Kategoriarkiv: Tips

Galleri Astley – här odlas konstintresset

Det ligger ett internationellt känt galleri i Uttersberg specialiserat på grafisk konst, även skulptur. Och måleri. Här finns också en fint utrustad grafisk verkstad och gästlägenhet för konstnärer, som arbetar och ställer ut. De kommer från världens alla hörn hit till denna undanskymda lugna plats på jorden. Det känns lite märkligt det hela. VEM kommer på idén att förlägga ett galleri här av alla platser?? Uttersberg ligger inte precis centralt. Man får köra en bit på en rätt slingrig väg från Skinnskatteberg söderut. Den som gör det och har konstintresse blir rikligen belönad! Galleriet har generösa öppettider: 10-18 vardagar, 11-17 helgdagar. Café finns. Uttersbergs gamla bruksmiljö med galleriet på det nedlagda stationsområdet hör sen 2009 till Ekomuseum Bergslagens besöksmål.

Astley Nyhlén gav själv namn åt sitt galleri, som hamnade här av en tillfällighet. Visst spelar slumpen ofta en förvånansvärt nyckfull roll i människors liv?? De flesta tror nog att de har kontroll, men saker händer…. Astley passerade Uttersberg en gång på 1970-talet. Han sökte efter en gallerilokal, men kanske ändå inte med så pass ensligt läge. Han fick syn på det gamla nedlagda stationshuset från 1897, fångades nog av en vision, råkade händelsevis stöta ihop med ägaren, som ville bli av med huset och då….slog Astely till. Ett impulsivt köp helt säkert, han måste ha litat på sin intuition. Och ett lyckosamt köp blev det. Nu fanns en plats för hans galleri, hela familjen flyttade hit och galleriet öppnade i maj 1977 efter renovering av byggnaden. Idag har man inlemmat flera hus i galleriverksamheten samt en skulpturpark på det gamla banområdet. Järnvägen KURJ (Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg) var ju nedlagd för längesen. Astley Nyhlén avled för några år sen. Hans tre barn driver galleriet idag tillsammans med sina familjer.

Läs om galleriet här: www.galleriastley.com och gör sen genast en utflykt hit. Det är en fullständigt unik plats!

Socialt engagemang och allmänna nyttigheter

Lämna ett svar

Räckhammarsmedjan i Gravendal, Grangärde finnmark. Byalaget renoverar vattenhjulet som driver räckhammaren. I smedjan demonstreras tysksmide på sommaren. Foto Ch Lindeqvist.

UR Samtiden sänder föreläsningar och debatter på Kunskapskanalen. Igår söndag rullade detta program på min TV. Jag tittar inte aktivt men ibland fångas jag av några ord och blir mer uppmärksam. Det var nåt med Tällberg Foundation – jag vaknade till och det var då jag hörde orden ”socialt entreprenörskap” och spetsade öronen lite extra. Sånt är alltid intressant. Nu handlade det om Europas ekonomiska jättekris. Man talade om Irland och att där jobbade man nu med en organisation som hette ”Ashoka Globalizer” som stöds av Bill Clinton och har sina rötter i det tidiga 80-talet. Deras arbete syftar till att finna kreativa lösningar på sociala och ekonomiska problem. Där finns en slags tankesmedja ”Mindshare” där man tänker så det knakar förmodar jag. Och delar med sig förstås och löser en massa problem. Socialt entreprenörskap…. det är att tänka globalt och agera lokalt, att skapa företagande som arbetar i allmännyttiga banor istället för att höja sin egen personliga vinst, det som vi är vana vid att se. Ett arbete mot den destruktiva girigheten? Ja, absolut! Nytta – vilket fint ord det är! Själv har jag alltid gillat känslan av att göra nytta, att använda tid och resurser till nåt som är nyttigt. Svenskar är nog väldigt pragmatiska av sig, vi tänker gärna praktiskt tror jag. Socialt entreprenörskap är varken styrt av politik eller religion men vill ändå förändra samhället och skapa goda resultat. Är inte ett ekomuseum ett exempel på socialt entreprenörskap? Det var det jag tänkte på. Våra ideella föreningar som bygger upp besöksmål, demonstrerar teknik, historia, sociala sammanhang, binder samman dåtid med nutid och som i bästa fall kan peka framåt på nya möjligheter – det blir ett utbyte av tankar och idéer med besökaren. Ett lärande som pågår hela tiden. Det är ekomuseets kärna. Frågan i TV vilket land som skulle passa för Ashoka efter Irland – ja, det var Sverige!!! Hör och häpna, vi anses tydligen vara i behov av socialt entreprenörskap…..

Läs om Ashoka Globalizer på denna länk: här.

Dalarnas museum och Kulturarvet i Falun

Lämna ett svar

Idag har jag varit i Falun. Jag träffade Maria Björkroth på Dalarnas museum. Det ligger mycket centralt beläget i stan – just så ska ett länsmuseum ligga. Byggnaden av rött tegel är otroligt vacker, den ska likna en riddarborg och speglar sig stolt i Faluån. Dalarnas museum är stiftare i Ekomuseum Bergslagen och finns med i vår styrelse och jag besöker ju museet lite då och då i olika ärenden. Härifrån kom idéerna med ett ekomuseum efter fransk modell och det var på 1970-talet. Då var Erik Hofrén museichef och landsantikvarie. Huset invigdes 6 maj 1962 och ritades av arkitekten Hakon Ahlberg, som även ritade vackra Brunnsviks Folkhögskola norr om Ludvika, vars bygge påbörjades redan 1928. Maria Björkroth är en mycket mångsidig person och jobbar som hembygdskonsulent på museet. Vi pratade om Kulturarvet. Det är en rätt så gammal institution som ligger i industriområdet uppåt koppargruvan och som startade upp nån gång på 60-talet för att vårda föremålssamlingar i Dalarna med omnejd. Hembygdsrörelsen har samlat gamla saker sen man startade upp kring förra sekelskiftet, faktiskt redan i slutet på 1800-talet.
Nåväl – Kulturarvet har nyligen stöpts om i ny form och ansvaret idag ligger nog mest hos Falu kommun. Nordiska museet ägde anläggningen under många år men lämnade hela verksamheten för några år sen.
Sedan har man fortsatt på egen hand med hjälp från lokalt håll.
Jag arbetade som konservator på Nordiska museet på 1990-talet, och då var jag regelbundet på Kulturarvet och föreläste i vård- och konserveringsproblematik. Nu är man i behov av kunskap igen. Ny ledning och nya medarbetare skapar behov! Dalarnas museum med Maria tar sitt ansvar och jag får återigen komma med min kunskap och erfarenhet. Maria och jag känner varandra sen gammalt. Och jo, jag har en fin utbildning från Konservatorskolan i Köpenhamn (Det Kongelige Danske Kunstakademie gu’bevars!) och 18 års yrkeserfarenhet. Det kan komma väl till pass nu. Och Ekomuseum kan fakturera för mina tjänster. Vi får intäkter! Det skadar sannerligen inte och jag ställer upp sex gånger under våren. Det här känns bara roligt och nog ska jag hinna med. Här intill några bilder från Kulturarvet, som även tillverkar nya saker, fina hantverksprodukter för försäljning. Enormt snygga välsydda kassar!!
Och obs! obs! Dalarnas museum har just lagt ut sin splitternya hemsida och den är jättefin, besök den genast: www.dalarnasmuseum.se.

Bloggen tar juluppehåll

Lämna ett svar

Nu stänger jag både blogg och kansli för jul och nyår och är åter på plats här i Ludvika tisdag den 11 januari. Men något som håller öppet varje dag året runt är två platser i Ekomuseum: Västanfors hembygdsgård i Fagersta med kaffestuga och handelsbod (bilden ovan!) samt Galleri Astley i Uttersberg med Café Guldmisteln – ett tips för er som firar jul i dessa krokar och vill göra en utflykt under julhelgen. Och kom nu ihåg att vi från och med idag går mot ljusare tider, det lättar upp sinnet och gör att julen blir desto mer njutbar. Och sen har vi talgoxarna som sitter på sina grenar och väntar på att få dra sina tvåtoniga strofer. Två saker att se fram emot alltså! Nog kan livet vara bra enkelt ibland, visst är det skönt? Men nästa år drar vi igång med stora projekt: Bröd i Bergslagen, guideboken på engelska, boken ”Järnladies” en resehandbok som ska hjälpa er runt Järnrutten och till råga på allt så firar även Ekomuseum 25 år! 1986 började Ekomuseum som ett experimentellt projekt för att 1990 övergå till en stiftelse. Ett sätt att fira är att prata framtid och visioner. Ett ”Framtidsting” ska det bli absolut. Vi har framtidsskådare bland oss, vi ska be dem kliva fram och lysa upp vägen för stiftarna och oss som jobbar med Ekomuseum.

Och NU vill jag önska er alla en God jul & ett Gott Nytt År!

Lite mer från Berlin

Lämna ett svar

Frukosten! Till Berlin kan man åka bara för den, har ni sett maken till frukosttallrik?? Nä, tänkte väl det. Och frukostar serveras hela dan på alla matställen. Den här frukosttallriken serverades för 8,50 € på lilla Restaurant Ruz, Auguststrasse 63 i stadsdelen Mitte (gamla Östberlin). Berlinarna kan konsten att äta frukost nämligen, det hör till stadskulturen. Man stämmer ofta träff och äter frukost till långt in på eftermiddan. Och detta är vardag, det är inget särskilt med det. Och jag tänkte: vad har vi i Bergslagen att locka smaklökarna med? Vår svenska matkultur, hur ser den ut så där lite till vardags? Och vad kom för mitt sinn? Hm, tyvärr inga muntra syner, inget som fick mig att smacka. Vi har en urtrist mathållning. Grillkiosker, kebabbarer, pizzerior finns det i alla samhällen men just inget annat. Jo, kanske ett fik. Med enormt stora bröd och lite pålägg i mitten. Det är vår vardag. Sen har vi herrgårdar där kan man äta gott, men då är det fest och det är dyrt. Det är också något man måste boka i förväg. Det är inte så lätt att slinka in i en herrgårdsmatsal. Jag vet att god mat på lättillgängliga matställen lockar besökare. Jag lockas ju själv! Vi är så hopplöst inkörda på grillkiosker och ”fast food”. Det är verkligen ingen höjdare för utländska besökare vana vid enkel och läcker mat att hitta nåt ätbart till rimligt pris hos oss. Jag tänker på den svenska landsbygden, på Bergslagen. Här borde finnas oanade möjligheter till en förändrad attityd……

Har ni varit i Berlin?

Lämna ett svar

Om inte – åk dit! Stan sjuder, där finns nog allt. Och nu måste jag bara ge er ett hett tips. Innan ni åker, boka en visning på Sammlung Boros (www.sammlung-boros.de) i god tid för det krävs, annars kommer ni aldrig in. Det är en supermodern konstsamling inrymd i en betonggrå högbunker från 1942! Den byggdes i rekordfart efter bombningarna 1940. Trots detta hann man med att garnera bunkern runt taket, en klassisk bård (ordet fris passar inte, men ni förstår), därför att en bunker skulle vara ståtlig trots pågående krig. Det var Hitlers älsklingsarkitekt Albert Speer, som planerade för bygget av Germania (Tysklands nya huvudstad, som gudskelov aldrig blev av) som hade ett finger med i all byggnadsverksamhet den tiden. Bunkern byggdes för ca 1 200 personer för anställda vid Friedrichstrasse Bahnhof och för folk som fastnat på stationen. Här inne trängdes som mest 4 000 människor i krigets slutskede. Efter kriget kom bunkern att ligga i Östberlin och användes som depå för exotiska frukter: bananer!! Det delades ut bananer till jul i Östtyskland. ”Bananbunkern” hette den då. Efter murens fall 1989 blev bunkern ett centrum för technomusik, Europas hårdaste technoklubb sägs det. Idag är bunkern privatägd (!!), ombyggd inuti för att hysa en privat mycket exklusiv och modern konstsamling. Högst upp har ägaren byggt sig en exklusiv inglasad takvåning som bostad, här bor familjen! Att besöka bunkern är en stor upplevelse. Att bara vara där och känna in de tunga metertjocka betongväggarna, som skulle skydda mjuka kroppar.….och nu skyddar en supermodern konstsamling. Lite svindel får man allt. Här nedan kommer några bilder, såna jag tagit själv och sen från vykort jag köpte. Och när ni ändå snurrar runt i det historiska Berlin, så missa för all del inte det intressanta DDR-museet vid flodkajen (det är Spree som rinner genom Berlin) mittemot Historiska museet (Karl Liebknechtstrasse). Det är ett ”hands-on” museum, ni får ta på precis allt och även prova känslan av att sitta i en Trabant eller kanske en gammal Volvo som tillhört östtyska höga potentater (jo, de körde Volvo!). Här i DDR-museet kan man fundera över hur livet tedde sig på andra sidan muren och Järnridån.

Men nu: Häng med på en tur in i högbunkern!!

En bit av en verklighet som fanns

2 svar

Trångfors 9 ton tunga hammare slog ut ämnen till stångjärn under många år. Hammaren drivs av ett vattenhjul. Det var ett hantverk som sköttes av några skickliga smeder. Foto ChL.

Här är Trångfors smedja, här innanför murarna finns hammaren, vattenhjulet och ugnarna. Ovanför går kanalen där vattnet tas till hjulets drift. Idag fungerar det. Foto ChL.

Jag råkade se reklamen i TV4 om ”Verkligheten berättar” och den fångade mig direkt även om jag inte omedelbart registrerade vad det var. Andra gången den dök upp så var jag däremot beredd. En ny mobilapplikation! Ett nytt sätt att få en upplevelse av platser man passerar! Gratisapplikationen finns att ladda ner från deras hemsida och man får genast tillgång till 1000 berättelser från Malmö, Göteborg och Stockholm (än så länge) och den lägger sig i GPS:en i mobilen. Det är TV4 Fakta som ligger bakom. Och man får själv lov att lägga till berättelser! Tjänsten kommer nog snabbt att växa sig större! Och nu tänker jag naturligtvis genast på allt som finns att berätta om i Ekomuseum. Vi kan dela med oss på ett superenkelt sätt. Jag fick nästan hjärtklappning! Vi har haft mobilguidning som ett test i två år på Röda Jorden men då får man själv ringa upp ett nummer, knappa in en kod och därefter lyssna på några minuters berättelse i telefon om den plats man befinner sig på. Det har inte funkat så bra hos oss. Det här är med ”Verkligheten berättar” verkar vara något annat. Det är som om din mobil kan säga ungefär: Stopp! Här finns nåt. Vill du höra?? Det är en otraditionell reklambyrå som heter Volontaire som gjort den (www.volontaire.se). De har en verkligt fin hemsida och bra koncept, eller hur?? Ni får själva gå in och titta för min länkknapp funkade inte nu. Det känns som en frisk vind i den superdesignade tillvaro många av oss eftersträvar och som också är lite väl förutsägbart. Men Volontaire vill något annat! De använder ord som relationssamhälle och rekommendationssamhälle dvs vi nätverkar och googlar oss till uppgifter och vi rekommenderar varandra bra saker (lite av den gamla goda djungeltelegrafen??) istället för att köra på med envägsbudskap som annonser och annat. De putsar upp ord som nytta, människa, process istället för att använda reklam, konsument, kampanj. Inget märkvärdigt kanske men de verkar envisa med sina ordval. Människor vill nämligen vara med och göra saker tillsammans, känna engagemang. Ja– det där känner vi igen, det är det som är Ekomuseums själ – och nu kommer sådana tongångar inom marknadsföring. Det enkla, opretentiösa nyttoinriktade, det som man lätt tar till sig och som skapar känslor…….ja,, till och med en mening. Det ofta underskattade och enkla upphöjs och får ett tydligt primärt nästan officiellt värde – det är intressant tycker i alla fall jag. Både Ekomuseum och Järnrutten platsar i detta tänk. Och att ”uppnå en större effekt med mindre budget” (ord från Volontaire) stämmer så bra med vår egen strävan också. Vi som dessutom måste rätta munnen efter matsäcken. Deras hemsida är som en blogg med många mycket tänkvärda inlägg och resonemang runt allt möjligt, men mest om reklam och marknadsföring. Hm…här kan man fiska och ens egna tankeförråd förnyas, för visst börjar man grunna….. Jag påverkas. Jag gillar det jag läser. Volontaire är det franska ordet för frivillig för övrigt. En slags frivillig marknadsföring har gjort entré. Fri…fri…och villig.

Tango och Elsas kondis – ett gott tips

Lämna ett svar

Mitt i Norberg finns en skatt. Hit skyndande jag efter mitt föredrag, hit till en bit av den berömda Tangotårtan, Elsas recept från 1920-talet. Den är en dröm av mandelmassa, grädde, vaniljkräm och ananas och avnjuts bäst med en kopp kaffe. Lunch? Nä. Det fick det bli en bakelse. Jag fick ju ett presentkort av ”Föreningen Norbergare minns” se förra inlägget. Och man måste passa på när man är på Elsas. Vem bryr sig om räkmacka när man står i ett kondis som dignar av godaste bakverk, berömt långt utanför Bergslagen, kanske lite världsberömt? Gammalt ja, ända sen 1916 har konditoriet legat här, i samma hus, alltid lika välbesökt. Elsa kom som ung utbildad konditor till Norberg, mötte sin kärlek och gifte sig. Hon hade en dröm: ett eget konditori. Och så fick det bli. Makarna köpte ett hus för ändamålet. Sen dess gör alla resande uppehåll i Norberg. När man ändå är mitt i Norberg, så måste man passa på att gå neråt ån och njuta av den gamla fina miljön med alla lite sneda och vinda trähus som hyser bostäder, ateljéer, konsthantverksbutiken Abrahamsgården och ett antikvariat. Hela detta centrum blev ett besöksmål i Ekomuseum 2009 och kallas: Gamla Norberg och Engelbrekt. Engelbrekt kommer just härifrån. Norberg liknar en liten stad men är en tätort, en förtätad bergsmansby med rötter i 1300-talet och med en urgammal järnhantering. Hyttorna runt Norberg tillhör de äldsta man känner i Sverige. Gamla gruvor finns överallt, Norberg liknar en storpipig ost under markytan sägs det. Håligt alltså.

Öppet året runt i Västanfors!

Lämna ett svar

Var finns mysigaste fikastället? Jo på Västanfors hembygdsgård i Fagersta. Öppet varje dag året runt, kaffestugan från kl 9 och Ekomagasinet från kl 11. Hela härligheten stänger kl 18. På vägen hem från tjänstemannamötet i Västerås i tisdags stannade vi till för en kaffepaus på glasverandan. Sen måste vi ju bara in i det julpyntade Ekomagasinet (som heter så därför att Ekomuseum hade ett kontor där till en början för 25 år sen). Vilken kul kontrast det var till upplevelsen i Västerås – att landa bland de röda timmerhusen på Västanfors direkt efter den högresta luftiga Mimerverkstan och det nya länsmuseet. Det kändes in i märgen faktiskt, hemtamt och rart plötsligt. Man behöver båda delarna.

Sen tog vi oss tid i handelsboden, det är ett måste för inte missar man den om man ändå är på området. Vi shoppade och spanade efter roliga grejer. Jag hittade fina julkort. Ekomagasinet har tre våningsplan och även roliga små utställningar. Det är pyssligt folk som jobbar på hembygdsgården, de har lärt sig konsten att skapa trivsel med enkla medel. Julruschen drar igång på allvar nu till första advent. Att vi redan är där är lite obegripligt.

Mera länsmuseum

Lämna ett svar

Länsmuseets utställning Avtryck – Tid, Ting, Minne bygger på en samverkan med länets invånare och besökarna på museet. Foto Ch Lindeqvist.

Tiden står i varje fall inte stilla på detta museum. Tiden som begrepp är väldigt abstrakt och vi uppfattar den förstås olika, vi styrs av den mer idag än förr. Tiden har blivit mer komplicerad – med tiden. Den var absolut enklare förr. På länsmuseet försöker man visa vad tiden kan medföra vad gäller avtryck, ting och minnen. Det är ett grepp som kommer att utvecklas i olika etapper, just nu handlar det om avtryck i olika bemärkelser. I lokalerna berättas även om Västerås, ASEA, Mimerverkstan som vi befinner oss i och man berättar om de människor som bott och arbetat här, arbetskraftsinvandringen under långa tider, som satt sin prägel på stan. Längst bort i hallen finns en liten biograf – där rullar filmer som skolungdomar har gjort. Och barnen har fått plats i mitten där de syns från alla håll. Mycket utrymme och färg. Här finns en känsla av liv trots allt det vita, strama och rena. Och det är bara början!

Länsmuseets chef Carl-Magnus Gagge berättar om utställningen. Rummet är verkligen en jättehall med sidoutrymmen, men det medger samtidigt flexibla lösningar i utställningar och aktiviteter. Ett underbart ljus strilar in….

Ett tips: ta en tur till Västerås och Karlsgatan 2.
Hemsidan här.