Etikettarkiv: Järnladies

Elsa Andersons Konditori i Norberg

Så var jag då på Elsas igen! Börjar bli en trägen gäst där. I fredags hade jag stämt träff med Elsa Andersons sonson Robert Bergvall på kondiset. Jag ville prata med honom om hans farmor, för hon ska vara med i vår bok om Järnladies. Robert Bergvall övertog kondiset efter sin far, som i sin tur övertog det efter Elsa. Det har gått i arv men nu är rörelsen såld sen två-tre år tillbaka. Robert bor dock kvar i den stora lägenheten en trappa upp där allt är som det var en gång – det såg ut så. En inbjudan att se den lägenheten tackar man inte nej till, det var en upplevelse, ett levande museum! Där fanns förstås fina kort på Elsa, maken Emil och sonen Gunnar. Elsa dog redan 1937 så Robert träffade aldrig sin farmor men minnet av henne är så starkt påtagligt i och runt huset. Jag har boken om Elsas kondis, den som Robert skrivit och där finns många fina recept på smaskiga bakverk. Den där himmelskt goda Tangotårtan, ah! Den var jag bara tvungen att äta en bit av igen; mandelmassa, grädde med ananas – jättegott! Tårtan skapades under det glada 20-talet, strax efter första världskriget. Då kom färsk ananas till Sverige och då dansades det både tango och charleston. Nu fick jag höra av Robert hur man bakar tårtan, vad man ska tänka på, t.ex. hur man bäst vispar grädde för att få den luftig och stabil! Och hur den tårtan var förr, den har förändrats något under åren. Intressant. Jag ville veta allt om Elsa och tårtan, jag ska nämligen skriva ett litet stycke om henne och baka ett antal Tangotårtor till boksläppet i början på juli. Ska nog försöka baka ursprungstårtan som har tre bottnar, tror det kommer att passa min vispade grädde bäst. Ska nog provbaka en redan till påsk förresten!

Och ni som är i krokarna i påsk och vill ta en god paus – glöm för all del inte Elsas!!

Utsikt över Ludvika Gammelgård kl 06.00

Lämna ett svar

Solen är precis på väg upp, och dagen blir klar och fin, det syns. Ni ser att snön nästan är bortsmält? Ja gumman Tö har gjort sitt jobb med stor nit och fort gick det. Jag har en balkong varifrån jag ser min arbetsplats. Det är tvåvåningshuset med gaveln hitåt som ligger bakom det lilla röda framför (det är privatägt och hör inte till Gammelgården). I det tvåvåningshuset hyr Ekomuseum gavelrummet på nedre botten. Det är inte varje dag jag står på balkongen kl 06.00 vill jag bara påpeka. Men ibland….man vill ju känna på luften….och det är fredag igen. Idag kl 13 ska jag träffa min ordförande Ingvar Henriksson, vi ska prata igenom saker och ting, planera lite…. Och ikväll ska jag med Eva Långberg till Karlbergs hembygdsgård i Norberg på en förträff inför morgondagens bakning i deras bakstuga. Eva är projektledare för ”Bröd i Bergslagen”, Leaderprojektet som vi har tillsammans med ABF här i Ludvika. Och jag ska dit imorrn igen för jag känner att det måste dokumenteras i bild. Sen blir det textjobb i helgen, det är Järnladies förstås, det tar tid men det måste bli en läsvärd bok med texter som har ett berättande flyt, det får inte bli uppsatsliknande texter, för då får vi inga läsare. Det måste bli en aptitlig lättläst bok! Så detta jobbar jag mycket med just nu. Och Jenny, Snowtrail, jobbar på sitt håll med bildinsamling och grafiskt upplägg. Och sen det här med pengar till allt man vill….det är alltid problem, jag måste söka bidrag för boken nu, försöka i alla fall. Vi har offerter klara och ett grafiskt utkast att visa. Det gäller att hushålla med de slantar vi har också och jag är en typisk hushållerska! Och tur är väl det för varje krona måste användas på ett så bra sätt som möjligt – så är det bara. Vi har en begränsad hög med kronor.

Jobb med Järnladies

Lämna ett svar

Arkivarie Anna Forsberg och grafiska formgivaren Jenny Findahl sitter på Länsmuseet i Gävle och pratar text och bild.

Stora lurardagen idag, var på er vakt! Jag har redan blivit lurad av Mittnytt som visade hur man enkelt kunde göra öl med en brustablett. Till och med polisen uttalade sig….va? Haha…lång näsa.

Idag jobbar jag med textredigering och det gäller boken Järnladies förstås. Det är en slags resehandbok och det känns så trevligt, såna böcker som man gärna återvänder till och bläddrar i. Särskilt om de handlar om resor och utflykter. Finns det något roligare än utflykter? Och i sällskap av våra järnladies kan det bli dubbelt trevligt. Nu har vi 30 st damer som mer eller mindre har trängt sig in i boken, många fler än vi tänkte från början, det är märkligt – en del dyker upp som från ingenstans och propsar på en plats. Nu måste texterna hållas efter så alla får plats också.

Det börjar med drottningen, Katarina Stenbock, som bodde på Strömsholms slott och det slutar med Sveriges första kvinnliga bergmästare Åsa Persson, chef för Bergsstaten visserligen med kontoret i Luleå, men med många kopplingar till Bergslagen. Hon blir omnämnd bara för att hon är en modern järnkvinna, den första kvinna som blivit ”bergmästare”, denne medeltida titel förbehållen männen och det sker år 2010. Vi har även räknat ut alla damernas ålder, hur gamla blev de egentligen? Man kan lätt tro att de dog unga då livet ofta var ganska hårt förr och maten kanske inte den mest näringsrika med dagens sätt att se. Men jo, jättemånga blev långt över 80 år!! Till och med på 1600-talet med nödår och missväxt. Den som var yngst när hon avled var Elsa Andersson i Norberg, hon som var konditor och drev berömda ”Elsas” som fortfarande finns kvar, hon dog 1937 vid 53 års ålder. Ja, åldrarna överraskade mig!!

Och Jenny har samlat bilder, hon har varit runt på alla tre länsmuseerna och fått hjälp i bildarkiven och hon har varit på Jernkontoret och fått god hjälp i deras bildarkiv. Det artar sig bra det här. Boksläpp har vi planerat till måndag den 4 juli.

Glad Kvinnodag!!

Lämna ett svar

Här är det tänkta utseendet på boken Järnladies. Bilden på omslaget togs av Eva Timm som var fotograf och bodde i Västmanland. Bokens grafiska form och bildval görs av Jenny Findahl/Snowtrail.

Idag är det ju den 8 mars och den internationella kvinnodagen!! Jag fick ett mejl från Yvonne Gröning i Norberg igår med det glada utropet: GLAD KVINNODAG!! Det var lite kul, för jag är rätt dålig på det där med dagar. Men Kvinnodagen – den behövs uppenbarligen. Så är det bara. Själv har jag inget emot den, den sätter ljuset bland annat på självständiga och självrådiga kvinnor och det är inte illa alls. Just nu jobbar ett antal kvinnor med vår bok Järnladies och texterna har börjat landa på vårt redaktionsbord. Jodå, vi har en liten redaktion som ska träffas på torsdag i Söderbärke och börja gå igenom allt. Jag har redan läst några texter som legat klara ett tag. Det är berättelser som fascinerar, det handlar om ganska så tuffa levnadsvillkor och märkliga öden, även dåtidens höga känsla för heder och moral är intressant. Det var (då som nu?) en kamp och ett slit i en vilja att skapa sig ett liv och där till slut finna både viss framgång och en smula glädje (man ska inte förhäva sig…). En del är födda med silversked i munnen men får kämpa likaväl. Andra börjar bygga från grunden och redan som barn! Wilhelmina Skogh hade siktet inställt vid 12-års ålder då hon for ensam från Gotland till Stockholm för att söka sig ett jobb! Och hon fick jobba för sin framgång!! Men vem har det lätt egentligen?? Jag vet faktiskt inte. Människor i gemen har svårt att få livet att gå ihop och vips är livet förbi och man börjar blicka bakåt (om tid finns!) – och då kan man fundera över vad man uträttat. Det är den här blicken bakåt som träder fram i berättelserna – vi får se vad damerna har gjort. Vi sitter ju här med facit i hand och vet hur det gick för dem. De själva visste väl inte riktigt medan de levde och jobbade på. Först i efterhand framträder mönstret och deras levnadshistorier kan ge oss både kraft och inspiration långt framöver. Boken Järnladies kommer till sommaren – senast 1 juli. Det är beslutat.

Om Järnladies lite överallt och i Bergslagen

Lämna ett svar

I DN imorse läste jag nåt roligt i en vänsterkant, en liten notis bara! ”Järnlady tog till handväskan”. Det var en 70-årig kvinna med handväska som blivit dagens hjältinna i Storbritannien. Hon lyckades jaga bort sex män som försökte råna en juvelerarbutik i Northampton. Hon filmades till och med när hon rusade över gatan och slog tre av rånarna med handväskan och fick en av dem att ramla av sin moped!!! Hon sprang längs vägen med handväskan i luften. Och fem av rånarna kunde gripas! Roligt!! Ja, järnladies har det funnits i alla tider. Vi har en egen ”Järnlady” i Riddarhyttan, Ulla Fredriksson som bor i gamla masmästarbostaden mellan Lienshytte masugn och en kulturskyddad gigantisk hög av grönblå slagg från ugnen. Ulla visar masugnen en kväll i veckan under sommaren. Hon jobbar även frivilligt på Röda Jorden sen många år. Hon ingår i en grupp ideella som tar emot skolklasser för att göra järn. Oftast kommer skolklasserna från Lindesbergshållet. Och sen är Järnladies också titeln på vår roliga resehandbok för Järnrutten, som kommer till sommaren. Just nu pågår ett väldigt textarbete lite runt omkring i bygderna. Den ska ta form under våren och tryckas före midsommar, den ska bli så bra!

Gävle med Jenny igår

Lämna ett svar

Anna Forsberg t hö och Jenny Findahl t vä på Länsmuseet Gävleborg. Vi pratar ihop oss om boken "Järnladies". Foto Ch Lindeqvist.

Vi var i Gävle i går fredag, Jenny/Snowtrail och jag. Vi hade bokat in en träff med arkivarie Anna Forsberg på Länsmuseet Gävleborg. Hon är vår kontaktperson i vårt spontanprojekt ”Järnladies”, vår bok! Vi betar av steg för steg och har nu en ganska tight tidplan där boken ska ligga på bokdisken den 1 juli. Sen är det bara att räkna baklänges. ”Bara” säger jag…..men det är en bra metod, så gör vi och sen kör vi. Det betyder att vi är ganska glada för de oxveckor som ligger framför oss. Det finns ingen ledighet inom synhåll förrän påsken dyker upp och den infaller så sent i år att man knappt tror det, nästan i slutet på april.

Anna Forsberg kommer att skriva om några riktiga järnbruksladies i Järnriket, www.jarnriket.se. Det blir hur bra som helst. Därmed har vi alla tre nätverken med: Järnriket, Husbyringen och Ekomuseum Bergslagen. Och vi har de tre länsmuseerna med; Gävleborg, Dalarna och Västmanland. Det känns bra med ett lättsamt samarbete. Vi ska göra en slags resehandbok med goda berättelser om starka kvinnfolk, om överlevare i en hård tid som kan ge kraft åt oss fruntimmer som lever idag. Vi äger halva delen av vår historia men syns inte lika mycket som karlarna. Människorna är ju alltid det mest intressanta med våra platser. Vilka som levde där, vad de gjorde och vad som hände…. det blir nog lite mer fokus på ett svunnet vardagsliv. Nu ska vi sätta ihop en lägesrapport till skribenterna, för vi har kommit en bra bit på väg. Det blir en jätterolig bok med många bra berättelser! Den kommer att kosta 150 kr och hamna på ca 200 sidor, bilder, kartor och färg och korta lättillgängliga texter, en slags kompott. Vi har även knutit en ny skribent till vår grupp, Kerstin Westerlund som är författare till den intressanta boken Kvinnliga brukspatroner som Tekniska museet gav ut 2004. Hon kommer att skriva om Ebba Brahe på Bockhammar, alltså där hennes lusthus fortfarande finns kvar. Det är den fagraste av platser mitt i Ekomuseum, mellan Fagersta och Skinnskatteberg. Jag är så glad för att det har löst sig.

Västerås med Jenny idag

1 svar

Här sitter vi idag den 1 dec: museipedagog Lena Engström på Länsmuseet i Västerås till vänster och Jenny Findahl Snowtrail till höger och jag själv finns bakom kameran. Vi sitter vid statsarkitekten Erik Hahrs vackra bord och på hans lika vackra stolar. Han ritade detta fina möblemang förmodligen på 1920-talet, de ser mycket klassicistiska ut och det var mode då. Vi sitter ju i en av hans byggnader också, Mimerverkstan ritad för ASEA kring 1911. Erik Hahr överallt!! Vi pratar om ett kvinnoboksprojekt som Ekomuseum håller i just nu. Det är ett mycket spontant och roligt projekt. Vi ska ge ut en bok som ska heta ”Järnladies” till sommaren 2011 och den ska innehålla ca tjugo uppmuntrande berättelser om skarpa kvinnor som en gång levt längs Järnrutten. Vi tänker oss en slags resehandbok. Det är tio kvinnliga skribenter som vill vara med och Jenny ska göra boken, Ekomuseum står som utgivare. Jag får vara lite av en redaktör. Av kvinnfolk finns allt från änkor på järnbruken som drivit inte bara ett bruk utan flera och med stor framgång till torparkärringar med sjutton skinn på näsan. Det blir en kul bok! Och det är ett helkul projekt som ska dras i hamn och förgylla vår Järnrutt. Och det ena leder till det andra, vi har redan idéer till två böcker till, det blir så när man jobbar med nåt som är kul. Ja, vi måste ju få vara lite yviga ibland. Nu har vi inlett ett samarbete med dels våra stiftare länsmuseerna i Västmanland och Dalarna och dels med vår partner i Järnrutten som är Länsmuseet Gävleborg. Några skribenter är från dessa tre museer och de övriga är frilansare.

Och här måste jag bara visa en bild på Erik Hahrs möblemang där stolarna liksom flyter samman med bordet och bildar en genomtänkt enhet. Vackra linjer! Stolarna har skinnklädda sitsar och ryggar och är bekväma. Möblemanget har stått på slottet i Västerås. Roligt att det hamnat här i hans Mimerverkstad och att länsmuseets arkiv använder det för besökare.