Smedjan & smeden

SmedjanTackjärn fraktades till smedjorna för nu skulle det smidas! Smedjor fanns lite överallt i Bergslagen, stora smedjor och små smedjor. De hade lite olika namn beroende på vad de användes till: klensmedja till små saker som verktyg, spiksmedja till spikar, hammarsmedja för att hamra ut stångjärn och knippjärn.

I hammarsmedjor fanns härdar med glödande träkol, en bälg som blåste in luft i glöden så det blev riktigt hett och ett vattenhjul som satte fart på hammare och bälgar. Därför låg alltid de stora smedjorna bredvid ett rinnande vatten, en fors eller en bäck. Men innan man skulle smida, måste man först göra något med tackjärnet: färskning! Det mesta kolet måste bort ur järnet och det gjordes genom att glödga det och banka på det om och om igen. Då brändes kolet bort och järnet blev smidbart.

 

Smeden

Smeden var nog den mest beundrade av alla som arbetade med järn. Han var stor och stark med kraftiga nävar och han kunde rå på den heta glöden och det glödande järnet, därför betraktades han som lite av en trollkarl. Man trodde till och med att han hade övernaturliga krafter. Han kunde blåsa bort det onda med sin bälg. Om man slog sig och det gjorde ont, då gick man till smeden som blåste bort det onda. Smeden

 

Alla bilder och texter är hämtade från boken ”Från berg till spik – Om spikens långa vandring från gruva till smedja”. I den här boken får du veta hur man gjorde spik förr i tiden – innan det fanns elektricitet och grävmaskiner. Men först måste man hitta järnmalmen någonstans i berget…