Kategoriarkiv: Tips

Visst finns det blåbär!

I tidningarna står det om blåbärsbristen. Då har de inte varit i Ludvika. Jag klev i veckan ut på skogen en kväll, långa ljusa kvällar är perfekta för blåbärsplockning och det fanns blåbär överallt!! Är ju en smått fanatisk blåbärsplockare. Alla var inte mogna, de är lite sena men ändå fanns det tillräckligt för att få ihop några liter. Och obs! då är de handplockade och färdigrensade. Det är så man gör. När man kommer hem åker de direkt in i frysen i påsar. Var ute två kvällar i rad och drog hem fyra liter. Det är lite av en meditation att handplocka blåbär, tankarna får flyga hur de vill, man är fokuserad på kvistarna och plötsligt har två timmar bara gått.

Vad jag gör med dem? Jo, jag gör blåbärspajer med mandeltäcke: 150 gr smör, en 200 gr påse riven mandel, ibland tar jag i en äggula, nån dryg halvdeciliter farinsocker. Ca 8 dl blåbär i botten av en pajform (det ska vara rejält med blåbär) och sen klickar man mandelsmeten över och gräddar i 200 gr i ca 20-25 min. På slutet lägger man en bit folie över för mandeln bränns lätt. Sen äter man pajen ljummen med vispgrädde, gärna med lite rivet citronskal i eller med vaniljglass, det funkar också. Och kylskåpskall blåbärspaj är verkligen jättegott också.

Kontraster i Grängesberg

1 svar

Grängesberg är något alldeles extra faktiskt, ja hela gruvmiljön med bostäderna från olika epoker och resterna från gruvindustrin som finns överallt, det är lite som vilda västern. Det är mycket att titta på. Det är något av det trendiga Östberlin över platsen, sade någon. Och ja, så är det. Ruffighet och kontraster!

Maskinhuset på Dillners väg i Grängesbergs gruvområde har rena vackra funkislinjer, det är Bauhauskänsla med rymd. Och nu är det invigt och iordningställt som konstscen. Och det var en upplevelse, absolut. Miljön var inte överdrivet välstädad heller, gud ske lov. Den fick lov att vara lite som den var, autentisk och äkta. Låt det nu förbli så här! Folk kan nämligen få för sig att vissa miljöer ovillkorligen måste putsas upp, med nya golv och skrubbade målade ytor, för att det ska bli ”snyggt”. Men då skulle stämningen i huset försvinna direkt. Nej, må nu den kvarvarande ruffigheten och dammet bland maskinerna bevaras. Det ger den äkta känslan. Men visst, trasiga fönster måste ju bytas. Och det görs också. Må de som fattar beslut begripa detta med gränser för renovering och om de tvekar så här ett tips: res till Berlin, till Ruhr – lär hur man går tillväga! Där har de förstått något viktigt.

Och så var det utställningen Den hemlighetsfulla trädgården med Mia Malmlöf-Häggs bilder målade med olja på plexiglas i färgglada krumelurer som satt som en smäck på väggytorna i Maskinhuset. Det var stora freskliknande konstverk men Maskinhuset var större, så konstverken närapå försvann, de liksom flöt in i som färgpaletter på maskinhallens väggfält. Man fick söka upp dem, de fanns lite här och där. Hallen är enormt stor! Fri och luftig. Det var många där igår och spanade. Och nu är Maskinhuset öppet fram till den 12 augusti: ti-fr 11-17, lö-sö 11-15.

Invigning av Maskinhuset, Grängesberg 15 juli

Lämna ett svar

Det är nu på söndag. Och det är ett spännande konstprojekt. Maskinhuset är en av tre konstarenor i Bergslagen, de andra två är Avesta Art i Koppardalen och Meken samt Arkivhuset i Smedjebacken. Och det hela sker genom Bergslagssatsningens projekt Kultur & Turism. Det är en bra satsning.

AB Samarkand2015 i Ludvika har jobbat med Maskinhuset i projektet Grängesberg 2020. Nu slår det ruffiga och spännande huset upp dörrarna för konstnären Mia Malmlöf som ställer ut målningar under temat Den hemlighetsfulla trädgården. Fotografen Albin Anderssons gruvbilder från Grängesberg omkring sekelskiftet 1900 finns även att beskåda samt en mindre gruvutställning. Albin Andersson (1866-1909) var en av de första industrifotograferna och fick många fina priser och diplom för sina bilder.

Invigning kl 11 på söndag av Ingvar Henriksson, Kulturnämndens ordförande i Ludvika kommun och tillika ordförande i Stiftelsen Ekomuseum Bergslagen. Maskinhuset ligger i gruvområdet och är förstås ett besöksmål i ekomuseet. Och gruvcentret Mojsen ligger lite längre ner på Dillners väg mittemot Centrallaven som syns på den nedre bilden.

Kulturdagarna i Hed 14-15 juli

Lämna ett svar

Det här är bara ett tips inför kommande helg: lörd-sönd kl 11-17 är det många roliga aktiviteter runt Hed och Karmansbo, bra tips för er som vill ut och röra på er lite. Heds Prästgård har öppnat upp igen med fint trädgårdscafé samt gårdsbutik med inredning, antik- och kuriosa. Det är absolut värt ett besök, väldigt fin miljö, väl iordningställd. Jag var själv där förra veckan så jag vet.

Och under kulturdagarna kommer man att köra två smältor i Karmansbo smedja igen, men obs! bara på lördag 14 juli: kl 12 och kl 13.30. I Långa Raden visas den hemtrevliga brukslägenheten där smeden Gustav Melin med hustru Ida bodde. Och man kan även dricka kaffe i Förvaltarbostadens bagarstuga nere vid Hedströmmen intill den stora smedjan. Men Karmansbo herrgård är förstås också öppen med kakbuffé, smörgåsar och enklare lunch men även à la carte. Det är en träherrgård byggd 1759. Och Lars Carnbrand visar sin trädgård som heter Solliden och som ligger till vänster om herrgården.

Sen visas även Bernshammars herrgård kl 12 och kl 14 och det är lite ovanligt, då det är privatbostad, men familj öppnar dörren för allmänheten. Det kostar 60 kr i inträde och visningen tar en timme. Herrgården byggdes 1787 av Fredrik Otto Hassel-Lorichs och finns fortfarande kvar i släkten.

Det lilla ekotemplet i Ludvika ström

Lämna ett svar

En gång var ekotemplet en del av en romantisk engelsk park. Ja, jag kallar det för ekotempel. Det hörde till Ludvika herrgård och Roths äng på hitre sidan Ludvika ström. Herrgården anas uppe till vänster på andra sidan. Det var heller inte alls så långt från Marnäs gamla bergsmanshytta som låg nedanför forsarna. Herrgården med park ligger ovanför. Man ser på det gamla fotografiet hur damerna i brukspatron Roths familj besöker templet via en smal bro från strömmens kant mittemot herrgården. Bron är borta i dag men templet står kvar och är restaurerat. Det är roligt att jämföra bilder från förr med hur det ser ut i dag. Roths äng med tempel, kojor och stigar anlades på 1850-talet av Carl Edward Roth som tog över bruket efter fadern.

Den gamla bilden hänger uppe på Hammarbacken och jag skulle inte bli förvånad om det är Caroline von Knorring (1841-1925) som fotograferat. Hon gifte sig 1872 med brukspatrons yngste son Carl Ehrenfried och även om de tu bodde på Sunnansjö herrgård så var de ofta på besök i Ludvika. Före giftermålet arbetade hon som porträttfotograf i Stockholm med egen ateljé på Regeringsgatan 59. Efter flytten till Ludvika fotograferade hon miljöer och landskap istället och då för nöjes skull.

Med tiden drogs järnvägen med stadiga broar rakt igenom hela härligheten, det var bara att finna sig. Och lite senare tog kraftverket allt vatten och strömmen torrlades. Det var väl när verksamheten vid hyttan och smedjorna upphörde med sin vattenhjulsdrift. Järnhanteringen upphörde helt på 1890-talet och en epok var slut. I den torrlagda strömmen ser man björkbuskage växa sig stora och tuvor av blomster och gräs. I våras blommade forsen av stora fång kabbeleka. Nån gång ibland släpps vattnet på – sist jag såg det var i okt 2010 då man byggde om vid kraftverket. Då fick det forsa i flera veckor och det spolade rent. Herrgården ägs sedan länge av ABB i Ludvika.

”Järnets Dag” i Karmansbo smedja

Lämna ett svar

Denna underbart märkvärdiga smedja visade upp sig i lördags med allt vad den förmådde och nog kom det folk alltid. Ett gäng smeder i svala vita linnekaftaner körde härd, vattenjul, mumblingshammare och valsverk för att visa tackjärnets väg från härd till råskena (stångjärn). Dån och hetta! Det är ett farligt arbete. Ett högljutt sprakande glödande skådespel. Föreningen i Karmansbo kör smedjan för allmänheten endast en gång varje sommar och det är just denna dag, den första lördagen i juli, Järnets Dag.

I lördags var det trångt och de körde också visningar i flera omgångar. Det var svettigt för smederna, men jag hann växla några ord med Rolf Helleday, som stod vid valsverket. Ekorådets ordförande Gunnar Ahl försökte beskriva processen i mikrofon men trots högtalare så drunknade ljudet i det oväsen som utbröt när anläggningen kördes, oj! Det här är en häftig upplevelse som ger en förnimmelse av hur det kunde vara. Gunnar Ahl sprang själv här i smedjan som barn på 30-40-talet och såg det mesta.

Sen blev det förstås korngrynskaka med stekt fläsk och lingon som serverades i Kolhuset, vansinnigt gott helt enkelt! Rejäl mat för en hårt arbetande smed. Och proppmätt blir man. Bakstugan ovanpå smedjan var öppen med fotoutställning, intressanta gamla bilder från den tid det begav sig. I slutet på 1950-talet lades verksamheten ner. Jag hörde också att sme’fruarna ibland ilade hit med sina degar och gräddade brödet i bakugnen för den blev het av värmen från härdarna som eldades nere i smedjan. Även tvätten torkade snabbt häruppe. Smedfamiljerna bodde i längan ovanför smedjan, det var praktiskt att bo nära men säkert var det bullrigt. Herrgården ligger däremot en bra bit härifrån, en fin gammal träherrgård med fyra (!!) flygelbyggnader och en vacker trädgård. De kör Bed &Breakfast varje sommar med mat och café, urtrevligt, se här. Och smedjan är förstås öppen för visning i juli!

Slowcities, Slow Sunday och Slow life

Lämna ett svar

Men vilken söndag!! En sån långsam dag. Ett regnande ända sen morronkulan. Och luften står stilla, man kippar nästan efter andan, inte en krusning i lövverket utanför. Tur man har båda stora tidningarna, jag är alltså fullt sysselsatt. I dag lever jag livet långsamt och det är mycket behagligt. Jag läser i lördagens SvD om motrörelsen Slowcities – eller Cittàslow som det heter på italienska, staden med det långsamma livet. Begreppet uppfanns i Italien 1999. Många motrörelser finns det numera, fler än förr som det känns. Det är mycket folk är emot i dag, jag också. Jag är emot nästan allt som är etablerat tänkande nuförtiden, ja det blir värre med åren det där, men i motrörelserna ligger framtiden…

Cittàslow är sprunget ur Slowfood-rörelsen som drog igång i Barolo, Cuneo för två decennier sedan. Och den här rörelsen har ökat så pass att den nu hamnat under strecket i SvD med en text författad av Lisbeth Lindeborg, fil.dr i statsvetenskap. Helt klart kul läsning! Rörelsen breder ut sig över världen och finns nu i alla världsdelar. Nu finns föreningen Cittàslow Norden här och i Sverige har åtminstone en stad anammat tänket. Det är Falköping i Västergötland som gick med 2008, som har tagit ställning för det goda livet i sin stad. I Norge finns flera städer men Finland och Danmark har bara varsin än så länge. Jaha, norrmännen är bäst i detta.

Det här är lite som Model Forest-rörelsen här, som tar med skogen som kvalitetsfaktor i ett samhälle, skogssamhällen. Jag tänker på Säfsenskogarna nu och de två skogskarlarna som besökte mig i juni (se bloggen 15 juni). Ekomuseirörelsen drar lite åt samma håll. Sen har vi permakulturen här, med det hållbara odlandet, den hållbara djurhållningen. Alla de här rörelserna sammantagna skulle kunna bli nåt: ge upphov till nya samhällssystem, nya ekonomiska system, nya verksamheter, småskalighet och kvalitet, nya livsåskådningar (detta härliga ord!) och ett skönare liv för alla. Hoppfullt? Jajamen, just dessa idéer behöver klotet!

Sommarliv på Hammarbacken

Lämna ett svar

Idag hastade jag till Hammarbacken efter lunch för att kolla läget, det är barnaktiviter varje onsdag kl 13 hela sommaren. Idag var det kurbitsmålning med Siw Kniif och det satt massor av ungar och målade för fullt. Det hela pågår i en havtimme, och det är nog alldeles lagom. På vår hemsida här finns programmet under ”Aktiviteter” och ”Speciellt för barn”. Nästa onsdag är det sagostund med Boel Werner och därefter blir det tunnbrödbakning, tidsresa…ja, det bjuds på en hel del och det är Ludvika kommun med Kulturförvaltningen som står bakom.

Och i Magasinet ställer konstföreningen Bild & Form ut med tre verk per medlem just nu (sista dan är sönd 8 juli!) och det är en väl sammansatt utställning! Verkligen många fina konstnärer och gamla bekanta som Barbro Jadling med fina små litografiska tryck som hon färgsatt. Fastnade även framför några tovade skulpturala bilder av Linda Blaauw, hon damen som satt på kanten i fönsternischen hade något visst i uttrycket. Ja där gick jag runt ett tag innan jag drog mig till kansliet igen. Då droppade det in besök och jag satte på kaffet, det hör liksom till. Plötsligt dök det upp en amerikansk familj med svenska rötter, Kurt Engstrom med fru och son. Kul! Jag har mejlväxlatde med honom en hel del i vintras. De stannade en god stund och fick tips på vad de kunde tänkas ha utbyte av att besöka. Till Oljeön ville de absolut. Och säkert dyker de upp i Karmansbo smedja på lördag, för då är det ”Järnets Dag” mellan 10-13. I det stora Kolhuset serveras den traditionella korngrynskakan med fläsk o lingon i kolhuset, rent märkvärdigt gott! Dit måste man bara.

Snabbesök av skogsmän på kansliet

Lämna ett svar

Det var sent i går eftermiddag det. Jag drabbades av två herrar från SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet. Vi bänkade oss för en kopp kaffe och de berättade om sitt stora projekt ”Hållbara Bergslagen” och jag föll pladask. Var de sända från ovan?? Nu sitter jag här med huvet fullt av nya intryck, en massa trycksaker om skog från SLU, Fakta Skog och lite annat. Det är så jätteintressant det som de berättade om och det är så passande vårt ekomuseum. Som hand i handske!

Dessa herrar arbetar med kunskapsproduktion och på tvärs över vetenskaperna – tvärvetenskapligt vill säga. Och ett projektbidrag från EU Interreg ”Baltic Sea Region” har de fått för sitt Hållbara Bergslagen och de håller till i Skinnskattebergs herrgård, de har båda en lokal förankring. Det finns finansiering nu för deras projekt. Och vi ska hitta på nånting. Det här ska Ekomuseum hänga på, det kan bli den ekologiska delen av vår verksamhet ett tag framöver. För hur når man ut till allmänheten med hållbara tankar vad gäller människa, miljö och landskap? Ett ekomuseum kan vara ett verktyg.

Eko- i ekomuseum kommer från grekiskans oikos = hushåll. Samma eko- som i ekonomi och ekologi. Ekomuseer kan jobba med antingen det ena eller det andra eller båda. Med ekonomisk historia eller med dito ekologisk. Och nu är det båda som gäller här, det blir natur och kultur i en skön förening. Begreppet ekomuseum är ett förnämligt ord, det är flexibelt, det handlar både om kulturminnen ute i naturen på sin autentiska plats i friska luften och om naturen runt omkring, den som indirekt deltagit i skapandet av platsen där vi människor bor, verkar och präglas, där vi tillsammans skapar våra olika lokala identiteter utan att direkt tänka på det. Som sagt, vi präglas av osynliga krafter. En gemensam lokal identitet för ett område har ju inte tillkommit av en slump precis.

Förmiddag på Rikkenstorp

Lämna ett svar

Jag kom lagom till förmiddagskaffet. Det var i dag. Att kliva in i köket på Rikkenstorp hos den varma trevliga familjen Holmdahl är något jag gillar skarpt. Vid köksbordet satt Hèlène Littmarck Holmdahl mittemot maken Nils och bredvid honom sonen Joel. Vi skulle prata vandringsfolder. På Rikkenstorp finns nämligen en 2 km lång vandringsled runt gården och här behöver man en karta så man lätt kan ta sig runt och stanna och se de olika platserna som finns. Den ska hängas som en pdf på vår hemsida under Rikkenstorp. Vi ska också trycka upp ett antal, som de kan ha och dela ut till besökare som kommer för att vandra runt gården och njuta av naturen. Här finns även ett litet gårdsmuseum som berättar dels om gården och dels om finnmarken och den skogsfinska kulturen samt inte minst om magiska Bränntjärnstorpet där Dan Anderssons farmor Anna-Stina Knas bodde som änka med fem barn. Nere vid sjön kan man hyra en stuga utan el och där tillbringa en helg i total tystnad, ja med bara naturljud då förstås – om man vill. Och många vill det. Ja, det här är ett litet paradis, det har jag alltid tyckt. Det är ungefär tre mil dit från Ludvika och efter Grängesberg är vägen längs Norra Hörken slingrande och vacker genom finnskogen.

Den som driver gården nu med permakultur som huvudsak är sonen Joel Holmdahl. Han sköter odlingar och betande djur, håller kurser i allt möjligt som syftar till en hållbar miljö. Nu håller de på och timrar upp en stor lada för traktorn till exempel. Den ska också kunna användas för en större publik, för på Rikkenstorp är det många aktiviteter om somrarna. Dan Andersson-veckan är det finnmarknad på gårdstunet till exempel, det är ett bra tillfälle att besöka finngården! Den går av stapeln torsdag 2 aug, kl 10-17.