Etikettarkiv: Elsas

Torsdag 8 nov! Yvonne Gröning i Nyhammar.

Just precis, kommande torsdag kl 19.00 kan ni träffa Yvonne Gröning på Nyhammars bibliotek ett par mil från Ludvika. Hon ska berätta om Mathilda, dottern Maj Hirdman och om andra järnladies. Mathilda är ju huvudperson i boken Älskade Mathilda, 100 brev om kärlek, slit och nöd som kom på försommaren i år. Denna bok är en direkt följd av boken Järnladies, som kom förra året. Man kan se Mathildaboken som en fördjupning, då den handlar om modern till en av våra järnladies. Det blir en närbild av ett kvinnoöde i en tid med vedeldade järnspisar, fotogenlampor och ångmaskiner. Tiden var åren kring 1890.

Genom autentiska brev mellan Mathilda och maken Lars följer vi deras liv. Matilda med de tre barnen bor i en arbetarbarack på Karlberg i utkanten av Norberg och Lars arbetar som förman på sågverk neråt Västeråstrakten. Han kommer bara hem några få gånger per år. De kom från Gylleby säteri i Sunne, Värmland för att söka lyckan i Bergslagen. Säteriet gick förlorat i en konkurs och hoppet om en nytt gott liv hägrade in i det sista – Lars dog av brusten blindtarm 1892 vid 37 års ålder.

Yvonne Gröning är idérik, det är roligt att träffa henne och lyssna på henne. Det bjuds på kaffe och de goda berömda mandelkakorna från Elsas i Norberg! Yvonne kommer att sälja båda böckerna också – till specialpris. Och ingen entréavgift heller, det är bara att komma.

I detta samarbetar Ekomuseum med ABF Dala Finnmarks Eva Långberg och kultursekreterare Susanne Eriksson på Ludvika kommun. Välkomna till Nyhammar, känn vår historia!

Och hur blev Elsas Tangotårta…?

Så här blev Tangotårtan när jag gjorde den hemma i köket.  Kondisreceptet finns i boken om Järnladies i berättelsen om Elsa Andersson. Tårtan såg inte ut som den på Elsas kondis, men ändå var den lite lik fast min blev fyrkantig av praktiska skäl – en enda botten på bakplåtspapper i långpanna, som sen delades i två lika delar till två bottnar. Sen gjorde jag egen enkel vaniljkräm på äggulorna och det gjorde nog susen. Tårtan smakade suveränt gott men visst blev den söt med florsockerglasyren på toppen. Men som sagt urgod, en riktig festtårta och det var just så Elsa måste ha tänkt när det begav sig på 1920-talet, det glada 20-talet! Då var det tango, charlestone och shinglade nackar, fest och glam i korta klänningar när korsetter, långkjolar och högkragade liv äntligen försvunnit med första världskriget. Man andades ut efter ett långt mörker och var lätt om sinnet.  Och Elsa skapade Tangotårta med stort T i Norberg, tårtan fick ett namn. Framtiden var ljus….

Så här gör du en Tangotårta för 12-15 personer hemma i köket: 

Botten: 500 g grovt riven mandelmassa blandas med 4 ovispade äggvitor. Bred ut tunt på bakplåtspapper i långpanna. Smeten fyller inte hela pannan. Grädda ljusbrun i 200 grader, det tar ca 10-12 minuter, högst en kvart. Håll koll! Låt sen botten kallna innan du delar den och lossar från pappret.

Vaniljkräm: Blanda 4 äggulor, 2 dl gräddmjölk (mest grädde 40%),  2-3 msk socker, 1 msk potatismjöl, 1 tsk vaniljsocker i en tjockbottnad kastrull och sjud upp tills krämen tjocknar. Ständig omrörning! Det får inte koka för då skär sig krämen. Akta så den inte bränner vid i botten. Kyl sen kastrullen i kallt vattenbad.

Gräddlager: 5 finhackade ananasringar (väl avrunna) blandas i 4 dl hårt vispad grädde. Spara först lite vispad grädde till kantputs och garnering.

Glasyr: 1,5 dl florsocker och 1 msk vatten röres ihop till en slät glasyr precis innan användning för den stelnar ganska kvickt. Häll ut glasyren ovanpå och bred genast ut den på ytan.

Garnering: Gräddklickar med ömsom röda cocktailbär och ömsom stora bitar av ananas.

Bygg tårtan så här: Bred vaniljkräm på den ena botten. Bred ett tjockt gräddlager ovanpå vaniljen. Lägg på nästa botten. Putsa kanterna med lite grädde. Bred nu ut glasyren ovanpå. Låt torka en stund. Garnera. Ställ tårtan i kylen över natten, då blir den allra bäst. Det är konditorns bästa tips!

Åter till Ludvika och Ekomuseum!

Jag har haft semester i två veckor, jag har jobbat på mitt hus i Jämtland. Semester betyder att Ekomuseum har fått maka på sig ett tag, det har nog den idoge bloggföljaren lagt märke till. Men här ska jag inte bli privat, nä – nu återgår jag till ordningen och måndag morgon är jag samvetsgrant på kansliet på Ludvika Gammelgård igen, så är det. Jag bara varslar lite….

Kommande vecka ska bjuda på ett boksläpp. På tisdag bränner det till med Järnladies och jag ska baka Tangotårtor innan dess, har redan inhandlat ingredienser och ligger i startgroparna. Ska till och med göra vaniljkrämen själv, fast det står att man ska ha färdigköpt marsànkräm i receptet. Men det blir många äggulor över, eftersom äggvitorna ska användas i mandelbottnarna så vad gör man med dem annars? Klart att Elsa gjorde egen vaniljkräm när det begav sig på 20-talet. Till vaniljkräm behövs det nämligen äggulor. Det är förstås en anledning till att vaniljkräm ingår i receptet. Visserligen kunde jag väl köpa färdiga Tangotårtor från Elsas i Norberg men nu finns receptet med i boken och då måste jag förstås göra allt själv, annars får jag skämmas. Det blir ett test av receptet också. Jag gör tårtorna på måndag och serverar på tisdag, de mår bra av att stå i kylen en natt och safta till sig. Det blir ett kafferep kl 15 på tisdag med pressen och de kvinnliga skribenterna, alla kommer utom två. Jag ska fotografera tårtorna när de är klara för de kommer garanterat inte att likna de färdiga ståtliga höga skapelserna från kondiset! Men smaken borde bli snarlik.

Det är alltså Elsa Anderssons konditori i Norberg jag pratar om. Elsas historia finns med i boken, hon var en driftig och målinriktad kvinna, visst blir man lite tagen av den sorten. Ja, ni som köper boken får läsa själva om alla envisa damer.

Elsa Andersons Konditori i Norberg


Så var jag då på Elsas igen! Börjar bli en trägen gäst där. I fredags hade jag stämt träff med Elsa Andersons sonson Robert Bergvall på kondiset. Jag ville prata med honom om hans farmor, för hon ska vara med i vår bok om Järnladies. Robert Bergvall övertog kondiset efter sin far, som i sin tur övertog det efter Elsa. Det har gått i arv men nu är rörelsen såld sen två-tre år tillbaka. Robert bor dock kvar i den stora lägenheten en trappa upp där allt är som det var en gång – det såg ut så. En inbjudan att se den lägenheten tackar man inte nej till, det var en upplevelse, ett levande museum! Där fanns förstås fina kort på Elsa, maken Emil och sonen Gunnar. Elsa dog redan 1937 så Robert träffade aldrig sin farmor men minnet av henne är så starkt påtagligt i och runt huset. Jag har boken om Elsas kondis, den som Robert skrivit och där finns många fina recept på smaskiga bakverk. Den där himmelskt goda Tangotårtan, ah!  Den var jag bara tvungen att äta en bit av igen; mandelmassa, grädde med ananas – jättegott! Tårtan skapades under det glada 20-talet, strax efter första världskriget. Då kom färsk ananas till Sverige och då dansades det både tango och charleston.  Nu fick jag höra av Robert hur man bakar tårtan, vad man ska tänka på, t.ex. hur man bäst vispar grädde för att få den luftig och stabil! Och hur den tårtan var förr, den har förändrats något under åren. Intressant. Jag ville veta allt om Elsa och tårtan, jag ska nämligen skriva ett litet stycke om henne och baka ett antal Tangotårtor till boksläppet i början på juli. Ska nog försöka baka ursprungstårtan som har tre bottnar, tror det kommer att passa min vispade grädde bäst. Ska nog provbaka en redan till påsk förresten!

Och ni som är i krokarna i påsk och vill ta en god paus – glöm för all del inte Elsas!!

Tango och Elsas kondis – ett gott tips

Norberg Elsas konditoriTangotårta på Elsas i NorbergMitt i Norberg finns en skatt. Hit skyndande jag efter mitt föredrag, hit till en bit av den berömda Tangotårtan, Elsas recept från 1920-talet. Den är en dröm av mandelmassa, grädde, vaniljkräm och ananas och avnjuts bäst med en kopp kaffe. Lunch? Nä. Det fick det bli en bakelse. Jag fick ju ett presentkort av ”Föreningen Norbergare minns” se förra inlägget. Och man måste passa på när man är på Elsas. Vem bryr sig om räkmacka när man står i ett kondis som dignar av godaste bakverk, berömt långt utanför Bergslagen, kanske lite världsberömt? Gammalt ja, ända sen 1916 har konditoriet legat här, i samma hus, alltid lika välbesökt. Elsa kom som ung utbildad konditor till Norberg, mötte sin kärlek och gifte sig. Hon hade en dröm: ett eget konditori. Och så fick det bli. Makarna köpte ett hus för ändamålet. Sen dess gör alla resande uppehåll i Norberg. När man ändå är mitt i Norberg, så måste man passa på att gå neråt ån och njuta av den gamla fina miljön med alla lite sneda och vinda trähus som hyser bostäder, ateljéer, konsthantverksbutiken Abrahamsgården och ett antikvariat. Hela detta centrum blev ett besöksmål i Ekomuseum 2009 och kallas: Gamla Norberg och Engelbrekt. Engelbrekt kommer just härifrån. Norberg liknar en liten stad men är en tätort, en förtätad bergsmansby med rötter i 1300-talet och med en urgammal järnhantering. Hyttorna runt Norberg tillhör de äldsta man känner i Sverige. Gamla gruvor finns överallt, Norberg liknar en storpipig ost under markytan sägs det. Håligt alltså.

 

Kulturföreningen Norbergare minns

Kulturföreningen Norbergare minns.

Gunnar Ramsells kvintett

Minnen….det är både roligt och viktigt att försöka minnas hur det var förr. Det är ju inte alltid man minns rätt men är man några stycken som minns tillsammans så hamnar man nog ganska nära. I Norberg bildades Kulturföreningen Norbergare minns på 1980-talet, ja det var noga räknat hösten 1985 som Sven Lindqvists bok ”Gräv där du står” gav upphov till en intensiv period av cirkelverksamhet i ABF:s regi i Norberg. I februari 1986 fanns det 13 cirklar med olika ämnesområden. 18 oktober 1988 bildade man kulturföreningen med stadgar och styrelse och sen dess har verksamheten fortsatt. En fin bok med samlade minnen har man gett ut. Jag var i Norberg idag på föreningens årsmöte i ”Bubblan” på Björkängen och berättade om det Ekomuseum vi har idag och visade ett bildspel. Det var roligt att komma till Norberg och känna den goda sammanhållningen i föreningen som har 196 medlemmar. Ekomuseum bildades just vid denna tid på 80-talet och det var cirkelverksamheten och detta engagemang som utgjorde grunden för det nya ekomuseet. På dagens träff spelade Gunnar Ramsells kvintett underbara jazzlåtar från 30-talet som Moon Globe, den Benny Godman spelade 1934. Då ryckte det i många ben, i mina också. Och jag fick ett presentkort till Elsas! Dit for jag sen omgående för en bit Tangotårta så fort jag kunde. Den biten ska jag visa i nästa inlägg!