Kategoriarkiv: Tips

Postens tidning ”Du & Co”

Varm kontakt och kommunikation mellan Polen och Sverige. Ekomuseum besöktes av glada ekomuseivänner från Schlesien i sydvästra Polen. Vi har mötts och vi vet var vi finns nu! Foto ChL.

Det är en gratistidning som ligger på postkontoren, bara att ta. Jag tar den när jag ser den. I sista numret (nr 4 /2010) läser jag om vinnande trender vad gäller den digitala tidsåldern! Alltid ett intressant ämne. Det står om mobilplattformen Android, en av de viktigaste innovationerna under 2011…. en mjukvaruplattform som tar upp kampen med Apples Iphone och Ipad. Det är en plattform som tydligen är öppen för alla som vill och kan bidra. Fler aktörer tillsammans skapar ett ”ekosystem” ? Ekosystem i detta sammanhang??? Nåja, tids nog fattar man kanske. Android är en plattform som andas kreativitet och ”gör det själv” – så står det. Jamen det gillar jag. Det låter lovande! Ett annat budskap som jag direkt kan saxa ur samma trendspaning är: ”Facebook och Twitter är kanske helt passé vid nästa årsskifte. Men tvåvägskommunikation är här för att stanna”. Jag anade väl det!! Den som tror på den trenden är Szofia Jacobsson på det sociala medie-fokuserade företaget Follow Me. Dialog- och relationsbaserad marknadsföring är det som gäller framöver menar hon. Företag och organisationer ska inte hänga upp sig på sociala medier som Facebook och Twitter, säger hon och slår fast att tvåvägskommunikationen är här för att stanna. Fast hon finns med sina kurser i Facebook på YouTube!! Nåja, jag ser i alla fall framför mig hur två personer möts, pratas vid öga mot öga, kommer överens för att sen gå vidare och prata med andra på samma vis. Den här direktkontakten människor emellan, lite kött och blod alltså, levande röster och känslor. Det är det gamla fina hållbara sättet att kommunicera och sälja. Kanske är det snart dags för handskrivna brev också! Skickade med snigelposten….tycker om tanken.

Den personliga marknadsföringen

2 svar

Läste ni söndagens DN 27 feb i bilagan: Resor & Mat – Njut av Europa?? Där fanns en intressant text om Umbrien, som ligger i Italien snett nedanför Toscana men mitt i landet. Ett landskap som inte är nedlusat av turister. Där någonstans ligger ”den hemliga krogen” och lockar retsamt med att varken ha telefonnummer eller adress. Hur ska man då hitta dit?? Ryktesspridningen, dvs djungeltelegrafen förstås (den bästa av telegrafer!) är snabb och uppfattas lika snabbt av folk, som ger sig iväg dit för att få en unik upplevelse. DN föreslår att läsaren ska riva ut sidan och leta upp krogen själv. Jag lyder genast!! Jag placerar Umbrien högst på önskelistan över resmål på direkten! Denna personliga marknadsföring – vad jag gillar den. Visst är det sympatiskt?? Och så lite oförutsägbart, man vet aldrig riktigt vad som kommer att hända. Så vill jag se på Ekomuseum. Något som man själv får jobba lite med för att upptäcka, något som inte serveras bekvämt i paketlösningar och på bokningsbara webbsajter. Att besöka Ekomuseum ska helst vara lite som att hitta en egen skatt, det ska ge upptäckarglädje och en känsla av att man själv skapar sin upplevelse. Just det – en både skapande och lärande resa. Kanske i sällskap med en vägledare? Som känner av behoven hos en liten grupp besökare. Miniturism, småskaligt så det knappt är synligt. Det är där det stora finns. Precis tvärtom alltså.

Här är länken till DN:s text om krogskatten i Umbrien.

Bakarstugan vid Världsarvet Engelsbergs bruk

2 svar

Här inspekteras bakarstugan och pratas aktiviteter och kurser. Från vänster Eva Långberg, Britt-Marie Philip och Gudrun Söderberg. På bilden ovan visar bakarstugan i sin helhet. Foto Ch LIndeqvist.

Här inspekteras bakarstugan och pratas aktiviteter och kurser. Från vänster Eva Långberg, Britt-Marie Philip och Gudrun Söderberg. Bilden ovan visar bakarstugan i sin helhet. Foto Ch LIndeqvist.

När Eva Långberg och jag var ute och for på bygden i onsdags så var vi även i Ängelsberg öster om Fagersta där det finns personer som vill dra igång mer aktivitet i en bakarstuga som ligger snett mittemot masugnen på Världsarvet Engelsbergs bruk. Där hade vi stämt träff med på Gudrun Söderberg och Britt-Marie Philip. Gudrun är guide på både bruket och Oljeön sen många år och Britt-Marie har tagit på sig ansvaret för bakarstugan. Tillsammans driver de på aktiviteter kring sin bakarstuga som föreningen arrenderar av ägaren till Engelsbergs bruk. Liksom den i Norberg var denna bakarstuga av gammal god modell. Tillgång till vatten finns ju inte, så är det bara. Man får alltid släpa vatten när det ska bakas. Det hör till, det är en del av charmen! Men denna stuga ligger i alla fall vid den forsande ån som rinner genom Världsarvet och här var den andra stughalvan inte en smedja utan en rymlig tvättstuga. Men det var två funktioner likväl som samsas om samma skorsten. Nu vill man i Ängelsberg försöka utöka antalet bakande personer så att man kan hålla öppet lite mer på sommaren och över huvudtaget ha lite mer aktiviteter för sig. Det blev förstås en del kursplanering! På andra sidan vägen ligger Lilla Slaggarboden med sitt sommarcafé. Just sommartid rör det sig mycket folk i omgivningen. Lilla Slaggarboden är som en sambandscentral för besökare både till Världsarvet Engelsbergs bruk och till stationssamhället Ängelsberg med Oljeön. Om en förening har tillgång till en bakarstuga och bakar bröd till försäljning så betyder det intäkter till föreningen. Bröddoft lockar folk, det är ingen tvekan om det. De flesta som kommer in över tröskeln vill också köpa bröd med sig hem. Många bäckar små…

Brödprojektet vidgar vyerna

Lämna ett svar

Bakarstugan på Karlbergs hembygdsgård i Norberg inspekteras av Eva Långberg tillsammans med Karin och ordföranden Lars Jacobsson. På bilden ovan presenterar Eva vårt brödprojekt för föreningen i deras kaffestuga. Foto Ch Lindeqvist.

Bakarstugan på Karlbergs hembygdsgård i Norberg inspekteras av Eva Långberg tillsammans med Karin och ordföranden Lars Jacobsson som även syns i mitten på bilden ovan. På bilden ovan presenterar Eva vårt brödprojekt för föreningen i deras kaffestuga. På lilla bilden nedan ser ni hela bakarstugan. Foto Ch Lindeqvist.

Igår var Eva Långberg och jag i Norberg, Olsbenning och Ängelsberg. Det är vårt Leaderprojekt ”Bröd i Bergslagen” som gör oss rörliga. Vi känner av intresset för brödkunskap och vi synar bakarstugor och pratar med folk. Vi började dagen med Norbergs hembygdsförening som håller till på Karlbergs hembygdsområde intill Nya Lapphyttan. De hade en arbetsdag igår och det var många på plats. Och många fina hus i området att sköta om! Ett av husen är bakarstuga-smedja i ett. Det är ganska vanligt med en dubbelfunktion, då utnyttjas skorstenen bäst. Bakarstugan var ganska rymlig, där finns plats för säkert sex personer samtidigt och kanske till och med åtta, vilket är maximalt för en brödcirkel. Spisen behövde sotas, där var några stenar i valvet som man skulle hålla koll på…lite sånt. Eva ser allt! Och hon har hållit på länge med bakning i vedeldade ugnar, gått kurser i Saltå kvarns bageri i Järna för en verklig brödexpert. Hennes erfarenhet är det inte många som kan tävla med. Ja, nu informerade hon först om vårt Bröd i Bergslagen-projekt över en kopp kaffe i deras kaffestuga. Och föreningen var införstådd direkt, budskapet gick hem för Eva är bra på att väcka intresse. Så nu ska här bli en brödcirkel redan den 8-9 april och det blev snabbt beslutat! Har man lite vana inne, kan man bli cirkelledare själv efter det och lära andra baka. Det är just det som är tanken bakom projektet, att utveckla kunskapen och sprida den till andra och även få med våra nysvenskar – det finns en integrationstanke i projektet också. Bakning är nåt som alla kan vara med om, det kan bli ett nytt engagemang och förnyade aktiviteter på miljöerna. Och ugnar finns fortfarande överallt! De måste vara kvar, kunskapen måste bevaras. Och då måste ugnarna användas flitigt. Efter Norberg for vi vidare till Olsbenning och besökte Yvonne Gröning som bor i en gammal bakstuga-smedja! Det var nåt nytt! Men bakugnen är utbytt mot en vedspis. Yvonne bjöd oss på en god enkel lunch i sin bakstuga. Trevligt! Olsbennings bergsmansby är ett nytt besöksmål i Ekomuseum sen 2009. På skogen bakom ligger den riktiga platsen för Lapphyttan, den äldsta masugnen (1100-tal).

Mer från Säfsnäs och bakarstugan

Lämna ett svar

Bakarstugan i Säfsnäs ligger bakom prästgården och är från 1800-talet, ursprungligen bostad åt prästgårdens tjänstefolk. Prästgården är mycket vacker för övrigt. Den köptes för inte så längesen av Säfsen Resort och hyrs nu ut till turister! Den har det högsta läget i byn med vid utsikt. Bakarstugan styckades av från fastigheten vid försäljningen och föreningen kunde fortsätta sin verksamhet. Säfsnäs Bakarförening bildades 2001 och har idag ca 30 aktiva medlemmar som gör allt: bakar, sjunger i kör, spelar teater, spexar och umgås. Ordföranden heter Katarina Karlsson och bor i kyrkbyn. I föreningen finns även inflyttade holländare! Rebecca Pick är en av dem som var med och bakade i helgen. Hon är född i England men gift med en holländare och flyttade till Tyfors med sin familj för 2,5 år sen. Hon talar redan svenska. Den här bakarstugan har blivit en ny träffpunkt i byn. På sommaren håller föreningen vissa dagar öppet med kaffe och våfflor och då hittar många från Säfsen Resort hit. Säfsenveckan den 10-16 juli är en bra vecka att pricka in, det är då ni ska passa på. Då är det nästan garanterat öppet i bakarstugan. Det är även aktiviteter överallt i omgivande finnmarker. Det finns en fin bakarstuga till i krokarna och den ligger i byn Gravendal söder om Säfsen. Säfsnäs bakarförening brukar ibland även baka i Gravendal. Båda bakstugorna är värda besök.

Det bakades för fullt i Säfsnäs i helgen

Lämna ett svar

I Ekomuseum pågår som ni vet ett brödprojekt och det kan ju verka lite underligt. Vi borde hålla på med järn och människor, inte bröd och människor. Men de som jobbade med järn måste ju också äta. Och härdar och ugnar, eld och glöd fanns till för båda. Bakarstugan var varm som en bastu! Det eldades både i järnkaminen och i den stora bakugnen. Eva Långberg (projektledare i ”Bröd i Bergslagen”) körde en tvådagars handledarcirkel för åtta medlemmar i Säfsnäs Bakarstugeförening i norra Ludvika kommun. Säfsnäs är en gammal by grundad av invandrande skogsfinnar på 1600-talet som bedrev svedjebruk. Det alpina Säfsen Resort ligger kant i kant med byn. En smällkall vinter som denna kräver att ugnen eldas med försiktighet i början. Alltså startade man upp redan i måndags med en första liten brasa. I tisdags gjordes en brasa till och sen ökades det på med brasa både morgon och kväll för att på torsdan göra en rejäl brasa. På fredan drog kursen igång och då eldades det kontinuerligt i både bakugn och järnkamin från eftermiddag till kväll. Det var allmänt prat och förberedelser för att sätta degar. Natten till lördag föll temperaturen. På lördag morgon var det 28 minusgrader i Säfsnäs!! Samtidigt var det 40 minus i norra Sverige. Friskt minst sagt!! Tidigt lördag morgon tändes brasorna upp igen och hölls igång hela långa dan. Fyra olika bröd bakades! Mjukt ärtbröd, hårt tunnbröd, knäckebröd och lefsor, som är bröd med potatis i degen. Till lunch blev det pizza. Och brödhögarna delades upp på deltagarna, alla fick bröd med sig hem. Kunskapen om bröd och bakning ökade också. Det är verkligen högst förträffligt med en bakugn.

Guidekursen är i hamn

1 svar

Nu har vi fixat en guidekurs, Raija Edvinson på Fagersta Turism och jag med hjälp av Smedjebackens Kulturförvaltning och Anna Falkengren. Allt är på plats, alla detaljer är klara. Det blir ett första test för att se om där finns intresse tillräckligt för en mer organiserad fortsättning nästa år. Guidekursen inleds med professor Maths Isacsons föreläsning ”Bergslagen – historia och framtid” den 22 februari kl 19.00 på Lindgården i Fagersta. Det skrev jag om här på bloggen den 8 februari. Därefter blir det tre guideträffar på Logen på Västanfors hembygdsgård i Fagersta och därefter några träffar i maj på plats ute i landskapet. Vi välkomnar alla som jobbar som guider i Ekomuseum men vi söker även nya guider. Ni som läser detta och känner er intresserade, häng på! Pröva ert intresse – det kan bli nåt!! Man kan faktiskt överraska sig själv. Det går bra att anmäla sig till: info@ekomuseum.se. Som sagt – det blir alltså tre träffar i mars: 8 mars kl 18.30 då jag själv framträder och berättar om Ekomuseum idag och då Raija berättar om guidejobbet, tankar kring utvecklingsmöjligheter och de behov som finns. 15 mars kl 18.30 då dramapedagogen Annacari Jadling från Dalarnas museum berättar om hur hon jobbar och kanske blir det nån dramaövning…? 22 mars kl 18.30 då Malin Andersson, Primaleve Kulturtjänst berättar om guideteknik och värdskap och delar med sig av sin mångåriga erfarenhet som guide i Ekomuseum och sen berättar museilektorn Örjan Hamrin, Dalarnas museum om hur man kan tolka historia och landskap, så kallad ”Interpretation” och med erfarenhet från England. Och Örjan är en ”berättare” i ordets alla bemärkelser, en viktig egenskap för en guide. Nu ska ni inte hänga upp er bokstavligt på rubriker till respektive träff då det kommer att flyta ihop på ett personligt sätt då föreläsarna har sina egna erfarenheter att förmedla. Att guida kan ske på många olika sätt och det är svårt att säga att just ett sätt är det rätta. Att skapa ett intresse är däremot det viktiga i det hela! Att guida är alltså ett skapande uppdrag.

Krampen och rysslägret

Lämna ett svar

Jag fick ett mejl från ordföranden Catharina Gyllenhammar i den ideella föreningen ”Kulturbygd i samverkan”, www.kulturbygd.se. Föreningen finns i Skinnskattebergs kommun och arbetar aktivt med projekt runt Riddarhyttan-Uttersberg, ett mer eller mindre glömt område (hm…tycker jag alltså!) som behöver ett lyft av något slag. Ekomuseum har intresse av stödja deras arbete på något sätt, vi har ju planer på geoturism och ett geocentrum i detta område. Samordning? Här finns en gammal banvall från KURJ-banan (Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg) och på den vill man anlägga en rid- och cykelväg från Köping till Riddarhyttan. En jättebra idé!! Folk behöver ut och röra på sig i vacker natur. KURJ-banvallen går rakt igenom Galleri Astleys skulpturpark för övrigt! Och i Stationshuset finns idag ett konstmuseum, en av galleriets många byggnader. Nåja, följer man banvallen mot Riddarhyttan så korsar den snart en större järnväg där tåg går mellan Gävle, Örebro, Göteborg. Där i närheten av korset går en grusväg in till vänster längs med järnvägen och snart kommer man till Krampen, platsen för ett stort ryssläger under andra världskriget. Inte mycket finns kvar av lägret – skogen har återtagit marken – men en gammal tvättstuga finns kvar och den har föreningen planer för nu. Man vill totalrenovera och skapa en permanent utställning som berättar hela historien om ryssarna, lägret och den väg de byggde bortåt skogen: Ryssvägen. Man kan ta bilen och följa grusvägen runt och komma ut i närheten av Karmansbo, det är nog en dryg mil minst att köra. Jag har gjort det en gång, det är en otroligt vacker natur- och skogsväg med många sjöar. Då passerar man också Rysstenen! Den har en röd inristad inskription, en stjärna med hammaren och skäran i, CCCP och årtalet 1944. Och någon planterar blå violer i mossan intill. För att minnas.

Vi snickrar ihop en guidekurs till våren

Lämna ett svar

Varje sommar kör en lokal förening i Ängelsberg dramatiserade visningar både på Världsarvet Engelsbergs bruk och på Oljeön. Bilderna visar ett drama på Oljeön. Foto Ch Lindeqvist.

Den startar upp med en föreläsning 22 februari ”Bergslagen – historia och framtid”. Det är professor i ekonomisk historia Maths Isacsson från Uppsala universitet som kommer till Västanfors, Fagersta. Det här initiativet möter upp ett behov som funnits länge. Det är också inledningen på en serie guideträffar i mars månad. Fagersta turism med Raija Edvinson var den som tog tag i saken och jag hängde på. Det blev lite bråttom för tiden gick fort nu efter jul! Efter den inledande föreläsningen så planeras tre programpunkter i mars. Det är detaljerna vi filar på just nu. Bara vi får allt spikat så skickar vi runt information via epost. Och här på bloggen lägger jag upp kalla fakta också. En programpunkt är klar och det är dramapedagogen Annacari Jadling på Dalarnas museum som kommer tisdag kväll den 15 mars. Det blir otroligt kul! Den här lilla guidekursen blir som en mjukstart och ett första test. Om intresset är stort så kan vi tänka i större och vidare svängar till nästa år. Det här är en sån sak som passar för studiecirklar i samarbete med ett studieförbund. Så var också tanken från början i höstas när vi planerade stort! Nåja, det krävs lite mer tid för att få ihop delarna, det är länsgränser i vägen också. Vi kommer igen! På 1990-talet fanns en gedigen guideutbildning som förlades till folkhögskolan i Skinnskatteberg och som genomfördes med EU-medel. Där certifierades man till ”Bergslagsguide”. Många av Ekomuseums nuvarande guider har gått den utbildningen. Men intresse och motivation, fortbildning och inspiration måste ständigt leva – nya guider måste också till.

Och föreläsningen!! Boka upp i era almanackor: tisdag 22 februari kl 19.00 Plats: Lindgården vid Västanfors kyrka, Fagersta. Fritt inträde och öppet för alla intresserade. Maths Isacson är en lysande föreläsare om ni inte redan visste det! Och Bergslagssatsningen stödjer föreläsningen.

Det där om vatten och istiderna

Lämna ett svar

Här tillverkas järn av rostad rödjord i en primitiv blästerugn. Järnmannen på bilden ovan visar hur det går till. Foto Christina Lindeqvist.

Följer ni BBC:s TV-serie ”Och naturen skapade människan” i 5 delar? Den går söndagar kl 19 i TV2. Det är ett tips, varsågoda! Jag såg del 2 i söndags. Otroligt intressant, vet inte varför jag blir så fångad av ämnet. Det är nåt med jorden och naturen, av jord har vi kommit….och vi ska bli jord. Del 2 handlade om vattnet. Och om istiden, av dem har vi haft många förresten! Minst sju stycken känner man till. Och långa perioder är det också, kanske 100 000 år med variationer under tiden. Perioderna mellan istiderna verkar inte vara lika långa. Nu lever vi just i en sådan, vi har väl kommit halvvägs kanske. Om ca 10 0000 år så är vi på väg in i en ny istid. Tänk er 3 km is ovanför våra huvuden. Vad händer då med alltihop? Ja, våra samhällen blir nedtryckta i jorden förstås. Och varför blir det istider…. det är nåt med jordens axel, hur den lutar och sen nåt med solen och dess fläckar. Och vattnet, sötvattnet som binds i isarna. Bara 3% av allt vatten är sötvatten, resten är havsvatten, saltvatten alltså. Tar sötvattnet slut eller blir förstört så faller hela samhällen, ja till och med civilisationer, så enkelt kan det vara. Då måste vi flytta, röra på oss. Människan har i alla tider följt vattnet. När Sahara grönskade för 6000 år sen och mer (då vid senaste istidens slut) levde människor gott där. Satellitbilder visar tydliga spår av en förgrenad jätteflod i ökensanden, av sjöar. Det är otroligt! Sen kom torkan, livet dog ut, folk flyttade iväg. Det var bara en av många utflyttningar ur Afrika, varifrån vi alla kommer. Det känns lite som om Sahara kan grönska och ge liv när norra halvklotet fryser till….men inte vet jag, jag får bara inre syner! Och sen tänker jag på sötvattnet som vi har gott om i Skandinavien. I sandåsar från istiden har vi fint rent klart vatten här i Bergslagen. Tur för oss! Och i Norrland rinner sötvatten från fjällen och glaciärerna, de sista resterna från senaste istiden. Då för 6000 år sen hade inlandsisen just släppt greppet om Sverige och människor kunde börja vandra in i landet och följa iskanten, jaga de sista ullhåriga mammutarna, fiska och överleva. 6000 år? Inte särskilt lång tid. För 2 500 år sen passerades Röda Jorden utanför Riddarhyttan av vandrande grupper som visste att de kunde göra järn av rödjord, som smältvattnet från isälvarna lagrat i depåer i naturen, färdigt att bearbetas. De visste hur man gjorde en blästergrop i marken för att smälta ut järnet ur rödjorden. Där stannade man till och gjorde sig några verktyg att ha på vägen. Idag kan vi visa hur det gick till på exakt samma plats! Det finns fortfarande rödjordsdepåer kvar. Och utan allt forsande vatten i Bergslagen hade vi aldrig haft en järnindustri!