Ekomuseum hade sin årsstämma i fredags och vi höll till på Västmanlands läns museum på Karlsg 2 i Västerås, ett gigantiskt hus, ASEAS gamla mekaniska verkstad, Mimerverkstan, ritad av dåvarande statsarkitekt Erik Hahr i början på förra seklet. Huset är mer än 200 m långt, jättefönster, original än idag. Det är ett underbart hus! Detta är en kulturell mötesplats mitt i stan som borde vinna priser tycker jag. Det finns ytterligare yta att ta till och man har lysande idéer om framtida utställningar där med intressanta kopplingar till Bergslagen. Det är bara att hålla tummarna att det blir så. Man har tänkt till när det här skapades i den gamla industrimiljön, det är skönt att vara här med Konsthallen åt ena hållet och Länsmuseet åt det andra, en passage och ett kulturtorg i mitten med reception, museishop och fint café med mat. Jag har bloggat om det förut, det är så suveränt bra. Ca 25 personer var närvarande på stämman. Den avverkade vi i laga ordning, snabbt och effektivt.
Sen blev det rundvandring och lunch. Museichefen Carl-Magnus Gagge berättade om processen med flytten hit, jätteintressant att höra hur man tänkte och agerade, alla förstudier och analyser som genomfördes. Men så blev resultatet bra också. Bitr länsmuseichef Lina Gatte Redin visade utställningarna och det var inga utställningar av det slaget som vi är vana vid – föremål på rad i montrar med texter. Nej, det här museet griper sig an dagens samhälle, vill vara en röst i nuet, och man har jobbat med graffitti, ett stort projekt som just genomförts och lockat nya målgrupper hit. Människor tillåts bidra till museets innehåll i olika projekt, det skapas i samverkan med publiken, med skolorna. Länsmuseet känns mycket modernt. Och vi blev glada av vad vi såg. Det är inte alltid man blir glad på ett museum. Jag vet efter alla år på två stora statliga museikolosser. Jag blir ofta låg av tristessen och tystnaden, av den smått heliga tunga stämningen som ligger i luften. Tung kultur, tunga hierarkier, sega strukturer. Det här museet har en befriande lätt stämning, en tillåtande atmosfär, högt i tak. Kan man bli annat än glad i den höga luften??
Ni som har ärenden till Västerås – missa inte att glida in på Karlsg 2, det är så enkelt, man bara ramlar in direkt från gatan liksom. Det ligger på bra avstånd från station om ni ska vänta länge på tåg. Caféet är prima.
Läs om graffittiprojektet i nya årsboken Blackbook Västmanland på hemsidan här!
