Benningbyar, spår från medeltiden.

1 svar

När du åker runt i norra Västmanland och de delar av Dalarna som gränsar dit, kan du då och då se en skylt med ett ”benning-namn”.

Ombenning utanför Fagersta

När du gör det vet du genast flera saker:

Här har funnits en hytta någon gång på medeltiden.
Det har funnits eller finns fortfarande en bäck eller å genom byn och intill den finns rester efter en – eller rent av en hel – hytta.
Benningbyarna låg i det som då var Norbergs Bergslag.
Ändelsen benning har inte använts någon annan stans i Sverige.
Namnen kom sig oftast av ett personnamn, följd av ändelsen benning.
Benning betydde byggnad och då var det en hyttbyggnad man menade, alltså en byggnad där det fanns en masugn där man gjorde järn.

Ett benning-namn som moderniserats är Englikebenning som blev Engelsberg som blev Ängelsberg.

Där kan man bli förvirrad, för både stavningen med E och den med Ä syns i Ängelsberg och det beror på att brukets namn är ett egennamn och har den äldre stavningen med E kvar: Engelsbergs Bruk. Medan samhällets namn har moderniserats till Ängelsberg.

Namnet Englikebenning kom från frihetskämpen Engelbrekts farfar, som var verksam där. Det betydde alltså Englikas byggnad (i betydelsen hyttbyggnad, hytta). Karbenning var Karins byggnad (hyttbyggnad, hytta) och så vidare.

Här kommer benning-namnen: varför inte ta en tur i området till de olika benning-byarna för att se om du kan hitta hyttbäcken och några spår efter medeltida järnframställning?!
Andersbenning

Aspbenning

Fröbenbenning

Halvarsbenning

Hommansbenning

Hyppenbenning

Håkansbenning

Ingvallsbenning

Ingolsbenning

Karbenning

Knallasbenning

Olsbenning

Ombenning

Pålsbenning

Rabbatsbenning

Ytterbenning

Ja och så Ängelsberg – Englikebenning

Bergsmännens arbetsår.

Kommentera

För länge sedan tillverkades inte järn i masugnarna året om, utan bara på våren. Varför då?

Flatenbergs hytta, som drevs av bergsmän. Det är sommar och bäcken är torr…

– för att man inte var så duktiga än på att dämma vatten, därför behövdes vårfloden för att vattnet skulle kunna driva vattenhjulen som satte fart på blåsbälgar och krossar. På somrarna blev det för torrt och på vintern frös de små vattendragen.

– för att man bröt malm med enkla metoder och därför inte hade så mycket malm att göra järn av, det tog slut på några veckor eller månader.

Vid den här tiden var det bergsmän som gjorde järn. För dem var järnframställning en av många sysslor. De var jordbrukare, hade skog och ägde gruvor där de bröt malm.

Deras arbete under året växlade mellan de här verksamheterna.

Innan snön började smälta på våren skulle själva masugnen torreldas – man tände först en liten brasa längst ner i den iskalla stenpipan och började elda försiktigt, så att inte isolering och stenar skulle spricka. Sakta, sakta fick elden växa och hela konstruktionen värmdes upp.

Det här tog många veckor.

Flera bergsmän ägde en hytta tillsammans.

Under vintern körde de kol och järnmalm till hyttplatsen med häst och släde och när pipan var varm och vattnet rann i bäckarna satte de igång med själva järnframställningen.

Multimmerhytta (Nya Prästhyttan) i genomskärning

Träkol, kalk och järnmalm som först rostats och krossats, varvades ner i ugnen uppifrån, och värmdes upp mer och mer vartefter det sjönk nedåt inne i ugnen. Längst ner, där luften blåstes in från en blåsbälg som drevs just av vattenkraften, var det varmast, omkring 1200 grader Celcius.

Genom hål längst ner i ugnen kom smält slagg och järn ut.

När tillverkningen var klar fick elden i ugnen slockna igen, var och en for hem till sin gård, med sitt järn.

Inne i köket på bergsmansstugan på Västanfors hembygdsgård i Fagersta.

Nu ägnade sig bergsmännen åt jordbruket under våren och hösten och arbete i skogen och med att bryta malm under sommar och höst – och så körde de kol och malm till hyttplatsen på vintern igen för att tillverka järn ännu en gång nästa vår.

I Ekomuseum Bergslagen kan du se bergsmäns hyttor i till exempel Klenshyttan och Flatenberg. Bergsmansbyar ser du i Stimmerbo och Torrbo, liksom i Olsbenning. En bergsmansgård finns också i Bråfors.

Bergsmännen ägde ofta en masugn tillsammans med andra bergsmän – ett slags kooperativ, medan de hade egna gårdar, gruvor och skog.

Senare kom brukspatronerna, som ofta var ensamma ägare till en industri med både hytta och smedja och de anställde folk som arbetade åt dem på bruken där de byggde herrgårdar, och arbetarbostäder åt sig själva och arbetarfamiljerna att bo i.

I bakgrunden syns bergsmansstugan som står på Västanfors hembygdsgård i Fagersta.

Tidslinjen vi lever i.

Kommentera

En gång då jag guidade på Nya Lapphyttan i Norberg började jag med att fråga barnen om de visste när ”medeltiden” var. På barns vis ropade de ut sina svar samtidigt som de viftade med händerna i luften. Ett barn ropade ”på dinosauriernas tid” medan ett annat ropade ”när farmor var liten”.

Lars-Erik Lärnemark och Pia Carlsson guidar på Nya Lapphyttan i Norberg 2018.

Vi började guidningen med att göra en tidslinje, med ett barn som dinosaurie långt borta i skogsbrynet, ett barn som markerade ”nu” i andra änden, ”farmor” ett pyttelitet steg från ”nu” och medeltiden ett lite större steg till från ”farmor”.
Det är svårt att få grepp om historien utan sammanhang. Om ett historiskt föremål är unikt, är det för att det fanns tusentals sådana vid en viss historisk tid och de präglade människors liv och hela historien? Eller är det unik för att det fanns ett enda, som var unikt även då?
I Ekomuseum Bergslagen har vi alla chansen att se historien i ett sammanhang, i perspektiv, för här befinner du dig oftast mitt i historien, där den utspelade sig. Du får ett grepp om både tid och rum.

Vi är inte vana att uppleva historien på det här sättet, trots att det nu finns många Ekomuseer runt om i världen. Därför är det viktigt att tydliggöra för alla hur ett Ekomuseum fungerar, att besöksmålen kan sägas vara som montrarna i ett traditionellt museum och att hela området motsvarar själva den traditionella museibyggnaden.
Det betyder att alla vi som bor i någon av kommunerna Hallstahammar, Surahammar, Skinnskatteberg, Fagersta, Norberg, Smedjebacken och Ludvika bor mitt i ett stort museum, vi är ”museibor”. Och vi befinner oss i ena änden av tidslinjen för den historia som fortfarande utspelar sig i Ekomuseum Bergslagen och som vi är en del av.

Och när var medeltiden nu då. Jo, man brukar säga att medeltiden i Sverige började 1050 eller 1060 och slutade under 1520-talet, antingen när Gustav Vasa blev kung år 1523, eller vid reformationsriksdagen som hölls i Västerås, år 1527.

”Bokförlaget” Ekomuseum Bergslagen.

Kommentera

Ekomuseum Bergslagen är inte ”endast” 68 besöksmål och ett enormt nätverk, vi ger ut böcker också. Här kan du läsa om dem och har du inte redan läst dem har du en hel del intressant läsning att se fram mot.

Boken ”Krasch! Bom! Bang! En bok om berg och stenar” gavs ut för några år sedan i syfte att hjälpa barn att förstå geologi. Det är inga enkla saker och det är säkert fler vuxna som med behållning läst eller kommer att läsa den här boken, för något barn de känner eller helt för sig själva. Bisse Falk som skrivit boken är en mångsidig barn- och ungdomsförfattare.
”Krasch! Bom! Bang!” är den senaste av de böcker Ekomuseum Bergslagen har gett ut och finns liksom de andra, till försäljning på hemsidan.

”Järnladies” är storsäljaren. I den berättas om arvtagerskor, änkor, brukspatronessor, husjungfrur, mjölkerskor, kolarhustrur, författare, konstnärer och fler därtill, som alla var kvinnor och som alla har spelat en roll i Ekomuseum Bergslagens historia, i stort eller smått.
Med den här boken i handen kan du resa runt bland besöksmålen och gå där den kvinna du just läst om en gång gick.
Varje kapitel har sin egen författare.
Du kan vandra till Anna-Stina Knas lilla torp i skogen, eller runt Engelsbergs bruk där Alleta Maria Söderhielm deltog i brukets skötsel. På Elsas konditori kan du smaka tangotårtan som Elsa uppfann en gång i tiden och när du upplevt färdigt kan du baka just den tårtan hemma, eftersom receptet finns i boken.

I ”Älskade Mathilda” är det istället en kvinna vi får höra talas om, Mathilda Johannesdotter, som skrev brev till och fick brev från Lars Magnus Eriksson. Det är deras barnbarn Birgit Hirdman Rörslett som skrivit den här boken om dem och de var föräldrar till författaren Maj Hirdman.
Så här beskriver författarinnan Mathildas brev: ”Mathildas brev ger en nära bild av ett strävsamt kvinnoliv fjärran från de förnäma gemaken på herrgårdarna eller stadens plyschmöblerade salonger på den tiden. Hennes brev är korta, andfådda, rakt på sak, hon har liten tid och ro att sitta ned med papper och penna. Hennes huvud är fullt av små och stora problem. Hennes språkliga form är muntlig. Skriftspråket är hennes eget, handstilen petig och orolig, men orden ligger liksom på en kudde av ömhet, ständigt bekymrad som hon är för sin ”Älskade Gubbe”.”

Ännu en barnbok finns i Ekomuseum Bergslagens produktion: ”Från berg till spik – om spikens långa vandring från gruva till smedja.” Här kommer fortsättningen på geologiboken, kan man säga, fast den här gavs ut långt tidigare.
Hur tog man upp järnet ur marken, hur blev det till spikar och andra ting som människan behövde och ville ha? Här finns tips om platser att besöka och en ordlista som gör att varje barn känner sig som en expert under utflykten!

Så finns Ekomuseum Bergslagens ”Guideboken – om järn och människor” och den engelska motsvarigheten ”Of man and iron”. Dessa båda reas nu ut då de är inaktuella eftersom fler besöksmål har tillkommit sedan de gavs ut. Dock beskriver de fortfarande lika intressant området som är Bergslagen och de flesta av de nu 68 besöksmålen. Med den här i handskfacket förstår du den nästan 3000-åriga järnframställningen i området och hela det industri- och kulturarv som finns här.

Vill du köpa böcker, skicka ett mail till info@ekomuseum.se
Tala om vilken bok du vill ha och hur många exemplar av den och vilken adress de ska postas till.

Du kan betala via faktura eller Swish och betalar för boken/böckerna och portot.

Prislista för böckerna följer här:
Guideboken – om järn och människor. 75:- (tidigare 100:-)
Of man and iron. 75:- (tidigare 100:-)
Järnladies. 150:-
Älskade Mathilda. 150:-
Krasch! Bom! Bang! En bok om berg och stenar. 219:-
Från berg till spik. 80:-

Böckerna säljs även hos Adlibris och Bokus, plus i bokaffärer runt om i landet och runt om i kommunerna där Ekomuseum Bergslagens besöksmål är.

Stiftelsen Ekomuseum Bergslagen
Nils Nils gata 7
771 53 Ludvika
SWEDEN
Tel +46 (0)70 376 74 25
info@ekomuseum.se
malin@ekomuseum.se

Möss och människor i Ekomuseum Bergslagen.

I ett hus på Norrbärke hembygdsgård i Smedjebacken bodde en gång en kvinna som hette Andrietta. Det sägs att Andrietta alltid sov med ett rejält vedträ bredvid sin huvudkudde, för att kunna klubba ihjäl de stora råttor som kunde springa över och omkring henne i sängen när hon låg och sov.

Råttfällor av olika slag har förstås alltid funnits. I köksflygeln på Engelsbergs bruk finns en finfin sak som kallas för ”Råttfällan Lurifax”. I den skulle mössen krypa in i en slags labyrint, för att slutligen hamna i en vattentank där de skulle drunkna.

I herrgårdsflygeln på Västanfors hembygdsgård i Fagersta finns en rejäl trä-apparat som mer eller mindre skulle hugga huvudet av råttorna när de stack fram huvudet för att få en bit ost.

Norrbärke hembygdsgård

Tack Anna Falkengren

Kommentera

Fredagen den 14 december var en annorlunda dag för Ekomuseum Bergslagen. Anna Falkengren, som varit Ekomuseums verksamhetschef sedan juli 2013 tackades av i samband med årets sista styrelsemöte.

Anna Falkengren började som verksamhetschef på Ekomuseum Bergslagen i juli 2013 och hennes första och genomgripande uppgift blev att börja stabilisera det enorma nätverk som är Ekomuseum Bergslagen.
Den här processen startade Anna med en stor workshop som arrangerades 2014.

Eftersom museet består av 68 besöksmål, i sju kommuner i två län samt med två länsmuseer är det i sig en stor organisation.

Lägg därtill alla samarbetspartners runt omkring: länsstyrelserna, konstfrämjandena, konstrum Bergslagen, nätverket för Järn-Koppar-Silver, Strömsholms kanal, Bergslagssatsningen, Visit Dalarna och Västmanland Turism, för att nämna några. Tillsammans med dessa har Anna drivit olika projekt som Ekomuseum Bergslagen medverkat och medverkar i.

Utöver ”nätverkandet” ingår i arbetet på kansliet att se till att alla besöksmål och Ekomuseum Bergslagen marknadsförs och det inte endast genom traditionell annonsering.

Varje besöksmål har en egen vandringsfolder.
Varje sommar trycks en sommarfolder.
Anna har skapat en mycket uppskattad och fin tidskrift ”Magasinet” som nu getts ut fyra år på olika teman.
Dessutom har under Annas tid en ny bok producerats: ”Krasch-bom-bang, en bok om berg och stenar”.
Ekomuseum Bergslagen har en hemsida, ett facebook-konto och två instagramkonton.

#järnruttenveckan har också skapats under Anna Falkengrens tid som verksamhetschef. Med inspiration från olika konstrundor har Anna byggt upp en aktivitetsvecka som går av stapeln den första veckan i juli varje år sedan 2015.

Styrelsens ordförande Ingvar Henriksson tackade av Anna genom att berätta om allt detta och förundrades över allt hon hunnit med från kansliet under den här tiden och med förhoppningen om att tillvaron som pensionär ska berikas med fortsatt engagemang för kultur, konst och historia.

Till avtackningen anslöt även representanter från Skinnskattebergs kommun, Norbergs kommun, Fagersta Turism, Dalarnas museum, Västmanlands läns museum, Kulturmiljöenheten på Länsstyrelsen i Västmanland, Strömsholms kanalbolag och Visit Dalarna. Anna fick hjälp av museicheferna från länsmuseerna med att bära ut alla blommor och presenter till bilen!

#järnruttenveckan 2019.

Kommentera

Datumen för #järnruttenveckan 2019 är lördag 29 juni till och med söndag 7 juli.
Alltid vecka 27.
”Save the date” brukar man säga: skriv upp datumen i kalendern!

I år, 2018, innehöll #järnruttenveckans program mer än 130 olika punkter.
Förhoppningen är att nästa års program ska vara lika gediget, intressant och utspritt i hela det område som är Ekomuseum Bergslagen.

Under årets #järnruttenvecka fick jag en chans att, inför jobbstarten i september, åka runt till så många av Ekomuseums 68 besöksmål som möjligt. 48 stycken hann jag med och ute på de olika besöksmålen fanns entusiastiska ideella och personal som tog emot.

Vattenhjulen snurrade, eldarna brann – där man fick elda, det var ju knastertorrt i markerna! – kaffe och mat serverades, guidningar gjordes, teatrar spelades upp.

Själv fick jag bära rödjord, starta en blåsmaskin, lyssna på många bra guider, äta härliga hembakta bullar, jag plockade på mig broschyrer som jag fortfarande sitter och bläddrar i, jag tittade på konst, vallhundar, körde vilse, upptäckte oväntade pärlor och återupptäckte platser jag besökt förr.
Jag gick på guidningar om allt ifrån slott till humlor, fotograferade, pratade med besökare och förstås med arrangörer.

Dessutom såg jag mig själv som tioåring på skolavslutning, i en tidningsartikel från 1978, i en utställning på hembygdsgården i Ramnäs. Bara en sån sak!

Malin har börjat

Malin Andersson, Ekomuseum Bergslagens nya verksamhetschef.

Nu har Malin Andersson börjat som ny verksamhetschef för Stiftelsen Ekomuseum Bergslagen. Vi delar på min tjänst fram till årsskiftet då jag går i pension, därefter tar Malin över på heltid.

/Anna Falkengren

Äventyret Ekomuseum Bergslagen.

Kommentera

När jag började arbeta som kommunanställd guide på Engelsbergs bruk och Oljeön i sjön Åmänningen utanför Ängelsberg 1988 var jag bra ensam där på somrarna.

Kommunens turismansvarig tog semester och besöksantalet var inte större än att det räckte med en guide.

Med en magväska med växelkassan och biljetter samt nycklar i, cyklade jag mellan bruket och bryggan. Rodde ut besökarna till Oljeön och cyklade tillbaks till hyttbacken. Två turer på bruket per dag och en till ön, plus några enstaka bokade grupper över sommaren, så såg det ut.

Säsongen var ganska kort, från midsommar till andra halvan av augusti. Då lämnade jag in redovisningen, kvarvarande biljetter och kassan.

De första åren var jag ganska ovetande om att Ekomuseum Bergslagen höll på att växa fram, det bildades ju 1986 och har alltså nu fyllt mer än 30 år!
Snart blev jag dock medveten om att det fanns och vilken värld som öppnade sig för mig då!

Genom det då otroligt aktiva nätverket och de många bussarna som åkte runt i området, med guider, intresserade från de olika besöksmålen, med folk från kommuner och länsstyrelser och museer, fick jag se hela området.
Jag gick utbildningar, bland annat en lite större sådan som gav mig rätt att titulera mig Bergslagsguide.

Efter den utbildningen fick jag själv börja guida på bussarna och det var spännande att bege sig från ”min gata” Ängelsberg, ut i det stora område som Ekomuseum Bergslagen är.
Sju kommuner i två län är med: Skinnskatteberg, Hallstahammar, Surahammar, Fagersta, Norberg, Smedjebacken och Ludvika.

En resa jag minns speciellt väl är när en grupp från USA kom på besök. Deltagarna var lärare i biologi, vilket ledde till många stunder då vi slog våra kloka huvuden ihop över någon av deras böcker om arter av gräs och skalbaggar – inte precis mitt specialområde ens på svenska, än mindre då på engelska.

Det de – som kom från en stat där prärien brer ut sig och inte ett träd syns på mil efter mil – fascinerades mest av på hela resan, som bland annat gick till Ramnäs bruk och Lancashiresmedjan där, samt till Röda jorden, var när vi på väg till just Röda jorden fick stanna för att en timmerbil stod i vägen och lastade.

Innan jag hann förklara att nu skulle vi få lov att vänta ett tag innan vi kunde åka vidare såg jag att det ”bubblade” i hela bussen. De höll på att dra på sig ytterkläderna för att ge sig ut och fotografera detta exotiska som en timmerbil mitt i skogen innebar.

Att guida hör till det roligaste jag vet. Nästan varje sommar i 25 år återvände jag som guide till Ängelsberg, jag guidade på bussresorna genom Ekomuseum Bergslagen, på Gammaldags jul på Västanfors hembygdsgård i Fagersta och på Nya Lapphyttan.
Jag arbetade även på turistinformationer i Fagersta, Ängelsberg, i Norberg och på Västanfors.

Så småning om tog jag fartygsbefälsexamen klass 8 för att kunna köra passagerare till Oljeön i Ängelsberg. Tiden då vi rodde över besökarna i en plåteka med plats för åtta personer var snabbt förbi och färjan Petrolia transporterar nu sedan länge passagerarna istället.

I och med att jag började som verksamhetsledare på Fagersta-Västanfors hembygdsgård 2012 har jag inte arbetat som guide på somrarna sedan dess, utom vid enstaka tillfällen då jag fått en chans att guida en grupp någon stans.

I december 2017 slutade jag på Västanfors hembygdsgård och fick frågan om att ta över efter Anna Falkengren då hon går i pension från Ekomuseum Bergslagen i december 2018.

Därför blev det en kort sejour i mitt eget företag igen, innan jag avlutade verksamheten där för att börja halvtid på kansliet nu i september och jobba tillsammans med Anna året ut.

Företaget arbetade jag i 2007 – 2011, även där var temat kultur och turism: hemsidor och informationstexter till besöksmål och besöksföretag, att arbeta med tillgänglighetsdatabasen på uppdrag av Bergslagssatsningen, att guida och bemanna turistinformationer på uppdrag av kommuner och olika museer samt med guideutbildningar.

Ekomuseum Bergslagen gav mig en känsla av sammanhang. Samtidigt som mina kunskaper växte kvarstod känslan av mystik som det innebär när besöksmålen ligger kvar på sina ursprungliga platser, som de flesta av Ekomuseets besöksmål gör. Här har människor levt och verkat. Arbete, fritid, utbildning, familjeliv, kyrka och traditioner, rädslan vid nödår och glädjen vid lyckade framsteg – allt har hänt, liksom det händer nu, för oss, idag.

Samtidigt som vi känner närhet till människorna som varit här före oss, får vi använda vår fantasi för att fylla ut våra kunskapsluckor. Allt får vi aldrig veta – och det kanske är bra, för det väcker vår fantasi till liv och gör att vi nyfiket tittar vidare på historien och allt den kan lära oss.

Speciellt tack till Anna för det varma och proffsiga mottagandet, jag är tacksam för tiden vi får arbeta tillsammans!
Och tack Ekomuseum Bergslagen för allt jag fått hittills och för att jag nu fått förtroendet att arbeta vidare med verksamheten. Här i bloggen kommer jag att skriva om arbetet på kansliet, om det enorma nätverk som Ekomuseum Bergslagen är och om de olika miljöerna, nu 68 till antalet.

Jag hoppas vi ses här i bloggen, att du känner dig välkommen på hemsidan och att höra av dig till mig på kansliet, att du följer Ekomuseum Bergslagen på Facebook och att vi träffar på varandra ute i de fantastiska miljöerna.

Tack för mig och välkommen Malin

Kommentera

Mina fem år i ekomuseets tjänst har gått overkligt snabbt. Kanske för att det varit så intensivt, men också för att det har varit så himla roligt. Jag tackar nu för mig och hälsar Malin Andersson välkommen.

Mitt uppdrag har varit att vara den sammanbindande länken i alla nätverk kring ekomuseets olika besöksmål som till exempel de sju stiftarkommunerna, de många ideella föreningarna samt tjänstemän inom kultur och turism. Det har i sig varit tidskrävande men oj vad många trevliga och engagerade människor jag träffat från Fredriksberg i norr till Strömsholm i söder. Att få uppleva ekomuseets idag hela 68 spännande besöksmål är dessutom en stor bonus i det här jobbet – man blir bekant med trakten.

Ekomuseum Bergslagen är idag en mycket levande och modern organisation. Med sina mer än 30 år på nacken har verksamheten växt och viljan till samverkan är stor. Jag skulle säga att samverkan över kommun- och länsgräns är enklare nu än då ekomuseet var nytt. Där låg ekomuseets skapare helt enkelt före sin tid när allt startade för 32 år sedan.

Vad har hänt under mina fem år? Ja det kan jag ju inte rabbla upp men alla är så att säga med på tåget nu – alla nio stiftare är överens. Lokala ekoråd har börjat ta form igen och snart är målet nått med det. Sedan är det ju Järnruttenveckan som startats samt Ekomuseum Art Space och Konstrum Bergslagens fortsättning att grabba tag i, och så ligger det ju nya projekt i ”pipe line” och väntar…

Mycket är på gång och Malin Andersson har redan börjat. Under hösten sätter hon sig in i pågående projekt och hon är taggad för uppdraget kan jag lova. Jag kommer med glädje att följa ekomuseets fortsatta verksamhet och önskar Malin allt gott och lycka till. Hon är rätt person för uppdraget, kunnig och erfaren guide i ekomuseet sedan många år, hon kan områdets historia. Innan hon började här var hon verksamhetsledare på framgångsrika Fagersta Västanfors hembygdsgård.

Till sist ett tt stort tack till Ekomuseum Bergslagens styrelse för för att jag fått fem intressanta år och tack för allt samarbete, alla i ledningsgruppen, ekorådet, lokala ekoråden och alla andra vid besöksmålen jag haft kontakt med för att lyfta fram och belysa Bergslagens spännande historia och bakgrund.

Läs mer om Ekomuseum Bergslagen på ekomuseum.se