månadsarkiv: februari 2011

”Geodagen” blir den 13 maj – en fredag!

Det har är en del av den Geologisk trädgården i Degerhamn på Öland. Hur skulle en geologisk trädgård se ut i Riddarhyttan?? Det vore en utmaning för Kulturskolan! Foto Ch Lindeqvist.

Det har är en del av den Geologisk trädgården i Degerhamn på Öland. Hur skulle en geologisk trädgård se ut i Riddarhyttan?? Det vore en utmaning för Kulturskolan! Foto Ch Lindeqvist.

Beslutet är fattat. Fredag den 13 maj genomför vi Geodagen i Riddarhyttan. Nu kan ni skriva in det i era almanackor, ni som är intresserade. De två viktiga personerna är uppbokade: naturgeografen Anders Yrgård från Stockholm och geologen Jan Mikaelsson från Kalmar. Anders Yrgård var i Riddarhyttan på 1990-talet och var initiativtagare till ”Geoslingan”, en naturled som slingrar sig genom ett fantastiskt och tydligt istida landskap, något som finns just i Riddarhytteområdet. Och han författade skriften om ”Istiden i Bergslagen” som jag letat mig halvt fördärvad efter idag på eftermiddagen, jag vet att jag har den i bokhyllan. Den har fått fötter. Den är numera svår att få tag på och den måste absolut skrivas om på nytt och ges ut som en handledning för slingan. Jan Mikaelsson skrev jag om i blogginlägget den 26 januari. Han jobbar på Linnéuniversitet i Kalmar och arbetar på att utveckla geoturismen på Öland. Där finns den första geologiska trädgården som jag sett. Visste inte ens att man kunde göra en sån, bara sten på sten – som en naturskulpturpark. Märkligt! Nu kommer båda herrarna till Riddarhyttan! Föredrag på förmiddagen och exkursion på eftermiddagen och sen en livfull – får man hoppas – tankesmedja och på det lite samkväm. Kanske blir det en vacker ljum vårkväll? Då skulle vi kunna grilla lite som fornfolken antagligen gjorde vid kanten av den gamla issjön, det låter väl magiskt? Och där kläcka idéer om geoturism och annat. Dagen är till för alla med intresse och särskilt om man vill och stödja föreningen ”Geocentrums Vänner i Riddarhyttan”.

”Bröd i Bergslagen” tuffar på

Eva Långberg till vänster och Birgitta Berg till höger, båda ABF:are. Vi inleder snart styrgruppsmötet för projektet "Bröd i Bergslagen". Fotat med min iPhone, den är väldigt praktisk!

Eva Långberg till vänster och Birgitta Berg till höger, båda ABF:are. Vi inleder snart styrgruppsmötet för projektet "Bröd i Bergslagen". Fotat med min iPhone, den är väldigt praktisk!

Så var det dags för ett styrgruppsmöte igen. Idag höll vi till i nya ABF-huset mitt i Ludvika. Projektledaren Eva Långberg är en sann entusiast och hon har haft det snärjigt med att informera föreningar om projektet. Dessutom har hon satt igång med cirklar lite här och var med syfte att utbilda handledare som sen i sin tur ska arbeta med bröd och bakning i cirkelform. Det snurrar runt i cirkel alltså. Det hela känns väldigt sympatiskt och vi sa att det också är viktigt att fördela resurserna jämnt över vårt stora område och att tänka på nyttan – detta trevliga ord! Nyttoaspekten är viktig för oss. Eva har lagt upp fina planer framöver. Jag ska följa henne i spåren till några platser. En dag ska vi upp till Säfsen och en annan dag ska vi ner till Ramnäs i Surahammar, där man visat stort intresse, vilket gladde mig mycket! Vi saknar ju Surahammar i styrelsen men de finns ju kvar som stiftarkommun. Ramnäs är en spännande plats med kanal, valsverk och två vackra herrgårdar, en på vardera sidan Strömsholms kanal. Den platsen kan man skriva mycket om….Vi ska även en sväng till Västanfors igen och sen hoppas vi på bakstugan i Ängelsberg och på Karlbergs hembygdsgård i Norberg med flera. Vi pratade även om en stor Brödfestival men helst först till sommaren 2012. Vi måste bli lite varma i kläderna först. Men  några mindre lokala Bröddagar vill vi göra nu i sommar. Alltså bröd…..det är nåt magiskt med det, bara doften av nybakat bröd och snålvattnet börjar rinna….mmm.

Om gruvor och den jord vi trampar

Båda bilderna visar Stollbergs gruva mellan Ludvika och Smedjebacken. Detta är näst Bastnäs den tredje mest mineralrika platsen i Sverige och kanske den fjärde i världen! Gruvan har medeltida anor. Foto Ch Lindeqvist.

Båda bilderna visar Stollbergs gruva mellan Ludvika och Smedjebacken. Detta är näst Bastnäs den tredje mest mineralrika platsen i Sverige och kanske den fjärde i världen! Gruvan har medeltida anor. Foto Ch Lindeqvist.

Nu läser jag i söndagens SvD på ”Brännpunkt” om att satsning på gruvor lönar sig. Det handlar om Lappland, Pajala, Gällivare och Kiruna och 1500 nyanställningar. Gruvor har vi flera här i Bergslagen och Ekomuseum och mycket gamla gruvor dessutom. De har inte lönat sig på länge. Övergivna och nedlagda. En del nästan övervuxna, man får passa sig så man inte ramlar ner i nåt hål. Men nu verkar det plötsligt hända nåt…? Jag hör att det projekteras för fullt runt omkring. Grängesberg är tydligen på gång att öppna igen, en massa vatten måste bort förstås. Blötberget och Håksberg glunkas det också om. Då kommer jag att tänka på vad fd landshövdingen i Västmanland Mats Svegfors sa i sitt tal i Karmansbo smedja på Ekomuseums 20-årsjubileum för precis fem år sen. Han sa ungefär så här: ”vi tror att vi har järnets historia bakom oss men istället kanske vi har  den stora järnepoken framför oss.” Det var en tanke som raskt ändrade synen åtminstone på mig.  Det är nåt i görningen! Det står i debattartikeln att den urgamla gruvsektorn är en framtidsbransch. Att ett hundratal bolag har letat efter koppar, guld, zink, bly och nickel just i Sverige OCH efter exotiska grundämnen med namn som yttrium, lantan och dysprosium. Kanske också mineral som bastnäsit, cerit, ortit, törnebohmit och linneit? Sånt som vi vet finns i de gamla gruvorna i Bastnäsfältet i Skinnskatteberg?  Där finns lantan förresten. Det är ett av världens rikaste mineralfält, visste ni det? Dessa sällsynta mineral har stor betydelse i gröna framtidsbranscher som vindkraft, solenergi och lågenergibelysning. Det står svart på vitt i tidningen.  Jag kan knappt andas! Och jorden vi trampar på då!  ”Få känner till att Sverige tillhör den Fennoskandiska skölden, att vi bor på ett urberg, på gnejs och granit”  så står det också. Nej, vi vet inte mycket om jorden under oss. Den har inte varit vårt fokus. Men det ska ett Geocentrum i Riddarhyttan råda bot på. Och intill ligger just Bastnäsfältet.