Kategoriarkiv: Projekt

Rikkenstorp plats för möte i finnskogsprojektet

Solen var starkt på Rikkenstorp. Här njuter av av svalkan inomhus. Fr vä Susanne Andersson, sen familjen Holmdahl med Joel, Nils och Hélène LIttmarck Holmdahl.  Här njuter av av svalkan inomhus. Fr vä Susanne Andersson, sen familjen Holmdahl med Joel, Nils och Hélène LIttmarck Holmdahl. Foto ChL.

Denna varma soliga dag möttes vi på Rikkenstorp, som är en 400-årig finngård som hänger på kanten till Ludvika kommun, liksom på gär’sgårn och är med i Ekomuseum sedan 2009. Formellt sett så ligger Rikkenstorp i Ljusnarsbergs kommun men nära Grängesberg. Man kör över Väster i Grängesberg, passerar Fjällberget, Örtjärn och följer norra Hörkens strandkant. Ena sidan stor blank sjö, andra sidan Dan Anderssons finnmarker. Susanne Andersson som är projektledare kom från andra hållet, från Säfsen. Vi skulle ha ett planeringsmöte i projektet finnskogarna.com. Jag var med för att jag ska delta i Finnmarknaden den 2 augusti på Rikkenstorps sluttande ängar. Det är Dan Anderssonveckan v.31 (30 jul-7 aug) och Ludvika kommun är huvudansvarig. Det är kulmen på sommaren och sen är i princip sommaren slut, det klingar av rätt snabbt sen. Men 2 aug blir det feststämning i paradiset Rikkenstorp. Vi gick ner till sjön, Lammtjärn, där de har byggt en ny timmerstuga som ska ingå i deras verksamhet och måhända bli ett undantag för makarna Holmdahl längre fram! De är ju gubevars unga än, kring 50 så där, den gyllene medelåldern. Sonen Joel har just flyttat hem från studier i Uppsala och med ambitionen att utveckla gården med nåt som heter permakultur. Hållbart!! Vi satt med kaffet utanför stugan och lyssnade på fågelsången. Vi har inte hört göken än…sa Hélène. Tio minuter senare hördes gökens ko-ko borta på skogen. Härligt var det! Västergök är bästergök. Och solen hettade till så starkt att vi var tvungna att gå in i stugan för att inte bli stekta i solgasset och det på förmiddagen den 9 maj! Vitsippor och hägg blommar samtidigt nu, är inte det lite ovanligt?

Läs om Rikkenstorp här

Geodagen fredag 13 maj i Riddarhyttan

Det här är resterna av en gammal isälv på Röda Jorden, som transporterade de lösa järnpartiklar som lagrade sig i stora depåer till det vi idag kallar rödjord. Det kunde användas till att göra järn. Här på Röda Jorden ligger Sveriges hittills första kända plats för järnframställning. Det här är resterna av en gammal isälv på Röda Jorden, som transporterade de lösa järnpartiklar som lagrade sig i stora depåer till det vi idag kallar rödjord. Av rödjord gör man järn. Här på Röda Jorden ligger Sveriges hittills första kända plats för järnframställning. Foto Ch Lindeqvist.

Geodagen närmar sig! Syftet är att lyfta fram det specifika för Riddarhyttan  men vi vill också lära oss att se vad som kan finnas i detta hänseende även på andra platser i Ekomuseum. Det är lätt att förbise det som finns i landskapet, vi har inte alltid ögonen med oss, ej heller tillräcklig kunskap. Nu vill vi väcka en lust att lära och en lust att se med nya glasögon. Det är föreningen Geocentrums Vänner i Riddarhyttan som inbjuder till dagen med stöd av Ekomuseum. Det är även snart dags att gå med i föreningen, vi håller på att fixa konton och allt sånt som behövs. Det kommer att kosta 50 kr per år, en symbolisk summa.

Geodagen börjar kl 10.00 i Allaktivitetshuset mitt i Riddarhyttans samhälle, ett avlångt vitt hus som ligger snett mittemot affären, inte svårt att hitta.

Kl 10-12 blir det föredrag av Jan Mikaelsson, geolog från Linnéuniversitetet i Kalmar. Han kommer att berätta om storartade planer för Öland som har en spännande geologi. Sen ska Anders Yrgård, naturgeograf berätta om Riddarhyttefältet och det istida landskapet. Och så kommer förhoppningsvis Gustaf Wennerberg, arkitekt att helt kort berätta om sitt x-jobb : ett geocentrum i Riddarhyttan.

Kl 12 blir vi hämtade med en buss som kör ut oss i naturen och Anders Yrgård berättar på plats vad vi ser. Vi ska även få möjlighet att vandra lite. Nu ska vi äta matsäcken utomhus, det är egen matsäck som gäller! Var och en får ta ansvar för sin lunch.

Kl 15 ca går bussen tillbaka till Allaktivitetshuset där vi samlas igen för en ”tankesmedja” med Jan Mikaelsson. Hur kan vi gå vidare, hur ska vi tänka? Hur ska vi få till vårt Geocentrum? Vem ska driva det? Det måste först förankras lokalt. Många frågor finns och vi behöver klura ut svaren.

Kl 17 samlas vi nere vid Café Lokstallet 1093 för att avrunda med lite mat. Vi ska grilla kött, fisk, grönsaker med ett glas vatten, öl eller vin och till självkostnadspris. Här krävs föranmälan!

Det är jag som handlar och jag måste veta hur många som tänker vara med och äta. Anmäl därför till mig på denna epostadress: christina@ekomuseum.se  OM du kommer på dagen och OM du vill stanna och äta en bit mat efteråt och fortsätta prata. Nu ligger även en pdf ute på hemsidan som en länk under bloggen upp i högra hörnet. Där kan ni titta, ni som är intresserade. Och jag kan bara säga detta: geologi och naturgeografi är mycket roligare än man tror. Att lära känna sitt landskap och det man har under fötterna är superintressant!

Prisutdelning på Leader Bergslagens årsmöte!!

Eva Långberg vid det fina priset som utdelades på årsmötet! Foto Ch Lindeqvist

Översta bilden är projektmässan som föregick årsmötet igår kväll. Eva står längst till vänster vid sitt bröd med två av sina nyutbildade brödledare. Och här nedan sitter hon idag vid sitt fina pris! Foto Ch Lindeqvist

Priset för ”Årets projekt” gick till vårt gemensamma Bröd i Bergslagen igår ”För kombinationen av kulturhistoria och nytänkande, nytt och gammalt runt en företeelse så vanlig som brödbakning”. Vad kul det känns!!! GRATTIS Eva Långberg!!!

Eva har verkligen jobbat hårt för att sprida kunskap om bröd och bakning och om brödet som en väg till att bredda kontaktytorna mellan alla slags människor, invandrare och svenskar, unga och gamla! Bröd är en effektiv väg till kommunikation, bakning är en fysisk upplevelse som vi alla kan dela oavsett vem vi är och hur gamla vi är. Och det smakar gott och doftar ljuvligt – bara det räcker långt.

Igår kväll var det årsmöte i Smedjebackens Folkets Hus. Före mötet hade flera olika Leaderprojekt samlats för att visa upp sig. Eva Långberg var där med två nyutbildade ledare för brödcirklar och de bjöd på nybakat bröd förstås. Folk flockades kring deras bord. Tacka för det, gott var det med olika smakbitar. Jag var också där och såg mig omkring, tittade på alla roliga projekt som pågår här i Leaderområdet (som är rätt stort!) och kände mig stolt över att Ekomuseum är delaktig i ett så fint projekt som detta. Och sen får projektet ett fint pris också!! På kvällen ringde Eva och meddelade den glada nyheten!! Eva Långberg är projektet, hon är värd alla pris som finns, hon är en helt igenom unik person. Jag vet inte hur hon får till det och var hämtar hon all energi??

Föreningsmöte om Geocentrum i Riddarhyttan

Skön sommarbild överst, vi är snart där. Nedan inleder vi mötet med kaffe medan vi inväntar några deltagare.

Skön sommarbild överst, vi är snart där. Nedan inleder vi mötet med kaffe medan vi inväntar några deltagare.

Ni ser på bilden att Lokstallet omges av grönska? Jo, det är en bild från i somras. Jag glömde alldeles bort att ta en bild igår när jag var där, det blev bara några bilder på oss som satt inomhus och hade möte. Café Lokstallet 1093 (den gamla spårbredden!) längs riksväg 68 är en fin lokal som innehåller butik för böcker och hantverk, ett litet lokmuseum samt ett café. Det öppnar 1 maj och stänger i början på september. Det är också ett besöksmål i Ekomuseum sen 2009 och heter Lokstallet & KURJ, som är en förkortning av Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg. Lokstallet är det enda kvarvarande längs den gamla banan. Den vill en annan förening göra om till cykel- och ridväg, det vore fantastiskt för hela området!

Vi samlades alltså igår för att prata igenom det stundande och första trevande årsmötet i vår alldeles nybildade förening ”Geocentrums Vänner i Riddarhyttan”. Det årsmötet ska vi genomföra på tisdag den 19 april kl 18.30 i Allaktivitetshuset mitt i samhället. Då ska stadgarna klubbas och ny styrelse väljas. Vi ska sen börja ragga medlemmar till vår förening, några har vi redan. Det kommer att kosta 50 kr per år att vara med, en symbolisk summa och vi är beredda att ta emot anmälningar så snart vi har ett bankkonto. Det kommer! Syftet med föreningen är att skapa möjligheter för ett Geocentrum i Riddarhyttan. Det är bra om vårt Geocentrum grundar sig på ett lokalt engagemang, då står det starkare i framtiden. Det är därför en förening är så viktig. Och att processen får ta sin tid. Det är också en ekomuseal tankegång – att aktiviteter och initiativ bärs upp av ideella krafter och intresse för lokal utveckling. Alltså är vi gräsrötter viktiga, det är runt oss allt börjar snurra. Vi gick också igenom Geodagen den 13 maj, jag återkommer till det.

…och där brödet bakades i Norberg

Där ser det ut så här, ni ser bakstugan på Karlberg med gaveln mot oss på översta bilden och en människa i fönstret i kaveltagen. Det är fina röda stugor på detta hembygdsområde, som för övrigt förbereds för sommaren så här en lördag i april. Då är många medlemmar igång med vårstädningen. Man räfsar, samlar ihop skräp och ris, eldar, lyssnar på fågelsång och på bäckens porlande. Det luktar gott. Röken far mellan husen och jag trodde först att all rök kom från bakugnen och damerna därinne och tänkte herregud! Vad sysslar de med? Men så var det ju inte. Och bredvid ligger Berghuset med sin temapark, den som Ekomuseum byggde i EU-projektet ”Fyrtorn” i början av 2000-talet. Det skapades Fyrtorn med Teknikparker i de sju stiftarkommunerna. Här finns en av de bättre ”parkerna” som vi senare kom att kalla ”Temaparker” istället, lärande platser för barn att leka på och få insikt av. Ni ser själva vilket fint gruvberg man byggt upp och på toppen finns en liten modell av en lave, lagom stor för barn och under den finns ett schakt med en trappa och sen en stollgång som man kan ta sig ut genom ”gruvan” och den mynnar ut i en dörr på sidan av berget. En vuxen får krypa ihop och för att ta sig igenom, det är lite kul att pröva. Efter det EU-projektet kom andra tider, så som det alltid gör, saker och idéer förändras, nya mål skapas, nya inriktningar följer på det. Och så rullar det på i en föränderlig värld där aldrig något är sig likt från föregående år – fast man gärna vill tro det. Men planerar gör vi – även om planerna kan omkullkastas på grund av diverse oanade händelser, vilket man måste ha med i beräkningen. Det är helt visst lite spännande med denna dynamik. Och nu kör vi brödprojekt i Leader-form, det går framåt. Efter Norberg väntar Ramnäs på Eva Långberg. Hon är faktiskt där idag!

Dofter av bröd från Karlbergs bakstuga


Ja, i Norberg på Karlbergs hembygdsgård bakades det i lördags: tunnbröd, knäckebröd, lefsor och mjukt ärtbröd. Det travade raskt upp sig färdiggräddat bröd på hyllorna, det fick deltagarna bära hem efteråt. Det var fullt ös i bakstugan, sex personer från Karlbergs hembygdsförening i Norberg bakade med Eva Långberg ”Bröd i Bergslagen” hela lördagen. Jag var där på besök. Baket förbereddes på fredagkvällen och då började man även elda i bakugnen. Ni må tro att det pratas i en bakstuga! Kinderna glödde, ögonen var pigga, idéer kläcktes och nya föresatser om att hålla bakstugan ännu mer levande i verksamheten flammade som lågorna i ugnen. Hålla cirklar för ungdomar, ha bakdagar för barn…och när det är mycket folk på besök som midsommar till exempel, då kanske det borde bakas och säljas bröd? Man skulle kunna baka ihop mycket pengar till hembygdsgårdens underhåll….och utveckla brödrecepten…. Den här hembygdsföreningen är vad jag vet den största ideella föreningen i Norberg och platsen för hembygdsgården är strategisk på många sätt. Under de sista 15-20 åren har Nya Lapphyttan och Berghuset byggts upp precis intill och säkert har det skett medvetet från kommunens sida i syfte att samordna många aktiviteter. Planer finns även på ett Medeltidsmuseum på platsen och det gör förstås besöksmålet än mer attraktivt. Då får man en ideell förening vid sidan av en kommunal (?) verksamhet och det blir en winwin-situation. Med dofter av nybakat bröd………

Planeringsmöte med ABF över en kopp kaffe

Lena Sjöberg från ABF Västerbergslagen på Ekomuseums kansli.

Lena Sjöberg från ABF Västerbergslagen på Ekomuseums kansli.

Idag på förmiddagen fick jag trevligt besök på kansliet. Lena Sjöberg från ABF Västerbergslagen kom över på en kopp kaffe och vi pratade om en idé hon hade, en väldigt bra idé. ABF jobbar med invandrarna här i kommunerna Ludvika-Smedjebacken, våra stiftarkommuner. ABF kör språkverkstad och cirklar om olika saker för invandrargrupperna och de får hjälp att bilda föreningar och ja, de får hjälp med allehanda ting och spörsmål. ABF fungerar som en inkörsport till vårt samhälle. Det är främst invandrare från arabisktalande delar av Nordafrika det handlar om.  Idén var att i cirkelform börja arbeta med Ekomuseums besöksmål i Dalarna (för det är där ABF Västerbergslagen bedriver verksamhet) och utveckla en vägledning i text och bild för våra invandrargrupper. Den här vägledningen skulle faktiskt även kunna tjäna som en turistbroschyr för alla utländska besökare som kommer hit. Och de som jobbar med att utveckla produkten får samtidigt en bra träning i det nya språket svenska genom att översätta, viktig kunskap om våra besöksmål, vår kultur, vår historia och det på ett mycket naturligt sätt. De lär känna sin nya hembygd och kan sen lättare göra ”vårt” till ”sitt”, dvs bli hemtama på ett bra sätt och sen kan de introducera nya grupper av invandrare som kommer hit. För det lär komma många fler, tänk bara på Libyen.  Och en vägledning på arabiska! Och kanske flera språk…. Det är en strålande idé! Det är klart sådana initiativ måste uppmuntras – ja! Och då känner jag också att Ekomuseum verkligen är till stor nytta. Så nu ska idén omsättas till praktik.

Kurs med Kulturarvet-gruppen

Överst kursledare Maria Björkroth utanför Dalarnas museum. Och här sitter gruppen från Kulturarvet efter en lång diabildsvisning. Fr vänster sitter Kia Wegelius (ansvarig för Kulturarvet), därefter sitter Lars Sundell, Lars, Maria, Nina, Thomas och Per längst till höger.

Överst kursledare Maria Björkroth utanför Dalarnas museum. Och här sitter gruppen från Kulturarvet efter en lång diabildsvisning. Fr vänster sitter Kia Wegelius (ansvarig för Kulturarvet), därefter sitter Lars Sundell, Lars, Maria, Nina, Thomas och Per längst till höger.

Igår var kursträffen förlagd till Dalarnas museum som omväxling. Där träffade jag Maria Björkroth och gruppen från Kulturarvet för en tredje kursomgång. Eftersom jag jobbat som allmänkonservator och med i princip alla material på två kulturhistoriska museer så skulle vi idag prata om förebyggande vård. Jag inledde med diabilder från min gamla yrkesverksamhet, bilder på typiska skador av magasinering, klimat, ljus….ja allt sånt som gärna uppstår i museisamlingar och till viss del även i hemmen om man inte tänker sig för lite. Men föremål i privat ägo hålls för det mesta i trim på ett helt annat sätt än museiföremål. De hanteras på olika sätt hela tiden vilket paradoxalt nog gör att de bevaras längre i gott skick! Man har ju koll på sina saker på ett annat sätt i det privata. Men allting har ett slut liksom det har en början – DET måste man acceptera, så är det med allt. Föremål liksom människor dör och upplöses med tiden. Det är starka naturkrafter som jobbar hårt på att återställa ordningen och omvandla oss till ursprunglig form: jord och mineraler. Vi ingår i ett gigantiskt kretslopp som vi kämpar för att motverka. Hur som helst, jag har en massa diabilder från mina konservatorsår och de letade jag fram nu. Sen hittade jag min gamla diabildsprojektor i källaren! Den stod där så snällt på en hylla och väntade. Jag höll tummarna för att den skulle fungera och det gjorde den! Den har nog stått stilla i 12 år minst!! Men lampan lyste och hela apparaten surrade igång så fint. Oj, det här var som förr i tiden!! Då på 90-talet när man fortfarande körde diabilder. Kul!! Men man borde väl scanna in dem och lägga upp dem i en PowerPoint. Maria tog hand om mina pärmar med föredrag i OH-form (overhead!) och ska scanna in rubbet på museet så vi en annan gång kan skapa PowerPoints av dem i alla fall. Det blir ju lite enklare att hantera. Och så kommer gammal kunskap till nytta igen!

Tredje och sista kursträffen för guider

Malin Andersson, Primaleve Kulturtjänst, inleder guidekursens sista träff. Och Christina Holsten till vänster med några av gruppen från Skantzen, Hallstahammar gillar läget.

Överst Malin Andersson, Primaleve Kulturtjänst, som inleder guidekursens sista träff. Och här Christina Holsten till vänster med några av gruppen från Skantzen, Hallstahammar, de gillar läget.

Igår kväll var sista gången. Vi var i på Logen i Västanfors, ca 30 personer. Folk har kommit från alla håll, en grupp har kört hit från Skantzen i Hallstahammar och andra från Kopparberg. Malin Andersson, erfaren guide och entreprenör med egna företaget Primaleve Kulturtjänst, inledde kvällen med ett lysande föredrag om guideteknik och värdskap. Upplägget var tydligt: vad gör man, vad ska man tänka på, vad kan man råka ut för? Malin har arbetat som guide sen hon var 16 år och mestadels i Ängelsberg, både på Världsarvet Engelsberg Bruk och på Oljeön. Det är Malin man ofta möter på turistbyrån i Ängelsberg sommartid. Och för ett år sen tog hon förarintyg för att bli skeppare på pråmen Petrolia, som tar besökarna över sjön till Oljeön.  Jag hänger gärna med en guide som Malin som ser gruppen och kan berätta med inlevelse! Malin gillar verkligen att förmedla, hon förklarade med stor lyhördhet vad jobbet innebar, ja det lyser om Malin….och det antecknades överallt, pennorna raspade. Det var väldigt bra budskap och jag insåg plötsligt att det nog kunde vara kul att gå runt med en grupp och berätta om något som engagerar en på djupet för det är där nånstans som glöden ligger. Malin bär en glöd för sitt jobb. En glöd håller längre än en eld, det är ett bättre ord än ”brinna” – det låter lite för eldfängt och kort har jag alltid tyckt. Det kan kvickt brinna ut nämligen…men en glöd kan rota sig länge och sen flamma upp med jämna mellanrum. Så känns Malin. Hon jobbar också med riktlinjer för guider – antingen till en bok eller till en webbprodukt. Kanske hamnar den på hennes hemsida/blogg så småningom, www.primaleve.se. Länken ligger även ute i högerkanten här.

Och efter Malin kom Örjan Hamrin, museilektor på Dalarnas museum. Vad bra de båda kompletterade varandra! En yngre och en äldre, båda med lång erfarenhet, stor kompetens men med upplevelser av lite olika karaktär – roligt och lärorikt! Och att lyssna på Örjan är ett stort nöje, hur han startade med turismaktiviter i Falun och hur han drog igång Ekomuseum en gång i tiden just här på Västanfors! Han äger en outsinlig källa av kunskap och minnen som han obekymrat öser ur, allt kryddat med lustiga anekdoter – jag fattar inte hur det går till. Han är en av de bästa guider jag mött, en jag aldrig tröttnar på. Örjan följer jag som en hund när han guidar. Applåder blev det för båda!!

Gamla Meken i Smedjebacken

Irene Samuelsson Ohlanders målning "Tillstånd I" i Gamla Meken, Smedjebacken

Irene Samuelsson Ohlanders målning "Tillstånd I" i Gamla Meken, Smedjebacken

I lördags var jag i Smedjebacken i ärenden, jag skulle in på biblioteket och låna en bok. Då gled jag in på Gamla Meken som ligger längs Kyrkogatan vid ån och nära hamnen. Det är en fin lokal, skön stämning med den där lite ruffiga interiören från den gamla mekaniska industrin. Hoppas den känslan får bestå framöver, tänker på alla ruffiga miljöer i Ruhrområdet som tillåtits att vara just ruffiga för det ingår i berättelsen om den industri som lämnat. Sen det röda teglet utvändigt. Och alla fönster. Ja, det är fint här. Nu pågår en utställning som heter Dala Kunstkraft, det var den jag ville titta på. I Dala Kunstkraft ingår tio konstnärer som arbetar med grafik, måleri, textil och skulptur av keramik. Utställningen var i Ruhr under kulturhuvudstadsåret ”Ruhr 2010” och vände. Året dessförinnan kom en grupp på tolv konstnärer från Hagenring Ruhr Kunstkraft till Avesta och visade upp sig i Verket. Det är ett utbytesprojekt. Nu beundrade jag Irene Samuelsson Ohlanders färgstarka stora måleri! Hon är en mycket envis konstnär som imponerar på mig. Hon har även gjort en serie på fem skulpturer som står utplacerade i Grangärde finnmark i norra Ludvika kommun. Två av skulpturerna hamnade på ekomuseimiljöer: byn Gravendal i Säfsenområdet och Lekombergs gruva norr om Ludvika. Den skulptur jag gillar allra bäst är ”Hoppets båt” som står högt uppe på Lekomberg och som man måste betrakta med stora vackra djupa sjön Väsman som bakgrund. Den står alltså ytterst på bergskanten. Utställningen står fram till 5 april!

Läs om Gamla Meken på:    www1.smedjebacken.se/gamlameken