svar

Byn Gravendal en mil från Säfsen har varje onsdag hela sommaren öppet ett par timmar på eftermiddan. Då visas smedjorna, spiksmedjan och hammarsmedjan, bland annat. Det händer saker i byn och vill man veta vad som händer så läser man på deras hemsida: www.gravendalsbyalag.se.

När jag var där häromsistens i Säfsenveckan så visades den hundraåriga privatägda kraftstationen. Det tuffar på fortfarande och tillverkar el som säljs till det allmänna nätet. Det är faktiskt intressant att se gamla kraftverk och dito stationer eftersom de hör till den enorma boom som kom kring förra sekelskiftet, då runt 1900. Och eftersom det blev en sån stark tillväxt i Sverige när elektriciteten kom, så lades det ned stor möda och mycket pengar på att göra kraftverk vackra. Arkitekter ritade byggnaderna och de utformades efter konstens alla regler inklusive alla de maskiner som fanns inuti, de där gigantiska turbinerna till exempel. Allt äger skönhet, allt är noga genomtänkt.

Här i Gravendals lilla kraftverk, som nog hörde till de minsta och därför heter det kraftstation, finns också vackra snurrande turbiner. Byggnaden är enkel men väldimensionerad, harmonisk och interiört är det väl utformat. Kliver man in i ett krafthus av detta slag så kan man ge sig den på att där står ett par karlar och beundrar tekniken och diskuterar den ingående. Aldrig att jag sett ett par kvinnor göra detsamma! Och själv begriper jag ingenting av detta, jag ser bara skönheten, tar bara in känslan av rummet, hör bara det vinande ljudet av en turbin som snurrar, känner bara doften av smörjfetter, ser de oljiga trasorna som ligger runt kanterna, de svarta glänsande maskinytorna…sen går jag ut. Karlarna står kvar. Länge.

Flytten gick till Canada

2 svar


Ni läste kanske om Lars Jansson, som sökte sina släktrötter i Strömsdal? Han som nu bor i Canada? Jag skrev om honom den 24 oktober, helt nyligen alltså. Jag har fått bilder från honom OCH han har nu fått kontakt med de rätta människorna i Strömsdal, människor som minns honom och som kan veta något om eventuella släktingar – det gick med en väldig fart måste jag säga, vilket verkligen gladde mitt lilla hjärta!! Lars Jansson har bott i Canada i 54 år och bor idag med sin fru Shirley i Parksville, British Columbia vid Stilla Havet, det låter härligt! Han for över 1957 och sista tiden i Sverige bodde han i Ludvika just i mina krokar, i Marnäs. Han skriver att han känner hemlängtan ibland. Minnena tränger sig på, de har en benägenhet att göra det. Jag har skickat honom en bok med gamla foton om Ludvika.

”Jag arbetade i skogen i nästan 40 år här ock i Ontario, jag fällde träd alla åren, korten är från Menzies Bay där jag var, i 32 år som fällare, det ligger utan för Campell River, träden är Röd Cedar, ock dom kan bli nästan lika stora som RedWood i Califonia, men inte så höga, trädet jag ock kompisen sitter på är litet över 6 meter på stubben, den andra runt tre ock en halv meter på stubben, som synd är finns inte många sådana träd kvar, många av oss försökte att dom skulle sparas för folk att se hur skogen såg ut en gång, det är några platser på Vancouver Ön där dom finns kvar, ett bra arbete men hårt på kroppen, många av mina kamrater blev dödade på arbetet genom skador, jag blev skadad när jag var litet över 60, var sjukskriven i 5 år, men är OK nu.”

Släktrötter i Strömsdal sökes!

Lämna ett svar

Jag skrev om byn Strömsdal i somras, det var den 27 juli. Strömsdal är en by i finnmarken som ligger mellan Grängesberg och Säfsen i Ludvika kommun, man tar sig dit på slingrig grusväg. Det är en mycket fin sommarby, lite ödslig på vintern med andra ord. I veckan som gick fick jag en kommentar till bloggen från Canada av en svenskättling med rötter i Strömsdal! Det är alltid jätteroligt att få kontakt med er läsare, det gör mig glad!

Det är Lars Jansson som söker information om sina släktingar som bodde på herrgården i Strömsdal. Är det någon här som läser och vet något om detta så vore det roligt med svar, gärna både till mig och till nämnde Lars Jansson. Jag är ju själv nyfiken på hur det går!! Här nedan publicerar jag hans önskemål och berättelse så som det kom, hans svenska är alldeles utmärkt dessutom. Och ens rötter är viktiga, det är något som kommer med åren har jag märkt. Har någon gamla bilder från Strömsdal? Från herrgården? Uppgifter om Emil Jansson eller Sigurd och Gurli Jansson? Tänk om den här bloggen kunde hjälpa Lars Jansson?? Det vore helfint, ja riktigt glädjande. Hoppas, hoppas!

Hej!
Jag hittade på bilder från Smedjan i Strömsdal, jag brukar hjälpa min Farfar när han ock farmor bodde på Herr Gården, det hände under 40 talet. Hans namn var Emil Jansson. Jag har försökt hitta namnet på min Farmor, men har ingen tur. Min farbror bodde också på Herr Gården, hans namn var Sigurd ock Gurli Jansson, de är nu alla borta. Jag undra om det finns någon i trackten som kan ha några uppgifter av Emil Jansson ock hans Fru. Det finns ingen av släkten i Sverige som vet. Jag bor i Canada. Kom hit 1957. Undrar om det finns mera kort från Strömsdal. Tack för all hjälp. Lars ock Shirley Jansson. E-Mail:  larsjansson@shaw.ca

 

Strömsdal – en by i Grangärde finnmark

2 svar

Om man kör via Grängesberg och Silverhöjden, passerar Hörken och Yxsjöberg och sen följer den ringlande grusvägen genom finnmarken så kommer man snart till en mycket vackert belägen by vid en skön sjö, en by som blomstrade under ca 200 år. Jag körde förbi förra veckan i regnigt väder och tog några bilder med min iPhone, hade glömt kameran hemma förstås. Byns blomstringstid tog slut kring förra sekelskiftet. Det handlar om järn förstås! En masugn anlades 1727 och den blåstes ned 1909 och därefter kan man säga att byn somnade in.

Det hela började med att järnbruken sökte sig uppåt skogarna i sin jakt på träkol. Kolet kunde inte fraktas några längre sträckor utan att förstöras och skogen var på väg att ta slut nedåt Mälaren. Alltså drog sig bruksverksamheten uppåt skogen för att ha nära till träkolet och Strömsdals bruk anlades i början på 1700-talet av finansiären Hans Olsson Ström. Byn är döpt efter honom. Järnmalmen fraktades hit från Grängesberg över sjön Norra Hörken och på forvägar till masugnen i byn där den smältes till tackjärn. Sen fraktades tackjärnet vidare till smedjan i närliggande byn Gravendal för att omvandlas till prima stångjärn under räckhammaren. Men det anlades även smedjor i Strömsdal och en av dem står kvar än idag och används av byalaget för diverse aktiviteter. 1875 öppnade Sävsnäs järnväg, SVJ, mellan Hörken och Fredriksberg vilket naturligtvis underlättade alla transporter och bidrog till ett verkligt lyft för bygden. Strömsdal blev centralort med järnverksverkstad och gjuteri. Här bodde som mest 250 personer och järnproduktionen nådde sin topp i slutet av 1800-talet med 4-5000 ton årligen.

Finnmarken i norra Ludvika kommun sjöd av liv under 1800-talet. Strömsdal och Gravendal kom att höra till vad man kallade för Säfsnäsbruken dit även Tyfors, Fredriksberg, Annefors och Ulriksberg räknades. Det var en framgångsrik bruksbygd. Idag finns några byar med i Ekomuseum Bergslagen. De lever upp på sommaren men ligger ganska öde vintertid. Men nästa vecka är det Dan Andersson veckan och då kulminerar aktiviteterna. Det är då man ska passa på och åka runt i finnmarken!

Dan Andersson veckan kan du läsa om här.

Jan Ers Ekocafé i Norhyttan

Lämna ett svar

Ni som gillar att fika ska läsa det här. Igår körde jag uppåt Grangärde och uträttade ärenden, passerade en loppis vid det lilla torget i Grangärde och passade på att fynda några småsaker (ljusstakar och en pajform) och sen drog jag iväg mot Säfsen i ena änden på Dalarna. Då passerade jag Norhyttan på vägen, som ligger en bit utanför Sunnansjö. I Norhyttan ligger Jan Ers Ekocafé så lägligt vid vägkanten till vänster i byn. Där är det 60, så man saktar ner…och ser….en caféskylt, öppet….mm. Bilen svänger liksom in av sig själv på gårdsplan, det är bara att följa med. Klockan är mitt på dagen och visst kurrar magen, jodå. Annica är i full gång i sitt kök, hon bakar på de bästa råvaror och det är laddat med godsaker i disken. Hon gör smörgåsar efter hand på sitt hembakade ekologiska bröd. Kan det vara bättre? Nä, det kan det inte. Annica hade till och med LCHF-smörgås och dito bakverk. Då blev jag glad och valde just detta till dagens lunch. Maffig smörgås och på det en kopp kaffe och en underbar kokos-chokladkaka som blev pricken över i:et, som grädde på moset. Jag var mer än nöjd! Det blir ni också om ni åker dit, jag lovar!!

Därefter satte jag fart mot Säfsen och Gravendal, den by som hade sin dag i Säfsenveckan. Gravendal och Strömsdal är två byar i södra Dalarnas finnmarker som är fina besöksmål i Ekomuseum Bergslagen. Strömsdal har sin särskilda dag på fredag. Då ska jag dit. I Gravendal blev jag bjuden på kaffe i det gamla stationshuset hos Bertil Andersson och Inger Meijer, ideella medarbetare båda två. Bertil är även med i Ekorådet. Och tänka sig, ur skafferiet tog Inger fram ett fint LCHF-bröd med mandlar i! Jag blev allt lite paff, det där med LCHF blir allt vanligare, vilket gläder mitt lilla hjärta.  Vi åt en bit bröd med smör och Gustafskorv, verkligen jättegott. Den korven är typisk för Dalarna för övrigt, gjord av hästkött, knappt man vågar säga det, men god är den. Ja, som ni förstår så äter man både gott och bra i Dalarna.

Jan Ers Ekocafé finns här och även på Järnrutten under Äta/fika  här.