Etikettarkiv: Västerås

Ekorådet i Västanfors

Så var det dags för årets första Ekorådsmöte! Här går det undan!! Det var i torsdags den 7 mars som vi samlades på Västanfors hembygdsgård, bästa platsen för möten i Ekomuseum därför att den ligger precis i mitten. När herrarna stod utanför Logen i det skarpa och värmande vårvinterljuset, ja då passade jag på med kameran. Fem stycken herrar kom med.

Bertil Andersson fr vä är sommarboende i byn Gravendal i Grangärde finnmark i Ludvika kommun. Den nedlagda stationen är hans sommarhus, annars bor han i Västerås. Bertil med maka Inger är mycket aktiva i Gravendals byalag, som driver hammarsmedjan, klensmedjan och bakarstugan.

Bredvid Bertil står Lars Lysén från Trångfors smedja, ordförande i Trångforsstiftelsen, som med sina mannar har byggt upp och restaurerat hela smedjan inkl vattenränna och två vattenhjul och fått fart på den tunga mumblingshammaren. Tredje söndagern i augutsi är det Trångforsdagen varje år!

I mitten står Gunnar Ahl, 80+ och ordförande i Ekorådet sen 2004. Han är en hängiven hembygdshistoriker som flyttade in i sitt gamla föräldrahem när han gick i pension. Hemmet ligger nära Karmansbo smedja, där han sprang som barn och såg smederna jobba. Gunnar har många minnen från den tiden. Han brukar alltid hålla i visningen i smedjan på Järnets Dag, som infaller den första lördagen i juli varje år.

Sen står Karl-Åke Nordebring från Riddarhyttan som är med i flera aktiva föreningar. Han vurmar för den gamla nedalgda järnvägen KURJ (Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg), driver sommarcafé i det gamla lokstallet och jobbar sen många år på Röda Jorden, där han tillsammans med andra ideella gör järn av rödjord tillsammans med skolbarn och naturligtvis på Röda Jordens dag, alltid första söndagen i augusti varje år.

Längst till höger står Lennart Lindgren, som är aktiv i två viktiga föreningar, Trångfors smedja och Svedvi Berg hembygdsförening, som driver verksamheten på Skantzen i Hallstahammar. Där finns Kanalmuseet och Mekanikus med sitt sommarcafé. Det är Lennart, som tillsammans med några föreningsvänner, deltar på Museimässan på Arbetets museum i Norrköping å Ekomuseums vägnar nu kommande fredag-lördag.

Ekomuseums styrelse hos Teatermaskinen

Lämna ett svar

Vi förlade ett sammanträde hos Teatermaskinen i dag fredag. Alla måste ju bara få se detta fenomen med egna ögon! Det är en helt udda upplevelse, något liknande finns inte. Vi fick sitta i den gamla skolsalen i Skräppbo skola som nu kallas Studion. Först kaffe och jättegoda smörgåsar, därefter ett bra möte. Och det var en utmärkt möteslokal, ljus och fin trots att hela huset är överbyggt med ett annat hus…jättemärkligt…nog var vi alla förundrade över hur allt detta över huvudtaget varit möjligt. Men det fick sin förklaring efteråt.

VD Anders Olsson berättade intressant och så kortfattat han förmådde hur de tänkt, hur de jobbat och hur det ena kommit efter det andra, liksom helt naturligt. Mötet med den tyske arkitekten i Milano, utbytet med teatergrupper i EU, alla workshops, alla människor som strömmat hit, alla som frivilligt har hjälpt till – minst 150 personer har jobbat med bygget. Bara det! Verksamheten väcker lust hos folk, så är det.

Det är sannerligen en märkvärdig berättelse, som man inte kan undgå att bli gripen av. De har skapat ett ”kulturreservat” som är under utveckling med hållbarhetsprinciper och ett medvetet miljötänkande. Den som är intresserad kan åka hit och titta själv och kanske få några nya tankar på köpet.

Ett hett tips! Fredag 26 okt och lör 27 okt kl 17-21 har ni chansen att uppleva en samproduktion av Teatermaskinen och den franska teatergruppen La communauté inavouable på Västmanlands läns museum, Karlsg.2 i Västerås. Det är unik föreställning som rör sig i gränsen mellan teater och bildkonst: Hamletmaskinen av Heiner Müller. Biljettpris 200 kr, förköp 150 kr.

www.vastmanlandsmuseum.se
www.teatermaskinen.com

Sopplunch och tryckpressar

Lämna ett svar

Ja, Järnladies går åt faktiskt. Den tog totalt slut här på kansliet förra veckan, sen jag skickat de sista till ABF i Leksand, som skulle ha en bokcirkel. Först om en månad får vi nya från tryckeriet, vi har beställt en andra upplaga.

Men så kom jag på att Yvonne Gröning hade fått två kartonger med sig när hon var här sist. Hon ska ut på en föredragsturné om Järnladies och om Mathilda, mor till en av våra ladies. Ska återkomma till den lite senare. Alltså landade jag i Olsbenning utanför Norberg i fredags för att hämta hem en kartong och då bjöds jag på en god sopplunch! Det är varmt och gott hos Yvonne i hennes fina smedja. Här finns böcker och bokprojekt ska jag säga. Hon är ständigt läsande och recenserar böcker för Dalademokraten, när hon inte skriver på en bok eller en teaterpjäs. Utanför fönstret flyter Svartån, den som går ut i Mälaren genom Västerås. Fint som bara den.

Samma dag passade jag även på att hämta hem en låda med nya utvecklingsplaner, som låg färdiga på Smedjebackens kommuntryckeri hos förträfflige Jan Lycke. De hade också tagit slut så nu finns en ny trave som jag ska dela ut till styrelseledamöterna på fredag, då vi har sammanträde. Några har inte sett den. Den gjordes hösten 2007 och den följer vi. Natur & Kultur-inriktningen är högst aktuell! Att vi måste få med naturen i båten också, dvs ”ekologin” och inte bara ”ekonomin”, är viktigt. Att få de tu att smälta samman i en välbalanserad innehållsrik verksamhet är en inte helt lätt uppgift för övrigt och balansen borde vara 50/50 skulle jag vilja säga. Det är något att bita i.

Kanalutveckling på Västmanlands läns museum

1 svar

Det var i fredags det! Att bänka sig till möte med Sven-Olof Juvas, kultur- och fritidschef i Hallstahammar, är något av en kick. Han driver projektet framåt med gott humör och mycket energi. Vi var tolv personer som möttes på Krlsg.2 i Västerås för att tala om Kanal- och Bergslagsutvecklingen och det är Sven-Olof Juvas som leder projektet. Det handlar om att utveckla Strömsholms kanal och kommunerna runt kanalen. Det är i princip samma område som Ekomuseum Bergslagen, det hela är mycket intressant. Hallstahammar kommun är ju en av Ekomuseums stiftare och även delägare i Kanalbolaget. I Hallstahammar ligger även Kanalbyggnadshyttan där bl.a. slussportarna renoveras varje vinterhalvår, några i taget. Den bygghyttan är jätteintressant, visste ni att en slussport väger ca sju ton? Eller var det nio? Det såg jag på TV som visade en snutt från Kanalbyggnadshyttan just igår. Jag har varit där på besök ett par gånger och tittat på de gigantiska portarna.

Och utvecklingsidén – jo den är stor och kulturell, innehåller musik, sång och teater med lite festivalkänsla … och mycket folk förstås längs hela kanalen och kringliggande bygder. Det kan verkligen bli ett lyft för området med långtgående effekter som vi inte ens kan ana idag, lite som en lavin ni vet. Något återkommande, något som tar fart och växer… Den känslan har jag.

Vid mötesbordet bänkade sig AF Kultur & Media från Örebro med Mats Gustavsson, Kanalbolaget med Hasse Eriksson, ett nybildat båtbolag med Håkan Lindberg och Anneli Engstrand och med Björks buss i Västerås som delägare, Länsmuseet med Veronica Dahlberg, programansvarig, Länsteatern med nya chefen Kajsa Giertz, Västerås kommun med kulturstrategen Ulla Arvidsson. Av våra tjänstemän kom Anna Falkengren från Smedjebacken. Och från Ekomuseum kom både jag och Ingvar Henriksson, ordförande i vår stiftelse. Ja, det var ett bra möte, fyllt av energi och många roliga goda idéer. Efteråt rundande vi av med lunch, vi som hade tid, i det fina caféet på museitorget. Ja, detta artar sig, det vill jag bara säga!!

Vårvinter, dagsmeja och planer

Lämna ett svar

Igår värmde solen så det droppade från taken och snön smälte på trappan till Gästis där jag jobbar. Det är en skön period som kommer nu: vårvintern! Det är nästan en egen årstid. Och så ljuset….och nu genar man över Ludvikas tjärnar när man är ute och går.

Det är även bokslutstider och vi har gjort klart, Karin och jag! Allt ligger hos Öhrlings nu för att synas. Vi lämnade in det förra veckan och ska ha bokslutssammanträde nästa fredag och då ska det skrivas på. Sen gör jag ett lite roligare häfte med bilder som delas ut till stämman i maj, vi blir glada av bilder. Den här gången har vi dessutom svarta siffror i resultatet efter två års mindre förluster. Det är inga stora pengar alls men svart är svart – väldigt skönt när man hamnar på rätta sidan strecket, men självklart är pengarna till för verksamheter. Och ser man till årsberättelsen så har vi fått mycket ur händerna 2011.

Nu ska jag skriva Ekobladet som skickas ut kring 1 mars eller veckan efter och så drar annat igång också. Foldrar ska göras, varje plats ska ha en folder men i vilken ordning, var börjar vi, det är en fråga. Barnboken Från Berg till Spik ska göras klar, det är lite till att fila på där, men snart så… Jenny Findahl, Snowtrail och jag ska till storstan på ett ”Teknikseminarium” nästa vecka (QR-koder …m.m.) i Stockholm, det är Centrum för Naturvägledning på SLU i Uppsala som anordnar det. Jag ska förbereda lite kring nästa tjänstemannamöte i Västerås den 23 mars, det är aktiviteterna runt Strömsholms kanal och angränsande områden som är i fokus. Sen har vi ett boksläpp: ”Älskade Mathilda” nån gång i början på juni att tänka på och det ska också förläggas till Västerås och Västmanlands läns museum, Krlsg.2 och det ser ut som om Mathildas barnbarn Birgit Hirdman kommer från Oslo samt andra Hirdmansläktingar och det ska bli så otroligt kul att få träffa dem alla. Då ska vi ha tårtkalas!

Tåg Fagersta-Västerås

Lämna ett svar

Det är lite kul att åka tåg! Jag kör för det mesta bil överallt, det blir ju så, man ska iväg kvickt och det går snabbt, inga väntetider precis. Men så skulle jag till Västerås och Västmanlands läns museum nu i veckan och då har jag ju kört den där vägen, riksväg 66, så många gånger att den börjar bli lite tråkig. Då kollade jag tågtiderna. Från Ludvika var det ju knepigt, inget passade riktigt, men från Fagersta var det desto bättre. Där går det flera tåg till Västerås varje dag. Förstås! Det tar 57 min och många pendlar till jobbet, man bor i Fagersta men jobbar i Västerås eller vice versa.

Alltså körde jag bil till Fagersta, parkerade gratis vid stationen och klev på tåget. Det är Tågkompaniet som upprätthåller trafiken på banan. Åh vad skönt det var! Fint väder och vackert landskap att titta på. Man åker utmed sjösystemen neråt Mälaren, man följer i princip Strömsholms kanal. Otroligt vackra sjöar här i Bergslagen! Och tåget stannar vid alla gamla stationer. Här gick det förr ånglok tidigt, redan på 1880-talet och det på grund av järnindustrin förstås. Det var när järnvägen kom och slog igenom som kanalen mer eller mindre övergavs som transportled. Det byggdes broar över sjöleden så låga att seglande fartyg som ”Smedjebackare” inte längre kunde passera. Låga ångmaskinsdrivna pråmar gick ner genom kanalen, men allt färre med tiden.

Satt och tänkte på det. Tänkte på resandet förr då på senare delen av 1800-talet när folk for med det moderna tåget. Då var stationerna säkert enkla men efter sekelskiftet då elektriciteten slog igenom överallt och då industrisamhället tog fart, byggdes vackra arkitektritade stationshus längs banorna och många finns kvar än idag, dock ofta med andra funktioner. Dock är stationshuset i Västanfors i Fagersta ett av dem som fortfarande har kvar sin funktion.

På Västmanlands läns museum igår

Lämna ett svar

Mimerverkstan med Västmanlands läns museum på Karlsg.2 i Västerås. Foto ChL.

Den stiliga entrén till Mimerverkstan på Karlsg.2. Länsmuseet ligger till vänster och Konsthallen till höger och i mitten finns ett museitorg med reception, shop och fik. Foto ChL.

Jenny Findahl till vänster och Lena Engström till höger vid fikabordet på museitorget. I fonden ses entrén till länsmuseet och där står museichefen Carl-Magnus Gagge, i svart mot den vita väggen i svart med en besökare. Musieshopen har rea, vi handlar lite. Foto ChL.

Jenny Findahl, Snowtrail och jag möttes vid Västerås station igår och gick till Karlsg.2 och Västmanlands läns museum, en promenad som tar ett par minuter bara. Vi träffade Lena Engström, museipedagog och gick igenom det råmanus som jag jobbat med på sistone, ja just det, det är brevsamlingen. Men jag vill orda lite om detta länsmuseum, som är så jättefint tycker jag. Bara huset!! Mimerverkstan, ASEAS jätteprojekt från åren kring 1915, med alla sina fönster. Man tänkte på det naturliga ljuset då, därav fönstren. Ett mycket vackert hus men så har det fått sin form av en mycket fin arkitekt också: Erik Hahr, dåvarande stadsarkitekt i Västerås.

Och så var det boken. Nu har vi ett råmanus, vi har en formtanke och en tidsplan. Den 1 juni ska den vara klar. Var beredda den 4 juni för då ska ni kunna köpa boken här på länsmuseet i Västerås! Och på Ekomuseums kansli förstås. Samt på andra ställen. Det roliga med den här blivande boken är samtalet som förs två makar emellan om vardagsbekymmer i arbetarmiljö här i Bergslagen på 1880-talet, det är ovanligt. Det är deras personliga beskrivningar av vardagsbestyr på platser i Sunne i Värmland och sen i Västmanland på Karlberg i Norberg, Tibble i Badelunda socken, Forsbo i Ransta socken, Smedsbo i Tärna socken. Karlbergs hembygdsgård i Norberg är för övrigt en ekomuseimiljö!

Behovet av ”pängar” var centralt, precis som idag. Den där vardagslunken som slingrar sig fram i brevform är rent fängslande att läsa. Det är märkligt, för det händer just inga jättestora saker, men ändå fångas man av deras liv och man lider med dem i deras nöd och bemödanden och nog känns en del igen. Nej, man kan inte ge upp! Det är rent fascinerande och det är autentiskt. Så här var det, det här har skett. Ja, ni får själva uppleva det när boken kommer.

Var det bättre förr?

Lämna ett svar

Hur ofta får man inte höra att det minsann var mycket bättre förr?? Ja, jag har då hört det många gånger. Och jag har även hört mig själv säga det, jo faktiskt. Om jag nu ska rannsaka mig själv lite. När jag själv säger det så tänker jag på 50-talet, då jag var barn och då allting var så himla bra. Eller tänker jag på 60-talet då jag var tonåring och då allting var nästan lika bra. Sen dess har inget blivit bättre…eller har det? Jooo….men det beror ju på vad man menar förstås.

Den här frågan har i alla fall sysselsatt Vallbyprojektet och den har resulterat i en liten bok med elva livsberättelser. Man ville undersöka hur det egentligen förhöll sig, var det bättre förr eller inte. Elva personer har berättat, antingen själva eller i intervjuer och åldrarna är spridda mellan 54 och 98 år.

Jag läser om Lisa, född 1922 på Linnégatan i Stockholm. Hennes mamma Tekla Eugenia ville inte ha henne utan sålde henne (!?) för tusen kronor till en familj som var villig att ta emot henne. Den nya pappan var ladugårdsförman på Önsta gods i Upplands Bro utanför Stockholm, mamman var mjölkerska, de bodde i en statarlänga. (Men…hur hade de tusen kr att betala för ett barn? Hmm…). Nå, någon direkt kärlek fanns inte i det nya hemmet. Lisa fick veta att hon var fosterbarn först i vuxen ålder. När hon då sökte sin biologiska mor svarade denna att det var oförskämt och fräckt att ta kontakt. Lisa har levt med en tagg i sitt hjärta men hon stod ut, gifte sig och bildade familj, kände lycka, hade det bra och bor nu i Vallby, Västerås. För Lisa var det inte bättre förr, det blev tvärtom bättre på gamla dar.

Sen läser jag om Fritz, född 1915 i Kattbo utanför Hallstahammar, femte barnet av nio syskon. Han bodde i en dragig stuga på två rum och kök. Han körde häst och arbetade i skogen som tolvåring. När han var fjorton blev han dräng hos en bonde. Som äldre fick han jobb på ASEA i Västerås, då blev livet gott. Och om livet säger Fritz lakoniskt: ”Det är ju bara så att man ska klara av det.”.

Den fina boken kostar 100 kr och köpes direkt från Vallbyprojektet, Marie-Louise Larsson Wallén i Västerås, tfn 021-35 82 55. Eller mejla till: vallbyprojektet@mimer.nu

Årsstämma på Karlsg 2 i Västerås

Lämna ett svar

Ekomuseum hade sin årsstämma i fredags och vi höll till på Västmanlands läns museum på Karlsg 2 i Västerås, ett gigantiskt hus, ASEAS gamla mekaniska verkstad, Mimerverkstan, ritad av dåvarande statsarkitekt Erik Hahr i början på förra seklet. Huset är mer än 200 m långt, jättefönster, original än idag. Det är ett underbart hus! Detta är en kulturell mötesplats mitt i stan som borde vinna priser tycker jag. Det finns ytterligare yta att ta till och man har lysande idéer om framtida utställningar där med intressanta kopplingar till Bergslagen. Det är bara att hålla tummarna att det blir så. Man har tänkt till när det här skapades i den gamla industrimiljön, det är skönt att vara här med Konsthallen åt ena hållet och Länsmuseet åt det andra, en passage och ett kulturtorg i mitten med reception, museishop och fint café med mat. Jag har bloggat om det förut, det är så suveränt bra. Ca 25 personer var närvarande på stämman. Den avverkade vi i laga ordning, snabbt och effektivt.

Sen blev det rundvandring och lunch. Museichefen Carl-Magnus Gagge berättade om processen med flytten hit, jätteintressant att höra hur man tänkte och agerade, alla förstudier och analyser som genomfördes. Men så blev resultatet bra också. Bitr länsmuseichef Lina Gatte Redin visade utställningarna och det var inga utställningar av det slaget som vi är vana vid – föremål på rad i montrar med texter. Nej, det här museet griper sig an dagens samhälle, vill vara en röst i nuet, och man har jobbat med graffitti, ett stort projekt som just genomförts och lockat nya målgrupper hit. Människor tillåts bidra till museets innehåll i olika projekt, det skapas i samverkan med publiken, med skolorna. Länsmuseet känns mycket modernt. Och vi blev glada av vad vi såg. Det är inte alltid man blir glad på ett museum. Jag vet efter alla år på två stora statliga museikolosser. Jag blir ofta låg av tristessen och tystnaden, av den smått heliga tunga stämningen som ligger i luften. Tung kultur, tunga hierarkier, sega strukturer. Det här museet har en befriande lätt stämning, en tillåtande atmosfär, högt i tak. Kan man bli annat än glad i den höga luften??

Ni som har ärenden till Västerås – missa inte att glida in på Karlsg 2, det är så enkelt, man bara ramlar in direkt från gatan liksom. Det ligger på bra avstånd från station om ni ska vänta länge på tåg. Caféet är prima.

Läs om graffittiprojektet i nya årsboken Blackbook Västmanland på hemsidan här!

Mera länsmuseum

Lämna ett svar

Länsmuseets utställning Avtryck – Tid, Ting, Minne bygger på en samverkan med länets invånare och besökarna på museet. Foto Ch Lindeqvist.

Tiden står i varje fall inte stilla på detta museum. Tiden som begrepp är väldigt abstrakt och vi uppfattar den förstås olika, vi styrs av den mer idag än förr. Tiden har blivit mer komplicerad – med tiden. Den var absolut enklare förr. På länsmuseet försöker man visa vad tiden kan medföra vad gäller avtryck, ting och minnen. Det är ett grepp som kommer att utvecklas i olika etapper, just nu handlar det om avtryck i olika bemärkelser. I lokalerna berättas även om Västerås, ASEA, Mimerverkstan som vi befinner oss i och man berättar om de människor som bott och arbetat här, arbetskraftsinvandringen under långa tider, som satt sin prägel på stan. Längst bort i hallen finns en liten biograf – där rullar filmer som skolungdomar har gjort. Och barnen har fått plats i mitten där de syns från alla håll. Mycket utrymme och färg. Här finns en känsla av liv trots allt det vita, strama och rena. Och det är bara början!

Länsmuseets chef Carl-Magnus Gagge berättar om utställningen. Rummet är verkligen en jättehall med sidoutrymmen, men det medger samtidigt flexibla lösningar i utställningar och aktiviteter. Ett underbart ljus strilar in….

Ett tips: ta en tur till Västerås och Karlsgatan 2.
Hemsidan här.