Källfallet i Grängesberg

1 svar

Nu for vi till Källfallet i Grängesberg igen, nyfikna som vanligt! Fick japanskt besök i går, professor på Dep of Architecture, Yokohama University Kazu Ohara och Källfallet har väckt hans intresse sen tidigare. Att åka dit nu var ganska självklart, speciellt som hela området, dvs alla de tjugotvå husen sen dec 2012 ägs av Grängesbergs Byalag. Det är det mest positiva som hänt på länge tycker jag. Husen är räddade tills vidare. Och nu när vintern lämnat markerna så vill man dit och titta. Byalaget har röjt! En massa sly och buskage ligger på backen, bra jobbat. Alla hus har även inventerats och befunnits i mer eller mindre hyfsat skick, i flera fall är det bättre än man trott. Under putsen ligger den gamla rödfärgade panelen och den ska tas fram igen, det ska bli som förr. Det här ska bli intressant att följa. Det är ett äventyr även för oss utomstående. Men stöd behövs från alla möjliga håll. Nu ligger en hel del information ute på deras hemsida: www.kallfallet.weebly.com.

Jag läser att de vill genomföra en villkorad försäljning av ett antal hus till köpare som ser det kulturhistoriska värdet och vill följa föreningens avsikter. Det här kan bli en bra lösning, en slags kooperation där man äger sitt hus men ingår i en förening och följer dess avsikter och målsättning åtminstone vad beträffar exteriörerna. Bra tänkt! Hm…man kanske ska slå till…??

NAMSAs årsmöte i Göteborg

Lämna ett svar

Anna Falkengren och jag kom hem i går kväll efter två roliga dagar med mycket frisk luft. I Göteborg blåste det rätt bra! Göteborgs naturhistoriska museum, www.gnm.se, var huvudarrangör för årsmötet i samarbete med Universeum, www.universeum.se.

I Göteborg finns de mest oväntade stora grönområden alldeles in på knuten. Det var jag inte beredd på. Slottskogen är ett sådant och mycket större än man tror. Göteborgs botaniska trädgård, www.gotbot.se, är ett annat som dessutom har en gigantisk förlängning att bjuda på. Vi gick upp på ljungheden ovanför, en rejäl promenad, och där uppifrån hade man en fantastisk utsikt över inloppet, öar och ett Västerhav i fjärran.

Och på det middag på Universeum på kvällen med visning. På taket visas just nu en kul dinosaurieutställning. I museet kunde man följa vatten från det nordiska fjällområdet ned till havet och bortåt den sydamerikanska regnskogen. Två skäggdoppingar bodde i den nordiska delen, en vaktade till och med sitt revir och röda ibisar höll till i regnskogen. Och sen alla märkliga fiskar i gigantiska akvarier….en hoppande stirrande stör fick mig att backa!

Dan efter var det exkursion till Jonsered och vandring i Bokedalens naturreservat från Säveån till Jonsereds herrgård. Det var en skön vandring i bokskogen uppåt uppåt mot en utsiktspunkt varifrån man verkligen fattade hur grönt Göteborg är och vilka höjdskillnader som finns…nog kändes det i benen alltid. Efter lunch i det gröna for vi till Hedefors naturreservat och tittade på det omlöp (faunapassage) som länsstyrelsen är i färd med att bygga för fiskar som måste uppåt ån för att leka och yngla av sig. Om man gogglar på omlöp så finns det många bilder på anläggningar för den som är nyfiken. Omlöp är mer effektiva än gammaldags laxtrappor. Det känns bra att någon tänker på fisken.

NAMSA = Naturhistoriska Museernas Samarbetsorganisation, www.nrm.se/namsa

Årsstämma i sköna maj

Lämna ett svar

Fick iväg utskicken i dag, många tunga kuvert med möteshandlingar och en matig årsredovisning. Vi håller stämma i mitten på maj. Och nu har jag gjort detta för sista gången och visst känns det lite märkligt men ändå är det fullständigt naturligt. Det är min elfte och sista årsstämma. Den första var på Färna herrgård, den minns jag mycket väl – stressen – och nu den sista förlägger vi på Tolvsbo Bergsmansgård utanför Söderbärke. Nu är allt lugnare. Och där äter man också gott och sånt är viktigt eftersom vi har för vana att äta lunch efter årstämman.

I sinnet gräver jag redan i min jämtländska trädgård och planerar fjällturer och norska resor. I den verkliga vardagen knogar jag på med Järnrutten just nu, samlar information och fixar fakta till Jenny Findahl, som bygger. Nu i helgen bär det i väg till Göteborg för NAMSA:s årsmöte och Anna Falkengren följer med mig. Nu ska hon få träffa de trevliga naturvetarna. Ekomuseum behöver många såna bekantskaper, de är viktiga för vår utveckling. Allt det här blir så bra! Ni vet hur det kan vara när allt faller på plats liksom av sig självt…. Just så är det nu.

Ting Tar Tid

Lämna ett svar

Jo, ting tar tid och var sak har sin tid. En gruk om tid (en gruk är en kortfattad, koncis och finurligt rimmad liten aforistisk dansk dikt) dyker ofta upp i minnet när jag tänker på tiden. Det är förstås Piet Hein som skriver, grukens uppfinnare. Så här går den:

Husk de tre
T.T.T.
Slid men hvid
Ting Tar Tid

Och jag sliter, rensar, städar och vet att tingen tar oändlig tid, jag behöver MER tid! Men istället brakar den på som en raket!! Våren knackar på, snöresterna blir bruna och grå, sandalerna börjar röra på sig i garderoben. Jag vet hur det är, man kliver från vinterkängorna rakt i sandalerna vissa år och det bara sker från en dag till en annan. Inte långt kvar till Valborg nu, ajajaj.

Evald Persson, ordf i Västerbergslagens geologiska förening öppnar upp Mineralmuseet och berättar att de just köpt in 750 stora fina stuffer som de ska katalogisera och ordna upp, de har att göra. Jojo, det har en annan också som sagt. Jag staplar tomma pärmar på hög och fyller svarta plastsäckar med gamla papper för ytterligare en tur till sopstationen. Dock vill jag tillägga till dem som får kaffet i halsen, en och annan pärm är så värdefull på innehåll att den hamnar i hyllan igen och några dokument åker raka vägen ner i arkivet. Rätt skönt att låta det goda omdömet styra…

Norberg och järnet!

1 svar

Nu har det kommit en bok och inte vilken bok som helst, utan en som många har gått och väntat på. Det är medeltidsarkeologen Ing-Marie Pettersson Jensen (Pim), sektorschef på Kultur & Fritid, Norbergs kommun som färdigställt sin doktorsavhandling efter många slitsamma år – sånt brukar nämligen ta sin lilla tid, men trägen vinner! Det blev en stor mycket fin och tung bok fylld av historia och intressanta fakta om Norbergs järnhistoria och Norbergs bergslag. Boken heter: Norberg och järnet. Bergsmännen och den medeltida industrialiseringen. Jernkontorets bergshistoriska skriftserie nr 46. 308 sidor.

Den finns att köpa på Jernkontoret i Stockholm, www.jernkontoret.se. Ni som vill veta mer om boken kan läsa på länken här! Medeltiden är en intressant epok i svensk historia med tanke på människornas stora rörlighet, handelns expansion och något senare även den svåra Digerdöden ”den svarta döden”, en pest och farsot som spred sig i Sverige 1350 och satte stopp för utvecklingen, tog många liv i hela landet och lämnade hela byar öde. Det är svårt att föreställa sig hur det egentligen var. Det var därefter som bergsmännen stärkte sina positioner och pesten innebar även slutet på den första mer industrialiserade järnhanteringen runt Norberg. Den här boken kommer att utgöra grunden till Bergslagens Medeltidsmuseum, där nya Lapphyttan ingår.

På kartan här ovan ser man blästplatser, masugnar, hyttor och medeltida städer i Mellansverige. De senare är välkända platser än i dag, men nu kan vi verkligen förstå hur allt började och varför Stockholm ligger där det ligger – som en vaktpost över pengaströmmarna!

Vårdagjämning i yrsnö!

Lämna ett svar

Suck, hundrafalt suck, idag går vi ändå in i sommarhalvåret men i yrsnö och iskyla. Inte nådigt! Men jag stökar inomhus på kansliet och har kört ett berg med skräp redan och bygger upp nya berg att köras till tippen. Ganska skönt ändå med lite utrensning och det arbetet lär fortsätta tills jag slutar.

Påskhelgen stundar och med den en vistelse i Jämtland för min del, det betyder även att bloggen här får lite välförtjänt vila i ca två veckor framöver – något litet inlägg kan det kanske bli. Ni kanske inte ens märker nåt, för jag har inte varit lika flitig på sistone. Gnor mycket på kansliet så det blir just inget att berätta, men häromkvällen var jag i Riddarhyttan på geoföreningens årsmöte och visade det föredrag jag höll i Portugal i höstas. Det berör dem, det handlar om inriktningen mot naturen, miljön, verkligheten under våra fötter. Det måste med i det framtida Ekomuseet. Efter påsk i mitten av april åker Anna Falkengren och jag till NAMSAS årsmöte i Göteborg. I NAMSA finns naturvetarfolket, ett bra nätverk. NAMSA = Naturhistoriska museernas samarbetsorganisation. Vi behöver deras kompetens.

Omställning pågår…

Lämna ett svar

Som jag skrev i sista Ekobladet, så pågår projekt Omställning på kansliet. Överlämning sker till Anna Falkengren en halv dag i veckan ungefär. Då stökar vi till slagbordet på kansliet med papper och annat. Här ovan ses Anna mitt i röran. Efter en sån halvdagssession är vi rätt så möra både hon och jag. Man kan inte ta in hur mycket som helst och inte heller lämna ifrån sig hur mycket som helst – på en gång alltså!

I går fredag förmiddag tog vi så ett nappatag igen och det går framåt, ja fattas bara annat…och dessutom känns det väldigt bra att vi håller en viss fart. Vi bygger en slags trygghet tillsammans, det är ju så att även jag måste känna trygghet när jag lämnar. Och nu kommer snart påsken, vilket innebär lediga dagar runt helgen och då har vi även passerat vårdagjämningen (20 mars!) och därefter blir som bekant dagarna längre än nätterna. Då närmar vi oss sommaren, då är vi redan inne i sommarhalvåret – tänk på det ni…sommar…. Om jag känner stress?? Jo, det kan ni lita på….att gå i pension är ingen barnlek, ;-).

Projektet Bröd i Bergslagen nu avslutat

Lämna ett svar

Här står damerna på ABF Dala Finnmark, Eva Långberg t vä och Birgitta Berg t hö, med kassen fylld av redovisningsdokument i pärmar. Ja, det blev värsta redovisningen av det två år långa projektet som upphörde i höstas. Men nu är det avslutat och påskrivet, jag var på ABF i dag och plitade ner även min namnteckning, glad att jag inte var drabbad av redovisningsbestyr – jag vet hur det kan vara med den saken. Är man projektägare åker man dit på sånt. Nu var det ABF som tog på sig bördan.

Men det var ett roligt projekt som gav väldigt mycket. I stort sett alla våra bakugnar i Ekomuseum inventerades och några av dem kunde användas för cirkelverksamhet. Andra fick tips om hur de kunde bygga om dem och några är på gång att restaureras. Ibland delar bakugnarna skorsten med smedjorna. På så vis slog man två flugor i en smäll, det var praktiskt med en flerpipig skorsten i mitten av huset och med bakugn åt ena hållet och härd åt det andra. Smeden i ena gavelrummet och bagerskan i det andra.

Att ha en vedeldad bakugn som fungerar betyder intäkter! Så gott som alla älskar nybakat bröd och bara doften kan locka vem som helst in i bakarstugan. Brödet är lättsålt. Här bilder från brödkurs i Säfsbyns bakstuga, där det var livligt och glatt och med en bakugn i prima skick går det som en dans! Till lunch gräddades det pizzor…

Ekorådet i Västanfors

Lämna ett svar

Så var det dags för årets första Ekorådsmöte! Här går det undan!! Det var i torsdags den 7 mars som vi samlades på Västanfors hembygdsgård, bästa platsen för möten i Ekomuseum därför att den ligger precis i mitten. När herrarna stod utanför Logen i det skarpa och värmande vårvinterljuset, ja då passade jag på med kameran. Fem stycken herrar kom med.

Bertil Andersson fr vä är sommarboende i byn Gravendal i Grangärde finnmark i Ludvika kommun. Den nedlagda stationen är hans sommarhus, annars bor han i Västerås. Bertil med maka Inger är mycket aktiva i Gravendals byalag, som driver hammarsmedjan, klensmedjan och bakarstugan.

Bredvid Bertil står Lars Lysén från Trångfors smedja, ordförande i Trångforsstiftelsen, som med sina mannar har byggt upp och restaurerat hela smedjan inkl vattenränna och två vattenhjul och fått fart på den tunga mumblingshammaren. Tredje söndagern i augutsi är det Trångforsdagen varje år!

I mitten står Gunnar Ahl, 80+ och ordförande i Ekorådet sen 2004. Han är en hängiven hembygdshistoriker som flyttade in i sitt gamla föräldrahem när han gick i pension. Hemmet ligger nära Karmansbo smedja, där han sprang som barn och såg smederna jobba. Gunnar har många minnen från den tiden. Han brukar alltid hålla i visningen i smedjan på Järnets Dag, som infaller den första lördagen i juli varje år.

Sen står Karl-Åke Nordebring från Riddarhyttan som är med i flera aktiva föreningar. Han vurmar för den gamla nedalgda järnvägen KURJ (Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg), driver sommarcafé i det gamla lokstallet och jobbar sen många år på Röda Jorden, där han tillsammans med andra ideella gör järn av rödjord tillsammans med skolbarn och naturligtvis på Röda Jordens dag, alltid första söndagen i augusti varje år.

Längst till höger står Lennart Lindgren, som är aktiv i två viktiga föreningar, Trångfors smedja och Svedvi Berg hembygdsförening, som driver verksamheten på Skantzen i Hallstahammar. Där finns Kanalmuseet och Mekanikus med sitt sommarcafé. Det är Lennart, som tillsammans med några föreningsvänner, deltar på Museimässan på Arbetets museum i Norrköping å Ekomuseums vägnar nu kommande fredag-lördag.

Naturturism och skogen

Lämna ett svar

Nytt år och ny tidning. Det är Sveriges Hembygdsförbunds tidning Bygd och Natur som nu kom i ny form, samma storlek som förut men snyggare. Pappret är matt, layouten renare, ja, den ser bra mycket bättre ut än den gamla. Det här första numret, nr 1/2013 har skogen som tema. Alltid intressant för en som gillar skogar. Första uppslaget är en fantastiskt vacker bild av en skog, älskar detta!! Något väcks inuti mig, svårt säga vad. Känslor! Rubriken: Den förvandlade skogen. Det går att läsa ingressen på bilden ovan, gör det! Det har hänt nåt de senaste årtiondena. Skogsbruket är påtagligt brutalt nuförtiden. Skogen behandlas som nån slags plantage, man planterar och man skördar, punkt slut. Men hur tänker skogsägare när de samtidigt gillar att gå på skogen?? Många är jägare och skogslufsare…. här är det något som inte riktigt stämmer. Jag har själv på senare år upplevt fullständigt sönderkörda marker där skogsmaskiner varit framme och de tycks arbeta året runt nuförtiden, till och med dygnet runt. Så var det inte alls i min barndom och så himla gammal är jag faktiskt inte. Räknar man bara värdet i timmer i dag? Och efter timmerskörden är marken upp och nedvänd, av stigar syns inga spår, blåbärsriset är nedmejat. Tar det sig nånsin…

Nog för att skogen brukades rätt våldsamt här i Bergslagen för några hundra år sen, den kallhöggs mer eller mindre då träden blev till träkol, eftersom hyttor och smedjor slukade kol. Men det skedde medelst handkraft och hästar drog fram timret. Markerna förblev intakta och ny skog kunde växa upp, det var ingen planterad monokultur utan en fritt växande blandskog. Det är skillnad det! Sug lite på den….

Tänk sen på framtiden, på den växande och lovande naturturismen – som dessutom går hand i hand med geoturismen. Turistindustrin har störst potential säger många som vet. Får ni ihop det?