Etikettarkiv: Åreskutan

Höstmarknad i Åre

Vinterdäcken (dubbfria!) åkte på och jag for till Jämtland bara för att möta sommarvärme!! Men…??? Jo, en våg av sensommar mötte, nog blir man förundrad. Och sen är det något med ljuset i Jämtland….med breda dalgångar, mycket himmel och blå berg. Just så ligger också Åre. Där var det höstmarknad igår och är man i närheten och det är en fin höstdag, klart man åker dit! Jämtland är lite speciellt, lite som Skåne fast tvärtom. En egen lite unik del av landet: egen republik med egen flagga (på skoj förstås…hm) och här har man pendlat mellan Norge och Sverige liksom Skåneland har starka kopplingar till Danmark. Det känns också i luften, i kulturen och i språket i båda. I Bergslagen ­– om man nu ska jämföra lite (vilket alltid är roligt!!) –  ligger det ursvenska Sverige och det sträcker sig utåt Uppland och neråt till Öster- o Västergötland ungefär, ja det är min inre bild förstås! Oj, vilket prat det här blev nu då…ah, alltid kan det roa någon. Men Bergslagen är lite mer skog, av mörker, mossa, spöken och magi med bördigt slättland i kanterna.

Men nu var det höstmarknaden jag skulle berätta om. Hur mycket folk som helst, jämtar, norrmän och stockholmare om vartannat, ett mingel utan like. Hela inre Åre var ockuperat av marknadsstånd och det var en fin marknad dessutom, förvånansvärt fin. Inget tingel-tangel alls! Tvärtom faktiskt. Det var som om någon hade satt gränser för vad som fick lov att saluföras, det var väldigt skönt. Mycket mat var det ju förstås, lokalt mathantverk lite överallt så där gick man ju och småhandlade. Goda feta korvar slank ner i magen direkt, ostarna bar jag hem. Solen sken, varmt var det. Ofattbart vackert också. Men snart kör jag ner till Ludvika igen, där finns något som påminner om Jämtland, jo så är det faktiskt också. I Säfsen till exempel får jag ofta Jämtlandskänsla.