Krampen och rysslägret

Jag fick ett mejl från ordföranden Catharina Gyllenhammar i den ideella föreningen ”Kulturbygd i samverkan”, www.kulturbygd.se. Föreningen finns i Skinnskattebergs kommun och arbetar aktivt med projekt runt Riddarhyttan-Uttersberg, ett mer eller mindre glömt område (hm…tycker jag alltså!) som behöver ett lyft av något slag. Ekomuseum har intresse av stödja deras arbete på något sätt, vi har ju planer på geoturism och ett geocentrum i detta område. Samordning? Här finns en gammal banvall från KURJ-banan (Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg) och på den vill man anlägga en rid- och cykelväg från Köping till Riddarhyttan. En jättebra idé!! Folk behöver ut och röra på sig i vacker natur. KURJ-banvallen går rakt igenom Galleri Astleys skulpturpark för övrigt! Och i Stationshuset finns idag ett konstmuseum, en av galleriets många byggnader. Nåja, följer man banvallen mot Riddarhyttan så korsar den snart en större järnväg där tåg går mellan Gävle, Örebro, Göteborg. Där i närheten av korset går en grusväg in till vänster längs med järnvägen och snart kommer man till Krampen, platsen för ett stort ryssläger under andra världskriget. Inte mycket finns kvar av lägret – skogen har återtagit marken – men en gammal tvättstuga finns kvar och den har föreningen planer för nu. Man vill totalrenovera och skapa en permanent utställning som berättar hela historien om ryssarna, lägret och den väg de byggde bortåt skogen: Ryssvägen. Man kan ta bilen och följa grusvägen runt och komma ut i närheten av Karmansbo, det är nog en dryg mil minst att köra. Jag har gjort det en gång, det är en otroligt vacker natur- och skogsväg med många sjöar. Då passerar man också Rysstenen! Den har en röd inristad inskription, en stjärna med hammaren och skäran i, CCCP och årtalet 1944. Och någon planterar blå violer i mossan intill. För att minnas.

 

Om Järnladies lite överallt och i Bergslagen

I DN imorse läste jag nåt roligt i en vänsterkant, en liten notis bara! ”Järnlady tog till handväskan”. Det var en 70-årig kvinna med handväska som blivit dagens hjältinna i Storbritannien. Hon lyckades jaga bort sex män som försökte råna en juvelerarbutik i Northampton. Hon filmades till och med när hon rusade över gatan och slog tre av rånarna med handväskan och fick en av dem att ramla av sin moped!!! Hon sprang längs vägen med handväskan i luften.  Och fem av rånarna kunde gripas! Roligt!! Ja, järnladies har det funnits i alla tider. Vi har en egen ”Järnlady” i Riddarhyttan, Ulla Fredriksson som bor i gamla masmästarbostaden mellan Lienshytte masugn och en kulturskyddad gigantisk hög av grönblå slagg från ugnen. Ulla visar masugnen en kväll i veckan under sommaren. Hon jobbar även frivilligt på Röda Jorden sen många år. Hon ingår i en grupp ideella som tar emot skolklasser för att göra järn. Oftast kommer skolklasserna från Lindesbergshållet.  Och sen är Järnladies också titeln på vår roliga resehandbok för Järnrutten, som kommer till sommaren. Just nu pågår ett väldigt textarbete lite runt omkring i bygderna. Den ska ta form under våren och tryckas före midsommar, den ska bli så bra!

 

Vi snickrar ihop en guidekurs till våren

Varje sommar kör en lokal förening i Ängelsberg dramatiserade visningar både på Världsarvet Engelsbergs bruk och på Oljeön. Bilderna visar ett drama på Oljeön. Foto Ch Lindeqvist.

Varje sommar kör en lokal förening i Ängelsberg dramatiserade visningar både på Världsarvet Engelsbergs bruk och på Oljeön. Bilderna visar ett drama på Oljeön. Foto Ch Lindeqvist.

Den startar upp med en föreläsning 22 februari ”Bergslagen – historia och framtid”.  Det är professor i ekonomisk historia Maths Isacsson från Uppsala universitet som kommer till Västanfors, Fagersta. Det här initiativet möter upp ett behov som funnits länge. Det är också inledningen på en serie guideträffar i mars månad. Fagersta turism med Raija Edvinson var den som tog tag i saken och jag hängde på. Det blev lite bråttom för tiden gick fort nu efter jul! Efter den inledande föreläsningen så planeras tre programpunkter i mars. Det är detaljerna vi filar på just nu. Bara vi får allt spikat så skickar vi runt information via epost. Och här på bloggen lägger jag upp kalla fakta också. En programpunkt är klar och det är dramapedagogen Annacari Jadling på Dalarnas museum som kommer tisdag kväll den 15 mars. Det blir otroligt kul! Den här lilla guidekursen blir som en mjukstart och ett första test. Om intresset är stort så kan vi tänka i större och vidare svängar till nästa år. Det här är en sån sak som passar för studiecirklar i samarbete med ett studieförbund. Så var också tanken från början i höstas när vi planerade stort! Nåja, det krävs lite mer tid för att få ihop delarna, det är länsgränser i vägen också. Vi kommer igen! På 1990-talet fanns en gedigen guideutbildning som förlades till folkhögskolan i Skinnskatteberg och som genomfördes med EU-medel. Där certifierades man till ”Bergslagsguide”. Många av Ekomuseums nuvarande guider har gått den utbildningen. Men intresse och motivation, fortbildning och inspiration måste ständigt leva – nya guider måste också till.

Och föreläsningen!! Boka upp i era almanackor: tisdag 22 februari kl 19.00  Plats: Lindgården vid Västanfors kyrka, Fagersta. Fritt inträde och öppet för alla intresserade. Maths Isacson är en lysande föreläsare om ni inte redan visste det! Och Bergslagssatsningen stödjer föreläsningen.

Bertil Andersson i Gravendal berättade att…

”…när hammaraxeln till vår räckhammare byttes ut, med slutspurt juli månad 2007 kom en amerikan en tisdag in i hammarsmedjan. Vi stoppade arbetet och pratade med honom. Han visade sig vara en advokat från Washington DC som upptäckt Gravendal via Ekomuseums hemsida.  Synd att du kommer just nu, sa jag. Hammaren är trasig men i morgon onsdag har vi ”prova på smide” och bakarstugan igång. Amerikanen hette Briskin och började förhöra sig om var han kunde övernatta. Döm om vår förvåning när han återkom nästa dag och deltog hela dan i vår klensmedja!! Det visade sig att han hade ett genuint intresse för smide och dessutom en liten smedja ”back home”. Trevligt med utländska besökare som tycker det är roligt med smide sa vi. Och i somras dök plötsligt advokat Briskin upp igen i Gravendal!! Denna gång på ”rätt” dag och därmed fick han se hammaren i gångbart skick. Sen stannade han hela dan och smidde krokar och andra småsaker, vi kände oss mycket hedrade!”

Ja så berättade han och tyckte att det var en trevlig besökarbekantskap. Gravendal är förresten en liten finnmarksby söder om Säfsen i södra Dalarna, ett mycket fint besöksmål i Ekomuseum. Byn växte upp kring en hammarsmedja från 1720-talet som hörde till Säfsnäsbruken. Det var då järnbruken började söka sig inåt skogarna för att komma åt energin: träkolet. Det sägs att stångjärn från Gravendals räckhammare finns i Eiffeltornet!! Minsann. Hammaren var igång till 1909.

 

En skogsboning för herr och fru Fågel

Ett riktigt ekobygge dök upp idag när jag följde en stig genom skogen ovanför Marnästjärn. Ett rart, helt unikt men rätt fallfärdigt kretsloppshus!!! En fågelholk rätt och slätt. Någon har tänkt till: återbruk! Och gjort något! Och det var som ett gott tecken – för inte långt från denna byggplats bakom skogen vid kanten av tjärn finns planer på ett stort kretsloppshus för människor. Ekomuseum gillar kretsloppshus och ekologi, tanken på lång hållbarhet, på återbruk, på en plats för lärande om natur, miljö, skog och träd, vatten, mark och människans roll i det hela. Här borde det finnas en ”Naturskola” och det borde bli en plats där vuxna kan hämta information för att förbättra sina egna boningar och börja tänka….

 

Det där om vatten och istiderna

Här tillverkas järn av rostad rödjord i en primitiv blästerugn. Järnmannen på bilden ovan visar hur det går till. Foto Christina Lindeqvist.

Här tillverkas järn av rostad rödjord i en primitiv blästerugn. Järnmannen på bilden ovan visar hur det går till. Foto Christina Lindeqvist.

Följer ni BBC:s TV-serie ”Och naturen skapade människan” i 5 delar? Den går söndagar kl 19 i TV2. Det är ett tips, varsågoda!  Jag såg del 2 i söndags. Otroligt intressant, vet inte varför jag blir så fångad av ämnet. Det är nåt med jorden och naturen, av jord har vi kommit….och vi ska bli jord. Del 2 handlade om vattnet. Och om istiden, av dem har vi haft många förresten!  Minst sju stycken känner man till. Och långa perioder är det också, kanske 100 000 år med variationer under tiden. Perioderna mellan istiderna verkar inte vara lika långa. Nu lever vi just i en sådan, vi har väl kommit halvvägs kanske. Om ca 10 0000 år så är vi på väg in i en ny istid. Tänk er 3 km is ovanför våra huvuden. Vad händer då med alltihop? Ja, våra samhällen blir nedtryckta i jorden förstås. Och varför blir det istider…. det är nåt med jordens axel, hur den lutar och sen nåt med solen och dess fläckar. Och vattnet, sötvattnet som binds i isarna. Bara 3% av allt vatten är sötvatten, resten är havsvatten, saltvatten alltså. Tar sötvattnet slut eller blir förstört så faller hela samhällen, ja till och med civilisationer, så enkelt kan det vara. Då måste vi flytta, röra på oss. Människan har i alla tider följt vattnet. När Sahara grönskade för 6000 år sen och mer (då vid senaste istidens slut) levde människor gott där. Satellitbilder visar tydliga spår av en förgrenad jätteflod i ökensanden, av sjöar. Det är otroligt! Sen kom torkan, livet dog ut, folk flyttade iväg. Det var bara en av många utflyttningar ur Afrika, varifrån vi alla kommer. Det känns lite som om Sahara kan grönska och ge liv när norra halvklotet fryser till….men inte vet jag, jag får bara inre syner! Och sen tänker jag på sötvattnet som vi har gott om i Skandinavien. I sandåsar från istiden har vi fint rent klart vatten här i Bergslagen. Tur för oss!  Och i Norrland rinner sötvatten från fjällen och glaciärerna, de sista resterna från senaste istiden. Då för 6000 år sen hade inlandsisen just släppt greppet om Sverige och människor kunde börja vandra in i landet och följa iskanten, jaga de sista ullhåriga mammutarna, fiska och överleva. 6000 år? Inte särskilt lång tid. För 2 500 år sen passerades Röda Jorden utanför Riddarhyttan av vandrande grupper som visste att de kunde göra järn av rödjord, som smältvattnet från isälvarna lagrat i depåer i naturen, färdigt att bearbetas. De visste hur man gjorde en blästergrop i marken för att smälta ut järnet ur rödjorden. Där stannade man till och gjorde sig några verktyg att ha på vägen. Idag kan vi visa hur det gick till på exakt samma plats! Det finns fortfarande rödjordsdepåer kvar. Och utan allt forsande vatten i Bergslagen hade vi aldrig haft en järnindustri!

”Geodagen” blir den 13 maj – en fredag!

Det har är en del av den Geologisk trädgården i Degerhamn på Öland. Hur skulle en geologisk trädgård se ut i Riddarhyttan?? Det vore en utmaning för Kulturskolan! Foto Ch Lindeqvist.

Det har är en del av den Geologisk trädgården i Degerhamn på Öland. Hur skulle en geologisk trädgård se ut i Riddarhyttan?? Det vore en utmaning för Kulturskolan! Foto Ch Lindeqvist.

Beslutet är fattat. Fredag den 13 maj genomför vi Geodagen i Riddarhyttan. Nu kan ni skriva in det i era almanackor, ni som är intresserade. De två viktiga personerna är uppbokade: naturgeografen Anders Yrgård från Stockholm och geologen Jan Mikaelsson från Kalmar. Anders Yrgård var i Riddarhyttan på 1990-talet och var initiativtagare till ”Geoslingan”, en naturled som slingrar sig genom ett fantastiskt och tydligt istida landskap, något som finns just i Riddarhytteområdet. Och han författade skriften om ”Istiden i Bergslagen” som jag letat mig halvt fördärvad efter idag på eftermiddagen, jag vet att jag har den i bokhyllan. Den har fått fötter. Den är numera svår att få tag på och den måste absolut skrivas om på nytt och ges ut som en handledning för slingan. Jan Mikaelsson skrev jag om i blogginlägget den 26 januari. Han jobbar på Linnéuniversitet i Kalmar och arbetar på att utveckla geoturismen på Öland. Där finns den första geologiska trädgården som jag sett. Visste inte ens att man kunde göra en sån, bara sten på sten – som en naturskulpturpark. Märkligt! Nu kommer båda herrarna till Riddarhyttan! Föredrag på förmiddagen och exkursion på eftermiddagen och sen en livfull – får man hoppas – tankesmedja och på det lite samkväm. Kanske blir det en vacker ljum vårkväll? Då skulle vi kunna grilla lite som fornfolken antagligen gjorde vid kanten av den gamla issjön, det låter väl magiskt? Och där kläcka idéer om geoturism och annat. Dagen är till för alla med intresse och särskilt om man vill och stödja föreningen ”Geocentrums Vänner i Riddarhyttan”.

”Bröd i Bergslagen” tuffar på

Eva Långberg till vänster och Birgitta Berg till höger, båda ABF:are. Vi inleder snart styrgruppsmötet för projektet "Bröd i Bergslagen". Fotat med min iPhone, den är väldigt praktisk!

Eva Långberg till vänster och Birgitta Berg till höger, båda ABF:are. Vi inleder snart styrgruppsmötet för projektet "Bröd i Bergslagen". Fotat med min iPhone, den är väldigt praktisk!

Så var det dags för ett styrgruppsmöte igen. Idag höll vi till i nya ABF-huset mitt i Ludvika. Projektledaren Eva Långberg är en sann entusiast och hon har haft det snärjigt med att informera föreningar om projektet. Dessutom har hon satt igång med cirklar lite här och var med syfte att utbilda handledare som sen i sin tur ska arbeta med bröd och bakning i cirkelform. Det snurrar runt i cirkel alltså. Det hela känns väldigt sympatiskt och vi sa att det också är viktigt att fördela resurserna jämnt över vårt stora område och att tänka på nyttan – detta trevliga ord! Nyttoaspekten är viktig för oss. Eva har lagt upp fina planer framöver. Jag ska följa henne i spåren till några platser. En dag ska vi upp till Säfsen och en annan dag ska vi ner till Ramnäs i Surahammar, där man visat stort intresse, vilket gladde mig mycket! Vi saknar ju Surahammar i styrelsen men de finns ju kvar som stiftarkommun. Ramnäs är en spännande plats med kanal, valsverk och två vackra herrgårdar, en på vardera sidan Strömsholms kanal. Den platsen kan man skriva mycket om….Vi ska även en sväng till Västanfors igen och sen hoppas vi på bakstugan i Ängelsberg och på Karlbergs hembygdsgård i Norberg med flera. Vi pratade även om en stor Brödfestival men helst först till sommaren 2012. Vi måste bli lite varma i kläderna först. Men  några mindre lokala Bröddagar vill vi göra nu i sommar. Alltså bröd…..det är nåt magiskt med det, bara doften av nybakat bröd och snålvattnet börjar rinna….mmm.

Om gruvor och den jord vi trampar

Båda bilderna visar Stollbergs gruva mellan Ludvika och Smedjebacken. Detta är näst Bastnäs den tredje mest mineralrika platsen i Sverige och kanske den fjärde i världen! Gruvan har medeltida anor. Foto Ch Lindeqvist.

Båda bilderna visar Stollbergs gruva mellan Ludvika och Smedjebacken. Detta är näst Bastnäs den tredje mest mineralrika platsen i Sverige och kanske den fjärde i världen! Gruvan har medeltida anor. Foto Ch Lindeqvist.

Nu läser jag i söndagens SvD på ”Brännpunkt” om att satsning på gruvor lönar sig. Det handlar om Lappland, Pajala, Gällivare och Kiruna och 1500 nyanställningar. Gruvor har vi flera här i Bergslagen och Ekomuseum och mycket gamla gruvor dessutom. De har inte lönat sig på länge. Övergivna och nedlagda. En del nästan övervuxna, man får passa sig så man inte ramlar ner i nåt hål. Men nu verkar det plötsligt hända nåt…? Jag hör att det projekteras för fullt runt omkring. Grängesberg är tydligen på gång att öppna igen, en massa vatten måste bort förstås. Blötberget och Håksberg glunkas det också om. Då kommer jag att tänka på vad fd landshövdingen i Västmanland Mats Svegfors sa i sitt tal i Karmansbo smedja på Ekomuseums 20-årsjubileum för precis fem år sen. Han sa ungefär så här: ”vi tror att vi har järnets historia bakom oss men istället kanske vi har  den stora järnepoken framför oss.” Det var en tanke som raskt ändrade synen åtminstone på mig.  Det är nåt i görningen! Det står i debattartikeln att den urgamla gruvsektorn är en framtidsbransch. Att ett hundratal bolag har letat efter koppar, guld, zink, bly och nickel just i Sverige OCH efter exotiska grundämnen med namn som yttrium, lantan och dysprosium. Kanske också mineral som bastnäsit, cerit, ortit, törnebohmit och linneit? Sånt som vi vet finns i de gamla gruvorna i Bastnäsfältet i Skinnskatteberg?  Där finns lantan förresten. Det är ett av världens rikaste mineralfält, visste ni det? Dessa sällsynta mineral har stor betydelse i gröna framtidsbranscher som vindkraft, solenergi och lågenergibelysning. Det står svart på vitt i tidningen.  Jag kan knappt andas! Och jorden vi trampar på då!  ”Få känner till att Sverige tillhör den Fennoskandiska skölden, att vi bor på ett urberg, på gnejs och granit”  så står det också. Nej, vi vet inte mycket om jorden under oss. Den har inte varit vårt fokus. Men det ska ett Geocentrum i Riddarhyttan råda bot på. Och intill ligger just Bastnäsfältet.

En så kallad ”vanlig” dag

Jag har suttit och knattrat på min lilla MacBook mest hela dan, på den gör jag precis allt. Tänk bara vad elektroniska posten har blivit viktig, där sköter man idag praktiskt taget hela jobbet, annat var det förr. Där pågår den mest intensiva trafik och kommunikation. Viktiga beslut fattas per epost, man tar många steg framåt i planeringen och man skickar dokument hit och dit, utkast och förslag, tar emot dokument i samma takt och tigger och ber om information, besöksstatistik till exempel. Jag kan ju säga att det egentligen bara är Fagersta och Smedjebacken som skött sig exemplariskt i detta ärende. Därifrån har jag snabbt fått besöksstatistik för Ekomuseums besöksmål 2010, det krävs för årsberättelsen. Jag har fyra kommuner till att bearbeta och det ser ut att bli en lång process. Nåja, mellan varven hinner jag slänga lite papper! Nu gamla vandringsfoldrar från tidigt 1990-tal. De finns på flera språk vilket visar på det internationella intresset för Ekomuseum redan från början! Ekomuseum är mer europeiskt än svenskt känns det som ibland. Foldrarna ligger i travar i kartonger och jag har, noggrann som jag är (!!), gått igenom varenda kartong och sparat några ex av varje, satt dem i pärmar upp på en hylla och lagt några i en arkivkartong och resten staplar jag för en snar tur till Björnhyttans sopcontainrar. Bort bort med dem! Nu blir det lite mera luft och plats.  Och nu en rask promenad till posten med dagens brevskörd, alltid är det nåt.