Etikettarkiv: Ludvika Gammelgård

Och Nationaldan passerade kvickt

Den dök upp mitt i veckan och försvann. Och det var förra veckan! Jag var nere på kansliet på eftermiddagen och väntade in firandet. Hade en liten kaffeträff på kansliet med Stina Stenberg. Plötsligt hördes musiken och jag sprang ut med kameran. Tåget med flaggor och folk kom gående från stan med slutmålet Ludvika Gammelgård. Då gäller det att hinna med när de sneddar över gräsmattan framför trappan. Jag fick springa i kapp dem, i full galopp. Min ordförande Ingvar Henriksson var ju en av fanbärarna i täten, han gick för (s). Måste ju ha en bild på honom. Sen samlas alla på tunet nedanför bergsmansgården och där spelas, talas och sjungs det. Och nya svenskar hälsas välkomna hit. Så är det varje år här i Ludvika.

Därefter dricker de flesta kaffe i Gammelgårdens servering intill. Stötte på den nye ordföranden i Ludvika hembygdsförening, Erik Andersson. Han är av den sorten som ställer upp och hugger i när det behövs. Han kavlar upp ärmarna. Nu är han med och lägger om ett av taken. Och i kaffeserveringen står de söta husmödrarna i sina vackra folkdräkter och bjuder på hembakat (alltid smörbakat numera!). Jag bad dem ställa upp sig alla fem, de hade olika dräkter från Dalarna, beroende på varifrån de har sina rötter.

Fr vänster står Siv Lindholm i Ludvikadräkten, Gun Hermansson i Grangärdedräkten, Lisbeth Andersson i Unionsdräkten, Birgitta Eliasson i Nåsdräkten och Elisabeth Munter i Flodadräkten. Granna damer!!

Och dessa timmar låg Ludvika Gammelgård som i en solig glugg under himlavalvet. Runt omkring hängde mörka dystra moln med hotande regn, men de väntade snällt.

Loppisarna i Ludvika är igång

Ni missar väl inte det i sommar?? För nu har de dragit igång igen, nu är det full fart på lördagarna i Ludvika. Två välfyllda loppisar kör varje lördag mellan 9-15! Det är många som vill sälja sina gamla pryttlar.

En stor loppis finns runt parkeringsplatsen utanför Ludvika Gammelgård och då är även byggnadsvårdsbutiken Nordiska Kaminer på Kristineberg intill öppen och där brukar diverse hantverkare hålla till. Och kaffeservering med hembakat finns förstås på Gammelgården.

Den andra stora loppisen finns nedanför Hammarbacken vid Akvariet, inte långt från den fina badplatsen vid Skuthamnen. Akvariet ligger i ett gammalt stall som en gång hörde till Ludvika herrgård, som ligger precis bakom loppisen. I Akvariet kan man köpa glass och kaffe och titta på svenska insjöfiskar. Det är skoj. Aborrar är så fina! Goda också. Och efter midsommar är även caféet på Hammarbacken öppet, då har man alternativ och där finns även en gammal smedbostad, ett litet museum.

Och jag hann in på Hammarbackens loppis precis innan de packade ihop i lördags och jag hittade det tredje och minsta fatet till min lilla Stig Lindberg-samling av gula ugnseldfasta fat. Så glad jag blev!! Och bara 60 spänn. Fin form och perfekt skick. Nu har jag alla tre, samtliga loppisfynd, och jag använder dem ständigt. Där ser ni…

Ludvika bästa friluftskommun!

Läste i lokalpressen på nätet i helgen att Ludvika rankats som bästa friluftskommun i Dalarna! Och att Ludvika snudd på blev hela Sveriges bästa friluftskommun men att Örebro till slut tog hem segern. Hm, läste jag rätt tro?  Men jag tror det för i Ludvika finns milsvida vackra skogar, lika många sjöar som året har dagar, dvs 365 stycken, höjder och blå berg, härligt långa fina cykelleder och stigar, fina kilometerlånga skogsstigar där man verkligen kan vandra och känna sig ett med naturen till och med nära stan. Lätt tillgängligt med andra ord.

Det här skogsnöjet kan hålla mig sysselsatt i timmar på helgerna, bästa sättet att varva ner faktiskt. Igår gick jag nog en mil i Marnässkogen och där var det vid några tillfällen en bedövande tystnad – nästan som på myrarna i Jämtland. Ni vet när tystnaden liksom slår lock för öronen, då man plötsligt hör sitt eget hjärtas fasta slag och förundras….. hur kan det slå så stadigt hela livet om och om igen? Så var det i skogen igår. Och i skogen ser man rester av urgamla (?) gruvförsök – djupa gropar och mossiga varphögar. Och sen kommer man ut på den lilla grusvägen mot Ludvika Gammelgård, som legat där som bergsmangård säkert sen 1500-talet om inte längre. Då hade bergsmännen sina hyttor nere vid Ludvika ström, som idag tyvärr är torrlagd. Vattnet går till kraftverket vid sidan av och är det nåt vi behöver idag så är det elektricitet…jaha, så här rullar tankarna vidare…

Fjäderprakten som försvann!

Igår kom verkligen vårvädret på allvar och Cajs-Marie på Ludvika Gammelgård var ute och pyntade med påskfjädrarna i den gamla grytan. Det blåste så de for av, hon najade därför fast dem ordentligt och gjorde så fint, ni ser själva! MEN – redan några timmar senare, ja på eftermiddan, när det alltid är lugnt här på Gammelgården, då hade någon varit där och ryckt upp de fjäderprydda kvistarna ….. och tagit dem med sig hem (??) ja, det får man väl förmoda. Jag kom tillbaka efter ärenden på stan och då var fjäderprakten puts väck! Men vem…?? Hur ser en sån människa ut?? Idag börjar hon om igen med pyntet, Cajs-Marie. Hon ger sig inte, hon har plockat nya kvistar. Nya fjädrar är på gång.

Idag har jag många saker att dona med, det är sista annonsen som ska grejas, deadlines ligger alltid nu i mars. Jag skickar allt sånt till Jenny Findahl, tur att jag har henne att be om hjälp. Sen är det ju verksamhetsberättelsen som ska få bilder, det betyder bildbearbetning för tryckning och det gör jag i Photoshop. Det där med bilder tar minst lika lång tid som textjobb, och är lika viktiga som text. Och sen är det en massa småärenden som bryter av tiden, så det stora blir upphackat av smått och till slut blir det ingen reda på nåt – det är risken det. Och hjärnan fylls lätt av känslan av att något mycket viktigt är bortglömt…fasa!!!! Och så är det vandringsfoldrarna ……gud ja, får INTE glömma dem, det är underlaget som måste göras. Och sen Ekomuseums presentationsfolder, jisses – den MÅSTE jag fixa underlaget till NUUUU, först av allt. Text och bilder. Nej, nu hinner jag inte sitta här och skriva mer, tack för idag!

Gruset ska bort!

Ja, här går dagarna. De flyger fram. Har varit borta en vecka, sportat i Jämtland, åkt skidor på sjön, gått i skoterspår i skogen men jobbat samtidigt, jodå. Mycket snö var det där men här ojoj, bara på den här veckan har marken förbytts från snömoddig is till sopade ytor. Det gick i rasande fart. Gumman Tö har gjort ett gediget jobb. Här på Ludvika Gammelgård sopas det nu för fullt och DET är ett säkert vårtecken, jag letar såna nu och njuter av ljuset som kommer starkare för var dag.

Jo, man känner sig riktigt upplivad, saven stiger även i oss människor. Och här i Ludvika sjunger talgoxen tvåtonigt, det vill jag bara påpeka, därför att i bullriga miljöer som Stockholm t ex har den nu lagt sig till med entonig sång, en enda ton upp och en ner. Men här är det två toner upp och en ner, precis som det alltid var förr, har ni tänkt på det?? Fåglar ändrar sina toner efter behov, de vill ju höras vida omkring.  Ludvika är fortfarande en plats där den riktiga gamla sången duger fint och det gör mig glad. Ah, såna småsaker, va….. men även de små detaljerna ska inte underskattas, nej det lilla betyder mycket. Snart dags byta bloggbild också, den ser lite för vintrig ut, minst sagt. Ja, men nu måste jag knoga på med mina bestyr, hejhej.

Gryning över Ludvika Gammelgård

Mörkaste natten kommer nu. Vintersolståndet. Midvinterblotet! Solen vänder därnere söder om Sahara just nu, den kommer inte längre, från och med imorrn så närmar den sig oss istället, visst är det en trevlig känsla?? Och tiden…..som den rusar fram. Vad menas?? Jag blickar uppåt ibland och frågar den store, men får aldrig svar. Har jag nu hunnit med allt här på kansliet före jul, bockar av på listorna – ja, listor krävs! Jag är lite glömsk av mig.

Snart kliver vi på år 2012 och jag minns plötsligt millennieskiftet för tolv år sen (!!) med alla fasor som utmålades, kraschade datorsystem och börser världen över – inget av det hände! Antiklimax. Minns ni? Det finns så många som gillar att måla fan på väggen och skrämmas i onödan. Jag går på mycket men inte allt.

Nu ger jag mig iväg till Jämtland för att kura i det jämtländska mörkret ett par veckor. Jag har jobb med mig och jag är anträffbar, för den som så önskar. Så underbart är det med tekniken nuförtiden och jag stänger inte av utom möjligen bloggen, ska fundera på det en dag till! Det kan ju dyka upp nåt intressant.

En glåmig dag!

Men vilket glåmigt väder, vilket snöglopp! Suck! Men ni ser granen på Ludvika Gammelgård i snöblasket, den lyser fint i alla fall. Just så här mulet och mörkt har det varit hela dan idag. Vi har haft möten idag i Västanfors, Fagersta. Styrelsemöte på förmiddagen och Ekorådsmöte på eftermiddagen och däremellan julgröt med skinksmörgås. Tror ni jag kom ihåg att ta upp kameran och fota lite? Ingalunda, den fick ligga i kassen! Blev sur på mig själv när jag kom hem igen. Tänkte ju ta en bild från vardera möte – typiskt!! Jaja….. ni får nöja er med en gran!

Styrelsemötet gick fint, vi klubbade budget och verksamhetsplan med ett tillägg: att utveckla arbetsformen vad gäller de ideella föreningarna i Ekomuseum. Det blev en bra diskussion kring förslaget som kom från Carl-Magnus Gagge, länsmuseichef i Västmanland och de jobbar mycket ute på fältet och lyssnar till föreningarnas behov. Så det ska jag lägga till! Och ekonomin ligger bra till, pengarna har räckt och det kommer att bli lite över att ta med till nästa verksamhetsår. Jag är mycket glad för det, bra hjälp från Karin som sköter redovisningen och jag kan känna mig som en duktig hushållerska! Vi har mycket på gång att stoppa slantar i. Nu ska det göras vandringsfoldrar till så många besöksmål som möjligt, det blir en av de stora insatserna för 2012 – förutom bokutgivningen. Och jag ska ta itu på skarpen med kanslifunktionen så vi blir lätt flyttbara om utifall att…….ja, det blir väl i så fall 2013 OM det blir överhuvudtaget. Men bra vara förberedd, bra att ha framförhållning. Jag själv trivs så bra med att blicka ut över Östanbergshjulet, som ni ser på andra sidan gärdsgårn bredvid granen!

Julgran, Julbak och Julmarknader

I köket här i Gamla Gästis på Ludvika Gammelgård bakas det varje dag just nu. Lussekatterna tornar upp sig i högar, packas i plastpåsar och frysarna fylls. De går åt som smör i solsken när det är dags för julmarknad. Och apropå smör, obs! allt härifrån är numera bakat på smör, det gör skillnad. Det är dessutom husmorsproffsen som bakar, ett nöje att se på. Och dofterna…huset fylls av väldoft…aaah… ABB:s seminariegrupper som stökar på övervåningen gillar också dofterna. Utanför på gräsmattan har  julgranen kommit på plats, nu väntar den på belysning och till helgen så tänds den, det blir så fint! Men var är snön?? Förra året var det full vinter vid denna tid. Man blir ju lite fundersam….men å andra sidan så har jag minnen från sena vintrar förr. Men nu ska jag rada upp några julmarknader här nedan så ni inte missar dem, om någon av er vill gå, snön kanske hinner falla över några av dem:

LÖRD 26 nov:
Ramnäs, Valsverket & Söderhammar, kl 14-18

 SÖND 27 nov:
Smedjebacken och Meken, kl 13-18
Norberg, Skinnarängs Kvarn, kl 13-17
”Slöjdarnas marknad” Västanfors hembygdsgård, Fagersta, kl 12-17

SÖND 4 dec:
Ludvika hembygdsgård, kl 12.30-16

SÖND 11 dec:
Grangärde kyrkby, kl 11-16
Karmansbo smedja, från kl 14, Lucia kl 15.30
Skantzen, Hallstahammar, kl 12-16

Julmarknadsarbetet i full gång!

Kransarna börjar stapla sig. ”Husmödrarna” i Ludvika hembygdsförening arbetar med frenesi för att sno ihop tjocka stadiga välfyllda kransar. Hela bordet är fyllt av mossor, granris, eneris och lingonkvistar– jamen en sån måste jag bara köpa när det är så dags! De är så fina!! En sån ska med till Jämtland i jul, där jag har en nymålad vackert faluröd ytterdörr att hänga den på – det blir jättefint! Jag gläder mig redan.

Det blir alltså julmarknad på Ludvika Gammelgård! Den 2:a advent: SÖNDAG 4 december.

Det är roligt att de kallar sig husmödrar, ett ord som är på modet just nu. Husmödrar fanns på 50-talet när jag växte upp. Min egen mamma var en riktig husmor, som tog sitt hemarbete på stort allvar med schemalagda dagar, hon gjorde det till ett yrke, ja det var några år på 50-talet, då när familjen var stor och samlad. Dessa ”Husmödrar” på Ludvika Gammelgård har sina rötter i något som hette ”Husmorsnämnden” och som finns på en bild från 1932 i rummet med en samling kvinnor klädda i folkdräkt. De står uppställda utanför bergsmansgården på tunet med Fejan och Karl-Erik Forsslund i mitten. Ludvika hembygdsförening skapades kring Marnäs bergsmansgård på 1920-talet av just K-E Forsslund som bodde med hustrun Fejan på Storgården nedanför Brunnsvik. Det var för övrigt han som skapade Brunnsviks folkhögskola också.

Husmödrarna producerar förutom kransar även allt slags hantverk, hemstöpta ljus, bröd, bullar och kakor till årets stora begivenhet: julmarknaden! De jobbar varje måndag em i stort sett hela året runt med detta. När jag stör dem så säger alla i kör ”Skriver du nåt om oss så säg att vi behöver fler händer i vår förening! Det kanske kan locka några att komma med??”  Ja, det är bara att hänga på!

Åter på Ludvika Gammelgård

Och så är man här igen, körde som en liten raket från Jämtland i morse. Nu har jag packat böcker till Adlibris igen, de säljer bra av våra Järnladies och det värmer. Så jag vill bara passa på och påminna er att där köper ni dessa böcker på ett väldigt lätt sätt: Järnladies 99 kr, våra guideböcker Om Järn och Människor och den engelska översättningen Of Man and Iron och jag tror att även de kostar 99 kr styck. Bra presenter och den engelska guideboken ger man i present till utländska släktingar, vänner och bekanta.

Jag var just ute och tog några bilder på husen intill med min iPhone. Mineralmuseet ligger rakt fram, det är Västerbergslagens geologiska förenings möteslokal med stensamlingar. Det heter egentligen ”stuffer” fast jag säger stenar för enkelhetens skull. Och timmerbyggnaden till höger är en gammal bod från Hällsjön. Ekomuseums kansli ligger i  det gamla gästgiveriet intill (som inte syns!) som också kommer från Hällsjön och som flyttades hit kring 1950. Hällsjön är en by som ligger mellan Ludvika och Grängesberg ­– ja på ett ungefär – och där fanns ett av de allra första vattenkraftverken! Det var där man lyckades överföra elkraft från ett ställe till ett annat med en ny metod som skulle revolutionera hela kraftöverföringstekniken! Inte illa va?? Det var gruvan som krävde elektricitet. Jag läser innantill i boken Kraftöverföringen Hellsjön-Grängesberg som kom 1993 som en jubileumsbok: en 100-årig milstolpe i kraftteknikens historia. Och denna fina bod har stått i närheten och beskådat det hela!! Och jag sitter i det gamla gästgiveriet, där folk satt och pratade om den nya storartade uppfinningen. Huset är fullt av röster. Det finns berättelser precis överallt runt oss, luften är fylld av mummel.