Etikettarkiv: Ludvika

Utsikt över Ludvika Gammelgård kl 06.00

Solen är precis på väg upp, och dagen blir klar och fin, det syns. Ni ser att snön nästan är bortsmält? Ja gumman Tö har gjort sitt jobb med stor nit och fort gick det. Jag har en balkong varifrån jag ser min arbetsplats. Det är tvåvåningshuset med gaveln hitåt som ligger bakom det lilla röda framför (det är privatägt och hör inte till Gammelgården). I det tvåvåningshuset hyr Ekomuseum gavelrummet på nedre botten. Det är inte varje dag jag står på balkongen kl 06.00 vill jag bara påpeka. Men ibland….man vill ju känna på luften….och det är fredag igen. Idag kl 13 ska jag träffa min ordförande Ingvar Henriksson, vi ska prata igenom saker och ting, planera lite…. Och ikväll ska jag med Eva Långberg till Karlbergs hembygdsgård i Norberg på en förträff inför morgondagens bakning i deras bakstuga. Eva är projektledare för ”Bröd i Bergslagen”, Leaderprojektet som vi har tillsammans med ABF här i Ludvika. Och jag ska dit imorrn igen för jag känner att det måste dokumenteras i bild. Sen blir det textjobb i helgen, det är Järnladies förstås, det tar tid men det måste bli en läsvärd bok med texter som har ett berättande flyt, det får inte bli uppsatsliknande texter, för då får vi inga läsare. Det måste bli en aptitlig lättläst bok! Så detta jobbar jag mycket med just nu. Och Jenny, Snowtrail, jobbar på sitt håll med bildinsamling och grafiskt upplägg. Och sen det här med pengar till allt man vill….det är alltid problem, jag måste söka bidrag för boken nu, försöka i alla fall. Vi har offerter klara och ett grafiskt utkast att visa. Det gäller att hushålla med de slantar vi har också och jag är en typisk hushållerska! Och tur är väl det för varje krona måste användas på ett så bra sätt som möjligt – så är det bara. Vi har en begränsad hög med kronor.

Earth Hour!

Lämna ett svar

Före…och under. Inte så stor skillnad här i Ludvika i alla fall! Ni ser ABB-skylten som lyser rött till vänster i båda bilderna?? Fotat med min iPhone.

Alla släcker ner…eller? Men jag gör det. Jag tror på det här. Prick kl 20.30 var sterarinljusen tända. Bara teven gick….förlåt….och datorn. Frys och kyl gick också, men lamporna var släckta!! Hur såg det ut runtomkring? Var det mörkt här runt Marnäsgatan 29 här i Ludvika?? Jag tog kort före och under för att se hur många som släckte sina lampor. Det var ju lite intressant! Idén att släcka ljus är inte alls så märklig – det gör oss människor mer medvetna om elektricitetens betydelse! Elektricitet – eller el – den tar vi alldeles för given. Jag tänker på min mormor som levde en tredjedel av sitt liv utan elektricitet och jag kände henne väl! Hon föddes 1875 en mörk midvinternatt i Jämtland. Sånt kommer man plötsligt på i mörkret. För mig är det en total och fullständig självklarhet att elektriciteten bara finns där när jag sätter kontakten i uttaget. Alla apparater som ska köras – hårtork, dammsugare, radio, teve och sånt och allt som ska laddas hela tiden… kamera, mobiltelefon, dator. Skulle det inte finnas nån el?? Men herregud, då funkar ju ingenting??? Vad gör man då…..alltså det här kan bli verkligt stora problem om det var allvar. Earth hour blir en tankeställare. Åh, vad jag gillar den geniale Gunnar Asplunds idéer och uppfinningar om solenergi från Sahara. Hoppas att det får riktigt stort genomslag. Sol – du är mänsklighetens hopp. Liksom ABB som ska utveckla allt. Vi är beroende av ABB inte bara i Ludvika. Ja, jag vet faktiskt inte hur det ska gå med oss om vi inte får elektricitet direkt när vi vill….vet ni??

…marschen mot förnybar energi.

Lämna ett svar

På den här platsen vid Marnästjärn vore det fint med ett kretsloppshus. Bredvid står det stora vattenhjulet från som kommer från Östanberg i Smedjebacken. Hjulet drev vattenpumparna vid en liten gruva för 100 år sen. Så var det då och inte för så längesen heller. Är de enkla vattenhjulens tid verkligen förbi?

På den här platsen vid Marnästjärn intill Ludvika Gammelgård vore det fint med ett kretsloppshus. Bredvid står det stora vattenhjulet från Östanberg i Smedjebacken. Hjulet drev vattenpumparna vid en liten gruva för 100 år sen. Är de enkla vattenhjulens tid verkligen förbi? Kanske - kanske inte.

Jag snodde uttrycket från en text i DN:s nätupplaga igår morse. Att marschera mot nya energimål lät så bra! Bestämt liksom. Texten handlade om Japan och kärnkraften. Det är förfärligt det som sker. Och jag har varit vän av kärnkraft just för att den är ”ren”. Jag var en sådan vän ända tills uppfinnaren Gunnar Asplund frälste mig på vårt Bergslagsting i höstas i Ludvika. Då såg jag ljuset!! Då var jag absolut nyfrälst!! Nu känner jag mig ännu mer övertygad om att Gunnar Asplund är något riktigt viktigt på spåren. Han har visat hur solkraft kan ledas från klotets öknar till alla tätbefolkade områden och det är en fullt möjlig lösning på allas våra behov av elektricitet. Europa skulle få elkraften från Sahara! Gunnar Asplund har i många år varit utvecklingschef på ABB i Ludvika och han har haft stor delaktighet i viktiga stora lösningar som rör överföringar av kraft och energi. Han har även uppfunnit den smartaste elbilen, den kommer.

Och nu börjar det väl snart bli skarpt läge för att bygga Ludvikas Miljö-, Eko- & Kretsloppshus (svårt bestämma sig för ett ord!) där Ekomuseum ska ha en plats. Vi har ju en plan och vi har en förstudie. Vi har påbörjat en process att skapa ett lärande centrum för nya, miljövänliga, hållbara, förnybara sätt att bygga, bo, leva och äta och med så mycket kretslopp inbyggt som det bara går. Vi behöver alla en plats att gå till – ett miljötempel? – för att med våra sinnen förstå vad det handlar om, vi behöver se nya goda lösningar på svåra problem. Det är väl klart att ett sånt centrum ska ligga där ABB med all sin energiforskning finns, dvs i Ludvika, som till råga på allt är en ”ekokommun”. Sympatiskt – här vill man ju bo!! Och sen finns Ekomuseum här med sitt Eko- från både ekonomi och ekologi, smart va!? Våra stadgar anger att vi ska jobba med båda delarna: ekonomisk historia och ekologisk kunskap. Vi bör lyfta ekologi- och miljöfrågor. Miljöministern Andreas Carlgren har nyligen sagt att det sker en rekordstor satsning på vind- och biokraft. Så bra! Men han ska också gynna en lika rekordstor satsning på elektricitet från Sahara och elbilar á la Gunnar Asplund. Våra ekosamhällen behöver få fart!

”Förtvivla icke, ty vårvindar komma”

Lämna ett svar

Så som Jonas Thente skrev i DN:s Boklördag den 5 mars apropå fd chefredaktören Olof Lagercrantz, som skulle ha fyllt 100 år om han levt idag. Han införde på sin tid en typ av texter på DN:s kultursida: ”en fri tanke utan krok” som kallades Motroten och som faktiskt påminner om dagens alla bloggtexter! Fria tankar utan krokar! En bra beskrivning på bloggandet. Olof Lagercrantz var före sin tid. Jonas Thente skrev en ganska lång Motrotstext och jag gillade inledningen: ”Också i år kommer världen att spricka upp i mars och dofta av puttrande sav och knoppande framtid. Men känner vi noga efter så är det inte av framtid våren doftar, utan av det förflutnas alla vårar. Det vi inbillar oss spritta av begynnelse är i själva verket den ungdom vi fryst in och etiketterat för länge sedan och nu låter nödvändigheten sakta tina upp igen.” Här finns något av livets kontinuitet, något man aldrig blir fri från utan det man alltid har med sig och ur vilket man bygger det nya. Det där att drabbas av helt nya vårkänslor är mer en illusion då det i själva verket snarare är en fortsättning på de gamla infrysta. Det var en ny tanke! Det är det som tinar upp i vårvärmen och spritter i en lust att växa till nya former…. fröna är som de är, inte så nya men ur dem växer groddarna och sen det nya gröna och detta kan se ut lite hur som helst. Lite nytt blir det fast sprunget ur det gamla. Ja dåtidens erfarenheter hänger ihop med nutidens och framtidens som långa girlanger. Nä men nu trasslade jag in mig!

Idag sveper vårvindarna in över Ludvika i alla fall och i rabatten där snön just har smält, där blommar redan vintergäcken!! Och först idag ser jag det……

Ljus i glesbygden

Lämna ett svar

Jag hade tur igår, jag var på biblioteket här i Ludvika och där satt Arvid Gottfries från Gravendal och läste lokaltidningarna. Hustrun var på datakurs. Det är alltid roligt att träffa på Arvid. Han är en trofast ekomuseivän som varit med i många år. Nu har han fyllt 87 år men det är som vanligt svårt att fatta…. folks ålder och ungdomliga utstålning. Vad beror det på? Är det bara generna? Eller den uppenbara lusten att leva? Arvid är en glad snubbe, mycket skratt därifrån! Klart att man stannar till och sätter sig ett tag och pratar lite vardag och väder. Han lär ha varit kirurg i yngre dagar. Och i många år har han guidat i räckhammarsmedjan i Gravendal. Han har skött den stora bälgen som ger tyskhärden syre och han har demonstrerat stångjärnssmide under hammaren. Han har nära till spex och skämt och han gillar teater och det är det som han engagerar sig mest i nuförtiden. Teater och lustspel. Han håller ihop en liten teatergrupp som ger ett spel i Gravendals hammarsmedja varje sommar sen några år tillbaka. Det måste ju hända nåt KUL i en glesbygdsby, sa han med eftertryck, annars försvinner vi i ett totalt mörker!! Och så en massa skratt. Medan han daskade med handen i lokaltidningen på ett reportage som handlade just om den mörka nattsvarta svenska glesbygden med ljus i endast ett av många hus. För byarna befolkas numera mest om sommaren. Vinterhalvåret är det rätt dött. Vad gör man åt det? Jo, man gör som Arvid med hustru, man flyttar dit och skriver sig i byn. Man börjar bo där. Man blir ett ljus i byn! Detta skedde för tio år sen ungefär och trots en bostad i Uppsala. Dit åker de nu bara ibland när lusten faller på. Då tar de bilen till Uppsala istället för till ”landet”. Det blev ett omvänt liv, det blev tvärtom – kanske var det detta som piggade upp dem?

Kansliet en vanlig fredag

Lämna ett svar

En del av kansliet från min stol.

Och här är min arbetsplats i normala fall.

Och när man kliver ut på trappan så ser det ut så här rakt fram.

När det är dags att gå hem ser det ut så här. Nu går jag snart hem!

Många av er som läser bloggen har ju aldrig varit på kansliet och jag tänkte att det kan vara lite kul att se hur det ser ut. Det är ett ganska stort kontorsrum med bokhyllor och papper överallt. Ni ser alla arkivalier som står på golvet, sånt som jag ska sålla och sortera och sen ska det som blir över till ett arkiv i Håksberg utanför Ludvika. Det är delar av en gammal gruva som har blivit arkiv. Alltså gruvbyggnader, inte gruvhål. Det där sållandet och rensandet tar en evig tid, jag vill bara säga det. Jag har levt med pärmarna på golvet i över ett halvår men tänkte att innan vintern är förbi så ska allt vara rensat. Det blir ett par turer till Björnhyttans sopstation mellan varven. I museiöron kan detta förfarande låta livsfarligt, jag vet det. Men sanningen är den att här har sparats övernitiskt mycket, kopior av kopior av kopior. Man kan ju undra…?? Nu lämnar jag kansliet för denna dag och laddar för andra advent och julmarknaden här på Ludvika Gammelgård på söndag!

Goda dofter från ugnen

3 svar

Somalier bakar bröd med Eva Långberg. Fr vä Ahmed Mohammed Abdillaji, Nurudin Mohammud och Abdi Quuri längst t hö. Eva Långberg viftar med kaveln.

Somalier bakar bröd med Eva Långberg. Från vänster Ahmed Mohammed Abdillaji, Nurudin Mohammud och Abdi Quuri längst till höger. Eva Långberg viftar med kaveln.

Nu bakas det i ABF:s lokal mitt i Ludvika. Det är vårt gemensamma Leaderprojekt som har börjat. Eva Långberg har mjukstartat med cirkelverksamhet i bakning för invandrare. Förra veckan var det iranskt bröd, denna vecka är det somalier som bakar och nästa vecka är det dags för kurdiskt brödbak. Det är en viss variation på recepten och bröden ser lite olika ut. När det bakas med invandrare så är det män som kommer till köket. Idag var det tre somaliska herrar som engagerade sig och de fick även hjälp av en man från Iran, som ville vara med denna vecka också. Sen avslutar Eva med en för alla gemensam dag: det ska bakas lussekatter lagom till Lucia.

Abdi Quuri jobbar med gräddning och det går ganska fort, för det är platta pitaliknande bröd av vetemjöl med både ägg och olja i degen. De nybakade bröden drog andra cirkeldeltagare till köket . Det blev fest på bröden, mums mums! Så sker varje vecka. Men var är kvinnorna? Det glömde jag fråga. Är det svenskar som ska baka, då kommer det bara kvinnor! Det här blir intressant.

Förra veckan var Eva och jag med Gigi från kulturförvaltningen i Ludvika kommun uppe på Hammarbacken ovanför Ludvika herrgård. Det är egentligen Ekomuseums första besöksmål, där allting började. Vi inspekterade möjligheterna till att få igång den vedeldade bakugnen i en av de gamla smedbostäderna. Det verkade fullt möjligt så nu jobbar vi på saken. Det vore fantastiskt med ett gäng som kunde baka där också med tanke på sommarens kaféverksamhet. Nybakat bröd från vedeldad ugn – bröd från olika länder. Sympatisk tanke! Fram på vårkanten är det dags att starta verksamhet i våra miljöer där de vedeldade ugnarna finns, då när vintern släppt värsta greppet och om vi möter engagemang på plats. Det är förstås en förutsättning.

Järnrutten på tapeten

Lämna ett svar

Här möts en styrgrupp på Ekomuseums kansli i Ludvika.

Idag på förmiddagen hade vi en träff på Ekomuseums kansli i Ludvika. Det var från vänster Husbyringen med Gunhild Roos, Bergslagssatsningen med Göran Hogstad, affärsutvecklare och Marie Östblom, konceptutvecklare samt form och bildbyrån Walborg, Birgitta Wahlberg. Ja, sen var det jag själv från Ekomuseum förstås. Järnriket kunde tyvärr inte komma. Järnriket och Ekomuseum äger tillsammans Järnrutten, som gjorts av Snowtrail på Ljusterö. Nu är det tänkt att Järnrutten ska utvecklas med en reseplanerare och där är Marie Östblom en drivande kraft. Walborg kan sånt. Och Walborg har jobbat fram en väldigt bra idé, en applikation som man kan skicka till sin mobil. Den kan användas just för rutter, när man ska göra sin egen resa i ett område. Vi får se nu hur det blir. Nu måste alla entreprenörer som är med kontaktas och många beslut fattas. Vi har att göra i både Järnriket och i Ekomuseum i vinter. Bergslagssatsningen går nästa år den 1 juli in i etapp 3 och beskedet om detta kommer på vårkanten och när det sker så tar allt en väldig fart. Vi måste vara klara när vårsolen börjar värma oss. Och då står ju sommaren redan för dörren…herregud!