Kategoriarkiv: Allmänt

Stripa gruva en timme från Ludvika

I fredags for jag till Guldsmedshyttan, det tar en dryg timme från Ludvika, mot Örebro. Där ligger Stripa gruva, lite off från samhället, liksom ovanför. Hit har Lindesbergs museum flyttat för ett drygt år sen, till nya lokaler i en av byggnaderna. Gruvan övergavs 1977 då brytningen av järnmalm avslutades. Men till skillnad från andra gruvor, Grängesberg t ex, så finns allt kvar här! Ett fantastiskt anrikningsverk med all maskinell utrustning står kvar och verket lär fungera dessutom. Om man trycker på en knapp nånstans så lär allt sätta igång!

Jag gick runt i flera timmar med Ing-Marie Tarkanen-Nilsson, som är museiintentenden number one på Stripa. Och namnet Stripa?? Jo, det kommer sig av att järnmalmen var ovanligt stripig, alldeles randig och med lite olika färg: omagnetisk kvartsrandig blodstensmalm, hematit. Man ser tydligt i ytmönstret på det polerade malmstycket på bilden ovan hur berget har veckat sig den gången för miljarder år sen, en smälta av olika ämnen, det är svindlande perspektiv. Men i gruvan bröts också svartmalm – magnetit. Redan kring 1440 finns belägg för gruvbrytning. Sen 2006 är Stripa gruva ett byggnadsminne, ja ett industriminne, och det är den enda bevarade kompletta järnmalmsgruvan i sitt slag. Området är stort, ca 70 hektar och man kan gå en vandringsled runt gruvans äldre delar med många öppna gruvhål och ett spännande område med tunnor fyllda med olika typer av järnmalm. De håller på att vittra ner, bort och det gör det hela särskilt intressant tycker jag. Där var det roligt att gå runt och bara titta. Och det låg annat i buskarna också, allt möjligt gammalt roligt bråte från gruvtiden.

Laven! Vi klättrade upp i den, ända upp till toppen, på en stege sista biten. Sen stod vi uppe på taket och spanade ut över nejden. Över sjön, bort mot Stråssa gruva som syntes väl längs skogskanten. Ni ser Stråssa till vänster på bilden ovan, laven sticker upp och gråmullen syns. Ja, berget av gråmullen nedanför laven här på Stripa är resterna av anrikningen. Järnmalmen har gått till masugnen och gråberget är kvar i form av mull. Ja, så här nära Bergslagen kommer man knappast!

Läs mer om Lindesbergs museum och Stripa gruva: här.

Sicket debakel!

Lämna ett svar

Kan bara inte låta bli! Måste med några ord kommentera det pågående politiska debaklet – ja, vad ska man annars kalla det? Följande rader av Tage Danielsson dök upp på en sparad lapp i min ena bostad (där det vimlar av sparade lappar med ord på för övrigt….jag får vara väldigt glad om jag ser dem när jag behöver dem). Jag gillar Tage och hans underfundiga verser, denna beskriver rätt bra en stämning som finns just nu:

“För den trötta samhällskroppen,
vore kanske bästa boten
ifall tankarna från toppen
kom från roten”

Även orden från roten vore bästa boten. Lyssna alltså på rötterna, gräsrötterna! Ni däruppe i toppen. Ja, det var bara det jag ville säga idag.

Var det bättre förr?

Lämna ett svar

Hur ofta får man inte höra att det minsann var mycket bättre förr?? Ja, jag har då hört det många gånger. Och jag har även hört mig själv säga det, jo faktiskt. Om jag nu ska rannsaka mig själv lite. När jag själv säger det så tänker jag på 50-talet, då jag var barn och då allting var så himla bra. Eller tänker jag på 60-talet då jag var tonåring och då allting var nästan lika bra. Sen dess har inget blivit bättre…eller har det? Jooo….men det beror ju på vad man menar förstås.

Den här frågan har i alla fall sysselsatt Vallbyprojektet och den har resulterat i en liten bok med elva livsberättelser. Man ville undersöka hur det egentligen förhöll sig, var det bättre förr eller inte. Elva personer har berättat, antingen själva eller i intervjuer och åldrarna är spridda mellan 54 och 98 år.

Jag läser om Lisa, född 1922 på Linnégatan i Stockholm. Hennes mamma Tekla Eugenia ville inte ha henne utan sålde henne (!?) för tusen kronor till en familj som var villig att ta emot henne. Den nya pappan var ladugårdsförman på Önsta gods i Upplands Bro utanför Stockholm, mamman var mjölkerska, de bodde i en statarlänga. (Men…hur hade de tusen kr att betala för ett barn? Hmm…). Nå, någon direkt kärlek fanns inte i det nya hemmet. Lisa fick veta att hon var fosterbarn först i vuxen ålder. När hon då sökte sin biologiska mor svarade denna att det var oförskämt och fräckt att ta kontakt. Lisa har levt med en tagg i sitt hjärta men hon stod ut, gifte sig och bildade familj, kände lycka, hade det bra och bor nu i Vallby, Västerås. För Lisa var det inte bättre förr, det blev tvärtom bättre på gamla dar.

Sen läser jag om Fritz, född 1915 i Kattbo utanför Hallstahammar, femte barnet av nio syskon. Han bodde i en dragig stuga på två rum och kök. Han körde häst och arbetade i skogen som tolvåring. När han var fjorton blev han dräng hos en bonde. Som äldre fick han jobb på ASEA i Västerås, då blev livet gott. Och om livet säger Fritz lakoniskt: ”Det är ju bara så att man ska klara av det.”.

Den fina boken kostar 100 kr och köpes direkt från Vallbyprojektet, Marie-Louise Larsson Wallén i Västerås, tfn 021-35 82 55. Eller mejla till: vallbyprojektet@mimer.nu

Fallna löv

Lämna ett svar

Höst överallt nu, nyss var det sommarvärme: sensommar, indiansommar, brittsommar…jo, sommaren ebbar ut. Idag är det måndag och det är höst. Sitter på mitt kansli och jobbar undan ärenden som minnesanteckningar från sista Ekorådsmötet i Norberg, det är ivägskickat nu. Allt går per e-post numera. Snabba ryck! Jag planerar även Bergslagstinget som vi ska genomföra lördag den 12 november i Västanfors, Fagersta. Snart ska programmet vara klart och hängas ut på hemsidan, skickas runt på sändlistor och jag ska då göra ett inlägg om det här på bloggen förstås. Det blir nog nästa vecka kanske. Lite bråttom är det ju, redan 10 oktober idag.

Fick en fin bok på posten i förra veckan från Vallbyprojektet i Västerås, om människor (nu levande) och vad de minns: Var det bättre förr? Ska göra ett inlägg om den imorrn, den förtjänar att belysas. Det är alltid intressant med människor och minnen! Alltid. Det är som med biografier, lätt att totalt försjunka i dem. Det som verkligen har hänt, det är det som fascinerar oss, det är verkligheten, den som alltsomoftast överträffar den vildaste fantasi, den vildaste dikt.

Apropå dikt, visst var det fint att Tomas Tranströmer fick Nobelpriset. Äntligen.
Ett TT-citat: ”Två sanningar närmar sig varann, en kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv.”

Igår livsfara – idag planering i Ludvika

Lämna ett svar

Igår ja – ni anar inte hur nära det var!!! Jag var på hemväg från Jämtland mitt på blanka dan och hade god fart på bilen. I Hälsingeskogarna höll jag med en sekunds marginal på att bli rammad rakt in i sidan av en vilt galopperande älgtjur med stor krona på huvudet. Han dök upp helt plötsligt från diket på min vänstra sida och strök precis förbi baken på min lilla bil…det kunde lika gärna gått helt åt pipsvängen, en sekund från en säker död!! Ändå blev jag inte skakis….jag börjar undra hur jag egentligen är funtad?? Jaja, man är som man är. Men jag kände starkt att döden verkligen är ständigt nära, men oftast tänker vi inte på den– trots att den går bredvid, tittar och petar på en ibland.

Idag har vi planerat Jenny Findahl och jag. Jag köper alltså tjänster av Jenny, som driver enmansföretaget Snowtrail. Vi har en massa att göra framöver. Brevboken om Maj Hirdmans föräldrars fina brevväxling blir det stora projektet. Det ska bli oerhört spännande att göra en bok av detta material. Sen måste vi jobba med underhåll av hemsidan, göra vandringsfoldrar till våra besöksmål och Jenny ska även göra en ny fräschare grafisk form till två gamla skrifter som fortfarande är efterfrågade: Ekomuseums katekes och Från berg till spik. Jättebra få det gjort, det har jag tänkt på länge! Katekesen handlar om bergsbruk och järnhantering, ekonomisk och teknisk historia och Från berg till spik är skriven för barn för att de ska förstå spikens långa vandring från berg till smedja. Så vi har en del att göra nu till vintern. Och jag är förstås väldigt glad att jag sitter här och lever!!

Svårt bryta upp…

Lämna ett svar

Skulle jag packa ihop och köra ner till Ludvika redan imorrn…??? Så var tanken, jo men visst. Men näe… jag har så mycket att göra här…fixa i trädgården, fixa med huset, jag är ofärdig. Och vädret är så ovanligt till sin fördel så man får passa på!! Jag tror nog att jag förlänger min vistelse en dag till, bara en enda dag. Har dagar på mitt sparkonto, vilken tur en sån här gång!! Om jag kör tidigt på torsdag morgon…. jodå, jag brukar vakna vid 6-tiden! Om jag kommer iväg i ottan så är jag på kansliet i Ludvika efter lunch. Så får det bli!!

På fredag måste jag dock vara på plats, därför att då ska jag ha ett möte med Jenny Findahl, Snowtrail på kansliet och vi ska prata bok, hemsidor, vandringsfoldrar, rutter…Just det, vi har inte bara Järnrutten att jobba med, vi ska ha en rutt till: Georutten. Den ska vi börja spåna lite kring, den ska planeras och sjösättas. Här i mina krokar i Jämtland finns ett Geocentrum, det ligger vid norra änden av Locknesjön – det är några mil söder om Östersund. Det är just ett sånt ställe som vi skulle kunna koppla till, peka på, få intryck av. Jag borde åka dit nu igen, ta bilder, titta noga på hur allt är gjort, men det får anstå. Var där för två år sen och blev mycket imponerad, det var större än jag trodde och det handlade om ett gigantiskt meteoritnedslag som skapade Locknesjön. Det är precis som med Siljan alltså och den där tanken på ett Meteorum i Rättvik som finns. Och vi i Ekomuseum tänker på ett Geocentrum i Riddarhyttan för att där ta tillvara det tydliga istida landskapet på ett bättre sätt än vad vi gör.

Ekorådsmöte på Karlbergs hembygdsgård

Lämna ett svar

Dags för höstsamling! I onsdags förra veckan hade vi det första mötet efter sommaren och det tredje för året. Det fjärde och sista mötet sker i samband med julmötet i början på december. Då äter Ekorådet julgröt tillsammans med Ekomuseums styrelse (och det är politikerna). Det blir fyra möten per år för Ekorådet, som är de ideellas samarbetsråd i Ekomuseum Bergslagen.

Nu hade vi beslutat hålla möte på Karlbergs hembygdsgård i Norberg. Den ligger bredvid Nya Lapphyttan och då vi saknar en representant i Ekorådet från Norberg så var syftet med mötet att rekrytera någon från Karlbergs hembygdsförening.

Men den här gången hade det hänt något med Ekorådet! Kunde det bero på det vackra höstvädret tro? Några ledamöter kom av sig helt enkelt. Tappade minnet! Trots att portföljer var packade och man visste…..Tre man dök upp i alla fall. Om alla kommer så ska vi vara tolv personer och med mig tretton. Det betyder sex personer från vardera länsdel. Nåja, vi genomförde i alla fall ett enklare möte i en reducerad grupp, vi var totalt fem personer. I Norberg ställde ordföranden i hembygdsföreningen Lars Jacobsson upp och kaffebordet var dukat så fint med tända ljus.

Efter mötet gick vi runt på Nya Lapphyttan och tittade på masugnen. Det var tyst och stilla på området. Ja, det är det faktiskt överallt i Bergslagen utom just under sommarveckorna. Det är så verkligheten ser ut.

Höstmarknad i Åre

Lämna ett svar

Vinterdäcken (dubbfria!) åkte på och jag for till Jämtland bara för att möta sommarvärme!! Men…??? Jo, en våg av sensommar mötte, nog blir man förundrad. Och sen är det något med ljuset i Jämtland….med breda dalgångar, mycket himmel och blå berg. Just så ligger också Åre. Där var det höstmarknad igår och är man i närheten och det är en fin höstdag, klart man åker dit! Jämtland är lite speciellt, lite som Skåne fast tvärtom. En egen lite unik del av landet: egen republik med egen flagga (på skoj förstås…hm) och här har man pendlat mellan Norge och Sverige liksom Skåneland har starka kopplingar till Danmark. Det känns också i luften, i kulturen och i språket i båda. I Bergslagen – om man nu ska jämföra lite (vilket alltid är roligt!!) – ligger det ursvenska Sverige och det sträcker sig utåt Uppland och neråt till Öster- o Västergötland ungefär, ja det är min inre bild förstås! Oj, vilket prat det här blev nu då…ah, alltid kan det roa någon. Men Bergslagen är lite mer skog, av mörker, mossa, spöken och magi med bördigt slättland i kanterna.

Men nu var det höstmarknaden jag skulle berätta om. Hur mycket folk som helst, jämtar, norrmän och stockholmare om vartannat, ett mingel utan like. Hela inre Åre var ockuperat av marknadsstånd och det var en fin marknad dessutom, förvånansvärt fin. Inget tingel-tangel alls! Tvärtom faktiskt. Det var som om någon hade satt gränser för vad som fick lov att saluföras, det var väldigt skönt. Mycket mat var det ju förstås, lokalt mathantverk lite överallt så där gick man ju och småhandlade. Goda feta korvar slank ner i magen direkt, ostarna bar jag hem. Solen sken, varmt var det. Ofattbart vackert också. Men snart kör jag ner till Ludvika igen, där finns något som påminner om Jämtland, jo så är det faktiskt också. I Säfsen till exempel får jag ofta Jämtlandskänsla.

Om den svenska riksbildningen

1 svar

Ett mynt har grävts fram vid Örsundaån i Uppland och vår syn på historien förändras. Allt är i rörelse som vi vet. Vi som anser att Ursverige ligger i Bergslagen får nu flytta tanken lite längre österut. Det läser jag i söndagens DN. Jag har ju båda rikstidningarna på helgerna och jag håller på hela veckan och bläddrar och läser. I söndags 25 september hade vetenskapssidan ett reportage om ”Medeltid i nytt ljus”. Vi har ju mycket om medeltid i Norberg, urgamla gruvor och hyttor, så jag fastnade direkt. Norberg ligger ju ändå rätt nära Örsundaåns dalgång….

Det ser nu ut som om Fjärdhundraland, området längs Örsundaån, varit av central betydelse för riksbildningen, alltså när Sverige bildades som rike och det var ju under 1200-talet då Birger Jarl klev fram på arenan. Allt beror på myntfyndet! Ljuset riktas mot Birka och Sigtuna, mot mineralfyndigheterna mellan Sala silvergruva och Falu koppargruva, då farbara vattenleder från Mälaren uppåt längs nämnda å, som på den tiden var båda djupare och bredare. Landhöjningen har dränerat markerna sen dess. Ja, jag förstår in i märgen hur de metaller som utvunnits i och omkring Bergslagen har påverkat folk och samhällsutvecklingen, till och med riksbildningen. Business! Och ett mynt präglat under kung Knuts tid ger en ny syn på sakerna. Kung Knut Eriksson var ”Svears och Götes konung” mellan 1167 till ca 1196. Det är en spännande tid, Eriksättens och Sverkersättens maktkamp i Västergötland respektive Östergötland och Birger Magnusson från Östergötland som sen blev Birger Jarl och tog makten efter många hårda strider. Han grundade Stockholm och riket Sverige kring 1250… ja, så lite yvigt beskrivet. Och det var metallerna i Bergslagen som avgjorde till slut. Stockholm med sitt strategiska läge ”låset mot Mälaren” blev huvudstad i det nya riket. Man kan fylla på kunskapen med Dick Harrisons text: här.

Ekomuseum Bergslagens historia går tillbaka till 700 f.Kr. Redan då gjordes järn av rödjord i Riddarhyttan på den plats vi idag kallar ”Röda Jorden” – den tidigast kända platsen för järnframställning i Sverige. Där görs järn än idag, precis på samma plats och på samma sätt fast nu handlar det om ”levande historia”, inget annat. Varje år på ”Röda Jordens dag” (alltid första söndagen i augusti) kan ni själva pröva på!

Familjedag på Flatenbergs hytta

Lämna ett svar

Från Pia Hilborn, kommunantikvarie på Kulturförvaltningen i Smedjebacken, fick jag info om Flatenbergs hytta, som är ett intressant besöksmål i Ekomuseum Bergslagen. Det genomfördes en familjedag vid hyttan lördagen den 10 september som utföll mycket positivt:

”Det var första gången på tre år som hyttan öppnades för besökare, så intresset från allmänheten var stort. Ungefär 100 besökare kom och det bjöds på ”prova-på-smide” i klensmedjan med flera smeder på plats från föreningen Våga Smida. Under dagen pågick även framställning av järn i blästa, en uråldrig teknik för järnframställning. Dessutom fick de som ville, gå en guidad tur runt hyttan. För de kaffesugna fanns det också ett litet minicafé i klensmedjan.

Samtidigt pågick en dokumentation av turbinerna i maskinhallen som genomfördes av cirka tjugo industriminnesvårdare, vilka kommit från hela Sverige för att delta. De ingår i ett nätverk som har sitt ursprung i en Ky-utbildning i byggnadsvård i Västerås 2006. Gruppen reser runt i Sverige och besöker och dokumenterar olika miljöer och i år kom turen till Flatenbegs hytta. Många av besökarna följde med stort intresse och engagemang deras arbete under lördagen.

Under hösten 2011 påbörjas arbetet med att restaurera maskinhallen och visa delar i rådstugan. Arbetet beräknas pågå även under våren 2012 och förhoppningen är att Flatenbergs hytta kan öppnas för guidade turer under sommaren 2012.”

Hyttan är en av de finaste mest välbevarade bergsmanshyttor vi har, med full maskinutrustning kvar dessutom. Den var igång till 1918, skulle rivas 1930 men räddades av hembygdskämpen från Brunnsvik, Karl-Erik Forsslund. Ni kan läsa lite mer om hyttan: här.