månadsarkiv: februari 2011

Man blir så trött…

Mitt på dan idag lägger bredbandet av – bara så där!! Jag får ett fasligt sjå att ringa Telia och felanmäla, sen rycka ut kontakter och telefonjack, starta om modemet…och inget hjälper. Och det tar tid!!! Det är så irriterande. Linjen konstateras vara svajig och en felanmälan görs, det ska nog ta två dagar att fixa, i värsta fall mer. Vad ställd man blir!! Jag satt med ett mejl som skulle iväg och fler på kö. Sen la vår fasta telefon av – och lika plötsligt!! Ingen signal….är det troll i huset?? Men den tog sig, den kom igen. Det går alltså att ringa hit men Internet är som bortblåst. Jag gick hem (jag bor så nära turligt nog!) och hämtade mitt mobila bredband och nu kan jag lägga in det här i bloggen och även sköta eposten. Utan Internet och man är helt ute och cyklar, det är rätt fasansfullt i jobbsammanhang att stå utan den kontakten. Och nu sitter jag här på kansliet och liksom tar sats efter att ha fullgjort några plikter. Förra veckan gjorde jag Ekobladet klart och det ligger nu på Hultebo Tryckeri i Skinnskatteberg. En pdf kommer i slutet av nästa vecka på hemsidan, inte för tidigt. Karin och jag har även gjort bokslutet klart. Vi var också förra veckan hos revisorn Peter Büman på Öhrlings här i Ludvika.  Han har varit revisor så länge jag har jobbat här och känner verksamheten utan och innan. En liten förlust har vi gjort även i år som naggat våra små tillgångar i kanten men vi har också fått mycket gjort för pengarna. Och det är det som är det väsentliga – att saker blir gjorda.

Javisst blir det ljusare…

Ludvika Gammelgård med Östanbergshjulet och gruvmuseet på håll. iPhone-foto.

Ludvika Gammelgård med Östanbergshjulet, gruvmuseet och Marnästjärn på håll. iPhone-foto ChL.

Mitten på februari och det är märkbart ljusare både morron och kväll. Idag var det ljust när jag gick från kansliet. Och det där lite rosa skymningsljuset….visst gör det gott i själen. Våren kommer men herregud vad mycket snö som ska smälta bort först!! Nåja, vintertid är förberedelsetid – nu i veckan, onsdag närmare bestämt, ska Eva Långberg och jag köra ner till Ramnäs och sen till Västanfors i Fagersta på hemvägen och informera om Bröd i Bergslagen-projektet. Och idag fick jag tag i hembygdsföreningen i Norberg också och dit hoppas vi kunna ta oss på onsdag nästa vecka. Ryktet löper på bygden att de har en stor och fin bakstuga, den är vi lite sugna på. Och så har vi ett gäng med bakstuga i Ängelsberg också. Vi kan nog hinna med både Norberg och Ängelsberg på en dag. Först informationsträff och inspektion av ugnar, sen följa upp intresset och därefter blir det praktiska bakbestyr. Och då är vi framme på vårkanten, när det inte är så himla kallt och snörikt. Idag var det kallt! Minus 15 grader nästan.  Februari är en vintermånad och det är faktiskt mars också – lätt att glömma!

 

 

Främlingen under våra fötter

Just de orden hörde jag i ett intressant TV-program på Kunskapskanalen i fredags. Det hette ”Så formas en kontinent”. Det handlade om geologi igen förstås – det är då jag spetsar öronen. Den här gången var det ett gäng amerikanska geologer som gjorde exkursioner runt de stora sjöarna mellan USA och Canada. I Lake Huron finns en vik som heter Georgian Bay, som ligger i Canada. Där finns urgamla men nederoderade bergskedjor ”Grenville mountains” som en gång varit lika höga om inte högre som Himalaya för några miljoner år sen men som man nu bara ser ”rötterna” på – det var de mest spektakulära plana stenformationer i zebrarandiga mönster. Jorden är 4,5 miljarder år gammal. För 100 år sen trodde man att den var 6000 år gammal. Det är lite skillnad. Det här är platsen för den moderna geologins födelse! Det var Charles Lyell som först förstod att avläsa bergslagren just här och han kunde se 36 000 år tillbaka. Det blev en lång georesa för i och med det började man forska i jordens ålder.  Det här är en plats för insikter, här gör man en geologisk resa som hjälper oss att förstå vilka vi är idag. Just så sa geologerna. Vi lär känna främlingen under våra fötter. Är det därför som geoturism är så lockande?

 

Gruvkonferens i Grängesberg

Det drar ihop sig minsann! I lokalpressen läser jag om en gruvkonferens som ska äga rum på Cassels i Grängesberg den 16 mars. Då ska gruvintressenter och folk från kommunen samlas för att tala om järnvägstransporter och arbetskraft med mera. Allt måste vara ordnat när det drar igång. Gruvan kommer alltså att öppnas igen! Det är Bergskraft Bergslagen som sitter i Kopparberg, som anordnar konferensen. Jag har också läst om att hamnarna i Gävle och Oxelösund redan arbetar med planer på ombyggnad för att klara omlastningar av stora mängder malm från återupptagna gruvor i Bergslagen. Det pågår stora saker under den till synes lugna ytan! Vem hade kunnat tro detta för bara tio år sen? Ingen!! 1989 stängdes gruvan i Grängesberg. Det är 22 år sen. Man slutade pumpa ut vatten för den skulle aldrig öppnas igen, det var helt säkert. Och gruvan fylldes långsamt, nu är den helt vattenfylld. Massor med vatten! Och allt vatten måste väl bort förstås. Grängesberg har dessutom redan fått flytta på sig en gång, kanske måste man flytta hela samhället en gång till? Gruvan ligger i en 45-gradig vinkel och det uppstår därmed en slags riskabel hängvägg. På den hängväggen stod jag faktiskt och tog bilden på gruvområdet på motsatta sidan av det vattenfyllda brottet. Man ser Centrallaven på långt håll. Hela gruvområdet i Grängesberg med Mojsen som besökscentrum (gruvarbetarnas gamla matsal) blev ett besöksmål i Ekomuseum 2009, då när ca 20 nya platser kunde läggas till i objektslistan. Och plötsligt får vi en levande gruvindustri igen – mitt i gruvmuseet! Vi får väl maka åt oss då. Med stora ögon!

 

Krampen och rysslägret

Jag fick ett mejl från ordföranden Catharina Gyllenhammar i den ideella föreningen ”Kulturbygd i samverkan”, www.kulturbygd.se. Föreningen finns i Skinnskattebergs kommun och arbetar aktivt med projekt runt Riddarhyttan-Uttersberg, ett mer eller mindre glömt område (hm…tycker jag alltså!) som behöver ett lyft av något slag. Ekomuseum har intresse av stödja deras arbete på något sätt, vi har ju planer på geoturism och ett geocentrum i detta område. Samordning? Här finns en gammal banvall från KURJ-banan (Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg) och på den vill man anlägga en rid- och cykelväg från Köping till Riddarhyttan. En jättebra idé!! Folk behöver ut och röra på sig i vacker natur. KURJ-banvallen går rakt igenom Galleri Astleys skulpturpark för övrigt! Och i Stationshuset finns idag ett konstmuseum, en av galleriets många byggnader. Nåja, följer man banvallen mot Riddarhyttan så korsar den snart en större järnväg där tåg går mellan Gävle, Örebro, Göteborg. Där i närheten av korset går en grusväg in till vänster längs med järnvägen och snart kommer man till Krampen, platsen för ett stort ryssläger under andra världskriget. Inte mycket finns kvar av lägret – skogen har återtagit marken – men en gammal tvättstuga finns kvar och den har föreningen planer för nu. Man vill totalrenovera och skapa en permanent utställning som berättar hela historien om ryssarna, lägret och den väg de byggde bortåt skogen: Ryssvägen. Man kan ta bilen och följa grusvägen runt och komma ut i närheten av Karmansbo, det är nog en dryg mil minst att köra. Jag har gjort det en gång, det är en otroligt vacker natur- och skogsväg med många sjöar. Då passerar man också Rysstenen! Den har en röd inristad inskription, en stjärna med hammaren och skäran i, CCCP och årtalet 1944. Och någon planterar blå violer i mossan intill. För att minnas.

 

Om Järnladies lite överallt och i Bergslagen

I DN imorse läste jag nåt roligt i en vänsterkant, en liten notis bara! ”Järnlady tog till handväskan”. Det var en 70-årig kvinna med handväska som blivit dagens hjältinna i Storbritannien. Hon lyckades jaga bort sex män som försökte råna en juvelerarbutik i Northampton. Hon filmades till och med när hon rusade över gatan och slog tre av rånarna med handväskan och fick en av dem att ramla av sin moped!!! Hon sprang längs vägen med handväskan i luften.  Och fem av rånarna kunde gripas! Roligt!! Ja, järnladies har det funnits i alla tider. Vi har en egen ”Järnlady” i Riddarhyttan, Ulla Fredriksson som bor i gamla masmästarbostaden mellan Lienshytte masugn och en kulturskyddad gigantisk hög av grönblå slagg från ugnen. Ulla visar masugnen en kväll i veckan under sommaren. Hon jobbar även frivilligt på Röda Jorden sen många år. Hon ingår i en grupp ideella som tar emot skolklasser för att göra järn. Oftast kommer skolklasserna från Lindesbergshållet.  Och sen är Järnladies också titeln på vår roliga resehandbok för Järnrutten, som kommer till sommaren. Just nu pågår ett väldigt textarbete lite runt omkring i bygderna. Den ska ta form under våren och tryckas före midsommar, den ska bli så bra!

 

Vi snickrar ihop en guidekurs till våren

Varje sommar kör en lokal förening i Ängelsberg dramatiserade visningar både på Världsarvet Engelsbergs bruk och på Oljeön. Bilderna visar ett drama på Oljeön. Foto Ch Lindeqvist.

Varje sommar kör en lokal förening i Ängelsberg dramatiserade visningar både på Världsarvet Engelsbergs bruk och på Oljeön. Bilderna visar ett drama på Oljeön. Foto Ch Lindeqvist.

Den startar upp med en föreläsning 22 februari ”Bergslagen – historia och framtid”.  Det är professor i ekonomisk historia Maths Isacsson från Uppsala universitet som kommer till Västanfors, Fagersta. Det här initiativet möter upp ett behov som funnits länge. Det är också inledningen på en serie guideträffar i mars månad. Fagersta turism med Raija Edvinson var den som tog tag i saken och jag hängde på. Det blev lite bråttom för tiden gick fort nu efter jul! Efter den inledande föreläsningen så planeras tre programpunkter i mars. Det är detaljerna vi filar på just nu. Bara vi får allt spikat så skickar vi runt information via epost. Och här på bloggen lägger jag upp kalla fakta också. En programpunkt är klar och det är dramapedagogen Annacari Jadling på Dalarnas museum som kommer tisdag kväll den 15 mars. Det blir otroligt kul! Den här lilla guidekursen blir som en mjukstart och ett första test. Om intresset är stort så kan vi tänka i större och vidare svängar till nästa år. Det här är en sån sak som passar för studiecirklar i samarbete med ett studieförbund. Så var också tanken från början i höstas när vi planerade stort! Nåja, det krävs lite mer tid för att få ihop delarna, det är länsgränser i vägen också. Vi kommer igen! På 1990-talet fanns en gedigen guideutbildning som förlades till folkhögskolan i Skinnskatteberg och som genomfördes med EU-medel. Där certifierades man till ”Bergslagsguide”. Många av Ekomuseums nuvarande guider har gått den utbildningen. Men intresse och motivation, fortbildning och inspiration måste ständigt leva – nya guider måste också till.

Och föreläsningen!! Boka upp i era almanackor: tisdag 22 februari kl 19.00  Plats: Lindgården vid Västanfors kyrka, Fagersta. Fritt inträde och öppet för alla intresserade. Maths Isacson är en lysande föreläsare om ni inte redan visste det! Och Bergslagssatsningen stödjer föreläsningen.

Bertil Andersson i Gravendal berättade att…

”…när hammaraxeln till vår räckhammare byttes ut, med slutspurt juli månad 2007 kom en amerikan en tisdag in i hammarsmedjan. Vi stoppade arbetet och pratade med honom. Han visade sig vara en advokat från Washington DC som upptäckt Gravendal via Ekomuseums hemsida.  Synd att du kommer just nu, sa jag. Hammaren är trasig men i morgon onsdag har vi ”prova på smide” och bakarstugan igång. Amerikanen hette Briskin och började förhöra sig om var han kunde övernatta. Döm om vår förvåning när han återkom nästa dag och deltog hela dan i vår klensmedja!! Det visade sig att han hade ett genuint intresse för smide och dessutom en liten smedja ”back home”. Trevligt med utländska besökare som tycker det är roligt med smide sa vi. Och i somras dök plötsligt advokat Briskin upp igen i Gravendal!! Denna gång på ”rätt” dag och därmed fick han se hammaren i gångbart skick. Sen stannade han hela dan och smidde krokar och andra småsaker, vi kände oss mycket hedrade!”

Ja så berättade han och tyckte att det var en trevlig besökarbekantskap. Gravendal är förresten en liten finnmarksby söder om Säfsen i södra Dalarna, ett mycket fint besöksmål i Ekomuseum. Byn växte upp kring en hammarsmedja från 1720-talet som hörde till Säfsnäsbruken. Det var då järnbruken började söka sig inåt skogarna för att komma åt energin: träkolet. Det sägs att stångjärn från Gravendals räckhammare finns i Eiffeltornet!! Minsann. Hammaren var igång till 1909.

 

En skogsboning för herr och fru Fågel

Ett riktigt ekobygge dök upp idag när jag följde en stig genom skogen ovanför Marnästjärn. Ett rart, helt unikt men rätt fallfärdigt kretsloppshus!!! En fågelholk rätt och slätt. Någon har tänkt till: återbruk! Och gjort något! Och det var som ett gott tecken – för inte långt från denna byggplats bakom skogen vid kanten av tjärn finns planer på ett stort kretsloppshus för människor. Ekomuseum gillar kretsloppshus och ekologi, tanken på lång hållbarhet, på återbruk, på en plats för lärande om natur, miljö, skog och träd, vatten, mark och människans roll i det hela. Här borde det finnas en ”Naturskola” och det borde bli en plats där vuxna kan hämta information för att förbättra sina egna boningar och börja tänka….

 

Det där om vatten och istiderna

Här tillverkas järn av rostad rödjord i en primitiv blästerugn. Järnmannen på bilden ovan visar hur det går till. Foto Christina Lindeqvist.

Här tillverkas järn av rostad rödjord i en primitiv blästerugn. Järnmannen på bilden ovan visar hur det går till. Foto Christina Lindeqvist.

Följer ni BBC:s TV-serie ”Och naturen skapade människan” i 5 delar? Den går söndagar kl 19 i TV2. Det är ett tips, varsågoda!  Jag såg del 2 i söndags. Otroligt intressant, vet inte varför jag blir så fångad av ämnet. Det är nåt med jorden och naturen, av jord har vi kommit….och vi ska bli jord. Del 2 handlade om vattnet. Och om istiden, av dem har vi haft många förresten!  Minst sju stycken känner man till. Och långa perioder är det också, kanske 100 000 år med variationer under tiden. Perioderna mellan istiderna verkar inte vara lika långa. Nu lever vi just i en sådan, vi har väl kommit halvvägs kanske. Om ca 10 0000 år så är vi på väg in i en ny istid. Tänk er 3 km is ovanför våra huvuden. Vad händer då med alltihop? Ja, våra samhällen blir nedtryckta i jorden förstås. Och varför blir det istider…. det är nåt med jordens axel, hur den lutar och sen nåt med solen och dess fläckar. Och vattnet, sötvattnet som binds i isarna. Bara 3% av allt vatten är sötvatten, resten är havsvatten, saltvatten alltså. Tar sötvattnet slut eller blir förstört så faller hela samhällen, ja till och med civilisationer, så enkelt kan det vara. Då måste vi flytta, röra på oss. Människan har i alla tider följt vattnet. När Sahara grönskade för 6000 år sen och mer (då vid senaste istidens slut) levde människor gott där. Satellitbilder visar tydliga spår av en förgrenad jätteflod i ökensanden, av sjöar. Det är otroligt! Sen kom torkan, livet dog ut, folk flyttade iväg. Det var bara en av många utflyttningar ur Afrika, varifrån vi alla kommer. Det känns lite som om Sahara kan grönska och ge liv när norra halvklotet fryser till….men inte vet jag, jag får bara inre syner! Och sen tänker jag på sötvattnet som vi har gott om i Skandinavien. I sandåsar från istiden har vi fint rent klart vatten här i Bergslagen. Tur för oss!  Och i Norrland rinner sötvatten från fjällen och glaciärerna, de sista resterna från senaste istiden. Då för 6000 år sen hade inlandsisen just släppt greppet om Sverige och människor kunde börja vandra in i landet och följa iskanten, jaga de sista ullhåriga mammutarna, fiska och överleva. 6000 år? Inte särskilt lång tid. För 2 500 år sen passerades Röda Jorden utanför Riddarhyttan av vandrande grupper som visste att de kunde göra järn av rödjord, som smältvattnet från isälvarna lagrat i depåer i naturen, färdigt att bearbetas. De visste hur man gjorde en blästergrop i marken för att smälta ut järnet ur rödjorden. Där stannade man till och gjorde sig några verktyg att ha på vägen. Idag kan vi visa hur det gick till på exakt samma plats! Det finns fortfarande rödjordsdepåer kvar. Och utan allt forsande vatten i Bergslagen hade vi aldrig haft en järnindustri!