Prisutdelning på Leader Bergslagens årsmöte!!

Eva Långberg vid det fina priset som utdelades på årsmötet! Foto Ch Lindeqvist

Översta bilden är projektmässan som föregick årsmötet igår kväll. Eva står längst till vänster vid sitt bröd med två av sina nyutbildade brödledare. Och här nedan sitter hon idag vid sitt fina pris! Foto Ch Lindeqvist

Priset för ”Årets projekt” gick till vårt gemensamma Bröd i Bergslagen igår ”För kombinationen av kulturhistoria och nytänkande, nytt och gammalt runt en företeelse så vanlig som brödbakning”. Vad kul det känns!!! GRATTIS Eva Långberg!!!

Eva har verkligen jobbat hårt för att sprida kunskap om bröd och bakning och om brödet som en väg till att bredda kontaktytorna mellan alla slags människor, invandrare och svenskar, unga och gamla! Bröd är en effektiv väg till kommunikation, bakning är en fysisk upplevelse som vi alla kan dela oavsett vem vi är och hur gamla vi är. Och det smakar gott och doftar ljuvligt – bara det räcker långt.

Igår kväll var det årsmöte i Smedjebackens Folkets Hus. Före mötet hade flera olika Leaderprojekt samlats för att visa upp sig. Eva Långberg var där med två nyutbildade ledare för brödcirklar och de bjöd på nybakat bröd förstås. Folk flockades kring deras bord. Tacka för det, gott var det med olika smakbitar. Jag var också där och såg mig omkring, tittade på alla roliga projekt som pågår här i Leaderområdet (som är rätt stort!) och kände mig stolt över att Ekomuseum är delaktig i ett så fint projekt som detta. Och sen får projektet ett fint pris också!! På kvällen ringde Eva och meddelade den glada nyheten!! Eva Långberg är projektet, hon är värd alla pris som finns, hon är en helt igenom unik person. Jag vet inte hur hon får till det och var hämtar hon all energi??

Föreningsmöte om Geocentrum i Riddarhyttan

Skön sommarbild överst, vi är snart där. Nedan inleder vi mötet med kaffe medan vi inväntar några deltagare.

Skön sommarbild överst, vi är snart där. Nedan inleder vi mötet med kaffe medan vi inväntar några deltagare.

Ni ser på bilden att Lokstallet omges av grönska? Jo, det är en bild från i somras. Jag glömde alldeles bort att ta en bild igår när jag var där, det blev bara några bilder på oss som satt inomhus och hade möte. Café Lokstallet 1093 (den gamla spårbredden!) längs riksväg 68 är en fin lokal som innehåller butik för böcker och hantverk, ett litet lokmuseum samt ett café. Det öppnar 1 maj och stänger i början på september. Det är också ett besöksmål i Ekomuseum sen 2009 och heter Lokstallet & KURJ, som är en förkortning av Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg. Lokstallet är det enda kvarvarande längs den gamla banan. Den vill en annan förening göra om till cykel- och ridväg, det vore fantastiskt för hela området!

Vi samlades alltså igår för att prata igenom det stundande och första trevande årsmötet i vår alldeles nybildade förening ”Geocentrums Vänner i Riddarhyttan”. Det årsmötet ska vi genomföra på tisdag den 19 april kl 18.30 i Allaktivitetshuset mitt i samhället. Då ska stadgarna klubbas och ny styrelse väljas. Vi ska sen börja ragga medlemmar till vår förening, några har vi redan. Det kommer att kosta 50 kr per år att vara med, en symbolisk summa och vi är beredda att ta emot anmälningar så snart vi har ett bankkonto. Det kommer! Syftet med föreningen är att skapa möjligheter för ett Geocentrum i Riddarhyttan. Det är bra om vårt Geocentrum grundar sig på ett lokalt engagemang, då står det starkare i framtiden. Det är därför en förening är så viktig. Och att processen får ta sin tid. Det är också en ekomuseal tankegång – att aktiviteter och initiativ bärs upp av ideella krafter och intresse för lokal utveckling. Alltså är vi gräsrötter viktiga, det är runt oss allt börjar snurra. Vi gick också igenom Geodagen den 13 maj, jag återkommer till det.

Det drar ihop sig till stämma!


Här ligger nu en bunt på bordet av årsredovisningen för 2010. Hela dan igår donade jag med detta – nästan. Först skulle jag hämta dem i Smedjebacken hos Jan Lycke på kommunen och sen se till att greja alla dokument som ska biläggas: kallelse, dagordning, årets budget, verksamhetsplan för i år och avgifterna (viktiga papper!) och sen har det varit val som vi vet och nu har vi till delar en ny styrelse som också ska kallas inklusive den gamla styrelsen som ska avsluta med att klubba redovisningen. Många papper blir det. Det är ingen hejd på det!! Jag skickar ut till ca 65 personer ungefär och det tar en stund att få rätt papper i rätt kuvert, jag får liksom skärpa mig och ändå snurrar ögonen runt rätt rejält ibland. Det kan gå åt pipsvängen med såna här utskick! Vi ska ha stämma på Västmanlands läns museum den 20 maj men jag är ute i god tid nu, på måndag går rubbet iväg. Då kommer det fram före påsk och eftersom jag ska ha lite ledigt efter påsk är det bäst att få saken ordnad nu. När jag kommer tillbaka så är vi redan inne i maj! Vem fattar nåt?? …. Ja, inte fattar jag särskilt mycket om det här med tid…det är en märklig uppfinning, nåt jag grunnar mycket på. Det vill säga vår kontroll av tiden, klockan, tickandet. Besvärligt! Snart maj…och sen juni, solen vänder…men…..?

…och där brödet bakades i Norberg

Där ser det ut så här, ni ser bakstugan på Karlberg med gaveln mot oss på översta bilden och en människa i fönstret i kaveltagen. Det är fina röda stugor på detta hembygdsområde, som för övrigt förbereds för sommaren så här en lördag i april. Då är många medlemmar igång med vårstädningen. Man räfsar, samlar ihop skräp och ris, eldar, lyssnar på fågelsång och på bäckens porlande. Det luktar gott. Röken far mellan husen och jag trodde först att all rök kom från bakugnen och damerna därinne och tänkte herregud! Vad sysslar de med? Men så var det ju inte. Och bredvid ligger Berghuset med sin temapark, den som Ekomuseum byggde i EU-projektet ”Fyrtorn” i början av 2000-talet. Det skapades Fyrtorn med Teknikparker i de sju stiftarkommunerna. Här finns en av de bättre ”parkerna” som vi senare kom att kalla ”Temaparker” istället, lärande platser för barn att leka på och få insikt av. Ni ser själva vilket fint gruvberg man byggt upp och på toppen finns en liten modell av en lave, lagom stor för barn och under den finns ett schakt med en trappa och sen en stollgång som man kan ta sig ut genom ”gruvan” och den mynnar ut i en dörr på sidan av berget. En vuxen får krypa ihop och för att ta sig igenom, det är lite kul att pröva. Efter det EU-projektet kom andra tider, så som det alltid gör, saker och idéer förändras, nya mål skapas, nya inriktningar följer på det. Och så rullar det på i en föränderlig värld där aldrig något är sig likt från föregående år – fast man gärna vill tro det. Men planerar gör vi – även om planerna kan omkullkastas på grund av diverse oanade händelser, vilket man måste ha med i beräkningen. Det är helt visst lite spännande med denna dynamik. Och nu kör vi brödprojekt i Leader-form, det går framåt. Efter Norberg väntar Ramnäs på Eva Långberg. Hon är faktiskt där idag!

Dofter av bröd från Karlbergs bakstuga


Ja, i Norberg på Karlbergs hembygdsgård bakades det i lördags: tunnbröd, knäckebröd, lefsor och mjukt ärtbröd. Det travade raskt upp sig färdiggräddat bröd på hyllorna, det fick deltagarna bära hem efteråt. Det var fullt ös i bakstugan, sex personer från Karlbergs hembygdsförening i Norberg bakade med Eva Långberg ”Bröd i Bergslagen” hela lördagen. Jag var där på besök. Baket förbereddes på fredagkvällen och då började man även elda i bakugnen. Ni må tro att det pratas i en bakstuga! Kinderna glödde, ögonen var pigga, idéer kläcktes och nya föresatser om att hålla bakstugan ännu mer levande i verksamheten flammade som lågorna i ugnen. Hålla cirklar för ungdomar, ha bakdagar för barn…och när det är mycket folk på besök som midsommar till exempel, då kanske det borde bakas och säljas bröd? Man skulle kunna baka ihop mycket pengar till hembygdsgårdens underhåll….och utveckla brödrecepten…. Den här hembygdsföreningen är vad jag vet den största ideella föreningen i Norberg och platsen för hembygdsgården är strategisk på många sätt. Under de sista 15-20 åren har Nya Lapphyttan och Berghuset byggts upp precis intill och säkert har det skett medvetet från kommunens sida i syfte att samordna många aktiviteter. Planer finns även på ett Medeltidsmuseum på platsen och det gör förstås besöksmålet än mer attraktivt. Då får man en ideell förening vid sidan av en kommunal (?) verksamhet och det blir en winwin-situation. Med dofter av nybakat bröd………

En trudelutt för Erik Hofrén!

Erik Hofrén reste med Ekomuseum till Ruhr i juni 2010. Här sitter han och vilar med Örjan Hamrin, som var med på samma resa. Foto ChL:

Erik Hofrén till höger reste med Ekomuseum till Ruhr i juni 2010. Här sitter han och vilar i konstmuseet i Världsarvet Zeche Zollverein i Essen med Örjan Hamrin till vänster, som var med på samma resa. Foto Ch Lindeqvist.

Eller hellre en fanfar med trumpeter!!!! Idag söndag har nämligen professorn emeritus Erik Hofrén levt i trekvarts sekel. Nu får ni räkna själva! Erik Hofrén var på 1970-80-talen en drivande och visionär länsmuseichef i Dalarna. Han tänkte nytt, han drog igång Framtidsmuseet i Borlänge, framtidsmuseet.se och han ville ha mer levande museer än vad som fanns…..typ ett ekomuseum? Så blev det och efter fransk förebild. Ekomuseum Bergslagen kunde starta som ett experimentellt projekt 1986. Till hands på Dalarnas museum fanns Örjan Hamrin och de tu blev ett bra team. Örjan verkställde idén och det blev Ekomuseum Bergslagen, www.ekomuseum.se. Det fanns ett starkt intresse för industrihistoria, det var något nytt och på andra sidan skogshöjderna, som delar det jordbrukande slättlandet runt Dalälvarna och Siljan från gruv- och stålindustridistrikten i Ludvika-Smedjebacken, låg unika platser och bara väntade på att bli sedda….. Och när tanken på ett ekomuseum väl var tänkt så fanns inga gränser. Järnbruken och resterna av en järnindustri nedåt Västmanland och Strömsholms kanal hängde ihop med södra Dalarnas gruvor och hyttor och projektet startade i Fagersta. Fem kommuner i Västmanland hängde på initiativet från Ludvika och Smedjebacken. Det hela utvecklade sig till en stiftelse 1990 med flera avtal kommunerna emellan. Ekomuseums kansli låg länge i Ekomagasinet på Västanfors hembygdsgård i Fagersta. Sen drog man kansliet till Grenanderska huset i Smedjebacken och nu sen fem år tillbaka hyr vi in oss på Ludvika Gammelgård. Men det slutade inte där för Erik Hofrén. Han blev professor i museologi vid Umeå universitet och han hade en vision till att förverkliga: Arbetets museum i Norrköping. Och ur Arbetets museum, www.arbetetsmuseum.se, föddes alla arbetslivsmuseerna som idag är fler än tusen och som finns på samma hemsida.

Hurra hurraa för Erik Hofrén!!

Utsikt över Ludvika Gammelgård kl 06.00

Solen är precis på väg upp, och dagen blir klar och fin, det syns. Ni ser att snön nästan är bortsmält? Ja gumman Tö har gjort sitt jobb med stor nit och fort gick det. Jag har en balkong varifrån jag ser min arbetsplats. Det är tvåvåningshuset med gaveln hitåt som ligger bakom det lilla röda framför (det är privatägt och hör inte till Gammelgården). I det tvåvåningshuset hyr Ekomuseum gavelrummet på nedre botten. Det är inte varje dag jag står på balkongen kl 06.00 vill jag bara påpeka. Men ibland….man vill ju känna på luften….och det är fredag igen. Idag kl 13 ska jag träffa min ordförande Ingvar Henriksson, vi ska prata igenom saker och ting, planera lite…. Och ikväll ska jag med Eva Långberg till Karlbergs hembygdsgård i Norberg på en förträff inför morgondagens bakning i deras bakstuga. Eva är projektledare för ”Bröd i Bergslagen”, Leaderprojektet som vi har tillsammans med ABF här i Ludvika. Och jag ska dit imorrn igen för jag känner att det måste dokumenteras i bild. Sen blir det textjobb i helgen, det är Järnladies förstås, det tar tid men det måste bli en läsvärd bok med texter som har ett berättande flyt, det får inte bli uppsatsliknande texter, för då får vi inga läsare. Det måste bli en aptitlig lättläst bok! Så detta jobbar jag mycket med just nu. Och Jenny, Snowtrail, jobbar på sitt håll med bildinsamling och grafiskt upplägg. Och sen det här med pengar till allt man vill….det är alltid problem, jag måste söka bidrag för boken nu, försöka i alla fall. Vi har offerter klara och ett grafiskt utkast att visa. Det gäller att hushålla med de slantar vi har också och jag är en typisk hushållerska! Och tur är väl det för varje krona måste användas på ett så bra sätt som möjligt – så är det bara. Vi har en begränsad hög med kronor.

Mer om rovdjur och natur


Jag är tillbaka på kansliet i Ludvika men vill orda mer kring detta spännande berg med alla djur ovanför Järvsö. Den där trekilometersrundan på lättgången träbro var hur bra som helst. Vi såg som sagt vargar, lodjur, järvar, myskoxar (inget rovdjur) och ugglor, granna lappugglor och söta vita fjällugglor – Harry Potters uggla var en sån vit fjälluggla. Björnarna vaknar på Tiburtius-dagen den 14 april sägs det. Det lär stämma rätt bra. De sov alltså fortfarande. Visste ni att vi har två olika sorters björnar i Sverige? Modern genteknik visar detta. Björnarna här i Dalarna, ca 300 stycken och björnarna i Norrland,  ca 700 st (en tio år gammal uppskattning) har olika ursprung. Idag är förstås de båda björnstammarna blandade men man kan se i generna att björnstammen i Dalarna ursprungligen kommer från Spanien (!) medan björnstammen i Norrland kommer från Finland-Ryssland. Hm. När inlandsisen smälte så vandrade det förstås björnar in från två håll. Precis som människor som vandrade in från flera håll och följde iskanten. Fascinerande att tänka på.

Och vargen….den som idag finns i Mellansverige ligger kring 200-210 djur ungefär minus avskjutning och nytillskott. Skogarna är stora här i Bergslagen och det finns gott om plats för rovdjur. Rovdjuren skrämmer men det är mest i brist på kunskap. Det är få människor som sett varg eller björn på skogen, då ska man ha stor tur. Efter besöket i Järvsö känner jag mig inte längre lika rädd för här i krokarna finns fyra av de fem stora: björn, varg, lo OCH människa. Rovdjur är djur som dödar andra djur för att äta upp dem! Det är därför som Rovdjurscentret räknar in oss i skaran även om det inte är helt rätt, vi är ju allätare som ni vet. Det är bara att titta på tänderna. Här finns informationen: www.de5stora.com.

 

Namsas vårmöte i Järvsö

Namsas årsmöte på Rovdjurscentret De 5 stora i Järvsö. Stefan Lundberg, Naturhistoriska Riksmuseet och Anna Hadders, vice ordf och museiekolog från Regionmuseet Kristianstad.

Namsas årsmöte på Rovdjurscentret De 5 stora i Järvsö. Stefan Lundberg, Naturhistoriska Riksmuseet och Anna Hadders, vice ordf och museiekolog från Regionmuseet Kristianstad höll i mötet.

Oj, vilken dag! Här har man turen att få vara med på Namsas årsmöte i Järvsö. Namsa är Naturhistoriska museernas Samarbetsorganisation med sätet på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Det är verkligen trevliga möten där man lär sig mycket och så får man idéer…Vi är i på Rovdjurscentret de 5 stora, www.de5stora.com. Årsmötet klarar vi av först och sen var det visning av centret som invigdes 2005 och som delas med Järvsö Zoo. Det är två skilda verksamheter som samarbetar.  Här finns Rovdjursskolan! Jätteintressant. Och här finns en skyttesimulator! Otroligt kul, ursäkta!! Det är kul att skjuta prick, ja! Men obs – jag skulle aldrig kunna skjuta på levande djur, äta djur går bra, men skjuta…nej. Sen var det en fin utställning, mycket information. Järvsö Zoo håller med djuren. Många vargar fanns i olika hägn. Man samarbetar med andra djurparker och med Nordens Ark i Bohuslän. En tre kilometer lång rundvandring och vi såg det mesta.

Och detta ställe har jag kört förbi så många gånger på väg till och från Jämtland….och tänkt zoo…. nä, det är INTE min grej… Men vad har jag inte missat? Tänk att man ska vara så fördomsfull? Och i Ekomuseum har vi de fem stora: varg, björn, lo, järv (nån gång..?) och människan som är det femte! Vi har till och med vargspaning inom Ekomuseum, i Kolarbyns verksamhet, www.kolarbyn.se.

Jobb med Järnladies

Arkivarie Anna Forsberg och grafiska formgivaren Jenny Findahl sitter på Länsmuseet i Gävle och pratar text och bild.

Arkivarie Anna Forsberg och grafiska formgivaren Jenny Findahl sitter på Länsmuseet i Gävle och pratar text och bild.

Stora lurardagen idag, var på er vakt! Jag har redan blivit lurad av Mittnytt som visade hur man enkelt kunde göra öl med en brustablett. Till och med polisen uttalade sig….va?  Haha…lång näsa.

Idag jobbar jag med textredigering och det gäller boken Järnladies förstås. Det är en slags resehandbok och det känns så trevligt, såna böcker som man gärna återvänder till och bläddrar i. Särskilt om de handlar om resor och utflykter. Finns det något roligare än utflykter? Och i sällskap av våra järnladies kan det bli dubbelt trevligt. Nu har vi 30 st damer som mer eller mindre har trängt sig in i boken, många fler än vi tänkte från början, det är märkligt – en del dyker upp som från ingenstans och propsar på en plats. Nu måste texterna hållas efter så alla får plats också.

Det börjar med drottningen, Katarina Stenbock, som bodde på Strömsholms slott och det slutar med Sveriges första kvinnliga bergmästare Åsa Persson, chef för Bergsstaten visserligen med kontoret i Luleå, men med många kopplingar till Bergslagen. Hon blir omnämnd bara för att hon är en modern järnkvinna, den första kvinna som blivit ”bergmästare”, denne medeltida titel förbehållen männen och det sker år 2010. Vi har även räknat ut alla damernas ålder, hur gamla blev de egentligen? Man kan lätt tro att de dog unga då livet ofta var ganska hårt förr och maten kanske inte den mest näringsrika med dagens sätt att se. Men jo, jättemånga blev långt över 80 år!! Till och med på 1600-talet med nödår och missväxt. Den som var yngst när hon avled var Elsa Andersson i Norberg, hon som var konditor och drev berömda ”Elsas” som fortfarande finns kvar, hon dog 1937 vid 53 års ålder. Ja, åldrarna överraskade mig!!

Och Jenny har samlat bilder, hon har varit runt på alla tre länsmuseerna och fått hjälp i bildarkiven och hon har varit på Jernkontoret och fått god hjälp i deras bildarkiv. Det artar sig bra det här. Boksläpp har vi planerat till måndag den 4 juli.